Respekt och beundran

Jag har nått den åldern och sett så mycket att jag ganska långt börjar veta hur människan fungerar och vad som överlag driver oss. Således har jag börjat inse att människan på det stora hela inte är något man ska eller ens kan beundra. Ja, många gånger kan det till och med vara svårt att ens uppbåda någon respekt. Men tack och lov finns det undantag! Osjälviskhet och ridderlighet finns ännu, om än dessa egenskaper är relativt sällsynta. Likaså finns det människor som gör det rätta och kämpar mot strömmen trots att de vet att det rent mänskligt sett skulle vara så oerhört mycket lättare att flyta med den stora massan. Sådana människor har jag respekt för och ser jag upp till.

En sådan grupp idag, som jag kan säga att jag beundrar, är de kristna homosexuella. Människor som har fått ett tungt kors att bära och som har valt att bära det ändå. Som kämpar inte bara mot sina sexuella drifter – som i sig säkert är alldeles tillräckligt – men som idag också tvingas kämpa mot världen och tidsandan på ett alldeles speciellt sätt. Dessa homosexuella kristna ses idag mer eller mindre som paria av de homosexuella som har valt att strunta i Guds goda ordningar. Det finns exempel vad som kunde karakteriseras som regelrätt förföljelse. Och inte nog med det. Idag håller den instans, alltså kyrkan, som borde vara dessa homosexuella kristnas största stöd på att svika dem. Ja, du läste alldeles rätt! Om, och när, kyrkan börjar välsigna homosexuella relationer innebär detta inte att kyrkan stöder de homosexuella, utan att kyrkan sviker dem. Sviker dem i deras kamp mot synden och mot världen. Till detta kommer sedan också den principiella misstro mot homosexuella och homosexualitet som finns bland sådana kristna som anser att utlevd homosexualitet är fel och som bland annat beror på rädsla för det okända.

De kristna homosexuella är idag en grupp som tvingas kämpa en kamp på tre plan – mot sitt eget kött, mot världen och mot kyrkan och de kristna homoliberalernas svek. Jag tror inte att det finns någon som själv inte är inne i denna kamp som kan förstå hur jobbig den är. Inte jag åtminstone. Men för att de väljer att ta denna kamp och inte ge efter ser jag upp till och beundrar dessa människor!