Utkorelsen

Jag fick en fråga av signaturen ”Jan” på dumhetstråden som jag vill ta upp och försöka besvara på en ny tråd. Med över hundra kommentarer har den tråden redan blivit alldeles snårig och önödigt lång och spretig.

”Ett intressant tankeexperiment: om du vore född i Saudiarabien - skulle du vara muslim då, eller tror du att du skulle vara kristen i alla fall?”

”Jans” fråga är onekligen intressant, men likväl är den felställd. Alltid när otron ställer frågor om utkorelsen (Guds väljande) så blir det nämligen fel. Otron frågar inte för att den är tacksam över att vara utvald, utan för att hitta fel och kunna kritisera. Denna fråga blir rätt endast om den ställs i tro och i tacksamhet över att man är utvald av Gud.

Utkorelsen är ett område där vi inte får all den information i Guds ord som vi människor och vår nyfikenhet gärna skulle vilja ha. Detta har lett till att olika kristna kyrkor har kommit att se på den på lite olika sätt. Framför allt har diskussionen kommit att handla om vilken vår roll, vår uppgift, i vår frälsning är. Hur mycket hjälper vi till eller hur (kanske framför allt) hur mycket spjärnar vi emot Guds ”dragande” av oss till sitt rike. Men vi har den lilla information vi har, och på basen av den kan vi helt enkelt inte till fullo förstå och skapa en heltäckande teologi i denna fråga. Detta har gett orsak att konstatera att utkorelsen är en sak som (till stora delar) ligger så att säga på ”Guds område”. Varför jag t.ex. inte är född i Saudiarabien som muslim – eller född i Finland och ändå inte är en kristen – är frågor som vi helt enkelt inte har något heltäckande svar på.Gud vet det, men han har valt att inte berätta allt för oss.

Av detta faktum att vi inte har något heltäckande svar på dessa frågor skapar således otron ett problem. Den får härmed orsak till kritik av den kristna tron. När den (otron) gör så närmar den sig alltså frågeställningen från fel håll. Frågan blir helt enkelt fel ställd. Tron igen frågar inte varför för att kunna kritisera eller problematisera, utan den närmar sig dessa saker med tacksamhet över vad den har fått i Guds utkorelse genom hans nåd och barmhärtighet.

Sedan finns det också sådana som, trots sin tro, har gjort detta att vissa människor redan genom sin födelseplats har utestängts från tron på evangeliet till ett problem och som har övervägt att lämna tron på grund av detta. På detta svarade CS Lewis att en kropp INTE blir bättre rustad till arbete om man hugger av en av dess händer. Vi som har blivit utvalda till tro, om det sedan har skett genom var vi har fötts eller genom vilka människor vi har kommit i kontakt med eller på något annat sätt, vi har också med denna tro fått en uppgift, nämligen att gå ut och berätta åt dem som har fötts på ”fel” ställe eller som inte har mött de rätta människorna. Detta är den kristna kyrkans huvuduppgift, och här behövs alla händer och alla fötter. Om vi, för att vi tycker att Gud har handlat orättvist, avlägsnar oss själva ur Guds rike och ur denna uppgift kommer missionsarbetet inte att bli mera effektivt utan mindre effektivt. Vi ska alltså inte stänga oss själva ute p.g.a. denna sak, utan se det som det uppdrag det de facto är: Alla människor som inte är i tro är vårt missionsfält – nära, längre bort och till och med i Saudiarabien.

Men, som sagt, allt detta börjar med den egna tron. Utan den kommer vi oundvikligen att närma oss frågan om Guds utkorelse på fel sätt.