Tragikomiskt

I senaste numret av Kyrkpressen fanns en av de märkligaste artiklar jag läst på länge. Under rubriken "Kristna medier får inte låta känslorna styra" refererades en paneldiskussion som av allt att döma hade ordnats under Pride-veckan i Helsingfors och i vilken representanter för fyra olika (kristna) medier deltog. Budskapet i rubriken är att medierna ska behandla hbt-frågorna objektivt och jämlikt och att journalisterna inte får låta de egna åsikterna synas i rapporteringen.

När man ser på denna fråga - och medias behandling av den - ser man idag något helt annat. Objektiviteten har länge varit helt obefintlig, och att båda sidorna skulle få komma till tals är inget annat än en from förhoppning. Om ens det. I stället är det just åsikterna som regerar - och uttryckligen en åsikt/ett åsiktskluster. Det samma tycks också gälla för så kallad kristen media, och det är med bakgrund i detta som rubriken blir fullständigt galen. Skrattretande, till och med. Idag är det just känslorna som tillåts styra i rapporteringen kring hbt-frågorna. Det sunda förnuftet, objektiviteten och framför allt den kristna ståndpunkten får överhuvudtaget inte alls komma till tals. En mera passande artikelrubrik kunde ha varit: "Kristen media får inte låta den kristna ståndpunkten komma fram".

Den här artikeln i Kp blev ännu ett i raden över bevis på hur media - också kristen media - kryper för hbt-lobbyn. Det här  är inte bara tragiskt. I förlängningen kan det visa sig vara fullständigt ödesdigert. Speciellt för så kallad kristen media.