Om klimathetsen och dess följder

Klimathetsen fortsätter, och är någon förvånad? Mainstreammedia eggar upp människor och håller sakta men säkert på att skapa en situation där allt fler människor är beredda att (tillfälligt) avskaffa demokratiska spelregler och själva demokratin för att "få något gjort". Sofie Stara på ÖT sällar sig, och den publikation hon arbetar för, till de som hetsar i denna riktning med sin ledare 16/4 i vilken hon diskuterar kring svaren statsministerkandidaten Petteri Orpo fått av riksdagspartierna på de frågor han ställde för att kartlägga vilka partier som passar för regeringsmedverkan. 

Stara skriver att "svaren som Petteri Orpo kommer att få på de här frågorna [rörande klimatfrågan] kommer knappast vara så radikala och ärliga som de borde vara".  

Den uppmärksamme läsaren inser självfallet att Stara här utgår från att klimatarbetet måste vara radikalt och närmast samhällsomstörtande för att duga. Hon fortsätter: "Och om det kom så radikala och ärliga svar, skulle Samlingspartiet aldrig kunna samarbeta med det partiet, eller de partierna. Det partiet och de partierna skulle heller inte få många röster. Att på riktigt främja klimatneutralitetsmålen går nämligen inte ihop med att främja mer tillväxt – inte om man frågar ekologiska nationalekonomer."

 Saken är den att man kanske inte borde fråga dessa "ekologiska samhällsekonomer". Men det gör förstås Stara, och inte bara det, hon har tydligen lusläst Greta Thunbergs pamflett i ämnet och upphöjt denna till någon form av helig skrift. 

Det stora problemet med klimathetsen - och -hetsarna, är att de bygger sin argumentation och sina krav på åtgärder på ett par grova lögner - lögner som de sedan gör allt för att sälja till allmänheten. Den första av dessa är att vi har de redskap som behövs för att nå det så kallade 1,5-gradersmålet och att det enda vi behöver göra är att implementera dessa lösningar. Den andra lögnen är att detta kommer att vara ekonomiska lönsamt för oss (också på kortare sikt).

Saken är den att vi inte har dessa redskap. Ta t.ex. reduktionsplikten. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket av de biokomponenter som behövs för att tillgodose det behov av utblandat bränsle som uppkommer när reduktionsplikten utvidgas så som planerat. Följden? Bränslepriserna skjuter i höjden, och med det är vi genast inne på den andra lögnen. 

För att sedan inte tala om energiproduktionen överlag. Det klimathetsarna i huvudsak har att erbjuda som lösning är vindkraft och solenergi. Dessa är givetvis bra på sitt sätt, men problemet är förstås att det varken blåser tillräckligt eller är tillräckligt med sol när vi behöver som mest energi. Följden? Energipriserna rusar och energimarknaden riskerar en total kollaps med enorma kostnader som följd. Och vips var inne på den andra lögnen också här.

Följdproblemet är att många människor (väljare) låter sig luras av dessa lögner - och så skapas det fullständigt orealistiska förväntningar på vad som kan åstadkommas. Det är i detta sammanhang vi behöver läsa Staras ledartext. De partier som vill hålla kvar någon form av realism i klimatpolitiken kommer nämligen aldrig att kunna vara så "radikala och ärliga" (mot de som har dessa fullständigt orealistiska förväntningar) som Stara och andra klimathetsare vill och även kräver. 

Men det hindrar förstås inte att grönvänstern fortsätter med sitt hetsande i klimatfrågan. Den stora frågan här är om de gör detta av okunskap eller mot bättre vetande. Jag vet förstås inte vad som är värre, men slutresultatet torde tyvärr bli det samma. Hetsandet skruvas hela tiden upp och förr eller senare kommer klyftan mellan de som har dessa orealistiska förväntningar (som bygger på de ovan nämnda lögnerna) och de som har en mer balanserad syn på vad som är möjligt att göra att bli så stor att samhället riskerar att gå sönder.