Jag har just läst klart Paulus två brev till Timoteus. Det som slog mig vid denna genomläsning var hur Paulus betonar och lyfter fram sanningen. I dessa två relativt korta brev nämner Paulus "sanningen" inte mindre än elva gånger. Gud vill att alla människor ska "bli frälsta och komma till insikt om sanningen". (1Tim. 2:4) Paulus är "hedningarnas lärare i tron och sanningen" (1Tim. 2:7) och församlingen är "sanningens pelare och grundval" (1Tim. 3:15). De kristna "tror och känner sanningen" (1Tim. 4:3) medan motståndarna till evangeliet, som menar att "gudsfruktan är en god affär", har "vänt sig bort från sanningen" (1Tim. 6:5) och "har kommit bort från sanningen" (2Tim. 2:18). Timoteus ska, som församlingsföreståndare, "rätt dela sanningens ord" (2Tim. 15) och "ödmjukhet tillrättavisa motståndarna så att Gud kanske ger dem omvändelse så att de kommer till insikt om sanningen" (2Tim. 2:25).
I de sista tiderna kommer det ändå att finnas sådana människor som "står emot sanningen" (2Tim. 3:8) och som "ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen" (2Tim. 3:7). Paulus fortsätter detta resonemang och konstaterar att "det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen." Dessa människor "vägrar att lyssna till sanningen" och vänder sig till olika sagor i stället (2Tim. 4:3-4).
---
Detta var nu ett kort ordstudium om sanningen i Timoteusbreven. Det är knappast någon underdrift att säga att vi kan känna igen mycket av detta idag. Vi lever nu i en tid då lögnen regerar i både kyrkan och i samhället i stort. Framför allt ifrågasätts Guds ord och vikten av att hålla sig till Guds ords sanning. Både i kyrkan och i samhället menar vi oss veta bättre än Gud, och då blir slutresultatet att sanningen blir trampad under våra fötter och lögnen får inta sanningens plats.
Spänningen mellan sanningen och lögnen, ljuset och mörkret, seende och blindhet och hörande och dövhet är mycket påtaglig i Guds ord. Som kristna har vi fått nåden att se, höra och tro sanningen och därmed har vi fått stiga in från denna världens mörker i Guds ljus. Detta är, märk mycket väl, en nåd och därför inget vi kan eller ens får låta uppblåsa oss. Men likväl har vi fått denna nåd att se och tro sanningen, och denna sanning är inget vi kan, ska eller ens får hålla för oss själva.
---
Vad är då denna sanning? Ja, framför allt är det att Gud, den allsmäktige och evige, steg ner i tiden och blev människa. I Jesus Kristus levde han ett fullkomligt liv, tog på sig alla människors synder, led för dessa och dog i syndares ställe. Sedan uppstod han från de döda och besegrade döden för all framtid. Den som lever i trons gemenskap med honom här har del i denna hans seger, och en sådan människa kommer döden inte att kunna behålla utan den människan kommer inte att gå förlorad utan ha evigt liv (Joh. 3:16).
Sedan uppenbarar Herren Gud också sin vilja med och för oss människor i sitt ord, Bibeln. "Ditt ord är sanning", säger Jesus i sin översteprästerliga förbön i Joh. 17. Denna Guds vilja är inte fördold utan den är uppenbarad så att varje människa kan ta del av den. Tyvärr finns det, idag så som det alltid har funnits, många som kämpar mot Guds ords sanning. Både i och utanför kyrkan, och därför råder det en konstant kamp mellan sanningen och lögnen.
Men det är gott att veta att vi som "har kommit till tro och fått insikt om sanningen" står på den vinnande sidan! Även om det inte alltid ser så ut här i denna världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar