Jag har just läst klart Paulus två brev till Timoteus. Det som slog mig vid denna genomläsning var hur Paulus betonar och lyfter fram sanningen. I dessa två relativt korta brev nämner Paulus "sanningen" inte mindre än elva gånger. Gud vill att alla människor ska "bli frälsta och komma till insikt om sanningen". (1Tim. 2:4) Paulus är "hedningarnas lärare i tron och sanningen" (1Tim. 2:7) och församlingen är "sanningens pelare och grundval" (1Tim. 3:15). De kristna "tror och känner sanningen" (1Tim. 4:3) medan motståndarna till evangeliet, som menar att "gudsfruktan är en god affär", har "vänt sig bort från sanningen" (1Tim. 6:5) och "har kommit bort från sanningen" (2Tim. 2:18). Timoteus ska, som församlingsföreståndare, "rätt dela sanningens ord" (2Tim. 15) och "ödmjukhet tillrättavisa motståndarna så att Gud kanske ger dem omvändelse så att de kommer till insikt om sanningen" (2Tim. 2:25).
I de sista tiderna kommer det ändå att finnas sådana människor som "står emot sanningen" (2Tim. 3:8) och som "ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen" (2Tim. 3:7). Paulus fortsätter detta resonemang och konstaterar att "det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen." Dessa människor "vägrar att lyssna till sanningen" och vänder sig till olika sagor i stället (2Tim. 4:3-4).
---
Detta var nu ett kort ordstudium om sanningen i Timoteusbreven. Det är knappast någon underdrift att säga att vi kan känna igen mycket av detta idag. Vi lever nu i en tid då lögnen regerar i både kyrkan och i samhället i stort. Framför allt ifrågasätts Guds ord och vikten av att hålla sig till Guds ords sanning. Både i kyrkan och i samhället menar vi oss veta bättre än Gud, och då blir slutresultatet att sanningen blir trampad under våra fötter och lögnen får inta sanningens plats.
Spänningen mellan sanningen och lögnen, ljuset och mörkret, seende och blindhet och hörande och dövhet är mycket påtaglig i Guds ord. Som kristna har vi fått nåden att se, höra och tro sanningen och därmed har vi fått stiga in från denna världens mörker i Guds ljus. Detta är, märk mycket väl, en nåd och därför inget vi kan eller ens får låta uppblåsa oss. Men likväl har vi fått denna nåd att se och tro sanningen, och denna sanning är inget vi kan, ska eller ens får hålla för oss själva.
---
Vad är då denna sanning? Ja, framför allt är det att Gud, den allsmäktige och evige, steg ner i tiden och blev människa. I Jesus Kristus levde han ett fullkomligt liv, tog på sig alla människors synder, led för dessa och dog i syndares ställe. Sedan uppstod han från de döda och besegrade döden för all framtid. Den som lever i trons gemenskap med honom här har del i denna hans seger, och en sådan människa kommer döden inte att kunna behålla utan den människan kommer inte att gå förlorad utan ha evigt liv (Joh. 3:16).
Sedan uppenbarar Herren Gud också sin vilja med och för oss människor i sitt ord, Bibeln. "Ditt ord är sanning", säger Jesus i sin översteprästerliga förbön i Joh. 17. Denna Guds vilja är inte fördold utan den är uppenbarad så att varje människa kan ta del av den. Tyvärr finns det, idag så som det alltid har funnits, många som kämpar mot Guds ords sanning. Både i och utanför kyrkan, och därför råder det en konstant kamp mellan sanningen och lögnen.
Men det är gott att veta att vi som "har kommit till tro och fått insikt om sanningen" står på den vinnande sidan! Även om det inte alltid ser så ut här i denna världen.
Dessa brev är troligen inte skrivna av Paulus.
SvaraRaderaAnonym 01:42. Jag är medveten om att det finns teologer (som har försökt göra sig själva ett namn) som påstår sådant. Men de kämpar nog i hård motvind. Stil och ordanvändning är synnerligen dåliga argument. Dessa brev är skrivna under de sista åren av Paulus liv och det var knappast han själv som höll i pennan. För att ta ett exempel: Paulus har givetvis, som alla andra då och nu, lärt sig nya ord under sitt liv och det avspeglar sig förstås i hans brev också.
RaderaMen om man vill göra sig själv ett namn kan man ju påstå både det ena och det andra.
Det mesta talar nog emot att Paulus författat dessa brev. Snarare är det så att en minoritet forskare anser att Paulus författat dem.
Radera13.09. Du öser ur grumliga brunnar. Eller som Kristian brukar säga: Du behöver läsa bättre böcker.
RaderaAnonym 13:09. Ånej. Det finns väldigt lite som talar mot Paulus som författare. Ordvalsfrågan kan bemötas så som jag gjorde ovan, och stil är alltid ett mycket dåligt argument. Kom ihåg att vi här har två brev från en åldrad Paulus, i fängelse och väntande på döden. Två brev skrivna till hans "barn i tron". Givetvis kommer stilen att vara en annan än när han skriver brev till församlingarna i Rom eller i Korinth!
RaderaNej, det mesta talar, rent objektivt, för Paulus som författare. Vi har hela det historiska bevisblocket, dessutom har vi textens eget vittnesbörd. Bara den som, av någon anledning, har en brinnande vilja att diskreditera Guds ord skulle komma på att påstå att "det mesta talar mot att Paulus skrivit dessa brev".
Du borda granska dina bevekelsegrunder.
Anonym 16:38. Så sant!
RaderaKristian 07:57
RaderaSnarare tvärtom vad du anger. En "åldrad Paulus"? Vi vet inte hur gammal han var men vissa relativa åldrar kan förmodas. Det första brevet kanske var så tidigt som år 48 och det sista ca år 68, dvs 20 års period. Men även år 50 är möjligt för första brevet samt att Paulus kanske dog (avrättades?) redan 64, dvs 14 års skrivande tid. Att han då till de mer avvikande pastoralbreven 1, 2 Tim samt Tit skulle ha ha ändrat språk som "åldrad" är mindre tänkbart. Han var knappast så mycket mer åldrad då än några år tidigare.
Ser man på pastoralbrevens språk (teologiska skillnader finns med men tar inte upp dessa här) finner man ett anmärkningsvärt stort antal ord som inte är typiska för Paulus. De flesta av dessa förekommer dock i senare kristna skrifter under det andra århundradet. Studier har gett intressanta resultat, bortser man från egennamn förekommer ca 850 avvikande ord i pastoralbreven. Av dessa återfinns över 300 ingen annanstans i Paulus skriftsamling i NT (inklusive de s.k. deuteropaulinska breven Eff, Kol, 2 Tess, 1,2Tim, Tit). Detta innebär att mer än en tredjedel av ordförrådet inte är det typiska för Paulus. Det är anmärkningsvärt att mer än två tredjedelar av dessa ord, som alltså inte är typiska för Paulus, används av kristna författare under det andra århundradet! Det finns ingen större anledning att tro att Paulus på nåt år ändrat sitt ordförråd till vad som förekommer många årtionden senare.
Och att folk på den tiden skrev i andras namn är mycket (mycket) väl känt och dokumenterat, även bland författare till andra kristna texter än de som nämnts här och som inte finns i NT.
Anonym 20:44. Dina antaganden om åldern är onödiga. Läs vad Paulus själv skriver!
RaderaVad gäller ordvalen så är detta inte alls så konstigt som du (och andra) vill få det till. Dessa pastoralbrev är till sin karaktär helt annorlunda än Paulus övriga brev. Varför skulle då inte också ordvalen vara annorlunda? Det är ju fullkomligt självklart (för alla som inte har en förhandsinställning att de vill hitta orsaker till att få introducera en annan författare) att man behöver använda andra ord när man skriver ett mer personligt brev än när man skriver ett brev till en församling. Och som sagt, dessa brev skrevs på ålderns höst och med döden i antågande. Sedan kan vi också förmoda - om vi så vill - att Paulus här använde sig av en skrivare som kan ha fått vissa friheter också när det gäller utformningen av breven.
Så nej,. detta resonemang håller inte. Dessutom noterar jag att du hänger upp dig på detaljer. Min text hade visst ett budskap också, eller?
Det är mest du som står för antagandena. Nya ord användes i breven för att det hade gått en betydande tid (årtionden) och för att breven skrevs av någon annan än Paulus.
RaderaEn intressant detalj är att i den första NT kanon som sammanställdes (ca år 140) så var pastoralbreven inte med. Upphovsmannen till kanonlistan var Marcion av Sinope och han var en anhängare av Paulus, så han hade ingen sådan anledning att lämna bort dem. Det antyder/möjliggör att dessa texter inte var skrivna då ännu, eller skrevs så sent att de inte hunnit få någon betydande spridning.
Anonym 12:35. "Det är mest du som står för antagandena. Nya ord användes i breven för att det hade gått en betydande tid (årtionden) och för att breven skrevs av någon annan än Paulus."
RaderaHoppsan! Ser du vad du gjorde där? :)
Vad gäller Marcion så var han en tydlig villolärare, och hans kanon är inget giltigt argument i denna diskussion. Han förkastade hela GT och menade att det fanns två gudar, en ond skapargud och en god NT:lig gud. I hans kanon fick bara vissa utvalda skrifter ingå, bl.a. ett kraftigt redigerat Lukasevangelium och tio brev av Paulus. Så nej, också detta argument är ett greppande efter halmstrån.
Du deflekterar frågan.
RaderaAbsolut, Marcion var teologiskt en avvikare i förhållande till judisk-kristna och många andra kristna vi känner till. Men det är inte alls poängen. För han var ett fan av Paulus och skulle han ha känt till ytterligare Paulusbrev så skulle han rimligen ha nämnt dessa. Eller? Hans NT kanon är den första kända och den är mycket tidig (ca 70-80 år efter Paulus), dvs mycket intressant och högst relevant ur just den anledningen vi diskuterar här: pastoralbrevens författarskap och tillkomst. Kände han inte till dem? Var de inte skrivna ännu? Hade de inte fått nån spridning på upp till 80 år (2-3 generationer)? Eller ansåg han dem vara pseudoepigrafi?
Anonym 13:10. Nej, jag deflekterar inte alls frågan. Det jag gör är att jag visar hur ditt resonemang inte håller. Det är två helt skilda saker.
RaderaMarcion valde sitt kanon utifrån specifika kriterier. Urvalskriterierna var INTE vilka böcker som var skrivna av Paulus och vilka som inte var det. Således kan du inte använda hans kanon som argument i denna diskussion. Även här behöver du sätta till en ytterligare fråga: Eller stödde dessa brev inte hans agenda? (Men igen, det går du knappast med på eftersom sakerna måste vara exakt som du har bestämt att de ska vara...)
Anonym 13:10. För övrigt noterar jag att du envisas med att fortsätta diskutera bisaker.
Radera07:48 och 07:56
RaderaDina svar bär alla spår av deflektion. Stt Marcion lämnade bort pastoralbreven för att de inte stödde hans agenda (GT:s betydelse, villolärare, kyrkoordning)? Det är kanske möjligt. Men även Paulus sk autentiska brev lutade starkt mot GT och varnar för villolärare (M anaåg nog att han stod för sanningen likt andra ledare), och dessa brev fick vara med.
Jag vidhåller min ståndpunkt om att pastoralbreven inte skrevs av Paulus; att någon annan skrev dem i hans namn (vilket var vanligt förekommande under antiken, dvs en metod); att detta syns både språkligt och tematiskt (vilket jag inte gått in på i detalj mer än hänvisning till ordmängder); att brevens relativt sena tillkomst eventuellt syns i Marcions kanon (han gillade Paulus, men av en eller flera anledningar är breven inte med). Sedan finns även teologiska skillnader och nyanser som pekar på en senare tid (Jesu återkomst verkar nu inte vara akut längre, folk ska gifta sig, "Paulus" verkar ha skippat celibatsidealet, mm)
Anonym 12:39. Ja, du vidhåller din ståndpunkt. Något annat hade jag förstås inte heller väntat mig. Men ta åtminstone det med dig att den bygger på synnerligen lös grund. Notera att du i sista meningen av din kommentar troligtvis ger orsaken till varför Marcion (INTE St Marcion!) inte gillade pastoralbreven. (Marcion var gnostiker, och för honom var allt som hade med det jordiska och det kroppsliga - inklusive äktenskapet! - av ondo.)
RaderaJag noterar fortfarande att du håller dig till detaljer/bisaker.
Du tar i för mycket angående gnosticismen: Marcion var inte gnostiker i den typiska bemärkelsen, du får nog läsa på lite mer om Marcion och gnosticism. Men heretiker ansågs han vara, men det är ju lätt hänt det, även om man inte är anhängare av två gudar och förkastar GT;-)
RaderaAnonym 20:05. Marcion hyllade läran om två gudar och det skapades orenhet. Det räcker bra i detta sammanhang, hur vi sedan än väljer att kategorisera honom.
RaderaÄven orena nänniskor kan göra logiska slutsatser. Eller?
RaderaAnonym 11:45. Den där kommentaren förstod jag inte. Förklara gärna vad du menar!
RaderaSpann bara på ditt märkliga "...skapades orenhet". Vilket låter väldigt luddigt. Min poäng var att Marcion kunde tro vad han ville om en eller två gudar och även ha gnostiska böjelser (oren människa) men att det inte diskvalificerar honom som trovärdig observatör (logiska slutsatser). Att han lämnade bort pastoralbreven från listan kan faktiskt bero på att de ännu inte fanns eller att de var så sena att de inte fått spridning. Eftersom han var anhängare till Paulus så hade han åtm inte ogillandet av Paulus som anledningen att lämna bort dem.
RaderaAnonym 12:38. Visst "kan det bero på det", men det är mycket mindre troligt än att han lämnade bort dem p.g.a. sina urvalskriterier som han gjorde med tre av evangelierna, delar av Lukas evangelium och alla andra brev förutom tio av Paulus brev.
RaderaJa men Paulus har 13 brev i NT, de sk autentiska och omtvistade. Så om han lämnade bort de tre pastoralbreven av nån orsak så är ju resten kvar. Inte illa det för en Paulus anhängare om man argumenterar att pastoralbreven antingen inte fanns då eller var aå sena att de inte fått spridning (eller om han tom ansåg att Paulus inte skrivit dem). Vad vi vet om Marcion har vi enbart bevarat av senare författare och de har rimligen inte ött bläck på en kättare.
RaderaSom sagt så är hans NT kanon den första kända och man kan rimligen inte kräva att alla nuvarande NT böcker är med. Församlingarna och kristenheten var ung och vilka texter som var populära och var eller ansågs som autentiska varierade en del. Alla dagens NT texter var inte lika populära överallt.
Anonym 18:45. Pastoralbreven var förstås inte sena - de är skrivna under Paulus fångenskap före hans död år 64. Men det är förstås möjligt att de inte var lika spridda som de andra av hans brev - de var ju skrivna till namngivna personer, inte till församlingar (och inte, likt flera av de senare, åtföljda av en spridningsuppmaning av Paulus själv).
Radera...kanske just för att de inte var skrivna av Paulus.
RaderaAnonym 13:23. Kom igen nu! Du greppar efter halmstrån.
RaderaLika mycket eller lite halmstrån som du greppar efter. Jag har inga problem även om Paulus så skrivit 35 brev. Det gjorde han säkert också men bara några har överlevt tidens tand och började kopieras för att nån såg nåt värde i dom. De andra har inte bevarats (Paulus grundade många församlingar och man kan förmoda att brevväxlingen var intensiv). Nu råkar det vara så att bara 13 finns i NT varav en del är omdiskuterade till författarskapet. Vi vet med stor säkerhet (fenomenet är helt oomstritt) att man på den tiden skrev brev och texter i andras namn.
RaderaMarcion nämner av nån anledning inte de brev som anses sena och där innehållet samt språket avviker. Att då dra den slutsatsen att dessa förmodligen inte är autentiska är inte ett halmstrå, det är en logisk följd. Något 100 % bevis finns inte men det verkar vara så. För egen del tycker jag det är synd att inte fler brev bevarats, och att vi även skulle ha de brev som skickades till Paulus. Vi skulle ha en komplettare bild då.
Anonym 15:54. Som kyrkohistoriker häller jag med om det sista du skriver. Vi skulle ha en mer komplett blid av Paulus och hans samtid och den första kristna församlingen. Men det vi har räcker givetvis för att ge en komplett bild av den kristna läran.
RaderaHalmstrået handlar om Marcion och hans kanon. Som jag har försökt få dig att förstå är detta ett dåligt argument för pastoralbrevens äkthet eller icke-äkthet.
Bilden skulle givetvis vara mycket mer komplett om mer info fanns. Förven vetgirig är det aldrig tillräckligt
RaderaDet är ett av argument i raden av de andra argumenten (som jag listade). Sammantaget pekar förändring av ord/språk samt typ teologiska frågor på att de är pseudepigrafiska. Att 100 % bevisa det går kanske inte men det är en intressant aspekt att Marcions kanon har med 10 brev men saknar just dessa.
Anonym 23:32. Jag tror att vi inte kommer att komma längre med denna fråga. Du sitter fast i din åsikt, jag företräder kyrkans och texternas interna vittnesbörds linje. Och aldrig mötas de två.
RaderaOch ännu en gång: Detta är en liten bisak när det gäller det som denna text handlar om.