Riksdagsvalet närmar sig!

Det är vanligt att beskriva val som "ödesval" för att skapa rubriker och intresse för valet. Denna gång är det emellertid, av flera orsaker, faktiskt skäl att använda denna beskrivning. Dels håller den galopperande skuldspiral som den nuvarande regeringen, delvis utan egen förskyllan men dock, har försatt oss i på att äta upp landets ekonomiska framtid. Dels är vi i käftarna på en metaideologi som, om den får fortsätta dominera, kommer att dra ner hela västvärlden i både kaos och ekonomisk härdsmälta. Jag talar givetvis om klimathetsen och alla dess avknoppningar. 

Jag har förstås inga större förhoppningar om att det på allvar ska bli någon kursändring (och om det skulle bli det skulle omvärlden förmodligen reagera så kraftigt att vi skulle hamna i samma grupp av länder som Ungern och Polen med de ekonomiska följder det skulle få), men åtminstone finns det en möjlighet att med sin röst protestera mot den riktning samhället utvecklas. 

Jag är medlem i Kd, och därför är det naturligt för mig att rösta på en Kd-kandidat. Det finns flera bra sådana, och jag uppmanar alla som läser detta att bekanta sig med dessa. (Givetvis finns det bra kandidater också på andra listor, men som Kd-medlem rekommenderar jag förstås att du börjar där...) 

På bloggen "Samtid och framtid" presenterar sig en god vän till mig som siktar på en plats i riksdagen. Bekanta dig gärna med hans blogg!

Om självcensur och krypande för Islam

Islam är en svärdets religion. Det fick vi lära oss redan i högstadiet på 80-talet. Jag vet inte om dagens skolelever får lära sig detta, men det skulle inte förvåna om också detta är något som vår självcensur har dragit fram med rödpennan över. Men även om så skulle vara fallet förändrar det givetvis inte det faktum att Islam ÄR en svärdets religion. 

Det som har förändrats sedan 80-talet är att många muslimer har lämnat den muslimska världen och invandrat till väst. Detta har på många sätt förändrat vårt förhållningssätt till Islam - inte minst när det gäller självcensur och även när det gäller hur rättsväsendet behandlar islam. 

Jag skrev för en tid sedan om den österrikiska kvinnan som höll två föreläsningar om Islam i vilka hon kallade en man som har sex med en nioårig flicka för vad han är. Hon använde alltså på p-ordet. Detta borde hon inte ha gjort eftersom det som gäller för alla andra män uppenbarligen inte gäller för Muhammed. Och det som gäller för alla andra religioner idag inte längre gäller för Islam. Kvinnan dömdes för detta, och hennes överklaganden, ända upp i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, förkastades. I motiveringarna till förkastandet sades bl.a. de ytterst avslöjande orden att domen "served the legitimate aim of preserving religious peace in Austria." Avsikten med domen var alltså att "bevara den religiösa freden i Österrike" - och detta vara enligt människorättsdomstolen helt legitimt. Alltså att döma en kvinna för förtal när hon sade sanningen, och det endast för att säkerställa att Österrikes muslimer inte skulle ställa till med upplopp.   

Det anses alltså idag rätt att inskränka våra mänskliga rättigheter (yttrandefriheten) för att "bevara den religiösa freden". I klartext handlar alltså detta om att vi lägger oss platt inför hotet om muslimskt våld. Tyvärr är detta inte det enda exemplet på denna undfallenhet och detta krypande för islam. I Sverige är det lagligt att bränna religiösa skrifter. Detta har den senaste tiden skapat feta rubriker och ett Svenskt utrikespolitiskt problem i.o.m. att den danske uppviglaren Rasmus Paludan passade på att bränna Koranen offentligt utanför Turkiets ambassad. Detta var förstås extremt ovist, men alltså fullt lagligt. Nu har dock den svenska polisen bestämt att det är förbjudet att bränna Koranen. Men endast Koranen - t.ex. Bibeln får fortfarande brännas. Orsaken till denna fullständigt ologiska hållning är förstås uppenbar: Hotet om muslimskt våld. 

För några dagar sedan nådde nyheten om att en nederländsk muslimsk man stämmer Rasmus Paludan på 44 miljoner euro för att han har "orsakat ett otryggt samhällsklimat för allmänheten" över nyhetströskeln. Denna stämning är givetvis fullständigt galen eftersom det INTE är Paludan som har orsakat det otrygga samhällsklimatet utan detta har orsakats av de muslimer som reagerar med våld och hot om våld på Koranbränningen, men det ska bli intressant att se om det svenska rättsväsendet vågar (och överhuvudtaget klarar av att) se verkligheten för vad den är. Det skulle inte alls förvåna om domstolen väljer att (igen) krypa för Islam. 

Förvisso kan det kosta att göra det som är rätt. Men det är något som hör till om man vill värna om ett fritt och öppet samhälle. Det var visst Benjamin Franklin som konstaterade att ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet förtjänar varkendera och kommer att förlora bägge. 

Frågan är om vi inte redan är där.

Ny djurskyddslag

 Riksdagen godkände idag den nya djurskyddslagen. Detta är något vi har väntat på länge, länge. Lagen var klar för godkännande redan för fyra år sedan, men den förföll när Sipiläs regering föll. Detta var ett stort bakslag eftersom det myckna arbete som gjorts med lagen då mer eller mindre gick upp i rök. Men vad jag förstår är den lag som nu godkändes ändå helt ok och ganska långt i samklang med den lag som hade förberetts för fyra år sedan. Utan att känna till alla detaljer i lagen tror jag ändå att vi som håller djur ska klara av att leva med lagen som sådan.

Men när man läser Svenska Yles nyhet om lagen och dess godkännande är det en sak som sticker kraftigt i ögonen. I artikeln sägs att "Den nya propositionen baserade sig på den tidigare propositionen, men vissa ändringar gjordes bland annat utifrån regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering". 

Här undrar åtminstone jag om detta verkligen kan stämma. (Men det gör det förstås eftersom politik är det möjligas konst.) Ändringar har alltså gjorts, inte på basen av de utlåtanden som experter har gjort, inte på basen av vad som är bäst för djuren eller på basen av vad som är bäst för djurhållare - och i synnerhet inte baserat på etologisk kunskap/vetenskap utan på basen, just det, utifrån regeringsprogrammet. Ideologi framom vetenskap, med andra ord. Men det är förstås bra att Svenska Yle inte försöker skönskriva det som hände utan håller fram hur galet detta blev.

Det är förstås så här det fungerar, men ingen kan väl påstå att detta gynnar någon. Varken djur eller djurhållare. Men man har åtminstone följt regeringsprogrammet. Suck.

Hellre en dålig fred än total undergång?

Igår höll Rysslands president Vladimir Putin sitt årliga "tal till unionen", och som väntat var fokus långt på kriget i Ukraina. Talet visade att Putin lever i en egen fantasivärld, alternativt försöker lura ryssarna att tro att kriget är västs fel. Troligtvis är sanningen lite av båda.

Det som dock är ytterst oroväckande i det Putin sade är beskyllningarna om att väst "förvandlat en lokal konflikt till en global konflikt" och om Rysslands respons på detta. I detta sammanhang talade Putin om att "vi nu talar om vårt lands existens". Vi ska observera att detta är just de ord som har använts när Putin tidigare har diskuterat möjligheten att kriget kunde tänkas utvecklas till ett kärnvapenkrig. "Ryssland kommer inte att använda kärnvapen om inte landets existens är hotad", sade han i fjol när kriget hade pågått en tid.

Som jag tidigare har konstaterat har väst stegvis ökat hjälpen till Ukraina, och detta har Ryssland hittills accepterat utan att agera som om detta skulle vara fråga om en krigshandling från västs sida. I och med detta tal har Putin nu dock skärpt tonläget avsevärt, och trots att han tydligt (åtminstone tycks) leva i sin egen värld har av allt att döma en gräns passerats i och med att väst/Nato-länderna lovat sända moderna stridsvagnar till Ukraina och USA talat om att hjälpa till att befria Krim.

Som läget nu är ser jag att det bara finns dåliga alternativ för väst. Om vi fortsätter på den inslagna vägen, vilket många av krigshetsarna bland ledarna i väst (Sanna Marin i främsta ledet) helt tydligt avser göra är risken för ett kärnvapenkrig uppenbar. Går det så långt blir också frågan om Kina öppet kommer att ställa sig på Rysslands sida eller om de fortsätter som hittills, alltså att stöda Ryssland i det fördolda, aktuell. Om vi däremot väljer att backa och ge upp vårt stöd kommer Ukraina att förlora kriget och Ryssland kommer att kunna gå vidare med sina (läckta) planer på fortsatta erövringar. Ukraina skulle i sådana fall också gå miste om sina östliga provinser.

Fördelen med det senare scenariot är att Ukraina och världen, åtminstone tillfälligt, skulle få fred. Putin (och Ryssland) skulle, innan han går vidare med sina galna planer, tvingas sluta sig i sitt skal och plåstra om sina stora sår. Detta skulle ge väst åtminstone ett par år att förbereda sig för nästa strid och dessutom kunde man hoppas att Putin, som är 70 år och inte helt frisk, skulle bli ersatt som president i Ryssland. Vi som var med då kommer dessutom kanske ihåg att det var de stora förlusterna av soldater i Afghanistan som starkt bidrog till Sovjets fall. Vi ska då komma ihåg att de ryska manskapsförlusterna i Ukraina har redan mångfalt har överstigit de förluster Sovjet genomled i Afghanistan. Detta att Putin försvinner från scenen skulle givetvis inte garantera en bättre ledare, men möjligheten finns.

Argumentet att Ryssland (och Putin) måste förlora detta krig för att inte nästa land sedan ska angripas är säkert sant i sig, men det är ett oerhört cyniskt sådant. Det bygger nämligen på att Ukraina tvingas ta hela smällen och offra sina soldater och hela sitt land (genom förstörelse) för att inga andra länder ska bli utsatta för rysk aggression. Dessutom, och det är det värsta av allt, har vi alltså hotet om ett kärnvapenkrig hängande över oss om och när Ryssland/Putin inser att kriget kommer att förloras och därmed "Rysslands existens" är hotad på allvar.

Som jag ser det är fredsalternativet, trots de problem detta för med sig, ändå klart att föredra i detta skede. De västliga ledare som talar för ett fortsatt krig (och inte försök till en fredlig lösning) riskerar nämligen inget mindre än hela civilisationens undergång. Ett hasardspel med så höga insatser kan inte försvaras.

Om betydelsen av bön

Jag hade igår förmånen att få vara med på en karagruppsamling i Terjärv församling. Det var trosstärkande att få träffa så många bröder på samma gång och speciellt diskussionen efteråt var uppbygglig (åtminstone för mig!) Eftersom jag vet att många av de som var med läser denna blogg vill jag passa på att också här säga tack för att jag fick vara med!

Vi kom in på bönen och jag konstaterade att när man ser på kyrkohistorien är det regel att väckelser så gott som alltid föregås av böneväckelser – alltså att Herren väcker kristna människor till en nöd för sina icke troende medmänniskor och börjar be för dem och deras frälsning. Det är troligt att orsaken till att vårt land, och vår kyrka, är i det förnedringstillstånd som råder just nu för att vi kristna ber alldeles för lite.

I diskussionen kom också fram att gångna generationer ofta var bönemänniskor som hade skolats, genom ett hårt liv, i att ropa till Gud – framför allt om förbarmande och frälsning. Dessa äldre generationer har nu långt flyttat hem till Herren och lämnat över bönemanteln till oss. Frågan är om vi har tagit upp den eller om den ligger oanvänd och skräpar någonstans? Jag är tyvärr rädd för att det är fallet.

Jag fick mig också en pratstund med broder Gunnar (94 år) som berättade att han inte längre orkar be så mycket som han skulle vilja. Åldern tar ut sin rätt, och speciellt på nätterna (när han har brukat be) somnar han ofta ifrån bönen. Tycker du att detta låter märkligt, alltså att en gammal man gärna ber (också) nattetid för sin församling och sina medmänniskor? Om du, likt mig, tycker det beror det inte på att det är märkligt utan på att vi, du och jag, har förlorat insikten om hur viktig bönen är. Kort sagt: Om vi tycker detta är konstigt beror det på att vi är konstiga. Givetvis behöver vi alla sova, men bönen är så viktig att vi behöver bereda rum för den, och om det passar oss bäst att göra detta nattetid är det inget konstigt med det.

Jag har gjort detta förr, och nu vill jag igen komma med denna uppmaning: Gör det till en vana i ditt liv att avsätta tillräckligt med tid för bön! (Denna uppmaning riktar jag givetvis lika mycket till mig själv som till någon annan.) Det vårt land behöver mest av allt idag är väckelse. Människor behöver få upp ögonen för sin synd och för syndarnas Frälsare som är vårt enda hopp, både här i tiden och framför allt inför evigheten. Men jag har svårt att se att det skulle komma någon väckelse om det inte börjar med att vi kristna ropar till Herren om att han ska sända den. (Givetvis kan han om han vill göra det ändå, men det skulle i så fall vara ett, kanske t.o.m. sällsynt, undantag.)

När jag var ung och med i ungdomsgruppen i Esse församling sade ungdomsledaren en gång en sak som jag aldrig kommer att glömma. Han ställde frågan "Vill vi ha väckelse?" Och sedan följdfrågan: "Vad får det kosta?"

Detta är något alla allvarligt sinnade kristna alltid behöver fundera på: Vill jag ha väckelse, och vad är jag beredd att betala (i form av försakelse och bönekamp) för att väckelsen ska komma?

Herren sänder som sagt väckelse om och när han vill, men kyrkohistorien visar oss att väckelsen så gott som alltid har föregåtts av en böneväckelse. Är du och jag beredda att bli väckta? Det kan vara ganska smärtsamt, och det kan komma att kosta. Men vad är mera värt än en människas eviga själ? T.ex. när det gäller din arbetskamrat, din skolkamrat eller en anonym kommentator här på bloggen.

Bibelhelg i Ytteresse

Denna helg ordnar vi Bibelhelgen "Vid Mästarens fötter" i Ytteresse bönehus. Helgen inleds med ett möte kl 19 i kväll där Torsten Sandell och Tore Jungerstam predikar och Lisen och Ronny Borgmästars medverkar med sångprogram. I morgon, söndag, fortsätter Bibelhelgen kl 14 med ett möte där Torsten Sandell medverkar med missionsinformation och Jan-Erik Sandström predikar. Västanlidgårdens strängband medverkar med sång och församlingens kantor Mikaela Malmsten-Ahlsved spelar till allsången. Torsten Sandell medverkar också med predikan i högmässan i Esse kyrka på söndag kl 10.

Under helgen ordnas ett lotteri till förmån för bönehuset. I anslutning till samlingarna finns det också servering. 

Välkommen med!

EU går utanför sitt mandat

En av dagens nyheter är att Europeiska unionen förbjuder försäljningen av nya bilar med förbränningsmotorer från och med år 2035. Omröstningen i Europaparlamentet slutade 340 för ett förbud och 279 mot. 

Problemet är att EU inte har någon fullmakt att ta ett sådant beslut. Åtminstone har inte Finland gett någon sådan beslutsrätt till EU. Men EU fungerar så att unionen suger åt sig makt från medlemsländerna hela tiden utan att några beslut tas om detta. Odemokratiskt så det förslår! 

Det är absolut dags för Finland att ta steget ut ur EU. Om vi inte gör det kommer vi snart att vara en delstat i Europas Förenta Stater - givetvis utan att vi har något demokratiskt grundat beslut i Finland för något sådant.