Det går snabbt nu

Jag blev igår uppmärksamgjord på facebooks nya policy angående hot. Facebook tillåter, enligt den nya policyn, inte att någon blir mordhotad eller att det uppviglas till våld mot någon människa. Det är ju bra, kan man tycka. Men det stora och chockerande problemet är undantagen från detta. Det är nämligen numera tillåtet att t.ex. mordhota en annan människa på facebook ifall denna har klassats som tillhörande "en organisation eller [är en] individ som täcks av policyn om farliga individer och organisationer". En aning mildare hot kan accepteras ifall "målet är en vuxen offentlig person som fällts för eller beskyllts för vissa brott eller är en medlem av en farlig organisation".

I klartext är det alltså numera tillåtet att mordhota en människa på facebook och att uppvigla till våld mot en människa som facebook har klassat som en "farlig individ". Eller om en människa har dömts, eller ens anklagats för ett visst brott. Observera detta sista mycket noggrant.

Följdfrågan blir då givetvis att vilka är dessa "farliga individer", och vilka brott ska en människa ha begått, eller ha anklagats för, för att utan påföljder kunna mordhotas på facebook? Det här är förstås den springande punkten här. Facebook listar givetvis vilka personer eller organisationer företaget klassar som "farliga individer eller organisationer" som inte tillåts verka på facebook – och som nu alltså då också får mordhotas utan påföljder. Här ingår sådana som sysslar med och stöder "terrorism, mass- eller seriemord, människohandel och organiserat våld eller kriminell aktivitet". Det är emellertid den sista punkten som är synnerligen problematisk. Facebook inkluderar i denna lista också sådana som ägnar sig åt "organiserat hat".

Vad är då detta "organiserade hat"? Facebooks regler säger också det. En hatorganisation är en "sammanslutning av tre eller flera personer som ... har en ideologi, uttalanden eller fysiska handlingar som attackerar individer på basen av egenskaper, inklusive hudfärg, religiös tillhörighet, nationalitet, etnicitet, kön, sexuell läggning, allvarlig sjukdom eller handikapp".

Notera detta speciellt: Människor och organisationer "som har en ideologi som attackerar ..." Sådana människor är alltså portförbjudna på facebook och kan numera alltså också mordhotas på facebook utan påföljder. Dessa hot blir inte raderade utan får stå kvar och uppvigla till våld mot dessa människor.

En ideologi kan givetvis inte attackera någon människa fysiskt, utan denna "attack" handlar om ord. Så det facebook alltså numera säger är att den som uttalar sig negativt om vissa saker och personer blir raderad från facebook och kan utsättas för hot på facebook utan att facebook ingriper.

I praktiken har detta ("en ideologi som attackerar") kommit att betyda invandringskritiker och islamkritiker. Den som alltså säger att islam är en våldsam religion och som hävdar t.ex. att Muhammed var vad vi idag kallar en människa som har sex med en nioåring inte bara blir avstängd från facebook utan också kan hotas till livet på facebook utan att den som framför hotelsen blir avstängd eller ens får sin hotelse raderad.

Men det här slutar förstås inte där. Kombinera denna nya policy med den färska resolutionen ACR 99 som Kalifornien antog för bara någon vecka sedan där "religiösa" (läs: kristna) utpekas som skyldiga till de skyhöga självmordssiffrorna hos homo- och bisexuella och den här synnerligen illaluktande soppan är klar.

Hur länge tror du det dröjer innan denna resolution börjar påverka hur facebook agerar? Knappast länge. Och då kommer alltså alla kristna som håller fast vid en biblisk syn på sexualiteten att kunna klassas som "farliga" och som sådana som "har en ideologi som attackerar". (Om vi alltså inte redan är där. Baserat på de regler facebook tillämpar misstänker jag att så redan är fallet, även om det inte vad jag känner till ännu finns några direkta exempel på kristna som blivit utslängda från facebook på denna grund.) Ergo: Det dröjer inte länge innan vi är där att det är tillåtet att hota och uppvigla till våld mot oss kristna utan påföljder.

Det var säkert många som skakade på huvudet åt Herbert Marcuse när han i tiderna försökte omdefiniera ordet "tolerans" från att betyda acceptans av åsikter andra än de egna till att innebära intolerans mot konservativa åsikter. Men knappast ens han skulle ha vågat tro att det skulle gå så här snabbt och att hans nya definition skulle få så här stort genomslag och grava följder. Men nu är vi där. Och det är synnerligen skrämmande.

ACR 99

Det finns helt tydligt ingen gräns för hur långt Hbt-lobbyn är beredd att gå i sin strävan att göra det krokiga rakt och det svarta vitt och i att tysta sådana som fortfarande vågar hävda motsatsen. Jag har pratat om detta som "regnbågsfascism", och den senaste utvecklingen i USA visar med all önskvärd tydlighet att detta är en korrekt benämning. Vad jag vet har detta inte nått över nyhetströskeln här i vår del av världen, men för ett par veckor sedan godkände lagstiftarna i Kalifornien i USA en resolution som direkt pekar ut "religiösa" (läs: kristna) som orsak till de skyhöga självmordssiffrorna bland homo- och bisexuella. Denna resolution har inte bindande juridisk verkan, men den är ett stort steg mot ett direkt förbud mot att säga något som ens kunde uppfattas som negativt angående homo- och bisexualitet.

Den främsta udden i resolutionen är riktad mot terapi i avsikt att förändra en människas sexuella läggning. En sådan terapi sägs enligt resolutionen vara ineffektiv, oetisk och direkt skadlig. Det är i detta sammanhang som resolutionens mest kontroversiella påstående uttalas. "The stigma associated with being LBGTQ, often created by groups in society, including therapists and religious groups, has caused disproportionately high rates of suicide, attempted suicide, depression, rejection, and isolation amongst LGBTQ and questioning individuals."

Det som sägs här är att det stigma som förknippas med Hbt ofta har skapats av terapeuter och kristna grupper i samhället och att detta uttryckligen har orsakat de oproportionellt höga själmordssiffrorna bland hbt-människor och sådana personer som lider av könsdysfori. Detta är ett fullständigt oerhört påstående som givetvis saknar all verklighetsförankring.

De höga själmordssiffrorna är givetvis bedrövliga. Men lösningen på detta är INTE att skjuta från höften och komma med fullständigt ogrundade beskyllningar. Det finns nämligen inga vetenskapliga undersökningar som skulle visa att det är "religiösa" människor som skulle vara orsaken till de höga självmordssiffrorna bland homosexuella. Om vi verkligen bryr oss om dessa människor borde vi, i stället för att göra som i Kalifornien och hitta på orsaker, ta reda på vad som verkligen ligger bakom dessa siffror. Det går nämligen inte att lösa ett problem om man inte vet vad som har orsakat det. I själva verket kan det t.o.m. bli värre av att göra på det sättet.

Nu tror jag förstås inte heller på någon hokus-pokus omvändelseterapi. Där sådan tillämpas kan följderna säkert bli bedrövliga. Men faktum är att det finns många homosexuella som velat ha, och som också har fått, hjälp av terapi. Det finns helt enkelt för många exempel på sådana för att någon ska kunna säga att detta inte fungerar och att en homosexuell människa inte kan bli helad. Resolutionens mål är att göra all sådan terapi omöjlig. Ja, inte bara det. Resolutionen säger, enligt kritiska bedömare, att kristna (och andra) som hävdar att homosexualitet är onaturligt och en synd inte längre är välkomna i Kalifornien. Ingen kan fängslas eller dömas till böter på basen av denna resolution, men resolutionen är ett stort steg på väg mot en framtid där detta blir verklighet.

Regnbågsfascismen har igen tagit ett stort steg framåt.

Extra nos

"Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv ..." (2Kor. 5:19)

Orden i rubriken är inte svenska, tack och lov, utan latin. De betyder, översatta till svenska, "utanför oss", och de syftar på försoningen. Den är något som sker, eller mera korrekt: har skett, utanför oss – och detta är ett oerhört radikalt budskap. Men inte bara radikalt, utan också oerhört befriande. Vi människor har blivit försonade med Gud. Vi har gått, från att vara Guds fiender, till att ha det rätt ställt med Gud. Och detta är något som har skett utanför oss. Mera exakt: Detta var något som skedde på en given plats, vid en given tidpunkt i historien. När Jesus Kristus dog för våra synder på Golgata kors, avrättningsplatsen utanför Jerusalems stadsmur. Troligen den 5. april år 33 ungefär klockan tre på eftermiddagen.

När Jesus dog försonade han hela världens synder. Han tog dem i sin egen kropp och bar dem upp till korset och där dog han den död som vi alla, utan undantag, har förtjänat. Kristi död verkar denna försoning, gör den gällande. Vad betyder detta för oss idag? Det betyder en massa saker, men framför allt betyder detta att försoningen är universellt och evigt gällande. För alla människor, i alla tider. "Utanför oss" betyder också att vår tro, eller vår otro, inte har någon betydelse i sammanhanget. Vi är försonade med Gud oberoende av om vi tror det eller inte – och det är detta som är så oerhört radikalt. Försoningen gäller oberoende av vår tro. Smaka på det! Vi gör inte försoningen gällande genom vår tro, vi kan inte göra det, och omvänt kan vi inte heller göra försoningen om intet genom vår otro. Den är större än så. Så oerhört mycket större.

Men det betyder förstås ändå inte att vår tro skulle vara oviktig i sammanhanget. Vår tro är den öppna handen som tar emot Guds gåva. Gåvan gäller oberoende av om vi tar emot den eller inte, men om vi inte tar emot den får vi ingen nytta av den för egen del. Detta är trons del i detta. Den gör inte gåvan gällande, men den tar emot den färdiga och fullkomliga gåvan.

Det här är också oerhört befriande. Vi människor är syndare, och det kommer vi att förbli så länge vi lever här på jorden. Men vår synd är sonad. En gång för alla. Försoningen för våra synder är vunnen en gång för alla, i Kristi död, och den är bekräftad i hans uppståndelse från de döda. Detta är ett objektivt faktum och något som alltså har skett utanför oss. Detta innebär också att vår syndabekännelse inte verkar försoningen. En del kristna läror hävdar att vår syndabekännelse och det att vi ber om förlåtelse för vad vi felat är grunden för om vi är inne i Guds rike eller inte. I de mest extrema fallen kan detta leda till att vi tror att vi är inne och ute ur Guds rike många gånger varje dag. När vi syndar hamnar vi utanför, och så snart vi bekänt och bett om förlåtelse är vi igen inne. Men inte så! Kristi försoning är mycket större än så! Vår bekännelse gör den inte gällande, lika lite som vår tro gör den gällande. Som döpta till Kristus är vi ställda i denna försoning. På samma gång både rättfärdiggjorda och syndare, men alltid försonade med Gud i Kristus. Denna försoning av synden har nämligen skett en gång för alla, utanför oss, och den gäller oberoende av oss och av vad vi gör eller inte gör. Till och med oberoende av om vi tror det eller inte.

Detta är evangelium: Världen är försonad med Gud i Kristus, och du med den. Detta får du tro.  

Sommarprat, Björn Vikström och ämbetsfrågan

Jag har ännu inte lyssnat på något sommarprat i Radio Vega, och jag vet inte om jag bryr mig om att göra det heller. Listan på sommarpratare är tröttsamt enahanda och de konservativa rösterna lyser som sagt, ännu en gång, fullständigt med sin frånvaro. Historikern Dick Harrisons sommarprat låter ändå lite intressant så här på förhand, så det är ändå möjligt att jag kan tänka mig att lyssna på det. Av vad jag har läst av hans penna tycks han ha en del fina funderingar.

Nåväl. Jag läser ändå, vid tillfälle, de artiklar som publiceras på Svenska Yle i anslutning till dessa sommarprat. Många människor lyssnar på dessa prat, och det kan vara bra att veta vad de som lyssnar matas med. Igår var det tydligen Björn Vikströms tur, och av artikeln att döma sade han långt vad som kunde förväntas. Homosexualitet och kvinnliga präster fanns på agendan, och igen tycks samma gamla lögner som vanligt ha kommit fram. Ämbetsfrågan framställs som om det skulle vara en jämställdhetsfråga, och när så görs är det förstås tacksamt enkelt att plocka godhetspoäng. Jag skrev faktiskt en kommentar under artikeln på Svenska Yle där jag påpekade att ämbetsfrågan INTE är någon jämställdhetsfråga utan en bibelfråga, och att de som gör det till en jämställdhetsfråga gör det alldeles för enkelt för sig. Om det sedan beror på att sommarpratarna inte får kritiseras eller på att Svenska Yle vill ta den lätta vägen och inte problematisera denna fråga (eller både och) må vara osagt, men min kommentar censurerades. Igen en gång. Behöver jag tillägga att jag verkligen inte bröt mot några kommentarregler?

Det är så oerhört tröttsamt och frustrerande när vårt public servicebolag beter sig på detta sätt. Debatten tystas ner och allt som kan tänkas störa den politiskt korrekta uppfattningen (läs: sömnen) censureras. Allt ska vara färdigtuggat och tillrättalagt – och inget får kompliceras.

Igen: Lägg ner skräpet och använd pengarna till något bättre!

Är hon död?

Jag läste just Aftonbladet på nätet och studsade till när den första rubriken på sidan förkunnade att "Trumps order: tanks till Washington". Min första tanke var att "nu har det hänt".

Det är oerhört tacksamt att vi får leva i en tid när, trots mycket ordstrider, vi kan leva i fred och ro. Emellertid har jag funderat en del på vilka (fullt möjliga) händelser som kunde tänkas störa denna samhällsfred. En av de saker som kunde tänkas orsaka vad man närmast kunde beskriva som ett uppror i USA (och som kunde leda till att tanks behöver kallas in i Washington) är om en mycket sjuk 86-åring skulle dö. Det var därför min första tanke var att "nu har det hänt". Men nej, tanksen på Washingtons gator handlar om en fjärde juli-parad. Så det är lugnt. Förutom då att Aftonbladet försöker göra en nyhet av det hela, men det är inget ovanligt när det gäller Aftonbladet och deras Trump-hat.

Men faktum är att en av de (få) saker som skulle kunna tänkas allvarligt störa samhällsfreden i USA är om den cancersjuka Ruth Bader Ginsburg, den nu äldsta medlemmen av USA:s högsta domstol, skulle dö. Med Trump som president och med en republikans senat skulle hennes ersättare sannolikt i så fall bli Amy Coney Barrett, och det skulle i så fall ytterligare förstärka den konservativa prägeln på högsta domstolen. (När Trump tillträdde som president var de liberala i majoritet 5-4, nu har vågen tippat över och står (uppskattningsvis) på 5-4 till de konservativa. Bader Ginsburg hör till de kvarvarande fyra liberala domarna.)

När vi kommer ihåg hur nära ett feministiskt uppror det var under processen när domare Kavanaugh skulle tillsättas är det inte alls någon utopi att tro att det skulle kunna bli mångfalt värre om och när den i liberala kretsar oerhört omhuldade Bader Ginsburg skulle bli ersatt av en katolsk abortmotståndare i högsta domstolen. En sådan utnämning skulle nämligen kunna förändra USA för en lång tid framöver.

Men nu handlade det alltså bara om en fjärde juli-parad. Och om att Aftonbladet var ute och klick-baitade.  

Halla-aho om yttrandefriheten

Jussi Halla-aho lyfte fram en mycket viktig sak i sitt linjetal under Sannfinländarnas partikongress i helgen. Han menar att lagarna om yttrandefrihet behöver förnyas "eftersom det blivit vanligare med juridiska och ekonomiska sanktioner bara för att man uttrycker sin åsikt". Halla-aho jämförde dagens situation med tiden när vi i Finland levde bredvid en auktoritär supermakt (Sovjet) och det i den offentliga debatten inte gick att säga vad som helst utan att bli stämplad och marginaliserad. Som exempel på områden där yttrandefriheten är inskränkt idag lyfte Halla-aho fram invandring, islam, sexuella minoriteter och EU.

Halla-aho är ute i ett mycket angeläget ärende här. Hans situationsbedömning är fullständigt korrekt, men frågan är om det hjälper med att förnya lagarna om yttrandefrihet. På vilket sätt skulle t.ex. en annorlunda lag ha hjälpt Aki Ruotsala och förhindrat att han fick sparken från Pori Jazz? Jag har svårt att se hur den lagen skulle se ut.

När Svenska Yle skrev om Halla-ahos tal blev det givetvis en livlig diskussion i kommentarfältet. Som väntat begriper en del av de som deltog inte vad detta handlar om. Vad detta sedan beror på kan man förstås diskutera. En kommentator skrev att det fortfarande är möjligt att kritisera dessa saker bara man gör det sakligt. Och här har vi faktiskt pudelns kärna. Idag hänger allt på detta att kritiken är "saklig". Men vad betyder det? Problemet är att det har skett, och sker, en glidning i vad som uppfattas som sakligt och vad som inte gör det. Detta så att det, på vissa ställen och i vissa frågor, har gått så långt att "sakligt" idag mer eller mindre är det samma som "positivt".

För att ta ett exempel: Jag var i helgen invecklad i en diskussion om Pride på Svenska Yles sidor. Jag bemödade mig om att skriva "sakligt" för att inte bli censurerad, men genast jag fick frågor om min ståndpunkt och jag borde ha börjat gå in mera detaljerat i ärendet blev det omöjligt för mig att svara. Jag insåg att Svenska Yles censur inte skulle ha godkänt mina kommentarer, så jag tvingades lämna diskussionen. Givetvis skulle jag ha uttryckt mig fullständigt sakligt, men mina kommentarer skulle ha varit negativa, och det har många gånger redan visat sig att i just den frågan accepteras inget sådant.

Och ja, jag skrev en kommentar under texten om Halla-aho med i princip samma innehåll som i tredje stycket i denna text (angående detta med "sakligt" = positivt), men det får man tydligen inte heller säga idag, så också den kommentaren censurerades. Den var tydligen för obekväm för censurapparaten.