ACR 99

Det finns helt tydligt ingen gräns för hur långt Hbt-lobbyn är beredd att gå i sin strävan att göra det krokiga rakt och det svarta vitt och i att tysta sådana som fortfarande vågar hävda motsatsen. Jag har pratat om detta som "regnbågsfascism", och den senaste utvecklingen i USA visar med all önskvärd tydlighet att detta är en korrekt benämning. Vad jag vet har detta inte nått över nyhetströskeln här i vår del av världen, men för ett par veckor sedan godkände lagstiftarna i Kalifornien i USA en resolution som direkt pekar ut "religiösa" (läs: kristna) som orsak till de skyhöga självmordssiffrorna bland homo- och bisexuella. Denna resolution har inte bindande juridisk verkan, men den är ett stort steg mot ett direkt förbud mot att säga något som ens kunde uppfattas som negativt angående homo- och bisexualitet.

Den främsta udden i resolutionen är riktad mot terapi i avsikt att förändra en människas sexuella läggning. En sådan terapi sägs enligt resolutionen vara ineffektiv, oetisk och direkt skadlig. Det är i detta sammanhang som resolutionens mest kontroversiella påstående uttalas. "The stigma associated with being LBGTQ, often created by groups in society, including therapists and religious groups, has caused disproportionately high rates of suicide, attempted suicide, depression, rejection, and isolation amongst LGBTQ and questioning individuals."

Det som sägs här är att det stigma som förknippas med Hbt ofta har skapats av terapeuter och kristna grupper i samhället och att detta uttryckligen har orsakat de oproportionellt höga själmordssiffrorna bland hbt-människor och sådana personer som lider av könsdysfori. Detta är ett fullständigt oerhört påstående som givetvis saknar all verklighetsförankring.

De höga själmordssiffrorna är givetvis bedrövliga. Men lösningen på detta är INTE att skjuta från höften och komma med fullständigt ogrundade beskyllningar. Det finns nämligen inga vetenskapliga undersökningar som skulle visa att det är "religiösa" människor som skulle vara orsaken till de höga självmordssiffrorna bland homosexuella. Om vi verkligen bryr oss om dessa människor borde vi, i stället för att göra som i Kalifornien och hitta på orsaker, ta reda på vad som verkligen ligger bakom dessa siffror. Det går nämligen inte att lösa ett problem om man inte vet vad som har orsakat det. I själva verket kan det t.o.m. bli värre av att göra på det sättet.

Nu tror jag förstås inte heller på någon hokus-pokus omvändelseterapi. Där sådan tillämpas kan följderna säkert bli bedrövliga. Men faktum är att det finns många homosexuella som velat ha, och som också har fått, hjälp av terapi. Det finns helt enkelt för många exempel på sådana för att någon ska kunna säga att detta inte fungerar och att en homosexuell människa inte kan bli helad. Resolutionens mål är att göra all sådan terapi omöjlig. Ja, inte bara det. Resolutionen säger, enligt kritiska bedömare, att kristna (och andra) som hävdar att homosexualitet är onaturligt och en synd inte längre är välkomna i Kalifornien. Ingen kan fängslas eller dömas till böter på basen av denna resolution, men resolutionen är ett stort steg på väg mot en framtid där detta blir verklighet.

Regnbågsfascismen har igen tagit ett stort steg framåt.