Politiskt korrekta fakenews

Ibland blir jag bara så oerhört förvånad. Och ledsen. Det sägs att vår media är trovärdig och att de nyheter som släpps över nyhetströskeln är granskade så att vi nyhetskonsumenter verkligen kan lita på att de stämmer överens med verkligheten. Men tyvärr visar det sig gång på gång att det inte är så. Allt för ofta påverkar ideologi och politiskt korrekta filter de nyheter vi får oss till livs till den grad att nyhetsförmedlingen blir helt förvrängd. 

Det senaste exemplet på detta är nyheten om hur belgiska fotbollssupportrar, efter det egna lagets chockförlust mot Marocko i det pågående VM-slutspelet, gick bärsärkargång i flera städer och förstörde egendom. Detta har rapporterats av bl.a. SVT och Österbottens Tidning. I dessa nyheter sägs det klart och tydligt att det var fråga om belgiska supportrar som ställde till med upploppen. Detta trots att det, t.ex. på den video som SVT visade i samband med detta uttalande, klart och tydligt syns jublande människor som viftar med den marockanska flaggan. Det var alltså INTE fråga om frustrerade och besvikna anhängare av det belgiska landslaget utan om segerrusiga marockanska invandrare som, i segerns stund, passade på att gå bärsärkargång.

VARFÖR ska det vara så omöjligt att kunna ge oss korrekt nyhetsrapportering när det handlar om asylsökande, flyktingar och immigranter? Är det så viktigt att vara politiskt korrekt att sanningen är av underordnad betydelse? Skulle det inte ha varit bättre att helt enkelt låta bli att rapportera om dessa upplopp i stället för att rakt av ljuga om dem - speciellt som det är så lätt att avslöja lögnen?

Nu är detta förstås en mindre sak. Men det viktiga här är lärdomen att mainstreammedia inte tvekar att ljuga för oss när det politiskt korrekta kräver detta. Trots försäkringarna om att vår media är att lita på kan vi med lätthet se att ideologi och en politiskt korrekt agenda väger tyngre än sanningen och en korrekt rapportering av vad som händer i världen. 

Jag blir så oerhört ledsen när jag ser detta ske.  

Om det politiska minnet och om censur

Det sägs att det politiska minnet bara är sex månader långt. Det betyder att vi väljare ofta glömmer bort sådant som har hänt tidigare än för sex månader sedan. Men idag får vi tillägga: Om media låter oss göra det. 

En sak media ständigt påminner oss om är Trumps "bevisade lögner" om att presidentvalet 2020 var stulet och att det förekom utbrett valfusk. Nå, nu ska jag säga detta klart och tydligt: USA och världen har inte vunnit någonting alls på att Trump har hållit på som han har gjort. Han borde ha slutat med sina påståenden om valfusk när det stod klart att det inte fanns några chanser att så att säga vinna valet i efterskott på det sättet. Men det har han, som bekant, inte gjort och det har ytterligare splittrat USA. 

Men sex månader, alltså. Handen upp de som kommer ihåg det massiva motstånd mot Trumps valseger som demokraterna/vänstern stod för efter valet 2016? Och upploppen i flera amerikanska städer? Ingen? Nej, jag tänkte väl det. Jag hade också mer eller mindre glömt bort dem. Men faktum är att orden "stolen election" och "illegitimit president" förekom ytterst ofta månaderna efter Trumps valseger. Hillary Clinton var en av de som använde orden mest. 

Nå, detta är historia idag. Men det är intressant hur lätt vi har att glömma. Speciellt när media inte vill påminna oss (i motsats till vad gäller Trump och valet 2020), och framför allt när de som försöker påminna oss blir censurerade. The Federalist berättar historien om den oberoende Youtubern Matt Orfalea som lade upp en video på Youtube där han klippt ihop ett kollage av vad ledande demokrater och medias representanter sade om valet 2016 - och om upploppen som följde på Trumps valseger. För att påminna om att situationen 2020 inte var SÅ helt annorlunda än situationen 2016. Men givetvis blev videon bortplockad från Youtube. 

Vissa saker behöver tydligen glömmas bort. tack och lov finns det oberoende mediakanaler som inte går att censurera. 

 

Stämma staten?

En av dagens märkligaste nyheter presenteras i en artikel i ÖT i vilken det sägs att Greta Thunberg och en lång rad andra ungdomar stämmer svenska staten. Orsaken till stämningen sägs vara att ungdomarna menar att den svenska klimatpolitiken är olaglig. "Om statens klimatåtgärder brister nu så hotar de våra mänskliga rättigheter i framtiden. Det är en juridisk skyldighet som staten rättsligt kan ställas till svars för."

Det här är förstås löjligt i potens, men tyvärr finns det stora risker att denna stämning kan bli framgångsrik. Det har nämligen, enligt artikeln, skett i både Tyskland och Nederländerna och där ledde utslagen till att regeringarna tvingades "skärpa klimatmålen".

Risken är alltså, uppenbar att dessa klimathetsande nihilister (för det är de, i ordets egentliga betydelse) nu också i Sverige kan tvinga samhället att ta till sådana åtgärder som ytterligare slår undan benen på samhällsordningen, för att inte tala om välfärdssamhället. 

Det är något ruttet i västvärlden när det går att använda rättssystemet för att tvinga samhället att, på basen av ideologi och irrationella och rent av falska framtidsrädslor, skjuta sig själv i benet. Detta samtidigt som Kina springer för allt vad tygeln håller och helt ohämmat ökar sina utsläpp av växthusgaser som redan nu uppgår till ca 1/3 av hela planetens utsläpp. 

Om Thunberg et alii verkligen skulle vilja göra skillnad borde de ta tag i det som pågår i Kina. Kanske resa dit och skolstrejka och se vilken reaktionen blir? Men givetvis nej. Det är så oerhört mycket lättare att slå hårt mot de som redan gör mycket för att råda bot på klimathetsarnas farhågor och kräva att de gör mycket mer. Detta trots att Sverige redan ligger mycket lågt i utsläpp per capita, drygt dubbelt lägre än t.ex. Finland. Och Kina.

 

  

Om bönekampanjer mm

En artikel i dagens ÖT återkallade ett gammalt minne. I artikeln talas om det "ett religionsgräl" som utspelade sig i Jakobstads gymnasium 2003-2004 och som hade sitt ursprung i att en elevgrupp, anknuten till organisationen "Ny generation", bad för sina medstudenter. Detta gick till så att elevgruppen hade kommit över elevlistor och utifrån dessa gick in i bönekamp för sin skola och sina klasskamrater. "Utan att be om lov", som det sägs i artikeln - vilket sägs ha upprört många elever.

Det här är intressant. Skrattretande intressant. En kristen behöver verkligen inte be om lov för att be till Herren för en annan människa. Jag kan här avslöja att detta inte är något nytt. Redan i början av 90-talet gjorde vi precis samma sak i Pedersöre gymnasium. Och det var inte vi som var först, absolut inte. Vi var t.o.m. så systematiska att vi delade upp årskursens elever så att vi hade fyra-fem personer vi som deltog i bönesatsningen bad för varje dag. Utan att be om lov, kan jag tillägga. Detta ägde rum framför allt under läseperioden inför studentskrivningarna, och förutom att vi bad om att alla skulle få lära känna Herren bad vi också om koncentration, om hälsa inför skrivningarna och om att alla skulle klara av att göra sitt bästa.

Jag kan också avslöja att jag (åtminstone ibland och alltid när jag kommer ihåg det) ber för de som läser och speciellt för de som kommenterar här på bloggen. Igen: Utan att fråga om något tillstånd. Jag ser det närmast som så att om man väljer att komma hit och läsa, och framför allt att kommentera, är detta något man får s.a.s. på köpet. 

Vi har kraftiga uppmaningar och stora löften i Guds ord vad gäller bönen. Vi vet också att Herren hör våra böner och att han sänder bönesvar. I förtröstan på detta får vi, och ska vi, fortsätta att be. 

Domsöndag

Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. (Joh. 3:34-36)

Dessa verser är hämtade ur Joh. 3 efter det nattliga samtal Jesus hade med rådsmedlemmen Nikodemus och finns strax efter det vi brukar kalla "Lilla Bibeln" i Joh. 3:16ff. "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Idag är det domsöndag, och temat är "Den yttersta domen". När man idag talar om domen och det att alla människor en dag kommer att stå inför Guds domstol och bli dömda får de flesta människor "dåliga vibbar" som det brukar heta. Vi tycker att det låter skrämmande.

Och det är det. Att ställas inför en Gud som vet och ser allt för att få våra liv utvärderade och bli dömda av honom är inget som kan sluta väl, eller hur? Speciellt inte som denne domare kräver fullkomlighet av alla som ställs inför honom.

Hur är det med dig? Eller med mig? Klarar vårt liv denna bedömning? Vi vet förstås vilket svaret på den frågan är. Vi klarar det inte. Vi kommer inte över ribban.   

Bibeln gör klart för oss att det finns två sätt Gud ser på oss människor. Eller rättare sagt två alternativ för hur Gud kan se på oss. Antingen ser han på oss med vrede, eller så ser han på oss i nåd. Vreden eller nåden. det är de två alternativ som finns. Och Bibeln är också klar och tydlig med vad vi människor har förtjänat. Ställs vi inför Gud i oss själva och får det vi har förtjänat, då är det vreden som gäller. Guds vrede, en fällande dom och ett fruktansvärt straff. Ett evigt straff. Och ingen, INGEN, kan hävda att detta straff är orättvist. Vi har nämligen alla syndat, och syndens lön är döden.

Detta är den naturliga människans situation inför domen. Så det är verkligen inte konstigt att allt med domen låter skrämmande. Det gör det helt enkelt för att det ÄR skrämmande. Ja, mer än så. Det är fruktansvärt.

Men så har vi denne Jesus. Denne Immanuel, Gud med oss. Gud FÖR oss. Inte Gud mot oss, utan Gud för oss. Bibeln gör klart att när det blir dags för domen är det Jesus som kommer att fungera som domare. Och vi kommer ihåg vad som sägs om honom: "Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd."

Jesus levde ett alltigenom fullkomligt liv. Han klarade det. Han kom över ribban. Men i stället för att få det pris, alltså himmelen, han hade förtjänat tog han det straff vi människor, du och jag, hade förtjänat. Inte för att vi är värdiga. Nej, verkligen inte. Men för att Gud älskar oss människor. Alla människor, utan undantag. Hur vidriga och o-älskvärda vissa, ja egentligen alla, av oss än är gick Jesus in i vårt ställe och tog vårt straff. Han tog ditt straff, och i stället får du hans förtjänst.

Detta är evangeliet. Detta är vad den kristna tron handlar om. Nåd, och nåd utöver nåd. För den som inte själv klarar av att leva det liv som Gud kräver. För den som vet sig vara en syndare som inte kan frälsa sig själv. För den som inte kommer över ribban. En sådan människa erbjuds frälsning av nåd. För Jesu och hans korsdöds och uppståndelses skull. Detta erbjuds, och skänkes, dig och mig. Om vi vill ta emot det.

Alternativet finns nämligen alltid också där. Alltså vreden. Att gå in i domen i eget namn och förtröstande på egna gärningar. Utan tro på Jesus. Utan att lita på och förtrösta på honom och hans förtjänst. För den människan gäller orden i Joh. 3. "Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." och "Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Tänk vad fruktansvärt! Fruktansvärt framför allt för att det är så oerhört onödigt att gå förlorad när allt redan har gjorts klart. För alla.

Det finns alltså två sätt att komma till domen och inför den rättfärdige och slutgiltige domaren. Vi kan komma i Jesu namn och i den nåd som erbjuds oss alla för intet. Och få höra en friande dom. "Kom, ni välsignade!" Eller så kan vi komma i vårt eget namn och under Guds vrede och få den fällande dom vi förtjänat och så höra de fruktansvärda orden: "Gå bort ifrån mig, ni förbannade!"

Två alternativ. Två sätt. Två utgångar. Evigt liv eller evig död.

Gud vill ingen syndares död, säger oss Guds ord. Och det är sant. Därför gjorde han i Jesus allt som behövde göras för att säkra oss för himmelriket och för evigheten. Denna gåva erbjuds oss alla. Vi ska inte visa den ifrån oss. Inte av någon som helst orsak. Det är det sämsta beslut vi någonsin kan göra. Nej, vi får tro och ta emot. Utan att på något sätt ha förtjänat det. Av nåd och så få stå i denna samma härliga nåd. Också inför Guds domstol.  

Godhetsknarkande teaterspel

Signaturen "Patrik" använde ett intressant ord i en kommentar under texten om den nådelösa "godheten". Ordet var "godhetsknarkare", och det beskriver mycket bra sådana människor som slår ner på människor som, likt Mitchell Miller som den texten handlade om, gjort bort sig ordentligt. Det vi ofta ser i sådana sammanhang är en mobb av "godhetsknarkare" som sätter sig på höga hästar och kräver att sådana människor måste bort. Boret från sin anställning, bort från rampljuset och bort från allt som de byggt upp. Det finns många, många exempel på sådana "godhetsknarkande" mobbar och vad de ställt till med, och jag har också skrivit om en del av dem här på bloggen.

 Tanken slog mig att kanske det är samma sak, alltså "godhetsknarkandet", som även driver klimathetsarna? Vi (eller helst "de andra") ska späka oss in absurdum och rasera vårt samhälle och vårt välstånd för att sedan kunna slå oss för bröstet och visa upp vad vi har åstadkommit. Strunta sedan i allt det som detta ställer till med för oss (eller hellre för alla andra). 

Aftonbladet går i täten för klimathetsandet i Sverige, men ibland kan det finnas en del matnyttigt i deras artiklar i ämnet. Som t.ex. i artikeln som beskriver hur koldioxidutsläppen har utvecklats de senaste decennierna. I grafen som finns i artikeln kan man se att Kina år 2021 släppte ut mer koldioxid i atmosfären är USA, EU, Indien och Ryssland tillsammans. Och att Kinas siffror har ökat dramatiskt och även fortsätter att öka. 

Sett med denna bakgrund är alla världens klimatkonferenser, liksom den i dagarna avslutade konferensen i Egypten, bara slöseri med tid och resurser. Om man alltså bortser från "godhetsknarkandet", vill säga. Men faktum kvarstår: Så länge inget görs åt Kinas koldioxidutsläpp (och ökningen av dessa) är dylika klimatkonferenser bara teater. 

Men deltagarna kanske får en ordentlig endorfinkick av att vara med? Förhoppningsvis dröjer effekterna av denna kick kvar längre än vad flygresan hem från konferensen tar.

Den nådelösa "godheten"

NHL är världens bästa ishockeyliga, och jag följer noggrant vad som händer där, både på isen och och utanför den samma. Bland annat lyssnar jag på flera poddar som behandlar NHL. En av de bästa, eller den kanske allra bästa av dessa, är i mitt tycke Aftonbladets NHL-podd med Bjurman och Ekeliw. Svenska Yles dito ligger dock inte långt efter. 

En sak jag dock reagerar starkt på, också i dessa poddar, är den skenheliga "godhet" som poddcastarna underhåller. Detta är förstås inte något som de är ensamma om, utan i detta speglar de bara det samhälle de lever i. Nu talar jag förstås om hur sådana människor som på något sätt försyndat sig mot olika koder eller regler som samhället har lagt upp behandlas. Vissa av dessa helt legitima (som att du inte ska mobba) och andra mer kontroversiella. Och vissa förstås helt galna eftersom vi lever i en galen tid. Denna "godhet" artar sig i fördömande och utfrysning (cancelling) utan rätt till ny prövning eller nåd. 

Det exempel som gör att jag skriver denna text är Mitchell Miller, en 20-årig ishockeyback som för en tid sedan skrev på ett kontrakt med Boston Bruins. Denne Miller hade, som 14-åring (!) mobbat en färgad funktionsnedsatt pojke som gick i samma skola. Detta är givetvis fruktansvärt, och mobbning kan och får förstås inte godkännas. 

Men den stora frågan är om något en människa gjorde som 14-åring ska tillåtas definiera och förstöra hela människans liv? Svaret på den frågan är förstås ett klart nej. Eller så borde det vara. Om någon människa gör sig skyldig till ett brott ska ett passande straff utdömas, avtjänas och så bör saken vara utagerad med det. Speciellt om och när (som i detta fall) personen i fråga har konstaterat att det han gjorde var fel och bett om ursäkt. 

Men icke. De poddar jag har lyssnat på som har behandlat detta ämne har alla konstaterat att Miller aldrig kommer att spela i NHL. Som sagt för ett brott han gjorde sig skyldig till som 14-åring. Och med det är hela hans karriär förstörd. Trycket från samhället att fördöma och ha bort honom är nämligen så starkt. Och ja, Boston bröt det kontrakt de skrivit med honom. Men det räcker förstås inte, röster höjs ännu att det borde bli följder för de ledare som gav honom kontraktsförslaget. Vi får vänta och se vad som ännu händer. 

Vad gör vi inte som samhälle och som individer för att få fortsätta känna oss goda! Låt vara att liv blir förstörda. Det är ett litet pris att betala. Det känns ju så bra att vara "god"! 

Problemet är bara att denna nådelösa "godhet" lämnar efter sig en mängd offer. Och innan vi vet om det kan vi själva befinna oss på de anklagades bänk.