In carnis

När vi talar om Jesu födelse brukar vi nu som då använda ett låneord från latinet. Vi talar om inkarnationen. När Gud lät sig födas som människa. När han kom i köttet. (In carnis) På julen läses ofta både i skolor, kyrkor och hem Julevangeliet från Luk. 2. Själv måste jag säga att jag föredrar den  Johannitiska  versionen i Joh. 1:1-18. Dels för det poetiska språkets skull, dels för att det som sägs uppmanar till tankeverksamhet. Här finns också själva upphovet till ordet "inkarnation" - närmare bestämt i vers 14: "Och ordet blev kött och bodde bland oss."

I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn , han har gjort honom känd.
  

Det fungerar ju så med Guds ord att vid olika tider och till och med från en läsning till en annan kan olika ord bli levande för läsaren. Just nu är det de tragiska orden i vers 11 som jag har kommit att fundera på. "Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom." När "Ordet blev kött och bodde bland oss" innebar detta de facto den totala förnedringen. Den helt syndfrie, upphöjde och suveräne gick in i det att vara människa. Han lämnade himlens härlighet och gick in i våra mänskliga, av synden perverterade, förhållanden med allt vad det innebar. När hebreerbrevets författare skriver att "han var prövad i allt som vi men utan synd" innebär detta just vad som sägs: Jesus kom att genomleva allt som det mänskliga livet kan tänkas föra med sig - med korsdöden som kulmen på eländet. Men redan inkarnationen, alltså det att födas som människa, innebar ett enormt offer. Att sedan tvingas uppleva detta att människorna, hans skapelses krona, förkastade honom och sedan dödade honom var sedan som sagt kulmen på det elände han gick in i.

Så, varför kom Jesus? Han visste ju att det skulle gå just så här, att hans egna skulle förkasta honom, spotta på honom och döda honom. Så varför kom han? Vi får besked i "Lilla Bibeln" i Joh. 3:16. "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son..." Människorna var hans egna, och trots att de i uppror vänt sig bort från honom kunde han inte lämna dem åt det öde de själva valt åt sig. Helt enkelt för att han älskade dem. Och oss. Han såg att människorna behövde en Frälsare, och han såg också att ingen annan än han själv kunde gå in i denna roll. Därför gjorde han det, trots det enorma offer detta innebar för honom. Trots att han visste att han skulle komma att förkastas, lida och dö.

Men alla förkastade honom inte. De stora, de rika, de mäktiga och inflytelserika, de som hade en position att försvara, de som trodde sig vara något i sig själva - de förkastade honom. Men de fattiga, de utstötta, de som visste att de hade misslyckats och som därför insåg att de själva inte var tillräckligt bra för att duga inför Gud - de tog emot honom. De som trodde på honom fick rätten att vara Guds barn. Vet du, här finns ett stort evangelium! Du som tänker att du inte är tillräckligt bra, du som tänker att du inget har att komma med, du som vet med dig att du har misslyckats med dina religiösa strävanden och som inte har klarat av att leva som du skulle ha velat och som du vet att du borde: Du är i gott sällskap! Jesus förkastar ingen, oberoende av vad vi har i vårt livs bagage. Han kom för att frälsa syndare. Han kom för alla dem som vet med sig att de inte duger inför helige Gud om de kommer i eget namn och med egna meriter. Givetvis kom han för alla, men de som tror sig ha något eget som duger inför Gud - alltså de i egna ögon friska - de behöver ingen läkare, ingen Frälsare. Därför förkastade de honom, och gör så ännu idag. Men om du vet med dig att du är sjuk och behöver en läkare, en Frälsare, så tveka inte! Han lämnade himlens härlighet, kom hit till jorden och gick in i det att vara människa för din skull. För att frälsa just dig! För att du skulle få rätten att var ett Guds barn!

Det är därför vi firar jul. För att Frälsaren kom. För dig, för mig och för oss alla. Det är därför barnet ligger där i krubban. För att ge de som i sig själva är hopplösa och chanslösa en chans och ett hopp.

Med denna julbetraktelse får jag tillönska alla läsare en välsignad julhögtid inför barnet i krubban. Må vi alla få nåd att böja våra knän och våra hjärtan inför honom som lämnade himlens härlighet för vår skull!