Det är intressant hur debatten går. Jag som gillar konsekvens och ogillar inkonsekvens i tänkandet får många gånger hoppa till och förundras över hur sådana som kallar sig liberaler många gånger gör sig till tolk för åsikter och ståndpunkter som är allt annat än liberala. Ta nu den senaste texten jag lade upp här, alltså den om friheten att välja när det gäller barnen och förskolan. Jag förespråkar här friheten att välja, medan så gott som alla som har kommenterat har varit av den åsikten att det är rätt att denna rättighet inskränks och att lagen som gör förskolan obligatorisk är bra. Många av dessa kommentatorer är, förmodar jag, sådana som annars gärna kallar sig liberaler. Men vad vet jag vem som gömmer sig bakom anonymitetens slöjor... Liberaler tycks de av allt att döma ändå inte vara.
Samma sak när det gäller samvetsfriheten i vården. Här, där
man kunde förvänta sig att varje liberal människa skulle ställa sig på
barrikaderna och av hela sitt hjärta och med sina lungors fulla kraft ropa på
rätten för vårdpersonal att inte utföra aborter om och när detta går mot det
egna samvetet, är det tyst. Dödstyst. I ordets rätta bemärkelse. I stället
ställer sig låtsasliberalerna, eller på-sätt-och vis-liberalerna, på den andra barrikaden och skanderar om kvinnans
rätt till sin egen kropp, som om dessa två saker på något sätt skulle
konkurrera ut varandra. Läs gärna Eli Göndörs mycket intressanta debattartikeli detta ämne!
Det är alltså intressant hur debatten går. Jag har redan
konstaterat att jag är liberal - vilket fick mycket kritik när det begav sig.
Men faktum är tydligen att jag nog är väldigt liberal. Politiskt, alltså. Inte
värderingsmässigt, men det var väl ingen överraskning för någon.
Kristian. Citerar dig:
SvaraRadera"Jag som gillar konsekvens och ogillar inkonsekvens i tänkandet får många gånger hoppa till och förundras över hur sådana som kallar sig liberaler många gånger gör sig till tolk för åsikter och ståndpunkter som är allt annat än liberala"
MItt i prick. Har även själv förvånats många gånger över hur en del individer som kallar sig liberala visat sig nog så vänliga och kamratliga så länge man håller med dem, men å andra sidan gett uttryck för starkt fördömande attityder när det gått upp för dem att man inte håller med dem i någon given fråga (att ifrågasätta deras åsikter brukar vara tändgnistan för de starkaste reaktionerna). Konsekvens i resonemanget är sällsynt i en tidsålder där folk ges företräde (eller, rättare sagt, tar företräde) helt enkelt därför att de vill ha rätt och sedan sätter en liberal stämpel på sina åsikter för att göra dem legitima.
Nej, nog av sånt. Vi borde nog i övrigt vara reserverade i att diskutera de känsligaste frågorna så här öppet.
Rafael. En kort fråga bara: Varför menar du att vi behöver vara reserverade? Jag menar nog att även knepiga frågor behöver lyftas upp på bordet och ventileras. Om knte annat så för att de som tänker lika som jag/vi gör ska se att de inte är ensamma. För det är ju så - om man tror att man är ensam som har en obekväm åsikt är det lätt hänt att man börjar vackla.
RaderaJag är glad att du vågar vara motvals i samhället Kristian! Allt för många har börjat marschera i samma takt och jag gillar det inte. Som du kanske vet är jag värdekonservativ men även om jag i andra frågor kanske inte är riktigt lika liberal som dig, anser jag nog att folk skall få ha olika åsikter. Det börjar bli en originell tanke...vilken paradox för oss som lever i "toleransens tidevarv".
SvaraRaderaDavid Pettersson
Ja, paradoxen är slående! Jag skulle vilja ha mera av Churchills "Jag gillar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för att du ska få ha dem" och mindre av "åsiktskorridor" och likformning som man kanske kunde sätta en annan samtida politikers namn på.
RaderaKristian: som svar på: "En kort fråga bara: Varför menar du att vi behöver vara reserverade?"
SvaraRaderaNog behöver knepiga frågor också lyftas upp och tas till diskussion, som du påstår, men jag undrar över hur långt vi längre slipper i den offentliga debatten då denna blivit alltmer oärlig och hätsk. Det ter sig som om våra meningsmotståndare när det kommer till kritan inte är särskilt intresserade av våra åsikter eller argument (utom när dessa kan användas för att förstärka det liberala tänkesättets förträfflighet).
Sedan går många av våra motparter vid varje tillfälle går in för att märka ord och välta diskussionen när de väl insett att den inte kan vinnas på annat sätt. Att tänka "rätt" har blivit nutidens dygd framom förmågan att faktiskt kunna motivera en åsikt genom argument. Följaktligen är det många som bygger sitt budskap på att de tänker "rätt" (då i kontrast till oss andra som tänker "fel"). Få inser att det är att simma med strömmen, oavsett hur skönsjungande liberalt det må låta.
Under sådana förhållanden undrar jag huruvida diskussion leder någonvart. Jag säger inte att det är fel att vi kristna skriver/debatterar överlag, men jag begrundar Bibelordet som manar oss att utöva tron i det fördolda och avhålla oss från all slags filosofiska diskussioner med en som annan. (Som du säkert förstår är det svårt att dra någon antingen-eller-gräns i det här, och vi har ju tillika ordet om staden på berget som inte kan döljas eller oljan i lampan som tänds just för att den ska brinna, osv).
Nåväl, detta är ju ingen slutkläm och frågan tål att behandlas vidare. Skulle gärna se flera utpräglat kristna bloggar såsom denna. Återkommer, / Rafael
Rafael. Tack för svaret. Jag kan nog långt hålla med om det du säger. Tyvärr...
RaderaKristian,
Radera"Även knepiga frågor,om inte så för att de som tänker lika som jag/vi gör ska se att de inte är ensamma"! Undrar också, ibland som Rafael, hur meningsfull diskussionerna är,och hur svårt det är att samtala på ett ödmjukt och konstruktivt sätt när motsättningarna är så polariserade som kommentarerna uppvisar på bloggen.För mej är denna unika kristna blogg viktig,framförallt för tankeredan och för det sakliga och vänliga sätt att bemöta alla ofta nedlåtande hätska angrepp på person och sak,!levande fiskar simmar mot,döda fiskar flyter med strömmen"!
"Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse ty den som givit oss löftet,han är trofast".Hebr.10:23
Ole. Amen, och ett välsignat nytt år!
RaderaKristian. Du är inte ensam om att hoppa till av det som skrivs här. Men mitt hoppande gäller nio gånger av tio det du skriver.
SvaraRaderaNu gillar du konsekvens och ogillar inkonsekvens. Så långt är jag med och sitter still. Men jag hoppar till när jag applicerar detta till en av dina kommentarer i den föregående tråden, där du går in på "korvstoppningen" (bra ordval, för övrigt) i skolan och din avsmak för den. Samma "korvstoppning" pågår fortfarande i kyrkan och religionen överhuvudtaget, alla ska tyngas i samma sagor och tro på samma fabler. Det är bedrövligt, må jag säga! Och vågar man ifrågasätta (=tänka själv, tänka kritiskt) vad präster, pastorer och predikanter häver ur sig och hitta något annat meningsfullt här i livet får man en enkelbiljett till helvetet.
Är du konsekvent eller inkonsekvent på den här punkten? Är all form av "korvstoppning" av ondo eller är den rätt som det är en bra sak när barn ska luras att tro på en allsmäktig skapare som de ska både älska och frukta?
Anonym 13:44. Ditt resonemang faller, menar jag, på orden "sagor" och "fabler". Det är sanningen det handlar om, eller som David skriver nedan: ""Gud är ju på riktigt". Givetvis får var och en själva ta ställning till den kristna trons sanning, men en liten varning är dock på sin plats: Gör det inte för lättvindigt! Helvetet, som du väljer att ta upp, kommer inte som ett resultat av att man "vågar ifrågasätta", utan som ett resultat av att man förkastar den frälsning som Gud har berett i Jesus Kristus.
RaderaSedan tror jag nog, om du skulle läsa/ha läst vad jag skriver här på bloggen, att du skulle ha märkt att mycket av det jag skriver faktiskt hansdlar om att ifrågasätta vad "präster, pastorer och predikanter (och kanske framför allt biskopar!) häver ur sig". Jag tänker själv, och jag tänker kritiskt. I allra högsta grad...
Mitt i prick och huvudet på spiken, Anonym 13:44! Den där "sanningen det handlar om" är förvånansvärt föränderlig beroende på vilken kyrka man går till och i vilket land man råkar bo.
RaderaKristian: Jag beklagar, men ditt resonemang håller inte. I och med att du ifrågasätter vad diverse påstådda religiösa företrädare och självutnämnda auktoriteter (som om de skulle veta vad nån gud vill bättre än någon annan) häver ur sig, så håller du inte med om vad de har att säga och/eller rentav vad de förmedlar från nån gud. Det i sin tur betyder att du i deras ögon har fel tro, medan du anser att de tolkar tron fel.
RaderaSlutsats: Definiera inte sanning för lättvindigt! Inte ens ni religiösa kan komma överens om vad som är sant och inte sant när det gäller tron, om vad som är rätt och vad som är fel, så kom då inte och säg att vi som inte tror på det där överhuvudtaget har ännu mera fel.
Och så en sak till: ni religiösa är snabba att ropa efter oberoende vetenskaplig forskning, djupa studier och objektiv statistik i debatten när någon lyfter fram något ni inte håller med om, men genast frågan handlar om guds existens och bevis för detta då behövs ingen forskning alls ... då räcker det plötsligt med att bara tro. Var är den där konsekvensen du gillar så mycket?
För att travestera din rubrik till detta inlägg: Om låtsastroende ...
Anonym 11:12. Ditt påstående håller inte, vilket jag/vi har visat vid ett par tillfällen redan i tidigare diskussioner här. Detta helt enketl för att de kristna kyrkorna i de frågor som har betydelse är förvånansvärt eniga. Visst finns det skillnader, men oftast handlar det om frågor som är mera perifera. Splittringarna som har skett har ofta sitt ursprung i maktkamper och personliga motsättningar och inte i läran. Ta nu t.ex. den stora splittringen 1054 när kyrkan delades i den västliga och den östliga kyrkan. Detta handlade långt om en maktkamp - det som sedan anfördes som orsak var ett ord i trosbekännelsen (filioque - "och Sonen") som båda sidor var överens om, rent teologiskt, men schismen handlade om att den ena parten hade satt med ordet i bekännelsen utan att ha ett kyrkomötesbeslut bakom sig.
RaderaAnonym 12:46. Ditt resonemang tar halsbrytande svängar, må jag då säga! Först ogillar du att "alla ska tyngas i samma sagor och fabler" och sedan ogillar du att vi som bär det kristna namnet inte är eniga... Hur ska du ha det? Det är svårt att diskutera när du svänger så här mellan hötapparna...
RaderaFörsök se vd jag har skrivit tidigare om sanning ska du se att jag verkligen inte definierar sanningen lättvindigt! Den som ägnar sig åt sådant vänder lätt kappan efter vinden och byter åsikt efter vad som betalar sig bäst.
Angående sista stycket så får jag upplysa dig om en sak som all sann vetenskap alltid har förfäktat, nämligen att frågor om Gud och hans existens inte är uppnåeliga för vetenskapen och vetenskapens metoder. Guds skapelse kan, och ska, undersökas, men Gud själv ligger utanför det område som vi vetenskapligt kan undersöka. Här kommer vi, vare sig vi vill det eller inte, att hamna i Kirkegaards klippmetafor. Du gillar det av allt att döma inte, men likväl är detta det bästa erbjudande du kommer att få. Ta steget och se att det håller, eller låt bli och stå kvar på klippkanten och fortsätta att ropa om bevis, bevis som du inte skulle se fastän de skulle hoppa upp och bita dig i ändalykten! Helt enkelt för att det är så det fungerar.
Gud är ju på riktigt. Detta är en skyldighet att förkunna. Sen är det upp till var och en att säga ja eller nej till Gud. Förvånansvärt många lyckas ju under sitt liv förneka Gud trots att det är uppenbart att det inte finns andra trovärdiga alternativ. David P
SvaraRaderaDavid P, vilken gud? Tor, Allah eller nån av de andra 3500 gudarna? Visa mig ett bevis på någon av dom så tror även jag.
SvaraRaderaJag tror på Bibelns Gud. Tor, Allan och de övriga gudarna tror jag inte på. Jag finner ingen orsak därtill. Jag klarar inte heller av att bli ateist. Jag är för ärlig helt enkelt.
RaderaDavid P
Jag finner heller ingen orsak till att tro på bibelns gud. Skulle aldrig falla mig in att göra det.
RaderaJag är stark nog att klara av livets prövningar utan en låtsaskompis. Jag är för ärlig helt enkelt.
Det är intressant att se hur "Anonym" resonerar. (Om det är fråga om samma "anonym", vill säga...) 16:44: "Visa mig ett bevis på någon av dom så tror även jag." och 00:37: "Jag finner heller ingen orsak till att tro på bibelns gud. Skulle aldrig falla mig in att göra det."
RaderaSlutsats: Det gör inget vad vi säger och hurudana bevis vi presterar så kommer "anonym" inte att ändra sig. För den insatte kan jag säga att jag påminns om dvärgarnas måltid i slutet av CS Lewis bok "Den sista striden"...
Men dock: Anonym. Se dig i spegeln! Eller öppna ögonen och se dig omkring! Du finns. Världen finns. Räcker inte det? Eller inbillar du dig, på fullt allvar, att allt detta kan ha kommit till av sig själv?
Jag får, igen, säga som David säger ovan: Jag är helt enkelt för ärlig för att vara ateist.
På frågan "Vilken Gud?" brukar jag svara: Den Gud som finns.
Kristian. Du har faktiskt fel. Jag kommer garanterat att ändra min ståndpunkt gällande guds existens om obestridliga bevis läggs fram, eller om denna gud visar sig för mänskligheten. Jag är faktiskt inte så urbota dum att jag är icke-troende av principiella skäl.
RaderaMen det finns inga obestridliga bevis. Och gud har inte kommit ner från himlen och visat sig och förevisat hur han skapat naturens lagar. Så jag kan helt enkelt inte tro på det.
"Du finns. Världen finns. Räcker inte det?" frågar du. Mitt svar är ja, det räcker gott och väl för mig. Men ställ samma fråga till dig själv. Det är du och alla andra religiösa som tycker att det inte räcker. Ni ska ju blanda in något övernaturligt också innan ni kan smälta tillvaron. Så öppna ögonen själv!
Vi kan köra evighetsdiskussionen på samma gång: Om nu gud mot förmodan skulle finnas, inbillar du dig då på fullaste allvar att han kommit till av sig själv? Vem skapade gud? Hur skapades han? Har han en far och en mor?
"Den gud som finns" är ett ganska bra standardsvar på frågan om vilken gud du tror på. Så det spelar liksom ingen roll vilken det är, bara det är någon sorts gud.
Man tappar hakan med mindre.
Anonym 22:33.Jag får hänvisa dig till min kommentar ovan (6:37), med ett par tillägg.
RaderaGud har faktiskt kommkit ner från himlen och visat sig! Vi har just firat minnet av detta. (Du har säkert också varit ledig från arbetet just av den orsaken!) Sdan är det förstås en annan sak att många inte bryr sig - och faktiskt! - detta just av principiella skäl, inte för att de har kollat upp alla fakta.
Sedan angående det du skriver i det tredje stycket: Nu byter du samtalsämne! Om du vill diskutera saken så ska du hålla dig till den och inte hoppa hit och dit.
Den Gud som finns är av evighet. Det har han uppenbarat för oss, vilket för övrigt det enda sättet vi kan veta något om dessa saker eftersom vi inte var med när det begav sig. De uppgifter han ger oss får vi antingen ta till oss eller så förkasta. Och, vågar jag påstå eftersom detta inte går att undersöka på något sätt, om vi förkastar dem gör vi det alltid av principiella skäl.
Och givetvis spelar det roll "vilken det är". Den Gud som finns är den Gud som finns, i motsats till alla de låtsasgudar som inte finns. Den Gud som finns är den Gud som steg ner och visade sig, som har gett oss sitt Ord och som har gett oss sin helige Ande. Det begränsar liksom utbudet. Till en.
David. Var är gud på riktigt? På fullt allvar, var är gud? Peka ut honom/henne/den/det och övertyga mig. Tills du gör det är det en skyldighet att tvivla.
SvaraRaderaOm jag säger att rosa enhörningar och jultomtens nissar är ju på riktigt, tror du mig då?
Förvånansvärt många låter sig luras att tro på vilka övernaturliga saker som helst, däribland en gud. Hur lättlurad får man vara och samtidigt kräva att andra respekterar det?!
Låt mig, i brist på egna originella tankar, citera C.S. Lewis. "Om Gud har skapat världen, skapade han rumstiden, som är för universum som versmåttet för diktaren eller tonarten för musikstycket. Det är bara trams att leta efter honom som om han vore något som befann sig inom ramarna för det han själv skapat. Finns Gud - den sortens Gud som beprövade religioner tror på - kan man aldrig komma närmare eller längre bort från honom bara genom att röra sig i rummet... Att fly honom har i så många tider och på så många ställen visat sig så besvärligt att en mycket stor andel av mänskligheten misslyckats med det. Men hos oss i dag är det ytterst enkelt. Undvik tystnaden, undvik ensamheten, undvik alla tankegångar som leder bort från de invanda. Koncentrera dig på pengar, sex, status, hälsa och (framför allt) dina egna bekymmer.
RaderaDavid P
David. Det var ju ett uttömmande svar på den stora frågan om guds existens. Rätar ju ut alla tänkbara frågetecken. Eller så inte.
RaderaMina egna bekymmer tar jag både hand om och ansvar för. Jag behöver ingen osynlig låtsaskompis som förlåter mig när jag gjort nåt tokigt och som håller mig i handen genom livet. Man växer ur sånt när man blir stor.
Gud finns!!Såg och lyssnade via nätet på republikens president Sauli Niinistös nyårstal.Han förutsätter att Gud finns.Presidenten avslutade sitt tal med att önska Guds Välsignelse!Gud finns trots några ateistiska dvärgar här på bloggen påstår motsatsen!
Raderamen Ole Sandlin! säger du ateistiska dvärgar? Tycker du att du är en kristen förebild? Nej, den här bloggen ska man nog ta avstånd ifrån. Speciellt som kristen!
RaderaOle. Jag tvivlar inte på att du upplever att det finns en gud. Men bara för att du upplever det och tror det, betyder det inte att det nödvändigtvis är sant. Det finns alltså utrymme för tvivel. Det är bara löjeväckande att påstå något annat.
RaderaVi tar en jämförelse: Många barn tror på jultomten. För dessa barn är jultomten väldigt verklig, de upplever honom som verklig, men i sinom tid kommer de underfund med att det är något som inte stämmer (han kan omöjligen hålla reda på alla världens barns önskelistor och hinna till alla hus och hem på en och samma kväll). Plötsligt inser de att han inte alls är verklig och slutar tro på jultomten. Och så är det inget mer med det.
Samma sak gäller här. Jag tvivlar inte att du upplever en liknande tro på en gud, en så stark tro att han känns verklig för dig, men det är inte på något sätt ett bevis för att han faktiskt finns.
Du kan börja höja rösten när du lägger fram något som styrker dina påståenden.
Så om Finlands president tror på gud så finns han...?! Med den logiken jobbade väl Ole Sandlin för Seta under Tarja Halonens presidentperiod?!
RaderaHm...ja,kan inte annat än le åt de anonyma" ateistiska dvärgarnas":-)kommentarer.Ett talesätt "det löns inte spilla krut på kråkor" o har ingen lust att desto mera kommentera.Ger ännu ett bevis för att Gud finns!
RaderaDe amerikanska presidenterna avslutar också sina tal med,God bless you!
Du e nog lustig du Ole som gör dej rolig på kortväxta människor. Jag har alltid haft respekt för alla människor, jag har t.o.m förmånen att känna två härliga kortvuxna människor.
RaderaDäremot kunde jag kommentera religiösa människor och intelligens, men det är ju inte nån nyhet längre. Alla vet ju hur det ligger till med den saken.
Det man kan komma ihåg ang. God Bless You är ju att det är en nymodighet från 50-talet och kommer att falla bort så småningom när folk i usa blir förståndiga. Presidenterna är tvungna att utge sig som religiösa så länge som majoriteten av befolkningen tillber molngubben. Den enda religiösa presidenten i usa är Bush (han ser ju inte ens klok ut), resten av de moderna presidenterna är inte religiösa. Som tur svänger trenden där nu och det går fort utför för religiositeten. Mer om det i länken nedan.
http://www.religionnews.com/2014/10/24/secularism-is-on-the-rise-as-more-u-s-christians-turn-churchless/
Eflop
Jag ska inte "kapa" den här diskussionen, men en lite kommentar dock åt Anonym 17:48. Givetvis finns det utrymme för tvivel. Detta helt enkelt för att de måste vara på det viset. Skulle det inte finnas det så skulle ju Gud tvinga dig, Eflop och alla andra att tro (och observera då att jag inte använder oordet enligt den grekiska definiitionen, utan enligt den hebreiska!). Gud har skapat oss människor med en fri vilja, och om han skulle tvinga sig på oss med fullständigt obestridliga bevis och utan utrymme för tvivel så skulle denna fria vilja inte längre vara fri. Då skulle han tvinga oss att tro (och igen, observera hur jag använder ordet!) Men, för att gå emot det jag just sade, har jag ändå ofta tänkt att även om Gud skulle göra detta så skulle nog människan i sin blindhet ändå hitta på någon bortförklaring som skulle göra det möjligt att inte tro. (Igen...) Vi människor är ganska påhittiga när det gäller det, har det visat sig...
RaderaAnonyme Eflop hävdar att han har"respekt för alla människor",särskilt för kortväxta. I nästa mening antyder han något om religiösa människors intelligens,och kommenterar "alla vet ju hur det ligger till med den saken".
Radera"Den enda religiösa presidenten i USA är Bush"(han ser ju inte klok ut ens").Vart tog respekten för alla människor vägen??! Från Eflops perspektiv kan det synas "det går fort utför med reliogisiteten och kristen tro.
Jesus säjer: Himmel och jord ska förgå,men mina ord ska aldrig förgå.Matt.24:35 Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer.Luk.18:8 Frågan blir,vem är mest trovärdig,Eflop eller Jesus!
Anonym 17:48 Tack för att du inte tvivlar på att jag tror att Gud finns.Den docerande tonen och jämförelsen med tron på Gud och jultomten känns något naiv!
RaderaMen jag vet att min återlösare(förlossare) lever. Job.19:25
Bästa Ole, respekterar fortfarande alla människor, även religiösa, intelligenta och Bush :) Det är religionerna jag inte respekterar, för den förgiftar hela mänskligheten!
RaderaAv nån orsak verkar det som om religion har haft en betydande roll i mänskliga evolutionen eftersom största delen av mänskligheten fortfarande är vidskepliga. Troligen har det att göra med att när man får en stor skara människor övertygade om en "magisk molngubbe" Allan, Thor eller Yahwe så kan man styra hela skaran av människor och t.o.m få människorna att döda och dö för sin inbillade tros skull. Den bäst anpassade människoskaran överlever. Det här är nåt som jag borde forska på vid tillfälle.
Vad gäller Matt: så säger Jesus inget mer, han är inte bland oss. Himmel och Jord ska förgå, det håller jag med om. Men när det sker finns inte vi människor längre på vår planet, för vi förstör vår miljö och kommer att försvinna från denna planet förrän den förgås av att solen expanderar. Livet på vår jord fortsätter dock efter att vi människor är utrotade :)
Trevlig helg!
Eflop
När vi talar om respekt har det aldrig någon betydelse för vilken benämning vi ger vår nästa i den textuella och verbala outputen. Det är hjärtelaget som avgör. Gud ser till hjärtat.
RaderaHerre Jesus, hjälp mig, mitt hjärta är argt och beträngt och så låter jag oxå.... hälsn torsten nils ulrik
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera@ Kristian 2 jan. 06.50, Nu är jag som ett stort frågetecken, menar du att vi skulle ha en fri vilja ? Gick den inte förlorad iom. syndafallet ? Hur ska vi då förstå Rom 7:19-23 ?
SvaraRadera19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 22 Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?
Inte heller att förglömma Luthers kanske största verk "Om den trälbundna viljan" !
Erik. Jag tänkte när jag skrev kommentaren att kanske jag borde sätta till några ord för att förklara detta. Men i hastigheten gjorde jag valet att inte göra det, vilket kanske nog var en miss...
RaderaVi människor är bundna av syunden. Ja. Detta begränsar oss när det handlar om vad vi gör (som Paulus är inne på i Rom 7), och framför allt ställer det till det för oss när det handlar om den största frågan av dem alla, nämligen hur vi förhåller oss till Jesus och hans fullbordade frälsningsverk. (Vilket jag alltså var inne på här.)
Här behöver vi, menar jag, skilja på flera saker. Dels på vad som synes ske och vad som sker bakom det som synes ske. Men även när det gäller val i rätt och fel riktning, så att säga. Jag menar att människor som talar om att de "har valt att följa Jesus" talar om det som synes ske, men att de då bortser från det som sker bakom det som synes ske. Alltid, nämligen, när en människa har kommit så långt att hon kan välja att tro så har detta, s.a.s. "bakom kulisserna", föregåtts av ett Guds handlande och kallande som har möjliggjort detta val. Sedan angående det andra - och det är i detta sammanhang jag skrev detta om den fria viljan - har människan en (åtminstone någorlunda) fri vilja att göra det onda, eller i detta fall, i att välja att inte tro.
Detta blev en mångordig förklaring, men jag hoppas att det blev klart hur jag ser på dessa saker. Samt varför jag inte satte med detta i min kommentar 06:50. :)