Så gott som alltid när man hamnar in i en diskussion med humanister/ateister kommer frågan om de grymma våldshandlingarna i GT upp. Det här är givetvis en diskussion vi måste ta, men detta är ingen fråga som kan behandlas kort. Helt enkelt för att det är en komplex fråga som kräver en hel del förförståelse för att vara greppbar. När kunskapen i bibliska frågeställningar är så dålig som den är idag måste man därför också ta upp och reda ut dessa bakomliggande frågor för att alls kunna komma in på ämnet från, så att säga, rätt vinkel. Vid tillfälle kommer jag att ta denna diskussion (igen), men nu är inte rätt tid.
Det är emellertid intressant att det, alltid när denna sak
kommer upp i dylika diskussioner, finns en outtalad - eller vissa gånger också
uttalad - "poäng" i humanisternas/ateisternas inlägg. Nämligen det
att människan (läs: Framför allt den av den nya, humanistiska/ateistiska synen,
formade människan) är god. Medan Gud, sådan han framstår i deras framställning,
är ond. Detta är givetvis en lögn. En lögn som bara kan överleva där det finns en
djup okunskap om såväl historien som om idéerna. Eller -ismerna, om vi så vill.
Samt givetvis om den kristna tron och bibeln.
Jag började just läsa en oerhört intressant bok. Tro det
eller ej, men jag har faktiskt inte läst någon bok av Tapio Puolimatka
tidigare, men detta är ett misstag som jag nu håller på att rätta till. Boken
heter "Jälkikristillisen maailman kauhut" och finns tyvärr än så länge
bara på finska. (Översatt ungefär: "Den postkristna världens fasor".)
Jag har bara hunnit en bit ännu, men har redan hittat mycket matnyttigt. Bland
annat hävdar Puolimatka att Gud är den enda garanten för ett absolut
människovärde. Det absoluta människovärdet finns bara inom kristendomen och där
var den kristna tron har fått genomsyra och påverka samhället från grunden. Där
den kristna tron jagas ut kommer också människovärdet därför att urholkas och
devalveras. Människovärdet härstammar ur tanken på Gud som skapare, och där
denna tro försvinner finns det helt enkelt inte längre någon (hållbar) grund
för människovärdet.
Än upplysningen då, kanske någon frågar? Ateismen, och
framför allt humanismen, åberopar ju gärna upplysningen när det handlar om
varifrån grunden till deras tänkande kommer. (Och tar då också väldigt gärna -
felaktigt - åt sig äran för bl.a. västerlandets frihet...) Här har Puolimatka
ett mycket intressant svar. Han säger att de flesta (alla?) av
upplysningsfilosoferna stod med båda fötterna stadigt i de kristna
värderingarna och det kristna arvet, varför det i deras tankar och handlingar
inte fullt ut kan ses vilka frukter upplysningstankarna får. Det samma gäller,
eller har åtminstone hittills gällt, för västerlandet i stort. Det att vi här
har betonat människovärdet - och delvis ännu gör det - har att göra med det
kristna arvet. När detta så småningom och allt mera avtar kommer också
människovärdet att urholkas ytterligare. Med olika "fasor" som följd.
Om vi vill studera vilka frukter upplysningstankarna får i
"ren" (läs: utan påverkan av den kristna tron) form bör vi, menar
Puolimatka, studera de länder och de regimer som (åtminstone delvis utifrån
tankar sprungna ur upplysningen) medvetet gått in för att rensa ut den kristna
tron. Sovjet. Kommunistkina. Kambodja. Hur såg man på människovärdet i dessa
länder? Stalins utrensningar tog död på 20 miljoner människor. Mao ansvarar för
65 miljoner människors död. Pol Pot lyckades på bara tre och ett halvt år ta
död på 25% av Kambodjas befolkning. Förvånande ofta användes planerad
hungersnöd som utrensningsmetod. Vid sidan av "vanliga" avrättningar.
Där den kristna tron rensas ut kommer (det absoluta)
människovärdet också att tappas bort. De ovan nämnda ledarna ansåg sig, helt
godtyckligt, kunna bestämma över massornas liv och död. Människornas värde var
det värde som härskarna tillräknade dem. Inget mera. När det är så, ja, då kan
man bete sig på detta sätt. Varför? Jo för att det inte går att härleda tanken
på ett absolut människovärde ur något annat än den kristna tron. Eller rättare
sagt: Ur tanken på en Gud som har skapat oss människor. Alltid när människan
blir alltings mål och måttstock kommer människovärdet att urholkas och till
sist helt försvinna.
Så, vad är felet i den humanistiska människosynen? Förutom
detta grundläggande fel att man inte räknar med Gud? Det stora felet heter
människans inneboende godhet. Humanismen, och ateismen, utgår ifrån att
människan i grund och botten är god. Att människan därför kan "utelämnas"
åt sig själv. Att hon klarar sig utan en god Gud som garant för både godhet och
människovärde. Men historien har visat att detta är en stor lögn. Människan är
inte god innerst inne. Tvärtom. Människan är innerst inne ond, och när hon
utelämnas åt sig själv och åt sina egna avgöranden - när människan gör sig
själv till högsta instans - då kommer denna ondska att få fritt spelrum. Förr
eller senare. Om inte förr så senast när den kristna tron och dess påverkan är
utrensad.
Humanisterna rabblar gärna det mantrat att världen kommer
att bli mycket bättre när den kristna tron är borta och inte längre kan hämma
utvecklingen. Detta har också kunnat läsas här på denna blogg i olika
kommentarer. Sanningen är dock den motsatta. Det är bara att kasta
skygglapparna, öppna ögonen och se på historien och se på de gigantiska - och
till följderna sett fruktansvärda - experiment där man har rensat ut den
kristna tron. Den som vågar, vill säga.
”Det är emellertid intressant att det, alltid när denna sak kommer upp i dylika diskussioner, finns en outtalad - eller vissa gånger också uttalad - "poäng" i humanisternas/ateisternas inlägg. Nämligen det att människan (läs: Framför allt den av den nya, humanistiska/ateistiska synen, formade människan) är god. Medan Gud, sådan han framstår i deras framställning, är ond.”
SvaraRaderaI själva verket är Gud varken god eller ond, om man antar att han är allsmäktig samt existerar (om man vill vara logiskt koherent i teodicéproblemet). Istället blir Gud helt likgiltig. Vi får alltså en totalt likgiltig Gud (något som bl.a. deismen förespråkar, och som ett flertal vetenskapsmän och filosofer antog innan Darwin kom med sina briljanta upptäckter). Denna deistiska Gud är den Första Orsaken, den Orörda Röraren (för att citera Aristoteles), och har skruvat upp det stora maskinverket Universum, för att sedan stiga tillbaka utan att ingripa. Vi får alltså något helt annat än den teistiska Guden som bl.a. kristendomen förespråkar. Många upplysningsmän trodde således på en Gud, men denne var långt ifrån kristendomens Gud. Thomas Jefferson, en av upphovsmännen till USAs självständighetsförklaring samt landets tredje president, klippte ut alla övernaturliga händelser från Nya Testamentet samt uttalade sig i många fall mycket kritiskt till religionen. Hume kanske var en ateist (mycket tyder på detta). Man måste också komma ihåg att det var direkt olagligt att vara ateist en lång tid i Europa, så det var inte så värst populärt att bekänna sina tvivel. En ateist avrättades, och blasfemi straffades med döden. Men vem bryr sig sist och slutligen vem som trodde vad och hur? Historiskt är detta naturligvtis mycket intressant och viktigt, men en sanning avgörs inte utgående från hur många som tror på den.
Orsaken till att ateister ofta påpekar Guds ondska, är att kristna enbart koncentrerar sig på Guds godhet. Vissa bud i Bibeln, som antas vara Guds ord, kan betraktas vara direkt onda. Vi talar nu om kristendomens Gud. Naturligtvis kan man föreställa sig vilken Gud som helst. Jag kan t.ex. tänka mig en Gud som faller mig i smaken – men till vilken nytta vore denna Gud?
(forts.)
SvaraRadera”Det absoluta människovärdet finns bara inom kristendomen och där var den kristna tron har fått genomsyra och påverka samhället från grunden. Där den kristna tron jagas ut kommer också människovärdet därför att urholkas och devalveras. Människovärdet härstammar ur tanken på Gud som skapare, och där denna tro försvinner finns det helt enkelt inte längre någon (hållbar) grund för människovärdet.”
För det första visar detta på en oerhörd okunskap och ett förakt för andra kulturer och tankesätt. Det är en förolämpning till alla som inte är kristna. Hur vågar någon påstå, att bara för att man inte är kristen, ja då är man en ond människa? För det är precis det som är den underliggande premissen. Varifrån härstammar nu dessa tankegångar – jo, från arsvyndsläran. Enligt denna lära är precis varenda människa en alltigenom syndig och ond varelse, som enbart kan bli god då hon tror på Kristus. Premissen om arvsynden leder alltså till att vi blir tvungna att anta att allt går åt helvete så fort kristendomen försvinner. Således måste vi nu åka till Afrika och Asien och lära människorna där, som är vilseledda och dårar, hur vi kristna vet bättre. Nej, människan är både god och ond, det är den självklara slutsatsen. Läran om arvsynden är falsk.
Dessutom kan det i många fall argumenteras att kristendomen varit en direkt eller bidragande orsak till många orättvisor i samhället. Tänk på t.ex. slaveriet, kvinnors rättigheter, homosexuellas rättigheter, andra religiösa gruppers rättigheter, religionskrig, sexuellt ofredande av barn, etc. Bibelns kvinnosyn är kort sagt helt vidrig: ”Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig. Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. Adam blev ju först skapad och sedan Eva. Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse. Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.” (1 Tim 2:11-15). Men låt oss inte ägna oss åt pajkastning – både kristna och ateister kan anklagas för mycket ont.
(forts.)
SvaraRaderaSedan tar du upp kommunismen, som alldeles riktigt är ateistisk. Vi kommer nu till en mycket viktig punkt. Ateismen säger att det inte finns någon Gud. Jag är ateist i den meningen, att jag tror att det inte finns någon Gud. Allt detta beror ju naturligtvis på vad man menar med ”Gud”. Men jag tror inte att det finns en personlig, övernaturlig makt eller väsen som styr universum eller har skapat detta. Varför tror jag inte på detta? Jo, det finns inga bevis. Hur skall man avgöra om Gud finns eller inte? Det går inte att experimentellt avgöra Guds vara eller icke vara. Därför finner jag ingen anledning att anta att någon sådan entitet existerar. Men vad säger ateismen om hur jag bör leva mitt liv? Den säger absolut ingenting. Javisst, eftersom Gud inte existerar så behöver jag inte utföra vissa ritualer såsom nattvarden etc. Men säger den något om hur jag bör leva? Nej, där kommer andra filosofier och tankesätt in i bilden. Ateismen är bara en del i vissa vitt skilda tankebyggnader, såsom teismen är en del i kristendomen, islam och judendomen. En ateist kan vara kommunist, nazist, liberal, konservativ eller nästan vad som helst. Det enda ateismen säger är att det med största sannolikhet inte finns någon Gud. Det är bara kristendomen, som håller premissen om arvsynden för sann, som kommer till den slutsatsen att ateisten med nödvändighet måste vara syndig och således i grunden ond. Det är en mycket svår fråga detta om hur vissa ideologier påverkar människor, eller om det är så att dessa människor söker sig till ideologier som representerar deras åsikter. Dessutom är det ibland farligt att stämpla människor till någon viss ideologi. Om man intervjuade tusen kristna personer om flera olika frågor, både rent teologiska och politiska, och såg hur de svarade, skulle man kanske se stora skillnader. Finns det ens två människor som tror på exakt samma Gud, eller har alla en egen föreställning?
(forts.)
SvaraRadera”Människan är inte god innerst inne. Tvärtom. Människan är innerst inne ond, och när hon utelämnas åt sig själv och åt sina egna avgöranden - när människan gör sig själv till högsta instans - då kommer denna ondska att få fritt spelrum. Förr eller senare. Om inte förr så senast när den kristna tron och dess påverkan är utrensad.”
Att säga att människan är ond innerst inne är en grov förenkling av människans psyke. Inte heller är människan alltigenom god. Detta är så uppenbart att jag är förvånad över att det är ett problem. Här ser vi även en av kristendomens svagheter. Kristian skriver att ondskan får ”fritt spelrum” när människan gör sig själv till den ”högsta instansen”. Här ser vi återigen arvsyndsläran och den kristnes själsliga kapitulation. Vem har avgjort att kristendomen är sann, om inte den kristne själv? Vem har berättat för den kristne om kristendomens läror, om inte andra människor? Den kristne gör precis som ateisten – hon avgör själv om kristendomen är sann. Det gör alla människor om alla de påståenden de får erfara. Vid varje tanke, varje påstående om den kristna tron, måste den kristne tro att hon vet bäst, annars skulle hon inte tro på vad hon säger eller tänker. Den kristne sätter sig själv i den högsta instansen, men hänvisar till Gud och tror på detta sätt att hon är ödmjuk. Men vi föds alla ovetande om den kristna tron. Vi får lära oss den kristna tron senare i livet (åtminstone här i västvärlden), och måste då själva avgöra om den är sann eller falsk.
Var och en får tro som han eller hon vill. Jag är ateist, men vill verkligen inte deportera eller på något sätt straffa kristna eller andra religiösa människor. Man tar till sådana metoder först när man inte har några argument att komma med. Tanken skall vara alldeles fri, och det skall råda total yttrandefrihet. Jag vill diskutera, jag vill debattera, jag vill höra andra människors idéer och tankesätt. Jag vill utmana mina egna grundsatser och slutledningar. Jag vill veta om jag har fel, och i så fall varför. För sanningen kommer fram enbart när man har belyst problemet från alla möjliga tänkbara vinklar.
Humanisten
Humanisten. Här gäller det samma som jag skrev i min korta kommentar under den andra texten. Det finns så oerhört mycket i din (långa) text som borde rätas upp att jag helt enkelt inte hinner göra det nu. En sak skriver du däremot som jag helt kan omfatta och hålla med om: "en sanning avgörs inte utgående från hur många som tror på den." Så sant! Men detta innebär då samtidigt att sanningen är vad den är, oberoende av oss människor. Eller hur? Således kan knappast ditt påstående om att den kristen själv avgör om kritendomen är sann hålla streck. Den kristna tron är sann, eller så är den falsk. Detta har inget att göra med hur många som tror på den eller om någon överhuvudtaget gör det. Den är sann - eller falsk - oberoende av detta.
Radera"Vem har avgjort att kristendomen är sann, om inte den kristne själv? Vem har berättat för den kristne om kristendomens läror, om inte andra människor? Den kristne gör precis som ateisten – hon avgör själv om kristendomen är sann. Det gör alla människor om alla de påståenden de får erfara. Vid varje tanke, varje påstående om den kristna tron, måste den kristne tro att hon vet bäst, annars skulle hon inte tro på vad hon säger eller tänker. Den kristne sätter sig själv i den högsta instansen, men hänvisar till Gud och tror på detta sätt att hon är ödmjuk. Men vi föds alla ovetande om den kristna tron. Vi får lära oss den kristna tron senare i livet (åtminstone här i västvärlden), och måste då själva avgöra om den är sann eller falsk"
RaderaSkrev Humanisten. Det var bra skrivet, kanske Kristian hittar tid att kommentera detta i alla fall?
Anonym 13:53. Humanisten är själv inne på svaret på detta - eller så tolkar åtminstone jag honom. Se, en sanning är sann oberoende av hur många som tror på den. Sanningen är nämligen vad den är oberoende av oss. Den kristna tron är antingen sann, eller så är den falsk. Oberoende av våra avgöranden. Jag har funnit den vara sann. För ser du, det vi håller på med här är bara ord. Ord kan ställas mot ord i princip hur länge som helst. Men när vi diskuterar Gud och den kristna tron är verkligheten inte bara ord. Den är så oerhört mycket mera - sådant som man inte kan uppleva och förstå om man står på avstånd och kritiserar.
RaderaDet är precis så som du skriver Humanisten, Tack!
SvaraRaderaHumanisten for president! Tack härifrån också!
SvaraRaderaHumanisten,ett par kommentarer tackar dej och tycker att det "är precis som du skriver...Humanisten for president"osv,
SvaraRadera(hur blir det vid nyårstalet med att önska "Guds välsignelse":-).
Du sätter mycket energi o arbete i dina välskrivna(långa kommentarer)inget fel i det,och säjer i det sista stycket,"jag vill diskutera..vill debattera..höra andra människors åsikter,vill utmana mina egna grundsatser o slutledningar..vill veta om jag har fel och i så fall varför.."Låter ödmjukt och sympatiskt nästan fromt!Vid läsningen av dina texter är det svårt att se var ödmjukheten finns.Du citerar bibeln och skriver Gud med stor bokstav,men dina kunskaper om den kristna tron är det inte mycket bevänt med,mest fördomar,du argumenterar mot den bild du själv skapat av bibeln och den kristna tron och därför blir också dina slutsatser därefter."Förstår du vad du läser"frågan som Filippus ställde till den etiopiske hovmannen på väg från Jerusalem till Gaza,mannen svarade,"hur skulle jag det om ingen vägleder mej".(Apostlagärningarna 8:26-34).Tror du befinner dej i samma vagn som hovmannen!
Argumenten du för har många gånger bemötts i olika debatter,med samma argumentation och upprepas ideligen.Är inne i mitt 7 årtionde och har under åren tagit del av många dessa diskussioner,(känns bara tröttsamt)av dessa påståenden du för på bloggen till lust och leda!Hänvisar till sagan om kejsarens nya kläder,"Humanisten är naken"!
"Om du vill veta om du har fel och varför" eftersom frågan engagerar dej är mitt råd,skaffa dej elementära kunskaper, rent kunskapsmässigt,om vad Bibeln och den kristna tror lär,vilket kunde göra debatten mera konstruktiv och givande!Risken av att läsa Bibeln kan vara farligt,kan rubba dina tankemönster,men som jag förstår är det du söker och vill!
Ett råd man brukar lämna till ovana bibelläsare,börja med Evangelierna och NT.Nyatestamentet är nyckeln till att förstå Gamla Testamentet!
Tack för din kommentar Ole. Jag uppskattar dessutom att du orkade läsa igenom alla mina kommentarer, trots att dessa uppenbarligen ger dig huvudvärk. Att läsa sådant som gör en obekväm är ett tecken på att man verkligen vill förstå motståndarens åsikter, vilket naturligtvis är föredömligt.
SvaraRaderaDu och Kristian anser att jag har tolkat kristendomen på fel sätt. Ni kanske har rätt, eller så vill ni inte inse att det ligger någon sanning i det jag försöker påvisa, om man vill dra de logiska konsekvenserna av kristendomens läror. Alternativt går det kanske att tolka kristendomen på en hel massa olika sätt, vilket kanske visas i de många olika typer av kristna kyrkor vi ser i världen.
Tack Ole för din rekommendation att försöka läsa Bibeln. Jag har nämligen redan gjort det, från pärm till pärm. Jag kan dessutom hävda att jag blev ateist, eller åtminstone agnostiker, efter att ha läst Bibeln. Jag tyckte faktiskt att det var mycket intressant att läsa Bibeln, men blev fullt övertygad om att en övernaturligt makt omöjligtvis kan ligga bakom denna skrift. Ibland kändes det faktiskt som att läsa en science-fiction eller fantasyroman. Jag tror faktiskt att om fler människor verkligen satt ner och läste sin Bibel för sig själva, skulle allt fler inte kalla sig för kristna.
Humanisten
Tack till dej,också Humanisten för din vänliga och sympatiska ton i kommentaren!
RaderaDina kommentarer gav mej inte "huvudvärk",tvärtom blev bara bedrövad och sorgsen över att en så ung och begåvad man sätter sån energi,krafter och emfas på detta "hopplöshetens evangelium" som du förkunnar.
"Alternativt går det kanske att tolka kristendomen på en massa olika sätt..visar de många olika typer av kristna kyrkor..".Hävdar att det kan man inte,men faktum är som du konstaterar att så är fallet,men det är en annan fråga...
Du har läst Bibeln från pärm till pärm,iofs inget att invända till det,den metoden gjorde,som du säjer dej till "ateist". "Den Heliga skrift är ett vatten i vilken en elefant simmar och drunknar,men vari ett lamm vadar såsom i en grund bäck"!(Gregorius)"du tyckte att det var intressant att läsa Bibeln,men blev fullt övertygad..att en övernaturlig makt omöjligtvis kan ligga bakom denna skrift..som att läsa en sience-fiction eller fantasyroman".Adertonhundratals författaren Viktor Hugo kallar tex Jobs bok,"mänsklighetens måhända största mästerverk",då är det bara en av Bibelns sextiosex böcker!Så olika kan man se på Bibeln, beroende på vilken inställning man har när man närmar sig och läser Skriften!
Om du vill ha "vägledning" vid läsningen av Bibeln "som den etiopiske hovmannen" ville,kan jag rekommendera tre böcker,den nya reviderade Folkbibeln som utkom i december 2015,modernt språk och en notapparat som "heter duga".
De två andra "Hoppets bekännelse" av Ola Österbacka,en minidogmatik,av en "lekman för lekmän".Finns att köpa till ett förmånligt pris på föreningen Logos i Österbotten,och "Bibelns röda tråd"av Leif Nummela,en resa genom Bibeln från dess första till dess sista!(Kustannus Oy Uusitie)
Hoppas du inte får "huvudvärk eller hjärnblödning"så här på söndagsförmiddagen av texten ovan:-)
Delar Marko Sjöbloms kommentar här nedan!
Till Humanisten: Du skall inte läsa Bibeln utan att ta hänsyn till dess kulturella och historiska bakgrund. Jag har alltid funnit Bibeln som otroligt fascinerande och mångfacetterad samtidigt som det finns fina röda trådar där. Enligt den kristna tron är Gud god och Han har också skapat en god värld. Alla människor kan ha goda egenskaper, dygder av olika slag samt älska sina medmänniskor. Också i naturens nuvarande tillstånd och oberoende av sina religiösa uppfattningar. Men som kristna räknar vi också med synden och dess verklighet. När vi säger, att människan innerst inne är ond, innebär det, att också våra ädlaste och bästa egenskaper är befläckade och nedsmutsade av synden. Detta fördärv är dessutom så svårt att vi inte i egen kraft ens kan inse dess allvar om inte Gud öppnar våra ögon för dess djup. Vad Bibelns vissa hemskheter beträffar så bör vi komma ihåg två saker: 1. Bibeln beskriver realistiskt den värld där vi lever i. 2. Gud har uppenbarat sig själv i historien och många för oss anstötliga beskrivningar berättar om livet i ett klansamhälle utan polis och modernt rättsväsende. Gud hindrar ondska och begränser den. Han tillåter onda saker ske men sätter gränser till det onda. Han främjar allt som är gott och kan också göra något gott av det som är ont. Bibeln är ett dokument om denna Guds omsorg om oss och denna vår värld. Marko Sjöblom
SvaraRaderaKlart att din gud hindrar ondska och begränsar den, du låter andra människors påhitt lura dig att tro att han finns, sen hotas du med helvetet om du inte följer budorden. Härav hålls de mest dumma människorna i världen till att göra gott, och undviker ondska.
RaderaBäste Anonym. Jag har nog själv fått möta Gud i mitt liv. Vad budorden och helvetet gäller så antar jag, att du inte heller har något emot, att rättvisan sker, förr eller senare. Eller tycker du att inte förtjänar ett straff, om någon tex förför din fru, stjäl din bil, sprider helt galna rykten om dig i Facebook, skaffar på ohederliga sätt åt sig ditt hus och på köpet dödar dig då du inte gillar det hon gör mot dig? Buden skyddar oss alla.Dumma som kloka. Och vad frälsningen från helvetet gäller så förtjänar jag själv nog det straff som Gud mig tillmäter. Därför har jag också satt mitt hopp på Kristus, som har uppfyllt Guds alla krav och försonat alla mina synder och dumheter med sin död på korset i mitt ställe. Önskar, att du skulle bekanta dig lite djupare med vår kristna tro. Mvh Marko Sjöblom
RaderaHumanisten
SvaraRadera”I själva verket är Gud varken god eller ond, om man antar att han är allsmäktig samt existerar (om man vill vara logiskt koherent i teodicéproblemet). Istället blir Gud helt likgiltig"
Fast teodicéproblemet är ju inget problem. Den kristna läran med en mänska med fri vilja neutraliserar hela problemställningen. Men ateister känner sig så belåtna med frågeställningen att de inte låtsas om att bäst före datumet för den sortens spetsfundigheter utgått för länge sen.
”Orsaken till att ateister ofta påpekar Guds ondska, är att kristna enbart koncentrerar sig på Guds godhet. Vissa bud i Bibeln, som antas vara Guds ord, kan betraktas vara direkt onda.”
Vilka då?
” Dessutom kan det i många fall argumenteras att kristendomen varit en direkt eller bidragande orsak till många orättvisor i samhället. Tänk på t.ex. slaveriet, kvinnors rättigheter, homosexuellas rättigheter, andra religiösa gruppers rättigheter, religionskrig, sexuellt ofredande av barn, etc. Bibelns kvinnosyn är kort sagt helt vidrig:"
Kristendomen ger inget stöd för något du räknar upp här. Kristendomen varken bidrar eller bromsar i någondera efterso kristendomen inte är politik, och detta är politiska frågor.
”Men vi föds alla ovetande om den kristna tron. Vi får lära oss den kristna tron senare i livet (åtminstone här i västvärlden), och måste då själva avgöra om den är sann eller falsk.”
Vi föds omedvetna om det mesta, ateismen tex. Inte för att vi föds med en gudstro men ej heller med en skepsis mot gudstro. Det finns näst intill organiserat förtal av kristendomen som lögnaktigt kopplar ihop kristendom med diverse otrevligheter. Du gör det själv. Sen ofta med kompletteringen ”var och en får tro som han vill”.