ÖT förnekar sig inte. Igår (31/12) publicerade tidningen artikel som behandlade Yoga (”Yoga jämförs med otrohet”), och denna artikel måste vara bland det mest tendentiösa som ingåtti tidningen under fjolåret. Skribenten försöker inte ens dölja var hennes sympatier ligger, och artikeln går överhuvudtaget inte alls ut på att förmedla kunskap utan handlar enbart om att skapa opinion och forma åsikter. Nå, nu ska jag inte kommentera den fullständigt obefintliga objektiviteten desto mera, bara konstatera att detta är orsaken till att vi som kristna ska vara väldigt försiktiga med och tänka efter ordentligt innan vi ställer upp på intervjuer i mainstream-media. Om vi vill undvika att bli förlöjligade och demoniserade, vill säga.
Det som jag däremot inta kan låta bli att kommentera är det
oerhörda flum och den religionssynkretism som den intervjuade yoga-instruktören
bjuder på i artikeln. Om jag, som hon, skulle sakna de mest elementära kunskaperna
i såväl hinduism som kristendom skulle jag nog tänka mig för noggrant innan jag
lät mig hängas ut på detta sätt som här sker. ”Hon höjer rösten när hon klargör
att yogan har sitt ursprung i en hinduisk (hinduistisk ska det dessutom vara!)
filosofi där det inte finns någon gud att tillbe.” Vidare: ”Hon upplever att
det inom vissa kretsar finns ett motstånd till att söka Gud även inom sig
själva.” Och så det kanske farligaste/värsta av allt: ”Som
troende...ifrågasätter [hon] vem som har definitionsrätt på vad kristendomen
är.”
Givetvis finns det ett motstånd mot att söka Gud inom oss
själva! Helt enkelt därför att vi inte kan hitta honom där. Detta är inget
annat än New Age-flum som har smugit sig in i en kristen kontext. Att dessutom,
som yoga-instruktören gör, påstå att ”kunskap ofta saknas”, samtidigt som hon
själv blandar ihop buddism och hinduism är verkligen inte förtroendeingivande.
Yoga ÄR hinduism, så enkelt är det. Detta är givetvis inget
som jag själv har hittat på, utan detta är något som hinduistiska yogin själva
säger. Att det sedan finns en oerhörd blindhet för detta här i våra trakter
förändrar givetvis inte detta faktum. När man läser (de långt samstämmiga)
kommentarerna under artikeln kan man ju bli fullständigt bedrövad. Artiklar som
denna späder dessutom på denna blindhet och lurar ännu flera att testa yoga.
Nå, som jag konstaterade i min kommentar till artikeln så är Finland – än så
länge – ett fritt land och var och en har själv rätt att bestämma över hur man
förhåller sig till yoga och till främmande religioner överlag. Problem blir det
när den fria bildningen (arbets- och medborgarinstitut) ordnar
skattesubventionerade yogakurser (ofta under rubriken ”gymnastik”) och framför
allt om och när yogan kommer in i skolorna förklädd till gymnastik. Då, om inte
förr, kommer det att bli strid om detta.
För Catharina Westström, som intervjuas i artikeln, har
förstås helt rätt: Vi ska inte tillbe andra gudar. Yogan må maskeras som
träning och gymnastik, men innehåller också mycket annat. Mycket som en kristen
människa ska hålla sig långt bort från. Att varna för och ta avstånd från yoga handlar
inte, som yoga-instruktören påstår, om att ”orsaka splittring i stället för
möten”, utan detta är inget annat än sund självbevarelse.
Ja, och så detta med definitionsrätten. Vem har rätt att
definiera vad kristendom är? Yoga-instruktören? Jag? Nej. Kristendomen är redan
och en gång för alla definierad. Gud har själv gjort det. I sitt ord. Om vi är
kristna är det DÄR vi ska ”landa”. Inte i oss själva. Gör vi det liknar vi
mannen som satt i en båt i en strid ström på väg mot ett vattenfall. När han
insåg faran han befann sig i kastade han ankaret. Inne i båten.
Kristian, jag tycker nog att ÖT:s artikel om yoga var väl balanserad denna gång! Man lät ju tre parter komma till tals! Jag håller nog ganska långt med dig i frågan om yogas djupa rötter i hinduismen. Rekommenderar inte heller den för någon eftersom det faktiskt är omöjligt att gallra bort yogas religiösa dimension. Men det råkar faktiskt finnas en djup meningsskiljaktighet i själva kärnfrågan bland finländska teologer. Biskopsmötets sekreterare, teol.dr. Jyri Komulainen har uttryckt sig precis på samma sätt som J-E Nyman. Uusi Ties chefredaktör Leif Nummela har uttryckt sig ungefär som du. Och den teolog som allra först tog ställning till yoga och kristen tro var den konservative Osmo Tiililä på 1950-talet. Han ansåg - om jag minns rätt - att själva rörelserna kan vara acceptabla medan en kristen naturligtvis inte kan dela den meditativa och religiösa sidan.Komulainen har också konstaterat att man måste avgöra från fall till fall vilka yogainstruktörer man följer. I en del fall kan det enligt honom handla om ren och skär gymnastik medan i vissa fall betonar instruktörerna också den religiösa (andliga) sidan. Och så har vi också präster i Finska kyrkan som själv praktiserar yoga och som tar andliga intryck därifrån. Så fast jag i saken håller med dig så tycker jag att du denna gång skyller på ÖT alltför skarpt. Marko Sjöblom
SvaraRaderaMarko. Låt mig börja med att säga att jag uppskattar dina kommentarer. Inte minst för att du kommenterar under eget namn.
RaderaMen nu vill jag nog hävda att, trots att tre parter komma till tals, artikeln ändå var ordentligt tendentiös. Det handlar ju inte bara om vad som sägs och vad som framställs utan också (långt) om hur det sägs och hur det framställs.
Sedan undrar jag om Komulainens (och Tiililäs) hållning är så vis. Människan fungerar ju som bekant så att hon vänjer sig vid saker lite åt gången. Det kan börja med rörelserna (som går under namnet yoga även om rörelserna i sig inte är någon yoga utan enbart gymnastik), men när den barriären är bruten (och inget ont inträffade) är man nästa gång kanske mera öppen för att delta i sådant som också innehåller hinduistiska inslag. Det infamösa "sluttande planet" således.
Allt gott!
Kristian,som sagt, håller jag med dig i huvudsaken: Vi kristna skall hålla oss borta från alla former av hednisk religionsövning. Vi hittar inte Gud inom oss. Det kan vara så att man börjar med något som känns oskyldigt och det blir annorlunda så småningom. Men: Både Komulainen och Tiililä representerar den skarpaste teologiska kunskap som finns /har funnits i Finland. Och vad skall vi svara åt dem som på riktigt upplever, att de har fått nytta av yogarörelser men inte anammat den religiösa biten? Bör vi inte bemöta de oliktänkande med respekt? Marko Sjöblom
SvaraRaderaMarko. Givetvis ska vi bemöta de som tänker annorlunda med respekt. Men när vi har konstaterat det kommer vi till frågan: Hur gör vi det? Jag anser att den mest respektfulla hållningen är att berätta sanningen. Sedan kan detta givetvis göras på ett bra sätt och på ett sämre sätt. Således, som svar på din fråga, kunde vårt svar vara att Bra! Men se upp med den andliga biten. Den kan komma smygande på ett sätt som gör att du inte ens märker det.
RaderaJa, och sedan har vi ännu detta med att äta och inte äta. Om jag, för att ta ett nära exempel, skulle ägna mig åt något som (åtminstone på papperet) kallas yoga men inte är annat än gymnastik - och få nytta av det - och sedan någon annan kristen ser detta och tänker: Nå, om han kan hålla på med det här så kan säkert jag också. Så går den människan och anmäler sig till en yoga-kurs utan att kontrollera att det i den kursen också ingår avgudadyrkan. Har jag då inte med den frihet i denna sak jag har unnat mig själv lurat en broder till att göra sådant som han inte borde göra? Komulainens och Tiililäs teologiska kunskap i all ära, men jag ser nog en fara i den hållning som de förespråkar...
Kristian. Och jag ser en fara i att du ska "berätta sanningen" (obs ordvalet) om något så komplext som yoga. Det är en sak att läsa på för att fatta beslut för egen del. Något helt annat att börja "berätta sanningar" för andra människor.
RaderaJag är personligen nära bekant med en som en gång halkade in i något som verkade oskyldigt. Det var inte yoga, men väl någon form av gymnastk kan man säga, absolut inget andligt. Jag vill inte berätta mer detaljer av respekt för personen ifråga . Detta ledde så småningom till mardrömmar och förföljelsemani. Personen hade ingen aning om varför hen (emellanåt är ordet användbart) hade fått dessa psykiska problem. Av en slump halkade personen ifråga sen ur hela grejen, och parallelt (utan att veta om det) så avtog de psykiska besvären.
RaderaDet var långt senare (känner inte till hur länge, kanske ett par veckor) frågade en vän om läget med mardrömmarna. De kunde konstatera att de var försvunna. Sen gled de in på "gymnastiken" och då såg de båda ett tydligt samband mellan mardrömmarna och gymnastiserandet. Vännen ifråga visste med sig att även andra drabbats av liknande och att gymnastikgruppen var "new age". Hen hade inte sagt något tidigare och det blev på så sätt ett "blindtest".
Jag har fått detta berättat för mig från den drabbade själv. Vi är inte speciellt religiösa och skulle normalt vifta bort new age-påverkan som flum. Men iom detta så fick man sig en tankeställare.
Att Chatarina Westström går ut och varnar är helt på sin plats. Så vet folk om de får problem att det finns de som tror på dem. Problemet för gemene man är förstås att hon är kristen.
Patrik. Tack för att du delade den historien med oss! Den är väldigt belysande.
RaderaDe här personliga historierna brukar jag inte sätta så mycket vikt vid som diskussionsargument. Har själv gått åratal i terapi pga sviterna av min religiösa uppväxt men tycker inte att det i sig är ett argument mot religion. Lite som att säga att gamla testamentets berättelser är farliga för att jag fick mardrömmar av dem.
RaderaFick alla som gick i "gymnastiken" samma symptom är det lite annan sak. Då kan man utgå från att just den formen är skadlig. Men precis som i exemplet med religion gäller det fortsättningsvis bara just den gruppens aktivitet. Inte all "gymnastik".
Anonym4 januari 2016 11:10
RaderaFrågan är vad man skall tro. När vi skall bedöma sånt här har vi bara anhängare och motståndare att lyssna till. Vetenskapen ger inga svar. Frågan är då, vad sätter du vikt vid? Yoga-instruktören marknadsför sin egen verksamhet. Chatarina Westström däremot har ingen vinning i att figurera i dessa sammanhang. Hon kan bara få skit för det och bli fölöjligad. Det blev hon också.
Jag har personligen alltid varit skeptisk till allt som tangerar hokus pokus. Instiktivt känns yoga som en sådan sak. Om det är motsvarande redskapsgymnastik så föredrar jag redskapsgymnastik. För det det hänger tveklöst någon mystik över yoga. Det är inte främst på det andliga planet mitt motstånd legat utan det är marknadsföringen som jag är inkompatibel med. Om jag vill ha kroppsövningar behövs ingen mystik,jag vill ha det i ren och oförvanskad form. Sen är det förstås också så att om jag vill ha mystik så finns det även inom kristendomen. Jag behöver inte gå över ån efter vatten. Jag är uppväxt med kristendomen, i ett sekulärt hem.
Men åter till anekdoterna. Det är endast som sagt hörsägner vi har att förlita oss till. Genom att ta del av andras erfarenheter, från båda sidor, kanmman bilda sig en uppfattning. Det gagnar ingen att kritiska ståndpunkter och dåliga erfrenheter tystas ner. Du borde faktiskt sätta vikt vid att även de hörs.
Patrik: Nej det är inte redskapsgymnastik, vad jag vet så finns det bara en typ av Yoga som använder redkskap och det är Iyengar yoga. Det att kroppen blir i bra skick av yogan baserar sig mest på att muskler,senor,leder rör på sig och tänjs, också sådana som inte normalt används samt att all tyngd är kroppens tyngd, sen finns det nog en hel del mystik också om man är intresserad av det.
RaderaVisst kan någon må dåligt av yoga precis på samma sätt att man kan börja må dåligt av något annat, sen vad det beror på så kan jag såklart inte säga men högst sannolikt är orsaken inte den att då du yogar så börjar det snurra demoner i ditt huvud som orsakar dig psykiska besvär.
markus nylund
RaderaRedskapsgymnastik tog jag som exempel bara för att kyrkoherden gjorde den kopplingen i tidningsartikeln.
Jag får iaf intrycket att dessa träningsformer med österländsk mystik iblandad lockar för att folk tror att det ger något utöver vanlig tråkig fysisk träning.
Jag är inte övertygad om att mystiken håller sig borta bara för att man inte låtsas om den. Meningarna går isär i den frågan. Jag har ju som sagt fått förstahandsinformation om hur "demonerna" kan drabba en fastän den delen inte någonsin varit en medveten del av träningen.
Hruvida det är verkliga demoner låter jag vara osagt. Om det känns som demoner kan det vara svårt att intala sig att det inte är det.
Patrik, jag håller långt med dig om att vi kan ta in både anhängarnas och motståndarnas berättelser för att bilda oss en egen uppfattning. Det jag här reagerade mot är när Kristian talar om att berätta en "sanning" om yogan åt andra. Den vet han lika lite (åtminstone) som vetenskapen. Chatarina Westström, som medger i artikeln att hon aldrig satt sin fot på ett yoga-pass, får finna sig i att det är svårt att ta hennes fördomar på allvar.
RaderaPatrik:
RaderaTrender kommer och går, rent anatomiskt så går det ju att kolla upp vilka muskler töjs,tänjs och stärks beroende på vilken asana man gör och jämföra det med vilka muskler som töjs när man t.ex. dansar balett eller sysslar med redskapsgymnastik.
Dock vill jag påstå att Yoga kan ge ett lugn som inte nödvändigtvis redskapsgymnastik ger men det är säkert individuellt för varje utövare.
Du är inte övertygad om att mystiken håller sig borta bara för att man inte låtsas om den, så då vill jag fråga att är pratet om den konfessionslösa skolan bara just det, prat om det inte har någon betydelse med vilken mentalitet man gör saker och ting?
Ja dina psykiska besvär kan jag inte förneka eller bekräfta lika lite som vad dom beror på, men som någon skrev tidigare, bara för att du fick besvär så betyder det inte att all Yoga är farlig för alla precis lika som att kristendom är farligt för alla bara för att nån börjar må dåligt av det, orsak och verkan måste isåfall vara konsekvent, man kan inte plocka russinen ur bullen, eller kan man?
Vad är det för hokus pokus med att en människa som är spänd tänjer på musklerna och successivt får större rörlighet?! Lär sig dra nytta av sin andning för att lösa upp spänningar? Tror nog bestämt ni söker demonerna bakom fel buske nu.
RaderaJag väljer att fortsätta denna dsikusision (eller åtminstone "sanningsdelen" av den) till en ny text. Läs gärna, och kommentera där om du vill!
RaderaAtt Yoga gör en lika lite till Hindu som att man man blir kristen då man går i kyrkan eller sjunger en psalm.
SvaraRaderaDet avgörande är hur man gör det och värför. Inte blir ungdomarna kristna bara för att dom är döpta, går i skritskolan och får nattvard, överlag det här med att vara på pappret kristen och att vara troende är enligt min tolkning två helt olika saker.
Samma sak gäller Yogan, du kan göra hur många solhälsningar som helst utan att det är nåt annat än gymnastik och på samma gång kan samma solhäslning för kompisen bredvid vara en religös ritual.
Precis på samma sätt fungerar ju den "konfessionslösa" skolan, i den frågan påpekar ju dom kristna starkt att bordsbön och psalm INTE är utövande av religion pga. dom det vore det så skulle det slopas och det vill ju inte dom kristna, vad är konfessionslöst yogande då om inget annat är en serie rörelser, mao. gymnastik?
Så min slutsats är att yoga kan vara religionsutävande samt gymnastik.
Det är ett problem att den ena sidan har som utgångspunkt att man aktivt måste söka mystiken eller "demonerna" för att kunna drabbas medan den andra sidan menar att man omedvetet kan drabbas av det. Det är två olika synsätt som inte verkar kunna mötas.
RaderaSer man det från kristet håll så handlar det om det goda och det onda. Och det goda fungerar inte så att det tvingar sig på, man måste själv välja det. Att vistas i kyrkan betyder därför inte att man påtvingas den godhet kristendomen menar att de är anhängare av. Det onda kräver däremot inte speciellt mycket för att attackera. Vi vet ju att förälskade, de som är ute i goda avsikter, inte vanligtvis hoppar över varandra direkt, de håller lite distans, respekterar motparten och pejlar av. Den som är ute i onda avsikter, våldtäktsmannen tex. är betydligt djärvare.
Enligt denna logik drabbas inte kyrkobesökare och new age-offer enligt samma skala.
hahhaa, det bästa i den här tråden var historien om personen som flippade psykiskt ur och såg mardrömmar tack vare gymnastiska övningar. Nu får ni ju skärpa er :)
SvaraRaderaDet som verkligen ger psykiska problem är när barn hjärntvättas med historier om helveteseldar och djävlar samt historien om en fader (pappa) som låter sin son torteras och spikas upp på ett kors och dödas långsamt...det är lite annat än att utföra några gymnastikrörelser...
Eflop
Det är just pga sådana som dig som jag inte berättar närmare detaljer. Vittnesmålet är synnerligen trovärdigt. Ingen har heller sagt at det var rörelserna i sig. Det kan ha varit sammanhanget. Men bäst att inte analysrea vad som hände för varje slutsats kan förlöjligas. Jag tycker tex. kommentarerna om Chatarina Westström i tidningen inte gav prov på nån större vidsynthet och tolerans. Hon redogjorde för sitt kristna perspektiv och av det blev tydligen halva befolkningen "mörkrädd".
RaderaChatarina redogjorde för hur hon hört att man kan få spända axlar, sömnproblem och svårt att samla tankarna av yoga, som hon aldrig varit i kontakt med. Ida-Maria som yogar varje dag beskrev hur hon upplever mindre spända axlar, bättre sömn och lättare att samla tankarna. Det ser ut som att bristen på "vidsynthet och tolerans" kommer från ett annat håll, Patrik.
RaderaOm man har egna personliga erfarenheter så sägs att personliga anekdoter är mindre intressanta. Redogör man för vad man läst så är det heller inte bra, då borde man istället ha personlig erfarenhet.
RaderaAtt ha olika uppfattning om yogans helande kraft har inte med brist på tolerans och respekt att göra. Det handlar om olika uppfattningar om en ritual/motionsform. Kommentarerna däremot är nedvärderande mot Westsröm och hennes tro.