Under texten om yoga kom det en del kommentarer som jag väljer att bemöta på detta sätt. Helt enkelt för att diskussionen inte ska bli så spretig. En kommentator ondgjorde sig över att jag vill berätta sanningen om yoga. Det får jag tydligen inte göra. Nåväl. Om jag inte får/anses kunna göra det kanske vi kan låta dagens största experter på området göra det. Jag skrev i den ursprungliga texten att det faktum att yoga ÄR hinduism inte är något som jag har hittat på, utan att detta är något som dagens ledande yogis själva säger. Nedan klistrar jag in en längre text (på engelska) som är hämtad från The Hindu American Foundations sidor. Sanningen är vad den är. Om den inte kan tas från mig får vi väl helt enkelt gå till källorna. Observera nu mycket noggrant att denna sida INTE är en sida som vill svartmåla yogan, utan detta är en sida som vill FÖRA FRAM yoga och hinduism.
Lägg speciellt märke till ett par saker i texten nedan. För det första: "Today, yoga is largely misunderstood..." Här säger dessa två experter alltså att yoga som enbart (eller primärt) fysisk träning är ett missförstånd. Fysisk träning är inte målet eller meningen med yoga. Pattabhi Jois tar till ännu mera och hävdar, tvärt emot vad yogans (vilseledda) förespråkare här i våra trakter påstår, att yogan är värdelös om man bara använder den som en träningsmetod. Den blir då bara "en massa svettande...för ingenting." Jois fortsätter: "Den andliga biten...är vad yogan finns till för". Kan detta sägas tydligare än så här?
Sedan den kanske värsta sanningen av alla: "Den fysiska biten är ändå en viktig del av yogan. Den är den port genom vilken de flesta människor träder in i yogans värld, och dess betydelse bör inte förringas."
Detta ÄR sanningen om yoga. Givetvis förstår jag att detta är något som de flesta västerlänningar som har blivit lurade att börja med yoga inte gärna vill kännas vid - om detta skulle vara allmänt känt skulle nämligen tröskeln för de flesta (särskilt uttalat kristna människor) att experimentera med yoga bli väldigt mycket högre. Men läs gärna på själv! Texten är tyvärr bara på engelska (och lite hindu). Utdraget nedan är alltså hämtat från sidan jag länkar till ovan.
Today, yoga is largely misunderstood to be and is practiced primarily as asana, or physical posture. Asana practice alone is shown to have a myriad of health benefits from lowering blood pressure, relief of back pain and arthritis, and boosting of the immune system. Increasingly, many believe asana practice to reduce Attention Deficit Disorder (AD/HD) in children, and recent studies have shown it improves general behavior and grades.
And while practicing asana for improved health is perfectly acceptable, it is not the goal or purpose of yoga.
Perhaps the two most influential yoga gurus of our time, BKS Iygenar and Pattabhi Jois were clear about the intended purpose of asana. In interviews from 2004, re-published by Namarapa magazine in Fall 2014 issue, the two masters are quoted as follows:
“Asanas
are not meant for physical fitness, but for conquering the elements, energy,
and so on. So, how to balance the energy in the body, how to control the five
elements, how to balance the various aspect of the mind without mixing them all
together, and how to be able to perceive the difference between the gunas, and
to experience that there is something behind them, operating in the world of
man - that is what asanas are for. The process is slow and painstaking, but a
steady inquiry facilitates a growing awareness.” - Iyengar
“But
using it [yoga] for physical practice is no good, of no use - just a lot of
sweating, pushing, and heavy breathing for nothing. The spiritual aspect, which
is beyond the physical is the purpose of yoga. When the nervous system is
purified, when your mind rests in the atman [the Self], then you can experience
the true greatness of yoga.” - Jois
Still, both
yoga masters recognized the importance of asana as vital and necessary to the
practice of yoga. Asana is the limb through which most people enter the world
of yoga, and its importance should not be diminished. Higher levels of yoga
cannot be achieved if the physical body is weak, sick, or injured. Asana, when
practiced under the guidance of a guru or an experienced and properly trained
teacher, is integral to yoga.
Det jag menade med "sanningen om yoga" var i kontexten naturligtvis om vi ska varna människor för den eller inte. Knappast skulle så många människor över hela västvärlden njuta så mycket av yogan om den bara orsakade "en massa svettande för ingenting". Dessutom, om det är denna som lärs ut här i nejderna, så är den ju då helt ofarlig. Lite svettande ger sällan mardrömmar eller psykoser.
SvaraRaderaLöpa, skida, gymma, gymnastik, konditionsgymnastik. Där är träningsformerna som är grunden till förbättrad fysik. Men folk vill gärna hitta något speciellt som kanske är en genväg eller en hemlig väg till fysiskt välmående. Man landar ganska bra efter ett ordentligt skidpass också, man blir trött på ett bra sätt och avspänd. Personligen tror jag yogan är värdelös som träningsform. Har inte hört om några större idrottsmän som har det som del i träningen.
RaderaPatrik kan ju titta på denna video: https://www.youtube.com/watch?v=qX9FSZJu448.
RaderaVilket råd hade du gett mannen i videon om han hade kommit till dig och bett om hjälp?
@Mackan
RaderaGymnastik innebär många statiska övningar som stärker alla sorters muskler. Vattengymnastik och simning är också bra för överviktigt folk med nedgången fysik. Att se över sina ätvanor är alltid nödvändigt när kilona ramlar över en. Det är ungefär vad jag skulle utgå ifrån.
Sen kan jag göra lite reklam för Huber Motion Lab
https://www.youtube.com/watch?v=M7QHWY4Wzao
Det sägs vara krävande. Har inte själv provat på men kommer att köra en serie så småningom, om det fortfarande finns i Jakobstad.
Anonym 12:09. Sanningen är alltså att yoga är hinduism. Om, och när, kristna människor inte ska hålla på med främmande religioner ska vi alltså inte hålla på med yoga. Ergo: Chatarina Westström hade rätt.
RaderaEn stor del av vad Kristian skriver här är helt sant, dock vill jag påstå att Yoga inte är farligt och att så länge man Yogar med mentaliteten att det är gymnastik så är det inget mer än det. Precis som jag skrev tidigare, man blir inte kristen bara för att man gör kristna ritualer, du skall ha själen och hjärtat med om det skall vara andligt.
RaderaDet finns ju en hel del som inte kristna människor skall hålla på med som i dagens läge ändå är helt accepterat, ta t.ex. skilsmässorn, så du kan nog säkert också göra några asanas om du är kristen, lite paradoxalt är det ju förstås.
Men ja, Yoga är ett av sex filosofiska system i Hinduisemen och den som säger något annat vet inte vad den pratar om och borde bekanta sig med grunderna i Hinduism. Patanjalis Yoga Sutra kunde isåfall vara den första texten.
Kristian du väljer ju vad du klistrar in hit , jag klistrar in en annan text från samma sida som förklarar det jag sa tidigare att det är inte VAD du gör som definierar vad det är utan HUR du gör det.
RaderaUnfortunately, the likes of Iygenar and Jois are difficult to come by, especially in much of today’s yoga culture which is driven by a Western-mentality of commercialization and commodification. Without such insight, wisdom, and proper guidance, modern day “yoga” is asana without understanding, faith, or intention, and therefore, merely remains at the level of physical exercise.
Markus. Jag funderade faktiskt att ta med denna del av texten också - och förklara den. Nå, det går att ta det här också. Din tolkning av dessa ord är den samma som Marko ovan berättade om att t.ex. Osmo Tiililä också gjorde. Men frågan är då (observera ordet "merely"!) om denna form av yoga endast är gymnastik eller om dessa ord bör förstås på annat sätt? Jag tror kanske ändå inte det, utan att du har en rätt tolkning. Detta gäller då alltså sådan, och endast sådan, "yoga" som bara är gymnastik. (Och bara går under namnet yoga för att det låter hippt och drar folk...) Men då kommer vi in på det som jag skrev åt Marko också, nämligen att många idag kanske inte klarar av att se skillnaden mellan gymnastik och riktig yoga. Här finns två roblem Ett: Om jag, som troende kristen, skulle delta i något som kallas yoga och bara är gymnastik och sedan en annan kristen ser detta föds lätt tanken att "nå, om han kan så kan jag också". Så anmäler sig denne andre till en yoga-kurs, kanske utan att kolla upp om det är gymnastik eller yoga. Alltsammans går ju under namnet yoga... Två, och detta är en viktig del av den text jag klistrade in i texten ovan: Gymnastik-kurserna som går under nmanet yoga fungerar som inkörsport till yogans värld för många. Det börjar med (enbart) gymnastik, sedan - när man märker att det inte var så farligt (vilket ju gymnastik inte är) tar man en annorlunda kurs som nästa...
RaderaChatarina Westström hade otroligt fel då hon gick och påstod att yoga lär ska orsaka spända axlar, sömnproblem och svårighet att samla tankarna. Det går säkert att undersöka hur stor procent av världens yoga-utövare som upplever såna effekter! Har inte hört om en enda och då yogar många av mina bekanta. Däremot talar de om den raka motsatsen.
RaderaOm Westström hade hållit sig till trosaspekten och att hon är rädd för hinduistiska influenser hade man kunnat säga att det är en åsikt var och en får ha. Misstaget var nog att uttala sig om effekterna av något man inte känner till bättre än så.
Detta är dessvärre ännu ett exempel på vilka märkliga funderingar en religiös hjärna kan låsa sig fast vid. Vem bryr sig om yogan är ”andlig” eller ej? Så länge den har medicinskt och kliniskt bevisbara, goda effekter, ja då bör man naturligtvis utföra yoga om man så önskar. Samma sak är det med olika örtmediciner och dylikt. Vissa kan säkert ha en positiv effekt, som t.ex. eukalyptus, medan andra metoder är rent hokuspokus (bl.a. homeopati).
SvaraRaderaVad är då problemet med yogan för bl.a. kristna? Jo, eftersom de själva tror på en ”andlig” värld, d.v.s. ett universum där övernaturliga ting såsom änglar och djävlar existerar, blir det mycket viktigt att skydda sig från just dessa Satans små illvilliga påhitt som ständigt försöker få dem att tro mindre på deras Frälsare. Således är all aktivitet, som på något sätt strider mot Bibelns läror mycket farligt. Detta syns även i det sätt vissa böcker, politiska ideologier eller filosofier nästan sätter skräck hos vissa kristna. För att en lögn skall kunna hållas vid liv, måste sanningen hållas på så långt avstånd som möjligt. Detta är precis vad censur är till för. Den kristne blir således en slags självcensurerande stasipolis.
Det är naturligtvis lätt för mig att säga, som är ateist och dessutom en person som inte tror på övernaturliga ting såsom änglar eller djävlar, att yogan är fullständigt ofarlig. Att denna diskussion ens förs i en tidning i Österbotten är för mig mycket överraskande. Det är ännu ett exempel på hur religionen leder till helt meningslösa tvister och problem. Vi får hoppas, men inte be, att religionen sakta men säkert försvinner från våra samhällen. Humanismen klarar sig utan religionen, men religionen klarar sig inte utan humanismen.
Humanisten
Två kommentarer, först till Kristian och sedan till Humanisten. Kristian, Det är bra, att du har grävt fram den nutida hinduismens egen syn på yoga och dess omtolkningar ivästvärlden. Samtidigt kan vi notera, att icke-troende i västvärlden också omtolkar ett och annat i vår kristna tro. Vi får ju varje år möta anklagelser om att vi försöker "göra julen till en religiös högtid". Sekulariseringen leder till konstiga omtolkningar av många ursprungligen religiösa seder och praktiker så att de som vill hålla fast vid den ursprungliga förståelsen känner sig förvånade eller kränkta. Humanisten, det är just på grund av vår kristna tro och dess syn på världen som vi tar avstånd eller åtminstone granskar kritiskt sådana saker som härstammar från andra religioner. Enligt Paulus första brev till Korintier är hednisk, alltså icke-kristen religionsutövning intimt förknippad med onda andemakter. Det är självklart, att vi undviker sådant samtidigt som vi naturligtvis bör undvika en överandlighet som lätt leder till överdrivna slutsatser. I korthet: Av allt att döma han man se på yoga från två väldigt olika perspektiv där vår egen inställning spelar en stor roll. Marko Sjöblom
RaderaMarko. Tack för den kommentaren! Och tack för insändaren. Den var mycket läsvärd.
RaderaHumanisten. Jag inser att jag inte klarar av att få dig att förstå hur fel du har angående det du skriver om sanning och censur, så jag ids inte ens försöka. Men det sista du skriver måste jag bara rätta till. Det är nämligen precis tvärt om! Den nya humanismen (läs:ateismen) definierar sig alltid utifrån den kristna tron som den tar både avstamp och avstånd ifrån. Således: En humanism/ateism utan kristendom skulle vara positionslös. En kristendom utan humanism/ateism skulle vara... Precis vad den är och alltid har varit.
Radera”Den nya humanismen (läs:ateismen) definierar sig alltid utifrån den kristna tron som den tar både avstamp och avstånd ifrån. Således: En humanism/ateism utan kristendom skulle vara positionslös. En kristendom utan humanism/ateism skulle vara... Precis vad den är och alltid har varit.”
SvaraRaderaVad menas med humanism? Humanismen erkänner människans värde och förmåga. Alla människor på jorden hör till samma art, Homo sapiens, och vi är mycket lika varandra både till det yttre och det inre (även om detta ibland inte verkar vara fallet). Humanismen tar således sin utgångspunkt från det mänskliga, det vi kan observera och begrunda här på vår lilla planet. Dessutom värdesätts naturvetenskaperna, men även kulturen, mycket högt.
Att humanismen skulle vara en produkt av kristendomen är nonsens. Det är ju så, att kristendomen, likasom de andra religionerna, är skapade av människorna. Det är således inte konstigt att en del påbud i Bibeln (t.ex. ”Du skall icka stjäla”) är vettiga, eftersom människorna (i alla fall de som hade makten) på den tiden ville förhindra stöld. Men hur låter följande trevliga bibelställe (som jag aldrig har hört läsas upp i kyrkan):
”Medan nu Israels barn voro i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom fram inför Mose och Aron och hela menigheten. Och då det icke var bestämt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. Och HERREN sade till Mose: ’Mannen skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom utanför lägret.’ Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, såsom HERREN hade bjudit Mose. ” (4 Mosebok 15:32–36)
(forts.)
SvaraRaderaDet finns en hel del hemskheter, utfärdade av Gud själv, som antas vara universums skapare. Samma sak gäller i Islam. En del bud i Koranen och Sharialagarna låter mycket bra och goda, samtidigt som den kräver att apostater skall stenas till döds och att kvinnors rättigheter begränsas (vilket för övrigt även gäller i Gamla Testamentet och till viss del även det Nya). Vad kan vi nu utläsa ur detta? Jo, vår etiska känsla eller intuition strider ibland med dessa ”heliga skrifter”. Vi ryggar tillbaka när vi läser eller hör vissa stycken från Bibeln eller Koranen. Varifrån kommer denna ”känsla”, om den inte finns hos oss redan från födseln. Nu vet jag att kristna menar att denna moraliska kompass är en gåva från Gud, men hur kommer det då sig att Gud själv kommenderar hemskheter i sin heliga skrift? Det vore ju märkligt om Gud gav mänskligheten en etisk intuition för att skilja mellan gott och ont, för att sedan själv bryta mot denna. Eller hade kanske människorna på den tiden ingen sådan moralkompass? Nej, allt blir flum om man inte inser att Bibeln är skriven av människor för människor. Dessutom, om man antar att Gud ger oss en sådan ”moralkompass”, ja då blir ju frågan om vårt ansvar för våra handlingar mycket problematisk. Varför har seriemördare ingen moralkompass (eller kanske en defekt sådan) – vill Gud att de skall mörda? Hur kan då en handling såsom stöld vara syndigt, om människan med den defekta moralkompassen, given av Gud, inte kan hållas ansvarig?
Humanismen tar alltså etiska funderingar på allvar, och det gjorde redan de gamla grekerna, som aldrig hade hört talas om Kristus eller Paulus (eftersom de inte var födda). Kristendomen stagnerar det moraliska tänkandet, liksom det gör med så mycket annat. Om man verkligen tror att man inte behöver fundera mer på etik och moral när man läst sin Bibel, samt att detta är den bästa möjliga moralen, då har man nog fått det hela om bakfoten. Detta är precis det farliga med religionen. Religionens etik baserar sig inte på moralfilosofiska undersökningar eller på diskussioner med andra människor, utan helt på en helig skrift. Således blir allt det som Gud säger gott, oberoende av vad offret tycker om denna handling. Att slakta bara ett enda barn ter sig för oss vara en av de mest vidriga och fruktansvärda handlingar en människa kan göra, medan Gud själv beordrar sitt utvalda folk att gå in i fiendebyarna och slakta inte bara alla män, utan även alla kvinnor och barn i Gamla Testamentet. Var detta acceptabelt på denna tid för Gud? Vad skulle hända om USA idag skulle slakta IS-krigarnas små barn? Skulle detta vara acceptabelt? Naturligtvis inte.
Frågorna om moral och etik är mycket svåra, och ibland kan det uppkomma synnerligen otrevliga moraliska dilemman, vare sig man är kristen eller ateist. Fastän den kristne då frenetiskt bläddrar i sin Bibel efter facit, bläddrar denne förgäves. Detta visar att vi alla sitter i samma båt. Ibland finns det inga enkla svar. Men att människan själv har förmågan att vara god är en av humanismens grundpelare.
Humanisten
Humanisten säger: "Men att människan själv har förmågan att vara god är en av humanismens grundpelare."
RaderaOch det är där hela ditt/humanismens resonemang kör i diket. Redan från början, alltså. Människan är nämligen i grund och botten inte god, utan ond. Nu förväntar jag mig inte att du ska klara av att "krypa ut ur dig själv" och kunna utmana den grundsyn som ligger bakom din filosofi, men till alla de som klarar av detta: Läs gärna humanistens långa kommentarer med detta i åtanke: Människan är inte god (som humanisten utgår ifrån i sitt resonemang), utan i stället ond. Då ska du se hur ihåligt hela resonemanget blir...
Anonym7 januari 2016 14:45
SvaraRaderaDär bar det iväg långt. det var den sedvanliga arsenalen av bibelcitat som man brukar se. Kristian kommer förmodligen med ett svar, men jag skall som hobbydebattör i religiösa- och filosofiska frågor ge lite synpunkter.
Det finns en del saker i GT som är svåra att förstå. Det är dock historia. GT:s strafflagar ingår inte i kristendomen.
Jesus hänvisade till lagarna och buden men det var bara två bud som han nämnde.
Matt 22. ”38 Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. 38Detta är det största och första budet. 39 Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”
Jesus undvek konstant straff. Han sa uttryckligen till sina efterföljare ”döm inte , så skall ni inte bli dömda”, ”med det mått ni mäter upp skall det mätas upp åt er”. Han avfärdade bla. ”öga för öga,tand för tand”, han bokstavligen sket i mat- och hygiennreglerna. Jesus upphävde alltså detaljstyrningen och påförde mänskorna ett ansvar att själva göra rättvisa bedömningar.Därmed drar jag slutsatsen:
Krristna måste ta etiken på allvar.
Kristna måste ta etiken betydligt allvarligare än vad humanisterna gör för åt kristna skall det mätas upp som de själva mäter upp. Detta kommer de inte undan. Det är ingen klyscha man viftar bort, det är på allvar. Humanisterna (ateisterna) tror ju man kommer undan när döden infinner sig. De kan låtsas ta etiken på allvar men de tror inte att det egentligen gör nån skillnad.
Vi tar det igen. Kristna måste ta etiken på allvar. De måste tänka själva. De kristna hittar inte lagen i detlj i bibeln. Den delen är förgången. Det är det egna ansvaret som gäller. ----
Patrik. Jag vet ju inte vem du är, men dina insikter - och slutsatser - imponerar! :)
RaderaJag kommer faktiskt inte, i detta skede, att svara "Humanisten" desto mera. I sinom tid, kanske, men just nu nöjer jag mig med att gå in på ett (delvis) nytt spår. (Inspirerat av humanistens kommentarer, men dock.) http://kristiannyman.blogspot.fi/2016/01/kristendom-humanism-och-det-absoluta.html
Oj. Ursäkta att jag satte in kommentaren mitt i din kommentar. Till den som läser: Patriks kommentar fortsätter nedan!
Raderaforts..
SvaraRaderaDags för en anekdot. Jag har diskuterat efter-döden-upplevelser en gång med en bekant som skulle kunna klassas som humanist. Vi diskuterade inte ur kristet perspektiv utan helt allmänt. Jag redogjorde för en nära-döden-upplevelse jag läst om. Det var det sedvanliga med att livet spelas upp som en film. Men det var något mer i denna historia. Samtidigt som livet spelades upp så upplevde ”åskådaren” samma känslor som han åsamkat andra. Jag tänkte att detta skulle ju vara rättvist och ett bra bokslut. När man för alla förehavanden livet igenom, byter upplevelser med de mänskor man haft att göra med så torde alla frågetecken och meningsskiljaktigheter få sin förklaring. Alla missförstånd skulle rätas ut. Och alla ens oförrätter skulle falla tillbaka på en.
Och observara. Detta är inte kristendom utan fria tankar. Kristendomen säger inte så mycket om vad som händer efter döden. Men, det skulle vara exakt ”som du mäter upp skall det mätas upp”.
Jag är själv fascinerad av denna tanke. Men, må du tro, min humanistiske vän gillade inte denna tanke. Nej, det vore för allt för grymt tyckte hen. Man borde bli förlåten. Verkligen?
Denna humanist var inte intresserad av rättvisa . Jag menar rent logiskt, inte kristet, vilken är etiken som humanisterna med så stort allvar kommit fram till? Vad är deras linje?
På http://humanistbloggen.blogspot.fi/2009/11/vad-ar-humanism.html kan man läsaföljande ” Humanismens idétradition kan spåras tillbaka till antika filosofer som Sokrates och Epikuros” . Humanisterna återknyter gärna till Sokrates. Även du hänvisar till de gamla grekerna. Men Sokrates tyckte att en sjuk själ skulle ha samma bistra medicin som en sjuk kropp. Sokrates trodde dessutom på EN gud.
Jag har läst Platons Sokrates och i princip höll jag med om allt. Ett par detaljer föll inte riktigt på plats men filosofin i stort tar jag fullständigt till mig. Jag tycker inte heller att Jesu budslap kolliderar med Sokrates filosofi. De hade olika utgångspunkt. Jesus var andlig, Sokrates var filosof. Men känslan när man läser om dem påminner om varandra. Dessa två personer är de enda moraliska förebilderna jag har.
Men jag har ingen aning om var humanisterna står. Vad är deras linje? Jag får inget grepp om deras budskap alls. Jag känner fullständig tomhet när jag hör dem, läser dem. Jag blir så förvånad över att du framställer humanisterna som något fräscht och oberoende. Många ateister tycker ju att humanisterna står för en flummig alternativkristendom där de själva är gud. Historiskt sett har de haft kristendomen som referens, och tjafsar ganska mycket om kristendomen idag också. Det är det enda jag vet att de faktiskt brinner för.
Det får räcka så. Det finns saker att säga med det blev redan långt och spretigt.
”Det finns en del saker i GT som är svåra att förstå. Det är dock historia. GT:s strafflagar ingår inte i kristendomen.”
SvaraRaderaJavisst, religioner utvecklas naturligtvis. Men om vi antar att Gud är evig och allsmäktig – hur kan denne Gud under någon som helst tid i universums historia gett dessa hemska och människoförnedrande lagar till ett litet isolerat folk i Mellanöstern? Hur kan man tillbe en sådan Gud? Det är det som är poängen. En mer förnuftig slutsats vore, att dessa folk, liksom alla andra folk, har haft vissa lagar som vi i vår tid finner vara motbjudande. Allt blir så enkelt, och förståeligt, om man inser att Bibeln är skriven av människor.
Jesus sade (eller åtminstone författarna till evangelierna) att man skall älska Gud och sin nästa. Den senare delen av detta låter i mina öron bra, och visst låter det bra att älska sin nästa som sig själv, förutsatt att man då även älskar sig själv väldigt mycket. Ett av mina favoritställen i Bibeln är det ställe där Jesus friar en äktenskapsbryterska från stening (Joh. 8:1-11). Dessa verser tillades dock mycket senare, och är inte en del av den grekiska grundtexten. Men Jesus säger även en hel del direkt motbjudande saker: ”Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen.” (Joh. 12:48). Om man läser Paulus, som till stora delar konstruerade den kristna teologin, kan man läsa att ”om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.” (Rom. 10:9), samt ”Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: ’Den rättfärdige skall leva av tro.’” (Rom. 1:17). När man läser Paulus blir det således tämligen klart att den kristne ”frälses” genom tron på Kristus, samt att inga gärningar räcker för denna frälsning. Men är inte även tron en gärning? Nej, för denna är en gåva av Gud: ”Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det – icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef. 2:8-9). Således kan man inte välja att tro, vilket innebär att Gud sist och slutligen bestämmer, utifrån sin allmakt, vilken del av sin skapelse som skall åka till paradiset och vilken som skall brinna i evighet. Varför är det så här? Det får man inte fråga , eftersom vi är en del av ”världen” som är i krig mot Gud. Varför är världen i krig mot Gud? På grund av människans uppror mot Gud. Varför gjorde människan uppror mot Gud? För att hon ville detta. Hur kunde människan vilja detta? För att hon har en fri vilja. Varför har människan en fri vilja? Gud gav henne denna fria vilja. Ergo: Gud är orsaken till allt, även Satan, helvetet och de ”fördärvade” människorna. Men om nu Gud är orsaken till allt, varför måste vi då tro på Jesus? Varför krävs det att vi tror på honom, om vi inte själva kan välja att tro? Allt är helt obegripligt och oförnuftigt, vilket är en bra sak, enligt Paulus (se nedan).
(forts.)
SvaraRaderaNågot problematiskt blir det dock när man läser i Jakobs brev kapitel 2 vers 24: ”I sen alltså, att det är av gärningar, som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.”. Luther ville till en början inte ha med Jakobsbrevet i sin tyska översättning av Bibeln, vilket naturligtvis är förståeligt eftersom denna vers är en direkt negation av Luthers slagord ”Sola fide” (genom tron allena). Dessutom skriver Paulus att ”det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam” (1. Kor. 1:27) och ”eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.” (1. Kor. 2:5), samt slutligen ”Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande, som är av Gud, för att vi skola veta, vad som har blivit oss skänkt av Gud.” (1. Kor. 2:12). D.v.s. kristendomen förnekar människans intellektuella förmåga (åtminstone den delen av intellektet som säger emot Bibeln), ja denna förmåga betraktas som direkt syndigt. Paulus säger i Romarbrevet: ”Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med ’vredens kärl’, som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?”. Människan blir således en slav under Gud, en slav under Bibeln. Detta är exakt det farliga med religionen. Man slutar ifrågasätta, ja, man räds för att ifrågasätta och tänka själv. Den fria tanken hotas med döden, och t.o.m. med evig förbannelse. Avgudadyrkaren, d.v.s. alla de som inte tror på sagan om Jesu uppståndelse och himlafärd, slängs i den evigt brinnande sjön.
”Humanisterna (ateisterna) tror ju man kommer undan när döden infinner sig. De kan låtsas ta etiken på allvar men de tror inte att det egentligen gör nån skillnad.”
Vad tror jag händer när jag dör? Jag vet inte. Men allt tyder på att min kropp kommer att brytas ner till dess beståndsdelar, vilka sedan tas upp av andra organismer eller lämnar kvar i jorden, så att nya organismer kan bildas. Hur kan mitt medvetande, som är en produkt av min fantastiskt komplexa hjärna, överleva min död, när likväl hjärnan bryts ner? Allt tyder på att jag kommer att upphöra att existera när jag dör, precis som jag inte existerade när jag ännu inte var född. Betyder nu detta att jag inte skall bry mig om mina medmänniskor och min omvärld? Absolut inte. Men kan man stjäla, mörda och bete sig som ett svin under sin livstid, utan att någonsin bli straffad för detta? Ja, det kan man naturligtvis i teorin. Stalin tas ofta upp som ett exempel på en person som borde brinna i helvetet, men gör han verkligen det? Hur kan man veta detta? Han är död, och orsakade mycket lidande, och javisst, man kan väl säga att han kom undan. Världen är många gånger orättvis. Det är ett faktum. Men betyder nu detta att jag får börja fantisera om diverse straff och belöningar för folk efter döden? Verkligen inte! Bara för att man vill att något skall vara sant, blir det inte automatiskt sant, även om det står i en antik bok. Låt oss försöka skipa rättvisa i detta livet, istället för att fantisera om livet efter döden.
(forts.)
SvaraRaderaDessutom lär inte kristendomen att människorna kommer att dömas efter deras gärningar. Enligt Bibeln (åtminstone den del som skrevs av Paulus) döms människorna efter deras tro på Kristus och hans död och uppståndelse. Således kan en seriemördare, som kommit till tro på Kristus och uppriktigt bekänt sina synder, frälsas och komma till paradiset, medan en muslim som levat ett mycket lyckligt och gott liv utan att orsaka något lidande kommer att brinna i helvetet. Var är rättvisan här? Dessutom är föreställningen om att människor vill varandra gott och skyr undan sådant som är ont, på grund av att de är rädda för helvetet, en ytterst naiv och falsk bilda av det mänskliga psyket. Vem har inte glatt sig när de ser genuint lyckliga människor, när de ser fred och skratt – vem har inte fått tårar i ögonen och en svidande klump i halsen när man ser godhet och kärlek utväxlas mellan människor? Människans godhet, likasom hennes ondska, är en del av henne själv. Vi behöver inga övernaturliga förklaringar.
Etiken upphör när man kan hänvisa allt till en absolut auktoritet såsom Gud. När man inser att man själv står för sina handlingar, att man inte kan vänta sig någon övernaturlig dom eller något ingripande, ja först då uppkommer etiken. Då blir man tvungen att själv och tillsammans med sina medmänniskor diskutera, debattera och fundera över hur vi bäst skall leva med varandra. Detta är inte möjligt när man härleder sin etik ur en skrift, som inte får ifrågasättas. Ty den som läser skriften har redan sanningen på sin sida, han eller hon vet redan vad som är rätt eller fel, och alla som tycker olika måste tystas ned, och slutligen brinna i en evig sjö.
Humanisten
Humanisten. Jag ids inte gå in i en diskussion med dig om dessa saker, helt enkelt för att jag inte ser mig ha någon möjlighet (tidsmässigt) just nu att räta upp alla dina märkliga funderingar. Men låt mig säga det att du borde hämta dina insikter i den kristna tron från annat håll än du har gjort. (Jag tycker mig se samma förvridna uppfattningar i dina kommentarer som också finns hos t.ex. Dawkins...) Den tro/kristendom du angriper finns helt enkelt inte. Om du vill bli tagen på allvar (åtminstone här) behöver du i din kritik utgå från the real thing. Inte från din nidbild.
RaderaEn sak kan jag dock inte låta bli att lägga till rätta. Trots orden ovan. Etriken upphör givetvis inte när man hänvisar till Gud. Det är, tvärtom, där etiken har sitt ursprung! Liksom människovärdet.
Humanisten har helt rätt gällande etiken! Har själv upplevt hur min moral och etik kom till liv då jag kom bort från religionen och dess regler.
RaderaAnonym8 januari 2016 17:37 - 17:39
SvaraRaderaJag har varit upptagen med annat de senaste dagarna men har nu sett din långa text. Jag tänkte försöka plock ut dina frågor och besvara dem en efter en. Men det bli väldigt långt och krångligt. Jag gör som du och skriver av mig lite.
Till saken hör att jag inte kan betecknas som frälst. Jag försöker intellektuellt förstå kristendomen, och jag gillar den, för det mesta. Jag är i princip i samma situation som du. Jag anser att, för en som inte tror på gud, är det fullständigt ovidkommande om gud finns eller inte. Om man inte uppfyller kriterierna för himmelriket så dör man som den ateist man är, på det sättet man tror att man dör som ateist. Vad spelar det för roll för dig om gud skapat ett gudlöst universum där du kan leva ett liv fritt från gud och dö fri från gud?
Du skriver rent ut ”fantisera om liv efter döden”. Du ser det som rena fantasier. Så bredvid din atestiska värld finns kanske en värld med en gud som du aldrig kommer att ta del av, aldrig sakna. Men ändå så kritiserar du denna parallelvärld skarpt, utifrån hypotesen att den faktiskt finns. För att du inte får ta del av den. Vill du ändå ha del av den?
Samma gäller alla andra, muslimer tex. Menar du att de skall ha en belöning om de går genom livet fläckria? Om de tillber något som inte finns, vad skall de ha för belöning tycker du? Skall de ha mer än du som går fläckfri genom livet utan att tillbe något? Är du inte nöjd att leva som den ateist du är och dö som en sådan? Vill du få belöning? Vill du ge muslimen samma belöning, eller en större? Vill ni ha kompensation för den eventuella himmelska belöning som de får som levt upp till kriterierna?
Anonym8 januari 2016 17:37 - 17:39 forts.....
SvaraRaderaDu säger ” Låt oss skipa rättvisa i livet i stället för att fantisera om ett liv efter döden” . Men gör det då. Lev ett liv så att det går rättvist ut. Ta och ge rättvist. Du varken vill ha eller tro på en rättvisa efter döden. Vad gnäller du om. Är du rädd för att rättvisa ändå skipas efter döden, fastän du skulle skipa den redan på jorden? Blir du väldiigt ledsen om Stalin fick ett straff efter döden? Åtminstone om någon fantiserar om det? Lika ledsen som du blir om en frälst seriemördare inte får sitt straff?
Det är alltså den eviga elden du tycker verkar orättvis. Du bryr dig inte i himmelriket men anser att det är fel att dömas till den eviga elden. Det måste ju vara det som stör dig.
Nu verkar det väldigt osäkert huruvida den eviga elden finns. Vad som händer efter döden är inte tydligt definierat. Ofta talas det om att förgås. Min tolkning är att det är det som gäller. Att förgås är kanske som du uttrycker dig. Det är min tolkning.
”Allt yder på att min kropp kommer att brytas ner till dess beståndsdelar, vilka sedan tas upp av andra organismer eller lämnar kvar i jorden, så att nya organismer kan bildas. Hur kan mitt medvetande, som är en produkt av min fantastiskt komplexa hjärna, överleva min död, när likväl hjärnan bryts ner? Allt tyder på att jag kommer att upphöra att existera när jag dör, precis som jag inte existerade när jag ännu inte var född.”
Personligen tolkar jag den evigt brinnande sjön som en försäkran om att inget ont längre kommer att kunna existera. Det onda är för evigt borta. Det finns inget cykliskt universum som föds på nytt och på nytt och var det kommer att finnas ondska. Nej den evigt brinnande sjön tar hand om allt. Det är slut på eländet. Den evigt brinnande sjön är en befrielse.
Men sen kanske det finns något däremellan. Det talas om den andra döden, om att dömas, Jag har gjort den tolkningen att det finns kanske en väg till himmelriket fastän man inte varit frälst i livet. Jag är som sagt en fritänkare, det är inte kristen tolkning. Kristna skriver inte under på det men det är något märkligt med turerna där. Man får anta att den kristna guden är allsmäktig på det sättet att det blir rättvist på nåt sätt. Det sägs ju att det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än det är för en rik att komma in i himmelriket. Men ändå skall det vara möjligt för gud. Det är något utelämnat.
De flesta kristna låter bli att tänka på detta. De tror och hoppas. De tolkar inte livet efter döden speciellt mycket. Det är faktiskt mest ateister som har bekymmer med det (fastän gud inte finns). Vi kan ändå inte med våra intellektuella ansträngningar göra speciellt mycket
Anonym8 januari 2016 17:37 - 17:39 forts.....
SvaraRaderaJag uppfattar dina tankar inkonsekventa. Jag har antytt det ett par gånger hittills i texten. Men du har ju din dom klar. Det är guds fel om han finns eftersom han gett dig frihet. Samtidigt som mänskans godhet eller ondska , enligt dig, inte behöver något övernaturligt. Vi behöver inte gud, men om något går fel och gud ändå finns nånstans så är det guds fel. Så uppfattar jag dig.
Om detta är människors visdom så förstår jag att den inte duger åt gud. För redan jag har svårt att greppa den. Jag har ännu faktiskt inte sett/hört en religionskritiker som inte har en ursäkt till hands, utifall att gud finns, så att man då kan skylla på gud. På så sätt kan man ju då skylla på gud, för att han gett oss undermålig tankeverksamhet. Eller har han?
Min uppfattning är, om gud finns så har gud låtit världen bli till utan sin inblandning. Den är precis så driven av sig själv som våra skarpaste vetenskapliga hjärnor har tänkt det. Gud styr inte, utan har låtit världen bli till och utvecklas utan sin inblandning. Gud ingriper dock emellanåt, som tex. när Jesus blev till. Gud ingriper och ger små hintar när det annars barkar av. Men inte så mycket att friheten försvinner. Det finns en gudomlig balans i det. Det är min bedömning.
Världen som sådan är orättvis. Det sa du själv. Vissa föds tex. begåvade , andra saknar allt. Och det verkar då som gud har medvetet styrt det så, det är en del av guds inblandning, att vissheten om gud inte sker genom intellektet. Gud styr inte över intellektet. Det faller som det råkar falla enligt naturens lagar. Det som vi fått slumpvist av naturen skall vi inte känna nån stolthet över, förståeligt nog. För ”vad äger du som du inte har fått”. Enligt Paulus skall vi avsäga oss den ställning som våra världsliga förmåga ger oss och bli en dåre i världslig mening. Jesus talar mer om att göra sig av med materiella ting, men Paulu talar om immateriella ting. Vi skall helt enkelt avdramatisera vår intellektuella förmåga, inse att det inte är något att vara stolt över, både beroende på att den är en gåva och för att den är så erbarmlig.
Bara man inser det och avsäger sig sin ogrundade stolthet kan man alltså ta del av nådegåvorna. Vi kan inte ta emot frälsningsgåvan så länge vi är uppfyllda av vårt eget världliga väsnande intellekt. På så sätt har de som är mindre smarta inte bara samma chans utan till och med lite större chans att hitta gud. Jag ser det inte skrivet på det sättet men det är min samlade bedömning.