Människovärdet, eugeniken och synen på djuren

Är människan skapad till Guds avbild? Om svaret på denna fråga är JA får det en hel del följder, inte minst för människosynen och människovärdet. I dagens sekulariserade (väst)värld är alternativet till kristen skapelsetro oftast (alltid) något som har brukat kallas ”Darwinism” eller ”Utvecklingslära”. Enligt denna syn är människan ett djur bland andra, må vara längre utvecklat, men fortfarande bara ett djur bland andra. Även detta får följder för människosynen och människovärdet.

En avknoppning av Darwinismens utvecklingslära är eugeniken eller rashygienen. (Eugenik, av grekiskans ord för "god" och "gen".) Den som har lyssnat på radio Vega den senaste tiden har kanske hört dokumentären om Herman Lindborg, svensken som blev chef för världens första rasbiologiska institut i Sverige. Det här är ett bra program som jag gärna rekommenderar. Det är absolut på tiden att vi gör upp med vår historia på detta område. Det som dock inte kommer fram i programmet (där man nog annars pratar om spår i historien och vem och vad som kom att bygga på den grund som Lindborg lade) är vad Lindborg själv byggde sin rasbiologi på. Han var nämligen inte först i raden. Ingen står nämligen fri från påverkan av strömningar och idéer, utan alla har vi hämtat vårt tankegods någonstans ifrån. Så också Herman Lindborg. Nå, förstås förstår jag varför programmakarna inte gick bakåt i idéhistorien utan lät Lindborg stå där först i raden, ensam och mystisk. Skulle de ha grävt djupare skulle de nämligen ha kommit till sådant som de inte vill göra upp med. Evolutionen och Darwin. Så, detta program blir tyvärr bara en halvmesyr. Men, som sagt, ändå både viktigt och värt att lyssna på.

Dessutom är inte rasbiologin och eugeniken idag alls så döda som vi gärna skulle vilja att de skulle vara. Problemet är bara det att vi inte vill se detta eftersom denna insikt skulle tvinga oss att göra upp med och ta avstånd ifrån en del saker och företeelser som vi idag ser som helt naturliga. Tapio Puolimatka hävdar t.ex. i sin bok ”Jälkikristillisen maailman kauhut” att dagens fosterdiagnostik är en fortsättning på rasbiologins strävan att eliminera människor som ses som mindre värda. En utvecklingsstörd människa kommer, utgår man ifrån, att uppleva mindre lycka och även orsaka att hennes närmastes liv också dräneras på lycka. En utvecklingsstörd människas liv är dessutom, menar man, så fullt av lidande att denna människa hellre bör få dö än att bli tvungen att födas och leva. Fosterdiagnostikens mål är att minska andelen, eller helst helt eliminera, utvecklingsstörda människor i samhället. Vad är detta om inte eugenik?    

En annan avknoppning av utvecklingsläran och dess syn att människan bara är ett djur bland andra är givetvis synen på djuren. Om människan är ett djur bör man, menar man, behandla djuren lika väl som vi behandlar människor. De är ju våra ”kusiner”. Som stöd för detta påstående brukar man kunna hitta hänvisningar till schimpansen och det faktum att människan och schimpansen har till 98% samma gener. Här gör sig de som använder sig av detta exempel dock skyldiga till ett feltänk. Genetikern Steve Jones konstaterar: ”Detta innebär nämligen inte att schimpansen skulle vara till 98% människa. Den är i själva verket inte alls någon människa, utan en schimpans är fortfarande bara en schimpans. Vad säger, enligt dessa människor, det om oss människor att vi också har gener gemensamma med musen och en bananen?”

Nå, nu menar givetvis också skapelsetroende kristna att djuren bör behandlas väl. Skapelsen ska ”brukas och bevaras”, som Bibeln säger. Problemet med en djur- och människosyn som springer fram ur den sekulära utvecklingsläran är emellertid att denna inte lyfter djuren till människans nivå (som man avser göra), utan att människan kommer att sjunka ner till djurens nivå. Så går det nämligen alltid när människovärdet inte är absolut och inte kan motiveras med skapelsen och en Skapare. Fadern till ”Djurens rätt”-rörelsen, Peter Singer, kan fungera som en ypperlig illustration på hur detta fungerar. Denne Singer har i sina böcker, utifrån sin darwinistiska grundsyn, motiverat varför det inte är fel att döda ett nyfött barn om barnets föräldrar inte vill ha detta sitt barn. Likaså hävdar han att det är helt acceptabelt att döda ett utvecklingsstört barn och därmed befria såväl barnet som barnets föräldrar från lidande och samtidigt ge föräldrarna möjlighet att försöka på nytt och kanske denna gång få ett friskt barn. Tanken bakom Singers avväganden är att det som bereder störst antal människor den största nyttan/tillfredsställelsen alltid är moraliskt rätt. Singer, som i grunden bygger sitt tänkande på Darwinismen, menar att Darwin genom sin utvecklingslära har omkullkastat tanken på ett absolut människovärde och överbyggt klyftan mellan djur och människa. Vi får väl nog ge honom rätt i detta. Men spåren förskräcker.