Dålig vetenskap?

Jag har många gånger, både när jag har talat till ungdomar men också när jag talat om media, varit inne på den "Värt att vänta på"-kampanj som genomfördes inom vår kyrka på 90-talet. Jag har konstaterat att det skulle bli ett enormt hallå ifall någon skulle försöka sig på en dylik sak idag. Nå, nu vet jag inte hur bred denna kampanj är, men av allt att döma finns det, på finskt håll i Finland, en "Tosi rakkaus odottaa"-rörelse som drivs av främst Folkmissionen. Gott så! Men reaktionerna låter förstås inte vänta på sig. I gårdagens Iltalehti får en Kirsi-Marja Isotalo komma till tals. Hon har skrivit en avhandling pro gradu i ämnet, och hennes inställning är synnerligen kritisk. Det finns mycket man kunde säga om denna artikel, och uppenbarligen också om hennes avhandling (som bygger på 23 av allt att döma negativa enkätsvar) men jag begränsar mig till en sak.

I artikeln hävdas följande: "Evankelisluterilainen kirkko on jo vuosia sitten sanoutunut irti neitsyyslupauksesta ja Tosi rakkaus odottaa -kampanjasta. Se ei kuitenkaan tarkoita, ettei seurakunnan toiminnassa mukana oleva nuori törmäisi kampanjahenkiseen ajatteluun.

Ideaa voi hänelle tarjota vaikkapa joku seurakunnan työntekijöistä kahdenkeskisessä keskustelussa, koska monissa paikallisseurakunnissa on herätysliikkeen parissa kasvaneita työntekijöitä. Tällainen kokemus on osalla Isotalon tutkimukseen osallistuneista.

- Kirkon ei pitäisi olla hiljaa tästä, Isotalo sanoo

Hän pitää tärkeänä yhtenäistä ja avointa linjaa kirkon opetuksessa. Silloin kenelläkään työntekijöistä ei olisi mahdollisuutta tarjota oman vakaumuksensa mukaisia oppeja nuorille vastoin kirkon kantaa."

Isotalo hävdar alltså att det finns kyrkliga arbetare, med väckelsebakgrund, som ger ungdomar undervisning i frågor rörande föräktenskapligt sex baserat på den egna övertygelsen i stället för att hålla sig till kyrkans linje.

Nu vet jag inte om Isotalo ljuger avsiktligt, eller om hon bara är dåligt informerad. Kyrkans linje i fråga om föräktenskapligt sex är och har alltid varit att sexualitetens plats är i äktenskapet mellan en man och en kvinna. Den lutherska kyrkan förbinder sig dessutom i sin kyrkoordning till Bibeln, och Bibelns budskap här är klart och tydligt. Sex före äktenskapet kallas otukt och sex utanför äktenskapet benämns äktenskapsbrott, och bådadera är ett brott mot Guds vilja. Alltså en synd.

Om det här är fråga om ett försök att, så att säga "köksvägen" förändra kyrkans praxis och i förlängningen kyrkans linje är det synnerligen osmakligt. Och Iltalehti spelar förstås gärna med här. Som sagt: Jag vet förstås inte om Isotalo ljuger avsiktligt eller om hon bara är dåligt informerad, men det synnerligen tunna samplet hon baserar sin avhandling på kan tyda på bådadera. Den fråga som borde ställas när denna avhandling ska godkännas är att har hon gallrat bland svaren och valt ut bara negativa svar, samt hur har insamlingen av materialet gått till? Jag hoppas verkligen att dessa frågor ställs och att avhandlingen underkänns om det visar sig att det här är fråga om dålig vetenskap. Jag misstänker skarpt att så är fallet. Saken är nämligen den att vi är många som avgav ett dylikt löfte då på 90-talet och som är mycket nöjda med utfallet. Men några sådana fall får tydligen inte komma till tals. Åtminstone inte enligt artikeln i Iltalehti. Så dålig journalistik är det åtminstone fråga om.