Om regnbågsfascismen

Finns det någon fråga eller sak idag som är lika inflammerad som allt som har med hbt att göra? Visst. Också jag begriper att detta är något som kommer väldigt nära dem som det berör, men det får ändå inte innebära att det inte går att föra en sansad och faktabaserad diskussion. Detta framför allt eftersom den agenda som hbt-rörelsen driver strävar efter att i grund förändra både samhället och synen på människan. När det är så behöver vi kunna föra en bred och initierad diskussion. Men tyvärr har detta visat sig vara fullständigt omöjligt. I media kommer bara en sida av saken fram idag (detta dessutom på ett sätt som gör att det är fullt befogat att tala om propaganda), och när vi som talar för en traditionell syn på kön, samlevnad och på människan överlag försöker föra fram våra argument i diskussionen blir dessa konsekvent censurerade med motiveringen att det vi säger är kränkande och diskriminerande. "Hatprat"-stämpeln är också i flitig användning. Se bara hur det Päivi Räsänen skrev (där udden var riktad mot kyrkan och dessa kabinettbeslut att delta i Pride) har blivit kategoriserat. I otaliga kommentarer har detta kallats för just "hatprat" när det ju i själva verket var allt annat.

Lättkränktheten genomsyrar allt som har med denna fråga att göra idag. Orsaken är givetvis uppenbar: Speciellt media är oerhört känslig inför risken att människor blir kränkta, och därför är det synnerligen fruktbart att spela på just kränktheten och genom att göra detta åstadkomma vad som alltså knappast kan beskrivas som något annat än regelrätt censur.

Jag har, när jag har skrivit om hbt, ofta använt benämningen "regnbågsfascism". Det här ogillas givetvis av sådana som driver hbt-agendan, men jag menar att termen på flera sätt är träffande. På andra kanske inte så mycket. Fascismen har i historien varit starkt politisk, men drabbas vi av maktmedlen på andra vägar. Det som följer i hbt-rörelsens spår får de facto flera fascistiska drag. Inskränkningarna i åsikts- och yttrandefriheten främst då förstås, men också rena maktmedel genom användandet av domstolsväsendet börjar kunna skönjas. T.ex. nåddes vi för några dagar sedan av nyheten att Uleåborgs domkapitels utdelande av en varning till en präst som hade gått tvärt emot kyrkans linje och vigt ett samkönat par var olagligt. Vad är detta om inte ett användande av maktmedel i syfte att tvinga alla samhälleliga aktörer att böja sig för hbt-ideologin?

Hbt-rörelsens fascistoida drag blir allt tydligare på egentligen alla områden idag. Alla ska böja sig, och de som inte gör det ska marginaliseras och straffas. Det finns bara en åsikt och en ståndpunkt som är accepterad, och de som inte ställer sig bakom denna blir mer eller mindre paria. Det här syns i arbetslivet (människor med "felaktiga" åsikter tvingas bort från ledande positioner och andra blir inte anställda), i företagslivet (verksamhetsidkare ska tvingas betjäna också i sådan fall när situationer och förhållanden går emot deras samveten) och nu alltså också i kyrkliga sammanhang. I Sverige hette det, när SvK gick in för att viga samkönade par, att sådana präster som inte vill göra detta ska kunna avstå. Nu höjs starka röster för att tvång ska införas.Inom idrottsvärlden ser vi också samma sak. I det pågående dam-VM i fotboll är USA en av de största favoriterna. Men de har ingen egentlig vänsterback i sitt lag. Landets bästa vänsterback är nämligen portförbjuden från laget eftersom hon en gång vägrade spela med en regnbågsfärgad spelskjorta.

Fascismens modus operandi är just tvånget. Tvånget och nedtystandet. Det är vad vi ser breda ut sig just nu i regnbågsvurmandets fotspår. Vi står nu inför regnbågsfascismens tidevarv. Till vissa delar är vi redan där, men det kommer att bli mycket mera tydligt när tiden går.

Håll detta i minnet när du ser bilder från Pride-paraden i Helsingfors. Stöveltrampet har ersatts av sandaltramp, och takten saknas. Men symbolerna finns där. Tvånget att delta eller att åtminstone hålla med finns där. Förvrängningen av alla för rörelsen obekväma sanningar finns där. Och nedtystandet av kritikerna finns definitivt med i bilden.

En anonym kommentator skrev för några dagar sedan om att "... Det Globala Regnbågsfolket går ut i parad med det goda kärleksbudskapet och klär sig i det goda ljusets (Guds ljus) alla färger ..."

Så kan det hävdas. Men sanningen är nog en helt annan.