På väg mot en vänsterliberal åsiktsdiktatur?

När lagen om samkönade äktenskap trumfades igenom möttes våra argument mot förändringen ofta av frågan "På vilket sätt är detta något från dig?" Meningen var alltså den att detta är något positivt för de homosexuella och på inget sätt negativt för någon annan. Jag bemötte detta även här på bloggen med ett parpunkter, men konstaterade sedan att jag lämnade bort flera viktiga saker, bland annat detta med att detta kommer att leda till en drastisk inskränkning av yttrandefriheten. Nu börjar vi se följderna av detta enormt skadliga beslut. Igår meddelade åklagaren att f.d. inrikesministern Päivi Räsänen kommer att åtalas för tre fall av "hets mot folkgrupp" just för att hon påtalat de negativa sidorna med utlevd homosexualitet. Notera: Hon har inte sagt annat än vad Bibeln säger, och boken hon åtalas för blev utgiven länge innan lagen om hets mot folkgrupp infördes. Om hon, mot förmodan, faktiskt skulle fällas skulle vi i Finland inte längre ha varken yttrandefrihet eller religionsfrihet, annat då än som vackra, men värdelösa, ord på ett papper. 

Detta är emellertid bara en del av en mycket oroväckande trend i hela västvärlden idag där yttrandefriheten, åsiktsfriheten och organisationsfriheten håller på att inskränkas å det kraftigaste. För några dagar sedan rapporterade Expressen i Sverige om fritidsledaren Stefan Cronlund som fått sparken från sitt arbete för att han uppgett att han röstar på SD. Att detta kan ske i ett land som Sverige är ytterst anmärkningsvärt. Detta är något man överlag förknippar med det forna östblocket eller med dagens Kina. Men inte med det demokratiska paradiset Sverige. 

Tucker Carlson, den frispråkige programledaren på FoxNews i USA, berättade likaså för några dagar sedan om hur en högerprofil i USA (Nick Nuentes) nekas att flyga inrikes eftersom han framfört för den nuvarande vänsteradminstrationen ohavliga påståenden samt för att han deltog i den fredliga demonstrationen i Washington på trettondagen. (Alltså INTE i upploppet utanför och i Capitolium.) 

Den pågående vågen av politisk korrekt motiverad förföljelse drabbar emellertid inte bara högerprofiler. Till och med den ateistiske och i övrigt vänsterorienterade kristendomskritikern Richard Dawkins har nu fått smaka på detta. Han vågade uttala sig sanningsenligt om transsexuella ("Vissa män väljer att identifiera sig som kvinnor och vissa kvinnor väljer att identifiera sig som män. Du kommer att smädas om du förnekar att de bokstavligt talat är det de identifierar sig som. Diskutera."), och det tåldes inte. Vissa sanningar får nämligen inte sägas högt. Som en följd av detta fråntogs han titeln "årets humanist" som han tilldelades, håll i er nu, år 1996!

Vart är vi riktigt på väg?

Radio Vegas sommarpratare

Jag har flera år ondgjort mig över urvalet av Vegas sommarpratare. Vissa kvoter ska varje år fyllas, men någon kristen, bibeltrogen, sommarpratare har vad jag kan påminna mig aldrig fått rum bland de utvalda. I år finns det dock en möjlighet att få lyssna till en sådan sommarpratare! Andrey Heikkilä finns med bland kandidaterna till "Lyssnarnas sommarpratare", och nu kan alla vara med och påverka så att han får komma till tals bland de som får sommarprata. Klicka på länken ovan, kryssa för "bollen" invid bilden av Andrey och rösta! Tid att rösta finns fram till den 4/5.

Oerhört spännande tider!

Just nu lever vårt land i oerhört spännande tider, politiskt sett. Kommer regeringen trots allt att falla? Det torde klarna inom några timmar, och trots att jag ännu har svårt att tro att Centern är ute efter annat än att profilera sig inför kommunalvalet ser det ändå ut som om att vi kan ha en regeringskris på gång. Som jag konstaterade skulle jag inte fälla några tårar om vänsterregeringen skulle falla.

 Den andra mycket spännande nyheten idag är att riksdagens grundlagsutskott, mot förmodan, valde att se till juridiken i frågan om EU:s återhämtningsfond och inte göra politik av frågan. Dagens beslut innebär att det krävs kvalificerad majoritet i riksdagen för att Finland ska godkänna paketet. Det går knappast att poängtera hur väldigt viktigt det skulle vara att fälla detta paketet som, om det godkänns, innebär ett stort steg mot "Europas Förenta Stater" i och med att EU:s medlemstater i och med detta paket går in för att ta upp gemensamma lån. Detta är något som EU inte har mandat att göra, åtminstone inte något mandat som vi finländare skulle ha gett EU. 

EU har under åren sedan vi folkomröstade om medlemskapet tagit många små steg från det vi godkände i folkomröstningen mot att vara just en förbundsstat. Om detta paket skulle godkännas skulle det vara det enskilt största steget i denna riktning. Därför bör det fällas, och grundlagsutskottet gav nu riksdagen en verklig möjlighet att göra just detta. Tack för det!

Om nyhetsförfalskning

En av samtidens stora och avgörande frågor är hur vi som nyhetskonsumenter kan lita på den information vi får ta del av i media. Hur kan vi veta att de nyheter vi läser är sanna och att ingen försöker manipulera oss?

Tumregeln är att mainstreammedia överlag har en högre trovärdighetsgrad än alternativmedia. Detta eftersom de har striktare regler för källkritik och en noggrannare kontroll när det gäller sanningshalten i det de publicerar. Men just i och med att det är så gömmer sig här en stor fara. Om, eller snarare när, mainstreammedia låter ideologin färga nyhetsrapporteringen är vi mer benägna att svälja deras vinklade nyheter. Just för att vi vet att mainstreammedia i allmänhet är mer att lita på.

Det är väldigt sällsynt att vi råkar på direkta lögner i mainstreammedia. Det finns för rigorösa säkerhetskontroller för att sådant ska gå igenom. Det som däremot är relativt vanligt, och som är minst lika illa, är att mainstreammedia bara berättar en del av sanningen för oss. Att vi bara får en del av hela bilden. Detta förvränger också verkligheten för oss som nyhetskonsumenter, och i själva verket är detta mer bedrägligt än direkta lögner eftersom de senare i allmänhet är lättare att genomskåda.

För några dagar sedan fick vi ett ypperligt exempel på detta på Svenska Yles webbplats. Nyheten i fråga handlade om att Joe Biden hade gjort det öppet och avsiktligt som Trumpadministrationen på sin tid valde att maskera som ett misstag, nämligen att erkänna att det armeniska folkmordet verkligen var ett folkmord. (Detta ska Biden ha all ära för!)

I nyheten på Svenska Yle sades det att: "Den största delen av offren var armenier men också kristna minoriteter föll offer för blodbadet." Av detta får den oinsatte läsaren bilden att folkmordet inte uttryckligen var ett folkmord på kristna (utfört av muslimer) utan att det bland offren fanns en liten del kristna medan största delen var "armenier". Sanningen är dock den att dessa "armenier" också var kristna, ja i själva verket tillhörde dessa armenier en av de äldsta kristna statsbildningarna. (Armenien blev ett kristet land redan ca år 300.)

Detta kunde ha korrigerats med en enkel ändring. Ett ord skulle faktiskt ha räckt för att ge en rätt innebörd åt meningen: "Den största delen av offren var armenier men också andra kristna minoriteter föll offer för blodbadet." Jag påpekade detta i en kommentar, men kommentaren censurerades och inget ändrades i texten, varför den fortfarande leder den vanlige läsarens tankar fel. Avsiktligt, utan tvekan.

Nu kanske någon tänker att detta inte är någon stor sak. Men problemet är att detta är ett mycket bra exempel på hur det blir när ideologi tillåts påverka nyhetsförmedlingen. Den historiska sanningen är att kristna, speciellt i detta område, under flera hundra års tid har utsatts för upprepade folkmord av de regerande muslimerna. Det började med efterdyningarna efter slaget vid Manzikert 1071 när de anfallande muslimerna i grunden slog den bysantinska armén och hela Anatolien (det bysantinska rikets kärnområde) hamnade under muslimskt styre. Detta ledde till ett lika stort folkmord som det armeniska folkmordet med upp emot en miljon dödade kristna.

Problemet som spökar i bakgrunden här är den marxistiska maktläran (som allmänt hyllas på vänsterkanten) och som säger att det finns mobbare och mobbade, förtryckare och förtryckta. Och som säger att man ALLTID bör ställa sig på den förtrycktes sida. Detta är givetvis en god föresats, men problemet är att det finns på förhand fastslagna regler för vem som kan vara förtryckare och vem som kan vara förtryckta. Kristna, till exempel, ses alltid som förtryckare. Muslimer ses alltid som förtryckta. Därför passar det helt enkelt inte in i bilden att muslimer begår folkmord på kristna. Och därför blir de kristna i den aktuella texten endast "armenier". Så undviker man att skapa en situation som går emot det förhärskande narrativet. Och om någon opponerar sig eller försöker ge en mer korrekt bild träder rödpennan in på scenen.

Hur kan vi veta att de nyheter vi läser är sanna och att ingen försöker manipulera oss? Det här är som sagt en av dagens stora frågor. Svaret är att det inte är lätt att veta. Men det lönar sig alltid att vara kritisk till det vi läser – även, och kanske framför allt det vi läser i mainstreammedia. Dessutom lönar det sig alltid att läsa brett. Samt att se till att vi har en bred allmänbildning. Speciellt när det gäller historien. För historieförfalskning är alltid ett av de vanligaste vapnen för den som vill manipulera andra människor. Detta gäller, som vi ser, även för journalister.

 

Reformationsjubileum

Den 18/4, alltså för exakt en vecka sedan, var det ett stort jubileum som jag inte har sett att någon egentligen har uppmärksammat. Åtminstone i media har det varit en kompakt tystnad kring detta stora och viktiga jubileum. Nå, hur som helst. Senaste söndag var ddet exakt 500 år sedan Martin Luther stod inför riksdagen i Worms och yttrade de kända orden: "Såvida jag inte blir övertygad av bevis från skrifterna eller genom förnuftiga argument (engelska "clear reason") – för jag litar varken på påven eller kyrkomöten eftersom det är säkerställt att de ofta har haft fel och motsagt sig själva – håller jag bestämt fast vid skrifterna som jag har anfört och mitt samvete är bundet till Guds ord. Jag varken vill eller kan återkalla någonting eftersom det är varken tryggt eller rätt att gå emot samvetet. Gud hjälpe mig. Amen." (Om han sade "Här står jag och kan inget annat, Gud hjälpe mig. Amen! är osäkert. Men det är möjligt att han sade det också.)

Den här dagen, alltså 18/4 1521, har kallats reformationens andra födelsedag – den första är då förstås 31/10 1517 när Luther offentliggjorde de 95 teserna. (Om han spikade dem på slottskyrkans dörr i Wittenberg vet vi inte heller, men det är också möjligt.)

Här, vid riksdagen i Worms i april 1521, stod hela reformationen och vägde. Luther visste att det var fullt möjligt att han, och reformationen, skulle gå samma väg som Jan Hus hade gått hundra år tidigare, alltså direkt till kättarbålet. Luther blev också dömd som kättare av riksdagen, men han hade lovats fri lejd, och i motsats till Jan Hus fick han också det. Trots att han blev förklarad fredlös. Och resten är historia, som det brukar heta.

Vid olika jubileum brukar det vara brukligt att se vad händelsen man kommer ihåg innebar och vad den har fått för följder. När det gäller reformationen och Luther så är det förstås främst de fyra sola vi kommer att tänka på . Alltså de fyra "allena". (Eller fem, om vi räknar noggrant.) Tron allena, nåden allena, Kristus allena, Skriften allena (och Gud allena äran). Allt det här finns förstås i Bibeln, så ingen kan hävda att det här är Luthers påhitt, men vi kan säga att han nyupptäckte dessa grundläggande saker. Om historien skulle ha tagit en annan vändning de där dagarna i april 1521 och Luther och reformationen inte skulle ha överlevt skulle Gud säkert att rest upp någon annan i en annan tid för samma uppgift som Luther fick utföra. Men som det blev firar vi nu alltså, i dessa dagar, minnet av reformationens andra födelsedag.

Vad är då mera passande än att lyfta fram just detta som var reformationens centrala punkt, alltså nyupptäckten av att människan blir rättfärdig av nåd genom tro för Kristi skull. Inte genom sina egna gärningar, och inte heller genom att köpa ett avlatsbrev och betala för frälsningen. (Vilket var en av de galenskaper Luther reagerade på inom den katolska kyrkan vid den här tiden.) Nej, utan genom Kristi verk och ENDAST genom hans verk. Det är vad reformationen handlade om, och det är vad den kristna tron i grunden handlar om.

Du och jag får, gratis, syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Allt på grund av det som Jesus gjorde när han tog på sig hela världens synder, led och dog för dessa och sedan uppstod på tredje dagen från de döda. Det här är det rena evangeliet.

Gud vare tack för det och för att det får ljuda ännu idag!

 

Bibeldagarna vid Mästarens fötter 24-25/4

Denna helg ordnar Evangeliföreningens avdelning i Esse-Kållby de traditionella bibeldagarna vid Mästarens fötter. På grund av Coronarestriktionerna kan vi tyvärr inte ordna dagarna på plats i bönehuset, utan i stället ordnar vi dem över Zoom. Alla är givetvis ändå välkomna med!

I lördagens samling (kl 19) medverkar Jimmy Österbacka med predikan och The Rapids Family med sångprogram. Kollekt tas till Evangeliska folkhögskolan via Mobilepay på nummer 87272. Zoom-länken till mötet är: https://bit.ly/3elNyqr och den öppnas ungefär kl 18:45.

I söndagens samling (kl 14) medverkar André Djupsjöbacka med predikan och Elin Löfqvist och Nora Lillas med sångprogram. Kollekt tas även vid denna samling till Evangeliska folkhögskolan via Mobilepay på nummer 87272. Zoom-länken till mötet är: https://bit.ly/3nafe5D och den öppnas ungefär kl 13:45.

 

Välkommen med i Jesu namn!

Regeringsbråk

Det är säkert ingen hemlighet att jag anser att den regeringsbas vi har i Finland för tillfället är den sämsta möjliga. Att både VF och de gröna sitter med i en socialdemokratiskt ledd regering innebär att ett i grunden borgerligt land påtvingas värdeliberal vänsterpolitik. Med allt vad det innebär. Trots att en regeringskris mitt i coronakrisen givetvis inte vore något ideal är detta ändå kanske det bästa som kunde hända just nu. Därför gråter jag inte precis när jag ser att förhandlingarna om regeringens fortsatta politik, åtminstone tillfälligt, har brutit samman. Orsaken är förstås att de borgerliga partierna i regeringen inte kan godkänna den vänsterpolitik som regeringens vänsterpartier vill fortsätta föra. Nå, det ska bli intressant att se vem som böjer sig. Tyvärr misstänker jag att Centerns försök att styra upp regeringens politik bara är ett spel för galleriet och för att blidka den egna väljarbasen, men framtiden får utvisa hur det är med den saken. 

En av de avgörande frågorna i bråket just nu är förstås torvfrågan. Centern vill mildra de katastrofala följderna regeringens självmordspolitik i torvfrågan håller på att orsaka, men detta är något som de gröna och VF inte anser sig kunna gå med på. Det är frapperande, om än inte överraskande, hur långt dessa är beredda att gå för att kunna fortsätta på den katastrofala linje som regeringen har gått in för. VF:s representanter i förhandlingarna drar sig inte ens för att föra fram en direkt lögn för att försöka försvara partiets ståndpunkt. "Efterfrågan på torv håller på att kollapsa. Det är inget regeringen kan påverka." ("Turpeen kysyntä on romahtamassa. Siihen hallitus ei voi vaikuttaa.")

Detta är som sagt en ren och skär lögn. Orsaken till att efterfrågan rasat är att regeringen dramatiskt har dragit upp beskattningen på energianvändningen av torv och inget annat. Om VF inte har förstått detta, och hur beskattningen fungerar, ja, då borde de kanske inte sitta i regeringen.

Om den amerikanska rättegången

Som jag skrev i den senaste texten har jag inte hunnit, eller orkat, blogga så mycket den senaste tiden. Det blir vanligen så för en pälsdjursfarmare i april. Nå, nu är det klart bäddat för minkarna, så nu borde jag börja hinna med också annat än jobbet. (Jag har bland annat också försökt besvara en del av de kommentarer som har lämnat obesvarade de senaste dagarna.) Men, som sagt, har det nog funnits saker att skriva om. 

En av gårdagens stora nyheter var utslaget i rättegången mot Derek Chauvin, alltså den polis som, när han skulle arrestera George Floyd, orsakade hans död - vilket sedan ledde till de massiva upplopp som under hela fjolåret skakade USA. Föga överraskande fälldes polisen på alla åtalspunkter, vilket åtminstone för tillfället har gjort att ingen ny upploppsvåg har drabbat landet. 

Rättegången var givetvis allt annat än rättvis. Vittnen (för försvarssidan) har hotats och deras hem har vandaliserats, och jyrumedlemmarna (som av någon konstig anledningen INTE skyddades från massmediernas påverkan) var under oerhört hårt tryck att prestera en fällande dom. De själva och deras närmaste skulle med största sannolikhet ha blivit utsatta för samma sak som försvarets vittnen ifall de inte skulle ha valt att fälla Chauvin. 

Det sägs att alla åtalade i USA (och i alla länder som hyllar principen om likabehandling inför lagen) ska ha rätt till en rättvis och opartisk rättegång, oberoende av vilket brott de anklagas för. Så skedde inte i detta fall, och det är en stor skamfläck för USA och för det amerikanska rättsväsendet. Liksom det är det för vår media. För givetvis kan man ingenstans läsa om de problem som är förknippade med den nyss avslutade rättegången. 

Den som behärskar engelska och vill få sig till livs en balanserad rapport om dessa problem kan med fördel läsa denna text på The Federalist.

Om bevis, sannolikheter och dogmatism

Jag har inte skrivit så mycket här på bloggen den senaste tiden. Det beror inte på att det inte skulle finnas saker att skriva om, men just nu jag jobbar jag ca 70 timmar i veckan och då blir det lite si och så både med orken och med vad jag hinner med. Det har ändå pågått en ganska intressant diskussion här om vad vi kan veta om sådant som har hänt i historien och om hur man kan anse någon historisk händelse vara bevisad. De två frågor som har diskuterats har varit livets utveckling samt Jesu uppståndelse från de döda.

Det är intressant – eller egentligen är det fel ord, i själva verket är det fruktansvärt – hur oerhört dogmatiska vissa av de kritiska kommentatorerna är här på bloggen. De upprepar vissa påståenden, som t.ex. "Bibeln är en saga" och "Evolutionen är bevisad", och när jag försöker påpeka det felaktiga i deras resonemang slår de helt enkelt bara dövörat till. Så gör en människa som är dogmatisk i någon fråga. "Jag vet hur det är, och inget kan få mig att ändra mig!"

Givetvis är inte evolutionen "bevisad". När vi diskuterar saker som har hänt i historien, och framför allt sådant som har hänt i förhistorisk tid, kan vi inte slänga oss med termer som "bevis" och hävda att något "är bevisat". I stället bör vi tala om sannolikheter. Hur sannolikt det är att liv kan uppkomma av sig själv är sedan den springande punkten när det gäller evolutionismen. (Och ja, jag vet att detta inte är en fråga som sorterar under evolutionismen, men om liv inte har uppstått kan det inte heller utvecklas. Så man kommer inte ifrån frågan.) Jag kommer ihåg en ekvation som biologiläraren i gymnasiet presenterade för oss och som kunde användas för att visa hur sannolikt (!) det var att livet har utvecklats på jorden. En av faktorerna var just detta med huruvida liv kan uppstå av sig själv. Jag, som hade lång matematik, kunde försynt konstatera för mig själv (och bänkgrannen, som också var troende och även han hade lång matematik) att om en av dessa faktorer är 0 blir också resultatet av hela ekvationen 0.

Nå, nu är det inte denna fråga jag vill diskutera. Jag är i själva verket ganska ointresserad av hela evolutionismen. Som förklaringsmodell, vill säga. Som filosofi är den däremot oerhört intressant. Men det jag ville komma fram till är detta med bevisen kontra sannolikheten. Och då främst när det gäller frågan om uppståndelsen. Visst kan man göra som dogmatikerna här på bloggen – stoppa huvudet i sanden och låtsas som att Bibeln är en saga och därmed säkra den egna sinnesfriden – men behöver jag påpeka hur oerhört oärligt det är? Det var i själva verket väldigt betecknande när en av dessa dogmatiker hävdade att "de källor som finns pratar tydligt om att Jesus bara var en vanlig människa, upprorsmakare och bedragare". Jag blev givetvis intresserad och ville veta vilka dessa källor är, men trots upprepade uppmaningar har den anonyme kommentatorn inte kunna presentera några sådana källor. Orsaken är förstås självklar: Det finns inga sådana källor!

Men dogmatikern vill fortsätta att tro på sin lögn, och därför stoppar han huvudet i sanden (eller blundar och stoppar fingrarna i öronen) och låtsas att de källor som FINNS inte finns och väljer i stället att tro på de egna "källorna". Oärligt så det förslår, men som sagt är det ett sätt man kan bete sig om man vill fortsätta att tro på de egna föreställningarna. All tillgänglig fakta till trots.

När vi pratar om Jesu uppståndelse från de döda kan vi givetvis inte heller här tala i termer av att det skulle vara bevisat att han uppstod. Men vi kan diskutera sannolikheter. När man ser till de källor som finns (evangelierna och de judiska och romerska historieskrivarna) kan man bara komma till en slutsats – om man är ärlig, vill säga: Den grav som Jesus lades i på fredagen VAR tom den efterföljande söndagen. När vi sedan diskuterar orsaken till att graven var tom kan vi förstås lyfta fram flera olika möjligheter. (Men nej, det går inte att lyfta in filosofiska avgöranden och hävda att "döda människor kan inte bli levande igen". När vi talar om en person som hävdade att han var sänd av honom som skapat allt liv gäller liksom inte det som gäller i vanliga fall.) Men, som sagt, om vi är ärliga och behandlar källorna på ett rättvist sätt, kan vi bara komma till en möjlig slutsats: Uppståndelsen är den mest sannolika förklaringen till att graven var tom. Med detta alltså inte sagt att uppståndelsen skulle vara bevisad, det kommer den aldrig att bli innan Jesus kommer tillbaka och visar sig vara i liv så att alla kan se det. Men de ärlige betraktaren kommer att komma till slutsatsen att uppståndelsen faktiskt är den mest sannolika förklaringen.

Dick Harrison är en av Sveriges mest kända nutida historiker, och han har resonerat kring frågan om Jesu uppståndelse i två artiklar i Svenska Dagbladet. Som den ärliga historiker han är kommer han, givetvis, fram till denna samma slutsats. Han konstaterar: "Bland de olika teorier som skulle kunna förklara den tomma graven är uppståndelse-teorin den mest tillfredsställande."

Så talar en människa som har bekantat sig med källorna och som förstår sig på källkritik och källäge när det handlar om händelser i den antika världen - och som inte är helt rabiat i sitt motstånd mot den kristna tron. Människor som är det tenderar att förblindas av sin egen dogmatism. Det är som en frisk fläkt när man råkar på sådana som, likt Harrison, inte har drabbats av denna sjukdom.   

Verklighetsfrämmande klimatpolitik

 Senaste vecka lämnade den så kallade torvarbetsgruppen sitt betänkande till minister Lintilä. De åtgärder som föreslås visar tydligt var felet med dagens politik och samhällsdebatt i stort sitter. Om man vill beskriva detta med ett ord kan man använda ordet "Klimatkramp". Eller kanske ännu hellre ordet "Klimathysteri".

Grönvänstern har alltid varit mer eller mindre verklighetsfrämmande, men tills nyligen har dess mål setts närmast som lite smålöjliga. "Låt dem hållas, inte behöver vi bry oss om de där." Men nu har, bara under de senaste några åren, något allvarligt hänt. Det som var löjligt och något man inte behövde bry sig om har plötsligt blivit statsbärande. Och då går det precis så här, och torven är ett mycket bra exempel. Här har vi en bra inhemsk energikälla som skapar arbetsplatser på landsbygden och även genererar skatteintäkter både för stat och kommun. Nu ska allt detta offras på klimatkampens altare och i stället ska inkomster ersättas med utgifter (flera olika ersättningar åt de som förlorar arbetsplatser och försörjning) och den inhemska torven i energiproduktionen ska ersättas med ... Ja, med vad? Importerad brunkol? Stenkol?

Det här är fullständigt idiotiskt och de som är ansvariga för beslutet att köra ner torvproduktionen borde ställas tills vars. Alltså på riktigt, inte bara i nästa val. Men det kommer förstås inte att ske. Orsaken att idiotiska beslut tas är att idiotiska politiker har blivit invalda i riksdagen, och orsaken till det är i sin tur att de som väljer sina politiker har drabbats av den hjärntvätt som media bedriver. Allt för att klimathysterin ska gripa omkring sig och dylika, idiotiska, beslut kunna fattas.

Verklighetsfrämmande är bara förnamnet på grönvänsterns politik och deras mål. Det är svårt att kritisera regeringens coronapolitik eftersom ingen egentligen vet vad som borde göras och inte heller hur. Misstag har gjorts, det är klart, men det finns inget som säger att någon annan regeringsbas skulle ha gjort det bättre. Men en sak är fullständigt klar: De ekonomiska följderna av den politik som har förts kommer att bli väldigt djupgående och långvariga. I den situation vi nu, om än vi kanske inte ser det så tydligt ännu, befinner oss i med en starkt växande skuldbörda har vi inte råd att kasta bort arbetsplatser och inkomster som här nu sker med torvpolitiken. De beslut som fattats är som sagt idiotiska, men grönvänsterns brist på kontakt med verkligheten gör det hela så mycket värre. Om det ens skulle ha funnits ett litet uns med verklighetsförankring skulle detta beslut inte ha tagits nu. Kanske om tio år, om vi som samhälle har råd att göra det då, men inte nu.

Dessutom, för att ytterligare belysa hur idiotiskt torven behandlas i Finland, kan man lyfta fram det faktum att torven, genom ett nationellt beslut, har klassificerats som icke förnybar energikälla (trots att det varje år bildas uppskattningsvis 30 miljoner ton ny torv), medan torven i t.ex. Sverige räknas som förnybar energikälla. Detta får stor betydelse för klimatberäkningarna. (Kom ihåg att CO2-utsläppen endast är MATEMATISKA, inte verkliga). Med denna klassificering binder torven ingen CO2 när den bildas, men när den bränns avger den CO2.

Idiotiskt var ordet.   

 

Kristus är uppstånden!

 Ja, han är sannerligen uppstånden! Denna hälsning möter kristna varandra med denna dag. Den händelse som ligger bakom denna hälsning och som med största sannolikhet inträffade söndagen den 5/4 år 33, kanske någon gång strax före klockan halv sju (alltså vid soluppgången) strax utanför Jerusalems stadsmur, är den enskilt viktigaste händelsen i mänsklighetens historia. Det var då historien vände. Fram till och med denna stund hade döden regerat med oinskränkt makt. Efter detta datum är det annorlunda. Jesu uppståndelse innebär att döden är besegrad. Alla som lever sina liv förenade med Jesus kommer också en dag att få uppleva en uppståndelse som hans. Vi, som är döpta till gemenskap med honom, är inte bara förenade med hans död utan vi är också förenade med honom också när det kommer till uppståndelsen. Därför kommer inte döden att få sista ordet när det gäller oss. Liksom den inte heller fick det när det gällde Jesus. 

Det är en sådan Herre vi behöver, du och jag. En Herre som levde ett fullkomligt liv (som vi inte klarar av att göra), som dog i vårt ställe (som straff för våra synder) och som uppstod och besegrade den död vi inte kan besegra. Och som gjorde det HÄR. I den samma historien där vi lever och där vi en dag kommer att dö. Jesu födelse, liv, död och uppståndelse från de döda är inte andliga sanningar. Nej, de är i allra högsta grad jordiska, konkreta och historiska. Därför att vi människor är det. Vi behövde en Gud, en Frälsare, som kom hit till jorden. En Gud som levde här som en människa, som led som vi lider - men inte för sina egna synders skull utan för våra - som dog samma död som vi alla står inför men som döden inte kunde behålla. 

Det var en sådan Gud vi människor behövde. Och som vi behöver. 

Kristus är uppstånden! Döden är besegrad!