Pedersöreborna valde fel

Tycker du att rubriken låter hård? Det gör den förvisso, men det är inte desto mindre sant. Guds ord är klart och tydligt när det gäller det vi talar om som prästämbetet - alltså att det är förbehållet mannen - och likväl valdes igår en kvinna till kyrkoherde. Således: Pedersöreborna valde att gå mot Guds ord, alltså var valet fel.

Men det är förstås inte allt. Valet var ett linjeval, och nu valde man söndring och splittring i stället för fortsatt samexistens. Märk väl det jag tidigare har påpekat: Det är aldrig de som väljer att hålla fast vid Guds ord som skapar splittring utan de som väljer att gå bort från och mot Guds ord som skapar splittring. Detta är mycket enkelt. Guds ord är klart och tydligt på denna punkt, och Herren Jesus står fast vid ordet. Den som går bort från ordet går således bort från Herren Jesus och skapar därmed splittring. Oavsett om det är fråga om en majoritet av församlingen som gör det. 

Vad kommer nu då detta att få för följder? Kommer LFF och SLEF att gå ut ur församlingen, kanske någon frågar. Nå, varken LFF eller SLEF är medlemmar i församlingen, utan det är de enskilda medlemmarna som är det. Vad de enskilda medlemmarna väljer att göra är svårt att säga. Knappast blir det någon rusning till pastorskansliet. (Men jag kan ju ha fel.) Jag kan inte heller tala för andra medlemmar i SLEF än mig själv (trots att jag är ordförande i avdelningen), men så mycket kan jag säga att jag inte kommer att skriva ut mig. Och varför skulle jag göra det? Jag skriver fortfarande under vår kyrkas bekännelse och kyrkoordningens kungsparagraf (trots att en majoritet av församlingen helt tydligt inte gör det). Så varför skulle jag skriva ut mig? Det är, som jag ser det, helt andra grupper som borde överväga att skriva ut sig i stället för att ockupera vår kyrka med felaktig lära.

Men. Jag har redan meddelat församlingssekreteraren att jag träder bort från de uppgifter jag har haft i församlingen. Jag kan nämligen inte tänka mig att bära ansvar och ta på mig uppgifter i en församling som leds av en kvinnlig kyrkoherde som dessutom tydligt har visat att hon ringaktar Guds ord - trots de honungssöta orden om motsatsen hon har yttrat i upprinnelsen till valet. Vad detta val kommer att få för följder för SLEF:s förhållande till församlingen är något vi måste diskutera internt. Helt klart är dock att någon kvinnlig präst inte kommer att få tillträde till våra predikstolar. Åtminstone inte så länge jag är ordförande i avdelningen. 

Församlingen valde alltså söndring och splittring i stället för fortsatt samexistens. Detta är så oerhört tråkigt. Dessutom, och detta är kanske det allra värsta i denna synnerligen olustiga historia, har de många hårda orden, ja egentligen är det för mild benämning (det handlar om direkta skymfningar) som har yttrats på sociala medier och "off the record" inför valet av vissa av Anderssén-Löfs anhängare mot såväl Harry Backström som församlingens väckelserörelser (främst laestadianerna) skapat djupa sår som kommer att kräva mycket tid för att kunna läkas. Om de alls kan läkas.

Den stora skulden för detta senare kan dock inte riktas mot församlingsborna. Allt detta kunde nämligen ha undvikits om domkapitlet och biskopen skulle ha gått på församlingens linje och valt att hålla ett indirekt val. Men det gick inte för sig, menade man. Nu får vi i stället kämpa med, och lida av, följderna av denna valrörelse. Hur djupa såren är lär framtiden utvisa. Men notera alltså att "tacket" för detta går till biskop Bo-Göran Åstrand och domkapitlet. Äras de som äras bör, som det brukar heta.