Om det stundande församlingsvalet

 Församlingsvalet närmar sig, och det är givetvis en sak som intresserar media. I en artikel i dagens ÖT ondgör sig Bo-Göran Åstrand över att så liten andel av kandidaterna i församlingsvalet har fyllt i valkompassen. Detta är, enligt honom, "anmärkningsvärt och iögonenfallande" eftersom "tydligheten och öppenheten gentemot väljarna är viktig". 

Så är det givetvis. Men den kritik mot valkompassen som ges i artikeln är tyvärr mer än korrekt. Denna valkompass ger en ytterst ytlig bild av kandidaterna. Dessutom är flera av frågorna sådana att det är svårt att förstå vad som avses. Mera om detta senare. Det stora problemet är dock själva behovet av en dylik valkompass, något som Åstrand givetvis helt förbigår. Nu är det alltså fråga om ett församlingsval. Ordet "församling" kommer från det grekiska ordet "koinonia" som betyder gemenskap, delaktighet och att dela med varandra. Detta betyder att en dylik valkompass i själva verket borde vara helt onödig. Om man som väljare inte känner kandidaterna, eller åtminstone ett par av dem, så bra att valkompassen inte behövs är något allvarligt på tok. Då har antingen man själv, kandidaterna eller bådadera försummat att delta i den gemenskap som församlingen är och ska vara. Detta är det stora problemet som vår kyrka och våra församlingar idag har att kämpa med.

Men detta är som sagt något som Åstrand förbigår med total tystnad. I stället för att tala om församlingsmedlemmar talar han om "väljare" och i artikeln sägs, helt utan att någon påtalar det horribla i utsagan att: "För församlingarna som brottas med låga valdeltaganden är det digitala verktyget dessutom viktigt för att nå ut till väljare som saknar en naturlig koppling till kyrkan."

Mina frågor i detta sammanhang är: A. Varför är oviljan att lyfta fram detta problem så totalt kompakt? I anslutning till församlingsvalet skulle det finnas ypperliga möjligheter att göra detta. B. Varför ska sådana som inte på något sätt är delaktiga i gemenskapen (koinonia) anses behöva vara med och besluta om hur denna gemenskap ska skötas och ledas? Svaret är givetvis självklart: Det ska de inte heller. Men det sägs förstås inte. I stället försöker församlingarna/domkapitlet få så många totalt ointresserade på pappret-medlemmar som möjligt att rösta i valet. Vad detta innebär för församlingarnas trohet mot Kyrkans Herre är självklart, men det är idag tyvärr en icke-fråga. Alldeles speciellt för domkapitlet, syns det som. 

En annan sak som domkapitlet i Borgå tycks vara ovillig att ta itu med idag är prästbristen ute i stiftet. Om detta beror på att domkapitlet under Åstrand är helt funktionsodugligt (som det tycks vara) eller om det beror på något annat må kanske vara osagt här. Men faktum är att stiftet har prästbrist idag, och flera församlingar går närmast på knäna. Den djupaste orsaken till detta är klar och tydlig: Många unga män som har en kallelse från Gud att gå in i prästämbetet stoppas, och har stoppats under de senaste decennierna, och detta har lett fram till dagens situation. Hur illa situationen är (och ytterligare kommer att bli) illustreras tydligt av hur många österbottningar som inledde sina studier vid ÅA i höst. Om jag är rätt informerad är antalet noll. Noll! Detta från de prosterier som alltid har varit stiftets "prästfabrik" och som traditionellt har försett stiftet med präster. Men när vägen till,prästämbetet idag är stängd för unga män från våra väckelserörelser är detta resultatet. Och församlingarna får lida. 

Prästbristen inverkar också på församlingsvalet. Det är, eller borde åtminstone vara, en självklarhet att ett kyrkligt val är nära förbundet med församlingens gudstjänstliv. Detta förstås helst så att det är den gudstjänstfirande församlingen som utför valet. Men åtminstone så att det i samband med valet firas en gudstjänst på alla platser där val försättas så att församlingen har en möjlighet att be för valet och för kandidaterna. Som det nu ser ut kommer detta inte att lyckas på alla håll just p.g.a. prästbristen.