Nej, nej...

Igår meddelade Joe Biden att han kommer att försöka bli omvald som president i USA. Donald Trump har också meddelat att ha kommer att försöka bli republikanernas kandidat i valet 2024. 

Nej, nej! Finns det verkligen inte några bättre (läs: yngre) alternativ till dessa två i ett land med över 330 miljoner innevånare? Trump är för kontroversiell (både för egen maskin och som ett resultat av medias och maktens hetsjakt) och Biden är på tok för gammal för detta krävande ämbete. 

Lyckligtvis finns det sådana som kan tänkas komma i fråga. Åtminstone en demokrat har redan uttryckt intresse av att ställa upp, och Ron DeSantis ser mer och mer ut som en bra utmanare till Trump. När nu dessutom Tucker Carlson blev sparkad har han inte längre kvar den största orsaken att inte ställa sig till förfogande. (Han sade sig trivas alldeles utmärkt på sitt jobb och ville inte byta...) Huruvida han skulle vara ett gott alternativ som president låter jag kanske vara osagt, men det är tvivelsförutan så att han skulle ha ett visst stöd om han valde att ställa upp. 

Jag hoppas verkligen att det inte blir en omgång två mellan Biden och Trump. Om inte annat så för att det ytterligare skulle göda på splittringen av det amerikanska samhället.

Mera om klimatpaniken och dess följder

Det blir allt tydligare att de klimatmål (på alla möjliga områden) våra politiker har satt upp är fullständigt orealistiska. På område efter område uppdagas det nämligen att vi inte klarar av att göra vad vi har lovat att göra, senast rapporterade Svenska Yle att vi "helt kommer att missa våra klimatmål" inom trafiksektorn. Givetvis är inget av detta överraskande - vi är många som redan en längre tid har varnat för just detta. Så här går det nämligen när man kastar all realism över bord och förlitar sig på vad som knappast kan beskrivas som något annat än magi. "Det löser sig nog på något sätt!" 

Det stora problemet i den här situationen är sedan inte att vi inte når de fullständigt orealistiska mål som har satts upp, utan att detta att vi inte når de orealistiska målen skapar en misstro mot politiker och mot demokratin i stort. Speciellt i Sverige höjs det hela tiden röster i media om att demokratin inte kommer att klara av klimatutmaningarna. Och skulden för detta skjuts på politiken och politikerna som "är usla" på att leverera. Som t.ex. Eric Rosén skriver i en kolumn i Aftonbladet: "Men problemet med klimatfrågan – förutom, eh, klimatförändringarna – är att maktens monumentala uselhet på området med rätta leder till misstro mot hela systemet."

Men som sagt: Problemet är INTE att politikerna inte klarar av att leverera, utan problemet är att förväntningarna på vad som kan göras har skruvats upp på tok för högt. Politikerna är nämligen tvingade att leva i den verkliga världen, den värld där förväntningar bryts mot verklighetens realism och där ingen magi finns som kan rädda de galet uppskruvade förväntningarna. 

Det är nämligen lätt att, som t.ex. Greta Thunberg, stå och ropa i ett gathörn och kräva att vi ska göra mera, men det är en helt annan sak när fantasin möter verkligheten. En stor skuld här har givetvis media som ger sådana som Thunberg spaltrum och som låtsas att det klimathetsarna kräver är genomförbart. 

Jag läste för ett par dagar sedan en annan krönika på Aftonbladet, skriven av den annars relativt balanserade Wolfgang Hansson. Han klagar i sin text på den för en rättsstat fundamentala rätten att besvära sig mot dåliga beslut. I detta fall alltså mot beslut att bygga vindkraftverk på känsliga områden. Hela hans resonemang, som utmanar denna fundamentala rättighet i klimatarbetets namn, baserar sig emellertid på ett gravt feltänk. Hansson skriver: "Så vad tänker de som försöker stoppa vindkraften ska lösa det brant stigande energibehovet – när fossila bränslen samtidigt måste fasas ut snabbt?"

Varför måste vi fasa ut fossila bränslen snabbt? Det stora problemet är alltså att vi inte KAN fasa ut fossila bränslen innan det finns fungerande, och framför allt tillförlitliga, alternativ på plats - och alternativ som inte förstör naturvärden och djurliv. 

Visst känns det ibland skönt att få godhetsknarka och späka sig själv - eller hellre så att det drabbar andra än mig själv. Men saken är den att vi inte räddar klimatet genom att urholka och i förlängningen avskaffa demokratiska spelregler och själva demokratin. Det enda vi åstadkommer genom att göra så och ge klimathetsarna makt är att vi, förutom att vi avskaffar demokratin, skjuter vår ekonomi i sank, något vi redan tyvärr är på väg att göra i kölvattnet efter en lång rad idiotiska klimatbeslut.  

Hansson skriver att han inte hör några realistiska motförslag till att å ena sidan kraftigt sänka vår levnadsstandard när vindkraftsbyggen stoppas eller att å andra sidan strunta i klimatförändringarna och fortsätta satsa på olja och gas. Men givetvis finns det motförslag, om klimathetsarna bara skulle vilja lyssna! (Vilket de tyvärr inte vill.) Motförslaget är förstås att skippa tron på magi och återinföra realism i klimattänkandet. Och se och förstå att vi små aktörer här uppe i Norden inte ensamma kan göra till eller från och därmed sluta späka oss själva enbart för att få en godhetskick. Men tyvärr är det väl för sent för att låta förnuftet tala i klimatfrågan, får man vara rädd.

Nej till legalisering av cannabis!

Som jag har sagt tidigare: Inget gott har kommit genom medborgarinitiativsfunktionen. Det värsta vi har drabbats av genom denna illa genomtänkta institution är förstås samkönade äktenskap, men även en rad andra synnerligen dåliga förslag har nått riksdagen p.g.a. detta elände. Lyckligtvis har de flesta av dessa ändå skjutits ned av riksdagen. 

Det senaste initiativet som vi nu fått höra att kommer upp till behandling i riksdagen är förslaget att legalisera cannabis. Svenska Yle skriver om detta, och det är rent av förskräckligt att läsa de fullständigt galna kommentarerna under texten. En lång rad kommentarer och kommentatorer talar varmt för en legalisering. Finns det faktiskt människor, på riktigt, som är så här fullständigt förvirrade? Tydligen.

Saken är den att cannabis är en farlig drog. Liksom alkohol fungerar den som inkörsport till tyngre droger, och den kan - redan vid en första användning - orsaka neurologiska skador för användaren. Skador som sedan lätt utvecklas till schizofreni. Men detta tycks inte alls bekymra de som ropar på en legalisering. (I mitt stilla sinne undrar jag om det kan bero på redan uppkomna hjärnskador?) 

Lyckligtvis finns det vetenskapliga undersökningar och erfarenheter hos vårdpersonal som beslutsfattarna kan luta sig mot när de, förhoppningsvis utan vidare tövan, förkastar detta medborgarinitiativ. Media rapporterar t.ex. om hur cannabispsykoser har blivit allt vanligare - i en artikel i Iltalehti från oktober i fjol berättas det om en undersökning som visar att det förekommer ett tiotal cannabispsykoser varje vecka bara i huvudstadsregionen. Uppskattningsvis en tredjedel av de drabbade får sedan en schizofrenidiagnos. 

Cannabis är INTE en ofarlig drog. Inte hur gärna de som talar för en legalisering än vill få oss att tro det. Detta behöver vi hålla i minnet när medborgarinitiativet så småningom kommer upp till behandling och vi får oss till livs lögnaktiga argument för en legalisering. 

Kvällspredikan i Ytteresse

 Det är ingen gudstjänst i Esse idag, men den som vill komma inom Guds ords hörhåll kan med fördel söka sig till Ytteresse bönehus kl 18. Där kommer vi nämligen att få lyssna till en kvällspredikan av Joakim Förars. Det blir ingen traditionell servering, men efteråt samlas vi kring kaffebordet och äter glass! 

Välkommen med!

Om grönvänsterns lögner

Jag måste erkänna att jag har svårt med grönvänstern.Inte bara för att de sprider lögner om och försöker förbjuda mitt levebröd eller för att de driver många frågor som faller inom ramen för nedbrytande av goda och samhällsbyggande normer. Nej, det handlar om mer än så. Det är svårt att exakt sätta fingret på vad det handlar om, men jag skulle säga att det överlag handlar om att de står för och försöker sälja en massa lögner. 

Jag var i den senaste texten inne på två vanliga lögner som vidlåder så gott som all klimathets idag. Idag kunde vi som läser Iltalehti få oss ännu en lögn serverad från grönvänstern, denna gång av Li Andersson, vänsterpartiets ordförande. Jag vet förstås inte om hon medvetet försöker bedra med sitt uttalande, eller om hon bara upprepar en lögn hon själv blivit bedragen med - och egentligen spelar det kanske inte någon större roll. 

"On valtava haaste meille saada viesti perille, että ne eivät ole ilmastotoimet vaan fossiilinen energia, joka tekee elämisestä kallista." ("Det är en enorm utmaning för oss att få fram budskapet att det inte är klimatåtgärderna utan den fossila energin som gör att det är dyrt att leva".)

Detta är en ren och skär lögn. Givetvis är det klimatåtgärderna som gör att kostnaderna har stigit enormt den senaste tiden! Andersson fortsätter med att hävda att "el producerad med vindkraft är den billigaste energin som man kan tillverka i ett land som Finland". 

Detta är förstås sant. Till en viss del. Själva vindelen är förmånlig. När det blåser. Men problemet - och det som Andersson noga tiger med - är att vindkraften bara levererar när det blåser. Och att det därför behövs reservkraft - som klimatåtgärderna (politiska beslut!) har gjort mycket dyr att producera. Problemet stavas "leveranssäkerhet", och en produktionsform som saknar denna leveranssäkerhet skapar stora, och dyra, problem och stor osäkerhet på elmarknaden med stora prisskiftningar som följd. Visst kan man försöka föra människorna bakom ljuset och bara se på vad vindelen kostar när det blåser men det är, milt sagt, att bara se en sida av myntet. 

För att sedan inte tala om alla de klimatåtgärder som kommer att tvingas på oss. Visst var det 21 miljarder som EU:s renoveringsdirektiv skulle komma att kosta om det införs? Är det någon som tror att ett sådant direktiv skulle komma på förslag om det inte var för klimatfrågan? Och distributionskravet som gör att bränslepriserna kommer att skjuta (ytterligare) i höjden - menar Andersson att det inte har med klimatfrågan att göra? 

Nej, som jag konstaterade ovan: Givetvis är det klimatåtgärderna som gör att det är dyrt att leva. Sedan får grönvänstern försöka lura oss bäst de vill. Lyckligtvis är det ännu tillåtet att genomskåda deras lögner. Få se bara hur länge till...

 

Om klimathetsen och dess följder

Klimathetsen fortsätter, och är någon förvånad? Mainstreammedia eggar upp människor och håller sakta men säkert på att skapa en situation där allt fler människor är beredda att (tillfälligt) avskaffa demokratiska spelregler och själva demokratin för att "få något gjort". Sofie Stara på ÖT sällar sig, och den publikation hon arbetar för, till de som hetsar i denna riktning med sin ledare 16/4 i vilken hon diskuterar kring svaren statsministerkandidaten Petteri Orpo fått av riksdagspartierna på de frågor han ställde för att kartlägga vilka partier som passar för regeringsmedverkan. 

Stara skriver att "svaren som Petteri Orpo kommer att få på de här frågorna [rörande klimatfrågan] kommer knappast vara så radikala och ärliga som de borde vara".  

Den uppmärksamme läsaren inser självfallet att Stara här utgår från att klimatarbetet måste vara radikalt och närmast samhällsomstörtande för att duga. Hon fortsätter: "Och om det kom så radikala och ärliga svar, skulle Samlingspartiet aldrig kunna samarbeta med det partiet, eller de partierna. Det partiet och de partierna skulle heller inte få många röster. Att på riktigt främja klimatneutralitetsmålen går nämligen inte ihop med att främja mer tillväxt – inte om man frågar ekologiska nationalekonomer."

 Saken är den att man kanske inte borde fråga dessa "ekologiska samhällsekonomer". Men det gör förstås Stara, och inte bara det, hon har tydligen lusläst Greta Thunbergs pamflett i ämnet och upphöjt denna till någon form av helig skrift. 

Det stora problemet med klimathetsen - och -hetsarna, är att de bygger sin argumentation och sina krav på åtgärder på ett par grova lögner - lögner som de sedan gör allt för att sälja till allmänheten. Den första av dessa är att vi har de redskap som behövs för att nå det så kallade 1,5-gradersmålet och att det enda vi behöver göra är att implementera dessa lösningar. Den andra lögnen är att detta kommer att vara ekonomiska lönsamt för oss (också på kortare sikt).

Saken är den att vi inte har dessa redskap. Ta t.ex. reduktionsplikten. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket av de biokomponenter som behövs för att tillgodose det behov av utblandat bränsle som uppkommer när reduktionsplikten utvidgas så som planerat. Följden? Bränslepriserna skjuter i höjden, och med det är vi genast inne på den andra lögnen. 

För att sedan inte tala om energiproduktionen överlag. Det klimathetsarna i huvudsak har att erbjuda som lösning är vindkraft och solenergi. Dessa är givetvis bra på sitt sätt, men problemet är förstås att det varken blåser tillräckligt eller är tillräckligt med sol när vi behöver som mest energi. Följden? Energipriserna rusar och energimarknaden riskerar en total kollaps med enorma kostnader som följd. Och vips var inne på den andra lögnen också här.

Följdproblemet är att många människor (väljare) låter sig luras av dessa lögner - och så skapas det fullständigt orealistiska förväntningar på vad som kan åstadkommas. Det är i detta sammanhang vi behöver läsa Staras ledartext. De partier som vill hålla kvar någon form av realism i klimatpolitiken kommer nämligen aldrig att kunna vara så "radikala och ärliga" (mot de som har dessa fullständigt orealistiska förväntningar) som Stara och andra klimathetsare vill och även kräver. 

Men det hindrar förstås inte att grönvänstern fortsätter med sitt hetsande i klimatfrågan. Den stora frågan här är om de gör detta av okunskap eller mot bättre vetande. Jag vet förstås inte vad som är värre, men slutresultatet torde tyvärr bli det samma. Hetsandet skruvas hela tiden upp och förr eller senare kommer klyftan mellan de som har dessa orealistiska förväntningar (som bygger på de ovan nämnda lögnerna) och de som har en mer balanserad syn på vad som är möjligt att göra att bli så stor att samhället riskerar att gå sönder. 

Kristus är uppstånden!

 Vi har, igen en gång, fått fira påsk. Påsken är kyrkoårets höjdpunkt och det kristna livets mest centrala komponent. Inkarnationen (Jesu födelse) i all möjlig ära, men det var för att dö för våra synder Gud lät sig födas hit till jorden, och hans uppståndelse från de döda är det som avgör den kristna trons relevans. Som Paulus skriver: Om Kristus inte har uppstått är vår tro meningslös. (1Kor. 15:17)

Det är påsken som definierar oss som kristna. Och inte bara det. På grund av påsken, på grund av Jesu uppståndelse och hans seger över död och grav, är vi annorlunda än de som inte tror och som därmed inte lever i trons gemenskap med Herren Jesus. Vi kan nämligen leva i den här världen utan fruktan för döden. Jesus har en gång för alla besegrat döden, och alla som genom dopet och tron är förenade med honom kommer förvisso att dö, men döden kommer inte att kunna behålla oss. En dag kommer vi nämligen att uppstå till ett nytt liv för Jesu skull och i hans gemenskap. När vi vet att det är så behöver vi inte gå omkring som alla andra i den här världen och vara rädda för sådant som de som inte tror är rädda för. Vi får leva fullt ut och ha ett frimodigt och glatt hopp - ett hopp som är grundat på Jesu seger över döden. 

Kristus är uppstånden, och för att han har uppstått kommer också vi att göra det samma en dag. Kan en människa ha det bättre än att få leva med en sådan visshet?

In i Nato

Ska jag vara ärlig trodde jag aldrig att den här dagen skulle komma. Men det gjorde den, och snabbt gick det. 

Idag blir Finland medlem i Nato och får därmed del i alla de skyldigheter och rättigheter ett sådant medlemskap innebär. Framför allt blir vi idag en stor del av västs frontlinje mot Ryssland och därmed ett potentiellt första slagfält i fall av ett utvidgat krig mellan Ryssland och väst. Jag tror faktiskt inte många inser hur allvarligt och farligt läge vi nu har försatt oss i. I stället talar de flesta om det "skydd som artikel fem i Natos grundfördrag ger oss" och glömmer bort att artikel fem är som en dörr som går i båda riktningarna samtidigt som vi alltså i.o.m. detta medlemskap har gjort oss själva till en måltavla för Rysslands aggressioner i fall av en eskalerad konflikt. 

Men inte nog med det. Från och med idag är vi medlemmar i samma försvarsallians som Turkiet - en muslimsk stat som vägrar erkänna det folkmord på kristna armenier landet kallblodigt begick för hundra år sedan. Denna oerhörda skamfläck har garanterat inte kommit upp i de "förhandlingar" landets ledning har fört med Turkiet och dess diktator Erdogan inför Natointrädet. Det i sig är en skamfläck för våra ledare och vårt land. Alltid, i alla förhandlingar med Turkiet, borde detta vara den första punkten på agendan. En statsledning som vägrar erkänna ett så här färskt och oerhört brutalt folkmord är nämligen, som åtminstone jag ser det, inte att lita på i någon fråga. 

Och med detta land, och denna statsledning, är vi nu alltså allierade. Tro mig, detta kan det aldrig komma något gott ur. 

Den som vill får gärna ta sig an en liten "hemläxa". Så här i tider av Nato-inträde kan det vara på sin plats att igen läsa profeten Jeremias bok. Det ska åtminstone jag göra. Ja, och så kan det vara på sin plats att återkalla den bön som (felaktigt) har tillskrivits president Kallio för att bevara för sig själv insikten om varifrån den hjälp som håller kommer. Och, behöver jag säga det?, den hjälpen kommer INTE från Nato. 

Taivaallinen Isämme, katso armossasi kansamme puoleen. Sinä olet luonut sen ja rakastat sitä. Sinä näet, että se on mitä suurimmassa vaarassa. Siksi rukoilemme Sinua: Herra, auta meitä hädässämme äläkä anna meidän hukkua. Lahjoita kääntymys synnin ja laittomuuden teiltä, jotka johtavat kansamme tuhoon. Herra, armahda meitä.
Herra Jeesus Kristus, ilman sinua olemme voimattomia hävittäviä voimia vastaan, jotka tulvivat kansamme yli ja myrkyttävät sen. Siksi me kerskaamme Sinun voitostasi pahuuden henkivaltoja vastaan, joiden vaikutukset ovat joka päivä sanoin ja kuvin julkisuudessa nähtävissä. Herra, sinä olet Golgatan ristillä voittanut pimeyden vallat. Niiden täytyy väistyä myös tänään, koska ylistämme Sinun nimeäsi niiden ylitse. Tähän me uskomme, sillä Sinä voit myös meidän aikanamme varjella ihmiset saatanalliselta eksytykseltä. Herra, armahda meitä.
Auta meitä Pyhän Henkesi kautta ryhtymään omassa elämässämme taisteluun syntiä vastaan ja olemaan kestäviä loppuun asti. Tee meidät kansamme keskellä merkiksi Sinun vapahtavasta armostasi. Täytä meidät niin Sinun rakkaudellasi, että me tulemme kuuliaisiksi Sinun käskyillesi. Rakkautesi olkoon meissä se voima, joka voittaa pimeyden vallat kansassamme.
Herra Jeesus Kristus, kaiken me voimme Sinun kauttasi, siihen me uskomme. Armahda meitä. Aamen.

Analys

Idag är det dagen efter. Riksdagsvalet, alltså. Och då är det tid och plats för en liten analys. Finland tog en skarp högersväng i gårdagens val, och det kommer (förhoppningsvis) att synas i den politik som kommer att föras under de kommande fyra åren. Någon garanti finns förstås inte, kanske någon kommer ihåg hur galet det gick för fyra år sedan när en majoritet av finländarna röstade på ett borgerligt parti och vi ändå fick en vänsterregering... 

Nå, nu blev giren högerut ännu tydligare, och det kommer som sagt att kännas. För många kommer det att bli ytterst smärtsamt, tyvärr. Orsaken är förstås inte att vi får en borgerlig regering utan orsaken är att vi under en lång tid har levt skyhögt över våra tillgångar, något som inte kan fortsätta längre. Problemet är att i första hand att detta kommer att innebära kraftiga nedskärningar. Men det är inte det enda problemet, vilket jag återkommer till nedan. Vänsterpolitiken de senaste fyra åren (och i vänsterpartiernas valprogram) har gått ut på att fortsätta leva över våra tillgångar och hoppas att ekonomin på något magiskt sätt ska fixa sig själv genom ökad tillväxt (och minskad sjukfrånvaro). Alla borde förstå att magi inte finns och att detta därför inte kommer att fungera. Men likväl finns det sådana som tycks tro på denna magi och därför gav sin röst till ett vänsterparti. 

Högerpolitiken igen går ut på att balansera statens utgifter och inkomster, och när detta (efter de senaste fyra årens låt gå-politik) innebär så oerhört kraftiga nedskärningar i utgifterna finns det en uppenbar risk att detta äventyrar tillväxten, ja inte bara tillväxten riskeras utan ekonomin kan t.o.m. komma att krympa p.g.a. dessa nedskärningar. Det innebär i så fall att man måste skära ytterligare för att uppnå balans. Det behöver knappast sägas att detta är en riskabel väg att gå. Men som sagt måste något göras. 

Problemet är alltså de nedskärningar vi står inför. Men det är som sagt bara en del av problemet. Hela samhällsekonomin går tyvärr på knäna p.g.a. den allt överordnade klimatideologin och den klimathets som speciellt media har frammanat idag. De lögner vi hela tiden serveras om att vi kan förbättra samhället och ekonomin genom att bekämpa klimatkrisen och att vi har de redskap vi behöver för att nå 1,5-gradersmålet (IPCC) späder bara på problemet. Sanningen är den att de åtgärder som åläggs oss kommer att kosta skjortan - både för oss som individer och som samhälle - och därmed späda på det ekonomiska underskottet. Dessutom HAR vi inte de medel som behövs. De medel vi har (vindkraften främst) är en potentiell samhällsstoppare. Igen med en (potentiellt) astronomisk räkning bifogad. 

Men tyvärr finns det idag bara ett parti (av de tre stora åtminstone) som insett att vi, om vi vill få ekonomin på fötter, måste dra i nödbromsen vad gäller klimathetsen och klimatpolitiken. Det återstår att se om Sannfinländarna är beredda att ställa upp detta som en tröskelfråga för regeringsmedverkan. Tyvärr tvivlar jag på det. Oberoende av hur det blir med det kommer regeringsförhandlingarna att bli svåra. Förutsatt att inte Centern vänder kappan (igen) och är beredda att, trots ytterligare en svidande valförlust, öppna för regeringsmedverkan. 

Saken är nämligen den att Samlingspartiet (48 mandat), Sannfinländarna (46 mandat) och Kd (5 mandat) inte kan bilda regering. Den basen ger nämligen bara 99 mandat. Då skulle det behövas ett parti till (RN med sitt ena mandat räcker inte) för att få till en riksdagsmajoritet. De gröna kommer inte att ingå i en regering tillsammans med Sannf, och det gör inte heller Vf eller SDP. Om de alltså står fast vid det som sagts före valet. Då återstår bara SFP (som alltid vill vara med, men som denna gång har deklarerat att den inte går med på att vara med i en regering som för "sannfinländsk politik") och Centern.

Det andra alternativet (som jag inte ens vill tänka på) är att Saml friar till SDP, De gröna och SFP. Denna regeringsbas skulle ge 113 mandat med samtidigt innebära en samlingspartistiskt ledd regering som för en väldigt vänsterlutande politik. Något som skulle gå tvärt emot allt vad Saml har gått till val på. 

Så jag tror att att det kommer att bli svårt att få ihop en regering. Men som sagt är Centern i en nyckelposition, och det har hänt sig att de har svängt förr.