Om vad som borde vara regeringsförhandlingarnas första prioritet

Det är intressant hur oerhört skarpa åsikterna gällande åtstramningen/balanseringen av Finlands ekonomi är och hur mycket dessa går isär mellan vänstern och vad som brukar beskrivas som högern (men som ju inte är någon egentlig höger eftersom vi inte längre har några egentliga högerpartier i Finland idag). Från de pågående regeringsförhandlingarna rapporterades det igår att partierna långt är överens om hur de offentliga finanserna ska stramas åt, och där det tillåts kommentarer under denna nyhet kan man se denna djupa åsiktsklyfta. Här är jag av den åsikten att det är omöjligt att argumentera för att den skenande statsskulden inte är något problem utan att vi obekymrat kan fortsätta att leva över våra tillgångar. Man behöver nämligen inte se längre än till de räntor vi tvingas betala på våra lån för att inse att situationen är ohållbar. 

Nå, men det var inte det denna text skulle handla om. Det jag nu ville lyfta fram var en åsiktsyttring av Nouriel Roubini, även känd som "Doctor Doom" eftersom han förutspådde den ekonomiska kraschen 2008 och allt sedan dess har fortsatt att varna för upprepade ekonomiska härdsmältor. Hans förutsägelser har lite av "vargen kommer!" över sig, och jag tror inte att vi behöver lyssna på allt han säger. Denna gång har han dock en poäng när han varnar för att ekonomin står inför stora problem när den allt striktare penningpolitiken syns i stora svårigheter för speciellt små och medelstora företags möjligheter att kunna beviljas lån. 

Vi vet ju att just små och medelstora företag står för en stor del av arbetsplatserna inom den privata sektorn, och om dessa företag får problem med finansieringen kan hela arbetsmarknaden börja skaka. 

Det är därför lite smått ironiskt att regeringsförhandlarna nu sitter och förhandlar om åtstramningar i den offentliga ekonomin baserat på antagandet (och målsättningen) att få ut 100 000 finländare till i arbetslivet samt även diskuterar nödvändig arbetskraftsinvandring som en del av regeringsprogrammet. Allt detta är nämligen bara kosmetika ifall vi hamnar in i en situation där de små och medelstora företagens finansiering äventyras. Då faller precis alla prognoser och alla grunder för det som nu diskuteras i regeringsförhandlingarna.

Problemet är att vi redan nu, speciellt inom primärproduktionen, kan se just det som Roubini varnar för. Ja, i själva verket har vi sett det redan en tid. Det är idag nämligen närmast omöjligt att få behövliga lån. 

Därför borde regeringsförhandlarnas första prioritet vara att skapa/ta i bruk instrument för att säkerställa små och medelstora företags finansiering och möjligheter att få krediter. Både från banker, men kanske framför allt genom de kanaler staten kontrollerar som t.ex. Finnvera. Om inte detta görs finns det nämligen en stor risk att alla de diskussioner som nu förs är helt onödiga.