Om strävan att normalisera pedofili

 Det är nu snart fem år sedan Tapio Puolimatkas kolumn i nättidningen Oikea Media, i vilken han visade hur pedofili håller på att göras rumsren, skapade en hel del debatt också här i våra trakter. Det var speciellt Viveka Dahl på ÖT som reagerade och, trots att Puolimatka övertygande visade vad som var på gång, kraftigt försökte tillbakavisa hans påståenden. Jag deltog den gången i debatten så här lite på sidan om här på bloggen.

Nu fem år senare kan vi tydligt se att Puolimatka hade helt rätt, även om utvecklingen går förhållandevis långsamt. Men mycket har hänt under dessa fem år som har fört utvecklingen "framåt". Inte minst talar vi då om det i västvärlden allt allmännare fenomenet med "barnvänliga" sagostunder på allmänna bibliotek när s.k. dragqueens, alltså män utklädda till kvinnor (i sexuellt utmanande utstyrsel) går in för att sexualisera barnen. Det är för övrigt betecknande hur media och värdeliberaler överlag försvarar dylika evenemang långt på samma sätt som Viveka Dahl i tiderna försökte tillbakavisa Puolimatkas påståenden. 

Hur bedrövliga dessa "sagostunder" än är har det dock skett mycket värre saker som har som mål att förvränga samhällets syn på pedofili. Ett av de viktigaste stegen är, som vanligt, att sluta kalla äpplen för äpplen. Ordet pedofili är nämligen så kraftigt belastat att det är snarast omöjligt att få samhällelig acceptans för ett fenomen som är förknippat med detta ord. Således är en pedofil inte längre en pedofil utan en "MAP" (Minor-Attracted Person, alltså en person som attraheras av minderåriga). 

I Minnesota i USA har lagstiftarna formaliserat den marxistiska maktläran och skapat ett lagligt skydd mot diskriminering för olika minoritetsgrupper ("protected classes of people"). Detta är förstås inget nytt i sig, men det nya är att lagstiftaren försökte få igenom att även pedofiler (eller MAP:s) skulle komma att betraktas som en sådan sexuell orientering som skulle få skydd under denna lag. Alltså så att även pedofiler skulle bli en "skyddad folkgrupp". Detta har ännu inte gått igenom, men redan det att försök har gjorts i denna riktning borde stämma till allvarlig eftertanke. 

Det allvarligaste som har hänt på detta område den senaste tiden är emellertid initiativet från "International Comission of Jurists" - en internationell sammanslutning av jurister som ger utlåtanden i olika lagstiftningsfrågor. Denna kommission har, i samråd med ett par FN-organisationer, tagit ställning i pedofilfrågan och deklarerat att sexuellt umgänge mellan vuxna och minderåriga bör avkriminaliseras i sådana fall där samtycke föreligger. Notera noggrant att detta går helt i linje med det som Alfred Kinsey på sin tid talade för. Behöver jag påminna om att Puolimatka varnade för Kinsey och hans påverkan på vår tids syn på barnens sexualitet i sin kolumn för fem år sedan?

Det går som sagt inte så snabbt, men riktningen är tydlig, och målet är uppenbart för alla som inte väljer att blunda för att inte stämplas som bakåtsträvare och hbtqi+-fobiker. Detta senaste är kanske det mest skrämmande i detta sammanhang, alltså hur i normala fall någotsånär tänkande människor väljer att blunda och inte se det uppenbara.