Dumheters dumhet 3

Någon som har hört nyheten att Finlands skogar inte längre binder koldioxid utan att de är en utsläppskälla? Ingen? Nå, jag tänkte väl det. Detta var en ganska stor nyhet för några månader sedan när Naturresursinstitutet Luke publicerade sin rapport som påstod att våra skogar - som länge betraktats som en stor koldioxiduppsamlare - numera inte längre är det utan de facto släpper ut mer koldioxid än de binder. Orsaken var också uppenbar, enligt Luke: Vi avverkar för mycket skog. Samt notan: Om vi inte gör något åt detta kommer Finland att få en stor räkning eftersom vi kommer att tvingas köpa utsläppsrätter eftersom vi inte har någon chans att nå våra klimatmål.

Nå, sedan har det visat sig att Sveriges skogar fortfarande binder stora mängder koldioxid. Inte i första hand p.g.a. av att Sverige behandlar sina skogar annorlunda, utan för att de räknar på ett annat sätt. Ja, du läste rätt. Sverige räknar på ett annat sätt, och därför binder deras skogar fortfarande stora mängder koldioxid. 

Nu har dessutom NASAs satelliter som mäter koldioxidhalten i atmosfären kunnat konstatera att våra skogar fortfarande binder klart mer koldioxid än vad de släpper ut. Underskottet för hela landet uppgår till ungefär 50 miljoner ton på årsbasis. Finland, som land, är alltså en stor kolsänka. Men som sagt inte om Luke får bestämma. Notera mycket noggrant att Lukes beräkningar (för det är vad det är fråga om) bygger på modeller som har överenskommits i EU och FN och är politiskt motiverade och fastslagna. I motsats då till NASAs satelliter som mäter det verkliga förhållandet.

Orsaken till denna diskrepans mellan Lukes beräkningar och det verkliga förhållandet är, enligt artikeln, att Luke inte alls räknar med den koldioxid som våra otaliga kärr binder och inte heller fullt ut räknar med den koldioxid som binds i trävaror som exporteras till utlandet. 

Alla som inte har otur när de tänker inser givetvis att Lukes beräkningar inte håller streck och att Finland och vi finländare fortfarande binder mer koldioxid än vi släpper ut. Likväl riskerar vi att tvingas köpa extremt dyra utsläppsrättigheter av andra länder (som, får man starkt misstänka, har utsläppsrätter att sälja eftersom de inte är så nogräknade när det gäller koldioxidutsläppen). 

Så här blir det när man dels ska vara bäst i klassen, dels låter (grovt felaktiga) politiska beslut och beräkningar baserade på dessa väga tyngre än verkligheten. 

Dumheters dumhet!   

Dumheters dumhet 2

Bland annat Aftonbladet rapporterade för någon dag sedan om det kinesiska företag som ska starta upp en fabrik i Eskilstuna i Sverige för tillverkning av plastfilm för bilbatterier. Alltså en produkt som behövs för den gröna omställningen inom trafiken. Kruxet är att för att kunna producera denna plastfilm behöver företaget använda - och släppa ut - ett av allt att döma cancerframkallande ämne, metylenklorid. Ämnet är förbjudet och får inte släppas ut annat än i undantagsfall och med tillstånd från myndigheterna (Kemikalieinspektionen). Ett sådant tillstånd har erhållits, och nu planerar det kinesiska företaget att släppa ut 100 kg metylenklorid i timmen i tätbebyggt område i Eskilstuna. 

De totala utsläppen av detta ämne i Sverige under de senaste tio åren har varit 100 till 190 ton (på en tioårsperiod) och de utsläpp som nu godkänts skulle handla om 2770 ton under en tvåårsperiod - och alltså på ett mycket begränsat område. 

En undersökning från Cypern har visat att en skofabrik som släppte ut 850 gram (!) metylenklorid i timmen gjorde att risken att drabbas av hjärncancer blev 6,5 gånger större. Och det alltså med en dos som var över 100 gånger mindre än den nu aktuella dosen. 

Men vad gör man inte för att kunna producera och använda elbilar. Man får ju räkna med att vi tvingas göra vissa små uppoffringar för "the greater good". Jag är säker på att Eskilstunaborna gör denna uppoffring med glatt hjärta. Not.

 

 

Dumheters dumhet!

Nationalekonomiska föreningen i Sverige publicerade för en tid sedan en mycket intressant undersökning gällande vindkraftsbolagens lönsamhet. Skribenterna fann att vindkraftsbolagen i Sverige under en sjuårsperiod (2017 - 2023) i medeltal gjort förluster (efter finansiella poster) på 35 % av omsättningen. Detta till trots fortsätter den kraftiga utbyggnaden inom denna kraftigt förlustbringande bransch. Under de sju år som undersökningen täcker har omsättningen i de undersökta bolagen ökat trefalt.

I undersökningen konstateras att i slutet av undersökningsperioden ansökte Europas största vindkraftområde, Markbygden 1 utanför Piteå, om företagssanering p.g.a. den ohållbara ekonomiska situationen. 

Det är intressant att se att vindkraften helt enkelt inte klarar sig utan kraftiga subventioner. Vi kan dessutom notera att utan dessa skulle förlusten hos de undersökta bolagen under sjuårsperioden i fråga ha uppgått till hela 59 % av omsättningen. 

Men likväl fortsätter utbyggnaden och nya områden ödeläggs för att bereda rum för dessa monstruösa - och mycket möjligt skadliga - vindkraftstorn. 

Även om marknadskrafterna (liksom miljöhänsynen) långt har satts på undantag när det gäller klimatarbetet och investeringar i detta hopplösa projekt kommer verkligheten förr eller senare att hinna upp även dessa ideologiskt motiverade satsningar och vindkraftsbolagen kommer att börja gå i konkurs. Vad gör vi då med dessa monster till fläktar som står som monument över människans galenskap så gott som överallt på landsbygden? Vem tar ansvar för nedmonteringen och destruktionen av denna enorma mängd problemavfall som det handlar om? Svaret är enkelt: Givetvis är det skattebetalarna som får bära notan. 

Det finns politiker som har efterlyst någon form av avgift som vindkraftsbolagen skulle åläggas att betala in till en fond som sedan skulle finansiera nedmonteringen av dessa torn, men eftersom detta ytterligare skulle försämra lönsamheten (läs: förstora förlusterna) har detta givetvis inte fått något större understöd.

---

Helt konkret planeras just nu en stor vindkraftspark i Pedersöre (väster om Sisbacka och Lillby) i nära anslutning till bebyggelsen där. Jag kan inte begripa hur våra lokalpolitiker har kunnat gå med på denna etablering, särskilt inte med bakgrund i den ekonomiska realitet som vindkraftsbolagen lever och verkar i. Finns det ännu möjlighet att stoppa denna (ursäkta kraftuttrycket!) fullständigt idiotiska satsning som inte bara kommer att innebära en kraftig miljöförstöring utan också om några år kan komma att stå där som ett herrelöst monument över människans galenskap?  

Välsignelsebrist

Regeringen har kommit halvvägs, och det är väl knappast någon underdrift att säga att de inte har lyckats uppnå sina målsättningar. Sysselsättningen, statsskulden, tillväxten och statsfinanserna överlag är inte sådana de skulle ha varit om målen skulle ha uppnåtts. Det oaktat blir det nu en kursomläggning med skattelättnader och ökad upplåning inför den andra delen av regeringsperioden. 

Detta är en av de stora nackdelarna med parlamentaristisk demokrati. Makthavarna kan inte göra det som behöver göras eftersom de, om de behövliga åtgärderna är tuffa, kommer att röstas bort från makten vid nästa val. De nya åtgärderna luktar valfläsk lång väg, och som ett resultat av detta kommer statsskulden igen att ta ett stort kliv uppåt. 

Vi lever helt enkelt över våra tillgångar, och inte ens denna regering som gick in i uppgiften med klara målsättningar att få bukt med skuldsättningen har lyckats bryta trenden med kraftig ökning i statsskuld. Detta är oerhört oroväckande, och med en kraftigt åldrande befolkning, en väntande (extremt dyr) upprustning och en (ensidig och omöjlig) kamp mot klimatförändringen (med kraftigt försämrad konkurrenskraft som enda (?) följd) runt hörnet ser det mycket dåligt ut. Lägg därtill en lång tid av närmast nolltillväxt i ekonomin (sedan 2008) och inga positiva tecken framöver. 

Som jag tidigare har skrivit är problemet ändå inte att vi har för lite pengar utan att vi har för lite välsignelse. Jag har länge, länge, varnat för att ett land som bär det kristna namnet men som tar beslut som går tvärt emot Skaparens vilja inte kan räkna med fortsatt välsignelse. Nu börjar vi se resultatet av våra beslut.

Så vad ska vi göra? Mera nedskärningar? Kraftiga satsningar på ekonomisk tillväxt? Kraftigt ökad arbetskraftsinvandring? 

Låt mig vara tydlig: Inget av detta kommer att fungera. Det vi behöver göra är att omvända oss. Som individer, och som folk. Inte för att få ekonomin på fötter, inte i första hand åtminstone, men för att vi behöver det för vår egen del. Idag är vi i västvärlden, Finland inberäknat, oerhört vilsna. Vi mår dåligt, helt enkelt. Dessutom, och det är förstås det viktigaste, har vi tappat bort evighetsperspektivet. Som ett resultat av vårt uppror mot Skaparens goda vilja och hans bud har vi dessutom förkastat den välsignelse han vill ösa över oss och som vi har fått njuta av under en lång tid. 

Nu säger jag givetvis inte att en bred och omfattande omvändelse skulle reda upp ekonomin som genom ett trollslag. Men vi vet att Gud vill välsigna. Att sluta tacka nej till hans välsignelser skulle vara en bra början. 

 

Deal or no deal?

Fredsförhandlingarna gällande kriget i Ukraina är inne i ett mycket avgörande läge. Det avtal som USA/Trump har föreslagit är verkligen inget bra avtal för Ukraina, men om Trump menar allvar och detta är det sista avtalsförslaget från USA:s sida får vi verkligen hoppas att de stridande parterna går med på det. Om inte kommer ansvaret för förhandlingarna att falla på Europa/EU, och hur det har gått har vi sett redan i flera år. Det har inte gått alls. 

Trump uppges, enligt Iltalehti, ha sagt att Ukraina och Zelensky "kan få fred nu eller strida i tre år till och förlora hela landet". Detta är ett oerhört cyniskt uttalande, men inte desto mindre torde det vara helt sant. Dessutom får vi tillägga att detta inte är hela sanningen. Om USA drar sig ur förhandlingarna och ansvaret faller på EU kommer kriget med stor sannolikhet att eskalera och Nato/Europa dras in i det som stridande part. Med stor sannolikhet utan USA:s medverkan. Detta eftersom en stor majoritet av EU:s ledare idag inte begriper vad konflikten handlar om och därmed kommer att försöka släcka elden med bensin. 

John Mearsheimer fick, aningen oväntat, muntur i Iltalehti för en tid sedan, och han förklarade tydligt och rakt på sak vad hela denna konflikt handlar om. Tyvärr finns det inga hörande öron i EU:s ledning för denna förnuftets röst, utan i stället är det krigshetsare likt Pekka Toveri som sitter vid maktens spakar. Detta kan visa sig vara fullständigt katastrofalt. Inte bara för Ukraina utan för hela Europa och för världsfreden.

Kristus är uppstånden!

Idag hälsar vi kristna varandra med dessa ord. "Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!"

Påsken är den största kristna högtiden, och påsken handlar om att världens synd är sonad och döden är besegrad. Jesus dog för världens synd, och på den tredje dagen klarade döden inte längre av att behålla honom utan han stod upp och öppnade gravens dörrar från insidan.

Det viktiga här är att Jesu uppståndelse inte bara är en vacker tanke, en from förhoppning eller en efterhandskonstruktion. Inte heller är det ett missförstånd eller en misstolkning. Nej, Jesu uppståndelse är ett faktum. Något som verkligen hände. I den samma fysiska historien där du och jag lever och en dag kommer att dö, där uppstod Jesus från de döda. Det betyder att döden är besegrad HÄR. I den samma historien där du och jag en dag kommer att läggas i en kall och mörk grav har en grav en gång tvingats ge upp sitt rov.

Och inte bara det. Jesus gör klart att hans seger över döden inte var något som han gjorde för egen del. Han var utan synd och därför skulle han aldrig ha behövt dö. Men han gick in i vår situation och tog vårt dödsstraff på sig och sonade vår enorma skuld. Gud själv sonade den skuld vi hade inför honom. När han sedan besegrade döden gjorde han också det för vår skull. Han gör klart att alla som genom tron är förenade med honom kommer att få del av en liknande uppståndelse. I klartext: Döden kommer inte att få sista ordet. Den människa vars liv är förenat med Jesus kommer också en dag att uppstå ur sin grav till ett nytt och fullkomligt liv, ett liv som aldrig någonsin kommer att ta slut och där sjukdomar, lidande, nöd och död inte kommer att ha någon plats.

Den första kristna påsken vände historien. Kanske det var, som jag spekulerar i min bok, exakt i gryningen (klockan 06:23) den femte april år 33. Men det exakta klockslaget och datumet är egentligen oväsentligt – orsaken till att jag gärna försöker laborera med exakta termer är att jag vill visa att detta verkligen hände på en plats vi kan besöka och på en tidpunkt som finns i vår almanacka. Det viktiga är att just då, då vände historien. Fram till att Jesus trädde in i vår värld, i vår historia, hade döden regerat fullkomligt oinskränkt. Men när Jesus steg ut ur sin grav förändrades världen totalt. Dödens makt var bruten, en gång för alla.

Detta är det mest revolutionerande som någonsin har hänt. Alla kategorier medräknade. När den kristna tron åren och decennierna efter Jesu död och uppståndelse spred sig som en löpeld över den då kända världen var det just Jesu seger över döden som var det centrala. Det som gjorde att kristendomen blev en så enorm framgångshistoria. Märk väl, detta ännu medan sådana som hade sett den uppståndne fanns kvar i livet och kunde bekräfta hans uppståndelse.

Det finns de som säger att det finns ungefär 4000 religioner i världen. Lägg därtill en hel massa filosofiska skolor som inte räknas som religioner. Vi får ännu lägga till mänsklighetens samlades visdom inom det vetenskapliga området. INGEN av dessa har någon lösning på mänsklighetens största problem, och då talar jag givetvis om döden. Men den kristna tron har denna lösning.

Jesus är uppstånden! Och för att han är uppstånden kommer döden inte heller att få sista ordet i mitt liv. Inte heller i ditt om du är förenad med honom genom tron.   

Kristus är uppstånden! 

Mycket intressant artikel!

ÖT har publicerat en mycket intressant artikel som berättar att "Unga män söker sig till kyrkan". Läs gärna artikeln! 

Några saker vill jag ändå påpeka. I artikeln blir det klart att det egentligen inte är till kyrkan de unga männen söker sig, åtminstone inte i första hand. Nej, utan det är till Jesus de söker sig. Detta är viktigt att notera. Det som är skrämmande här är att kyrkan inte riktigt tycks vara beredd att ta emot dessa unga män, åtminstone inte på alla håll. Jag har hört det tidigare i anslutning till den (kan vi säkert kalla det) väckelse som är på gång, att det finns krafter i kyrkans ledning som bekymrar sig över detta eftersom "situationen är ett exempel på framväxten av ett växande intresse för allt mer konservativa tolkningar av tron som kan vara diskriminerande mot till exempel sexuella och könsminoriteter samt kvinnor". 

Jag blir bedrövad när jag läser ord som dessa. Det viktiga tycks inte vara att män(niskor) kommer till tro, utan det viktigaste är att sexuella minoriteter inte utmanas av en "konservativ tolkning av tron". Jag hoppas att de som ger uttryck för dylika tankar skulle få upp ögonen för hur absurd deras position och deras oro är.

En annan sak som sägs i artikeln är att klyftan mellan unga män och unga kvinnor blir allt bredare. De unga männen söker sig till Jesus (och blir allt mer konservativa) medan de unga kvinnorna blir allt mer liberala och vänsterorienterade. Detta kan givetvis vara ett problem på vissa håll, men i huvudsak torde detta ändå handla om att en del av de unga kvinnorna - som både syns och hörs - blir allt mer liberala och vänsterorienterade ("Generation Thunberg"), medan många ändå inte radikaliseras på samma sätt. Artikeln i ÖT slutar också med att Lucas Finskas, en av den unga männen som intervjuas, konstaterar att "Kvinnorna är fortfarande där och har inte försvunnit någonstans. Men det som har hänt är att fler unga män också har börjat hitta hit, och jag tycker att man ser intresset lite överallt just nu."

Så är det säkert. 

Jag vill avsluta denna text med en liten uppmaning: Be gärna med mig för denna pågående väckelse! Be att kyrkan skulle vara öppen för vad som är på gång och, likt kyrkoherde Fredrik Kass som också kommer till tals i artikeln, skulle se detta som något spännande och positivt.

Se människan!

Orden i rubriken är de ord Pilatus sade åt folkmassan sedan han låtit prygla och misshandla Jesus efter det förhör han hållit med honom på långfredagens morgon. Där står Jesus inför folkmassan, blödande, klädd i en purpurröd mantel och med törnekronan på huvudet. Pilatus försökte ännu en gång få Jesus frikänd och frisläppt ("Jag finner inte denna man skyldig"), men folket tillät det inte utan ropade, uppfyllda av hat mot honom: "Korsfäst!"

Pilatus, hårt trängd som han var mellan viljan att göra rätt och rädsla för att hamna i onåd hos kejsaren, vågade inte göra annat än att göra folket till viljes och låt så korsfästa Jesus. Resten är historia, som det heter. 

Pilatus hade rätt. Den man som stod framför honom var en människa, fullt ut. Men Pilatus hade också fel. Den man som stod framför honom var ingen mindre än Gud själv i mänsklig gestalt. Sann Gud, men också¨sann människa. "Se människan!"

Paulus hade också rätt när han konstaterar att Jesus var oskyldig. För det var han. Men likväl bar han på skuld. Inte sin egen, utan den skuld han bar hade lagts på honom. Den skuld han bar där han stod inför Pilatus var vår. Din och min. Jesus hade tömt bägaren till sista droppen, den bägare som var fylld med mänsklighetens samlade syndaskuld. Så ja, Jesus var oskyldig, men samtidigt bar han en enorm skuld på sina axlar. 

När Jesus dog på korset var det Gud själv som dog. Han hade stigit ner från härligheten, ner i tiden och in i det att vara människa. Han var prövad i allt, som Hebréerebrevets författare skriver, men utan synd. Nu hade tiden kommit när han skulle ta människans plats. Nu skulle Guds vrede över synden utkräva syndens rättvisa och välförtjänta straff. 

Se människan! 

Inse att det egentligen skulle ha varit du och jag som borde ha stått där. Det var vi som hade förtjänat den behandling Jesus utstod. Det var vårt straff han tog. Vårt lidande han led och vår död han dog. 

Så igen: Se människan! Se det oerhörda offer Gud själv gjorde när den fullkomligt oskyldige och syndfrie görs till synd. 

För dig och mig. För vår frälsnings skull. För att vi som var döda i våra synder skulle få liv  

Han dog för att vi skulle få leva. Det är långfredagens budskap. 

Så: Se människan! Och när du ser den slagne, blödande Jesus där framför Pilatus och framför allt när han hänger där på korset, genomborrad till händer och fötter och kippande efter andan, se hur hemsk synden är och hur fruktansvärd syndens följder är. Detta är straffet för din synd. Så här hemsk är den och så här förskräckliga är dess följder. 

Se människan! För dig slagen, plågad och korsfäst. För dig. I stället för dig.

Livlig helg

Den kommande helgen kommer att vara livlig här hos oss. I morgon kväll, lördag, ordnar Slef:s avdelning i Esse-Kållby ett Sångcafé i Kållby bönehus kl 18 (Centrumvägen 312). Mikaela Malmsten-Ahlsved medverkar som kantor och jag håller en andakt. Alla är välkomna med och sjunga faste- och påsksånger från främst Sionsharpan.  

På söndag kl 14 medverkar jag med predikan i ett Söndagsmöte i Koskeby bönehus i Vörå. Tomas Klemets predikar också, och Johan Sten är kantor medan Hannah Helsing spelar violin och sjunger. Även om jag inte är arrangör för detta möte vågar jag säga att alla intresserade är varmt välkomna också till detta tillfälle.

Samtal och bön

Världen blir allt oroligare, och många människor börjar nu märka av det också i sin vardag. Jesus säger, rakt in i vår situation: 

Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna. Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra? Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har! Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga. Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det. Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.                  (Luk. 12:22-32)

Kom gärna med i vår samtals- och bönegemenskap! Vi samlas i kväll kl 19 i Ytteresse bönehus. Som jag tidigare har skrivit är detta ingen bönegrupp, utan varje samling är fristående så det går bra att komma med även om du inte har varit med tidigare. Välkommen i Jesu namn! 

Mera om "Så säger Herren" och annat aktuellt

Det blev tydligen oklart för vissa läsare vad jag avsåg när jag i den förra texten skrev att en präst behöver kunna säga "Så säger Herren!". Detta kan jag sluta mig till eftersom diskussionen i kommentarfältet spårat ur och börjat handla om, i sammanhanget, oväsentligheter. Eftersom jag hänvisade till de två prästernas utsago om att SveK står för en tro som "vill låta de stora, olösliga existentiella frågorna förbli just sådana" trodde jag att det var självklart att det var just dessa frågor jag avsåg. Med detta givetvis inte sagt att allt Guds ord gäller, men jag fördrar att försöka fokusera på det allra viktigaste här.

Saken är nämligen den att de stora existentiella frågorna inte alls är olösliga. För oss människor - som inte kan se längre än vad vårt jordeliv räcker - skulle de givetvis vara det, men som jag också skrev är kristendomen en uppenbarelsereligion. Gud har uppenbarat dessa saker för oss människor, och när så är fallet ska, och får, vi inte låtsas som om att så inte har skett. Den som gör det, om det alltså handlar om en präst som är satt att förkunna Guds ord, bör omedelbart söka sig till ett annat jobb.

Vi som är Guds ords predikanter kan, och ska!, med stor frimodighet förkunna att döden är övervunnen. Vi kan, och ska, förkunna att Jesus har besegrat döden och att alla som är förenade med honom genom tron inte kommer att förbli i graven. Så som Jesus har uppstått kommer också vi att uppstå, en gång vid den sista basunens ljud (1Kor. 15:52). 

Som sagt, den som inte kan säga detta ska inte vara präst. 

---

I går kväll berättade nättidningen "Seurakuntalainen" om ett tvådagars symposium som hållits i Ryttylä 8-9/4. Tidningen rubricerar detta som ett "historiskt skeende" som samlade 150 förkunnare, präster, medarbetare och påverkare från åtta av vår kyrkas väckelserörelser. Detta är ännu ett steg framåt inom ramen för Kirkkokansa - Kyrkfolket", och jag kan inte uttrycka hur oerhört gärna jag skulle ha önskat att jag hade kunnat vara med. Tanken var att jag skulle ha varit där (tågbiljetterna var redan införskaffade), men tyvärr satte arbetsuppgifterna käppar i hjulet. Nåväl, det ska bli intressant att se vad som följer av detta onekligen kyrkohistoriskt viktiga symposium. Åtminstone torde biskoparna skaka i sina skor (som det heter på engelska) eftersom detta visar att kyrkan riktigt på allvar knakar i sina fogar på grund av deras avfall från biblisk kristendom.

 

Om sanningen och sanningsanspråk

Jag har flera gånger påtalat det faktum att vi i vår kyrka idag kan se tydliga tecken på att vi har två olika religioner som lever sida vid sida. I samband med förra hösten Kyrkhelg blev det mer än tydligt att Bo-Göran Åstrand (biskop i Borgå stift) står för något helt annat än det som kyrkan i alla tider har trott och bekänt när han mer eller mindre avskaffat synden syndafallet och menar att människan är skapad av Gud sådan hon är och därmed duger inför Gud som sådan. (Huruvida detta endast gäller representanter för sexuella minoriteter blir dock inte helt klart...)

För någon dag sedan råkade jag hitta ett annat tydligt exempel som tydligt visar att vi har två helt olika religioner i kyrkan. Denna gång kommer exempel från Sverige, och det sätter fokus på den kanske mest centrala punkten i denna soppa, nämligen sanningsfrågan.

Två präster, Hillevi Uddenfelt och Olle Liljefors, skriver i ett inlägg på Facebook som fått stor spridning att Svenska kyrkans "lågmälda och lite försiktiga framtoning nu har blivit en underbar lovsång till en levande och utforskande tro". Vidare att SveK står för en tro där "snabba svar och sanningsanspråk lyser med sin frånvaro". Denna tro, skriver de, är en tro som "vill låta de stora, olösliga existentiella frågorna förbli just sådana".

Här har vi med andra ord två präster som inte kan göra det som är en förkunnares viktigaste uppgift, nämligen att med frimodighet kunna säga "Så säger Herren!" – och som dessutom menar att detta är en mycket bra sak. Udden i FB-inlägget är riktad mot en "tvärsäker" form av kristendom som kan hittas på t.ex. sociala medier och som idag tilltalar speciellt unga människor.

---

Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: En präst som inte kan säga "Så säger Herren!" när det gäller de stora existentiella frågorna (eller gällande andra frågor också för den delen) ska inte vara präst! Han (eller hon) ska göra något annat. Sälja försäkringar, köra taxi eller vad som helst. Men inte stå framför en församling och låtsas ha något att ge.

Nu kanske någon tycker att detta inte passar sig att säga för någon som påstår sig ha ett (starkt) liberalt drag. Men då missar man helt det faktum att alla präster i sin vigning lovar att hålla sig till Guds ord och förkunna i enlighet med det ord som gör klara och tydliga sanningsanspråk. Den kristna tron är en uppenbarelsereligion, och det Gud har valt att uppenbara ska, och får, vi människor inte försnilla på det sätt som dessa två präster gör.

Det är verkligen inte attraktivt och sannerligen inte välsignelsebringande att förneka den sanning som Guds ord uppenbarar för oss. Det är, tvärt om, både förkastligt och förtappelsebringande.

Om rättsstatshaveriet

Som bekant blev Marine LePen för några dagar sedan dömd för missbruk av EU-pengar. Förutom en fängelsedom och böter innebär domen att hon, om domen inte upphävs, inte kommer att kunna ställa upp i det franska presidentvalet 2027, ett val inför vilket hon i detta nu har starkast stöd i opinionsmätningarna. Domen har kritiserats både från höger- och vänsterhåll som varande politiskt motiverad. Vi kan också notera att den kritik USA:s president Donald Trump framfört mot domen har mötts av stark kritik av bl.a den franske premiärministern Francois Bayrou som påstår att det finns starka strävanden på många håll i världen att bygga en illiberal internationell rörelse vars mål är att "mänskliga rättigheter, rättsstat och demokratisk förståelse mellan nationer ska tillhöra det förflutna".

Detta måste bara vara något av det bästa exemplet på "nyspråk" vi har sett på länge! Detta som Bayrou tillviter bl.a. Trump är ju exakt det som "liberalerna" inom EU håller på med. I det system han företräder innebär "rättsstaten" att politiska motståndare fängslas och hindras att ställa upp i val på grund av (små) förseelser som aktörer som har "rätt" politiska åsikter kommer undan med. 

Nåväl. Jag ska ännu ge honom och EU en chans att bevisa att jag har fel. De senaste dagarna har det nämligen uppdagats ett betydligt större och mer graverande missbruk av EU-pengar. Det har visat sig att en rad klimat-NGO:er har använt medel avsedda för klimatarbete för att attackera och misskreditera politiska motståndare på högerkanten. Målet har varit att attackera kritiker av EU:s klimatpolitik genom diverse smutskastningskampanjer. Notera detta noga: Med pengar som var avsedda för en helt annan typ av verksamhet. 

Så, EU, upp till bevis! ÄR EU och de Europeiska länderna fortfarande en rättsstat? Om LePens förseelse var värd fyra år i fängelse och ett förbud att agera inom politiken torde detta vara värt, låt oss säga, kanske tio år i fängelse och ett livslångt förbud att verka inom någon NGO? 

Jag vågar hävda att detta kommer att resultera i en liten klapp på handleden och ett litet "aja baja!". Om ens det. Som det just nu verkar kommer media åtminstone att tiga ihjäl detta. Och med det skulle det så vara bevisat att domen mot LePen är politiskt motiverad och att EU inte längre uppfyller rättsstatskriterierna. 

Men som sagt, vi ska ge EU en chans att bevisa att jag har fel! 

Erik Vikström har fel

 För några dagar sedan damp en pappers-ÖT ner i vår postlåda. Jag läser vanligen ÖT endast digitalt, men när vi nu fick pappersversionen bläddrade jag ändå lite i den. Insändarsidorna är förstås fulla så här inför valen, men den insändare mina ögon fastnade på var Erik Vikströms "kommentar om präst och församling i Karleby". Där skriver han bl.a. att "Allt är rätt och bra med dem och med de ämbeten som de innehar" - syftandes på Karleby svenska församlings tre präster (som namnges med sina förnamn i insändaren). 

Vidare skriver han, om våra biskopar, att de "fått sina ämbeten eller uppdrag i enlighet med apostolisk sed ... Och därmed har de förbundit sig att slå vakt om en kristendom som i både tro och liv befinner sig i apostlarnas efterföljelse". 

Jag är övertygad om att Erik Vikström tror på det han skriver, men tyvärr har han fel. Vad gäller prästerna i Karleby svenska församling behöver vi konstatera att prästämbetet inte är ämnat för kvinnan, och därmed är det INTE rätt och bra med alla de tre nämna prästerna eftersom en av dem är kvinna. Någon kanske tycker att detta låter hårt, men så säger Guds ord, och det är vad vi har att hålla oss till. Oberoende av om vi är lekmän, präster, biskopar eller emeritusbiskopar. 

Det senare citatet är till viss del korrekt (det gäller de manliga biskoparna men inte de kvinnliga), men det stora problemet är att íngen av våra biskopar idag gör det de har förbundit sig att göra. Detta försummar Vikström noga att säga. 

Avsikten med Vikströms insändare är att försöka bevara kyrkans enhet (och förmå församlingsmedlemmarna att delta också i orätta gudstjänster i stället för att gå till missionsstiftets gudstjänster). Detta gör han genom att, igen helt felaktigt, påstå att "allt annat [än det att "Ty genom ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande vilken hos dem som hör evangelium frambringar tron var och när det behagar Gud] kommer i andra hand och får inte bli kyrkosplittrande". 

Orsaken till att Vikström har fel säger han själv i det följande när han citerar vidare från Augsburgska bekännelsen: "Därför är det för kyrkans sanna enhet tillräckligt och nog att vara ense i frågor om evangeliets lära och förvaltningen av sakramenten". 

För det första: Sakramenten förvaltas av en präst. Om denna präst inte är vigd enligt apostlarnas anvisningar (i detta fall: är en kvinna) är vi inte överens om sakramentens förvaltning i kyrkan idag. För det andra, och detta är oerhört viktigt, finns det idag i vår kyrka två olika religioner som existerar sida vid sida. Den ena, som kyrkan i alla tider har bekänt sig till, talar om synd och nåd, lag och evangelium. Den andra, som merparten av våra biskopar bekänner sig till, kallar inte längre synden för synd och har därmed också underkänt nådens evangelium som den enda vägen till gemenskap med Gud. 

Biskoparnas och kyrkans lednings avfall från sann, biblisk kristendom är tyvärr så allvarligt att det motiverar ett avståndstagande från dem och alla de präster som går på samma linje och inte tar avstånd från biskoparnas villoläror. Med andra ord är biskoparnas avfall kyrkosplittrande, oberoende av om Erik Vikström försöker påstå något annat. Helt enkelt för att detta inte längre handlar om några "för vår tro sekundära saker". Varken när det gäller ämbetet och framför allt inte när det gäller förkunnelsen. 

Vi befinner oss just nu i en situation som inte kan fortgå. Många folkkyrkomedlemmar "röstar med fötterna" och söker sig bort från en fallen kyrka. Jag förstår varför Erik Vikström inte gillar detta, men även han borde inse att falsk lära är inget annat än livsfarlig. Då talar vi dessutom inte om vårt jordiska liv utan om det eviga livet.   

Om tullarna

Så gick det som jag befarade, men inte riktigt trodde. USA slår EU med 20% importtullar (och andra länder med ännu större tullar). Jag hade räknat med att också detta var något som Trump bara viftade med för att få en bättre förhandlingsposition, men tydligen inte. 

Dessa tullar är förstås helt i linje med Trumps "America first"-agenda - liksom de är helt i linje med den alltid närvarande amerikanska okunskapen om allt som ligger bortom deras egen horisont. 

Motiveringen för tullarna är att USA har "behandlats illa" av sina handelspartners. Enligt uppgift ska det heta att "USA spelar helt enligt regelboken medan andra länder använder sig av bl.a. barnarbetskraft". Som sagt är detta ett uttryck för att amerikanerna överlag inte klarar av att se längre än sin mycket begränsade horisont. I själva verket har Europa betydligt striktare regler gällande hur företag behandlar sina arbetstagare, men detta är antingen helt obekant i USA eller så menar man "over there" att det som USA gör är den riktiga måttstocken och om någon gör mera eller bättre så spelar det ingen roll i sammanhanget. 

---

Detta med tullar är förstås i och för sig inget nytt. Redan Biden-administrationen införde handelstullar för att försvara den egna industrin, men dessa tullar är i en helt annan storleksklass och drabbar mycket bredare. Sedan är givetvis också det faktum att det är Trump som ligger bakom något som också retar speciellt europeiska politiker och som triggar till motåtgärder. 

Frågan är nu vad som kommer att ske. Uppenbarligen kommer Trump-administrationen att fullfölja sina planer gällande tullarna, och jag har svårt att se hur detta inte skulle leda till någon form motåtgärder och ett därpå följande handelskrig. Detta handelskrig kommer att drabba världsekonomin negativt, men hur negativt är väl bara något vi kan försöka gissa oss till. Hur som helst får vi anta att följderna kommer att drabba små aktörer mera än de stora. Det är som när två slåss på skolgården: Ingen klarar sig utan skavanker, men den större brukar vanligen klara sig undan med mindre skador. 

Hur som helst är detta en mycket tråkig utveckling.  

Intressant artikel

Kyrkpressen har publicerat en intressant artikel angående kreationism på sin webbplats idag. Tyvärr genomsyras artikeln av ett illa dolt förakt för kreationismen (och delvis även för de som står för denna), börjandes från rubriken där kreationismen framställs som något som "bubblar" (och jäser) i stiftet. Men om man klarar av att bortse från detta ger artikeln en hel del. Framför allt får man anta att den kommer att ge upphov till en hel del reaktioner.    

Jag noterar att det är tre Essebor och två Larsmobor som intervjuas i artikeln och att alla de intervjuade har väckelserörelsebakgrund i någon form. (Fyra av de fem har, för att nämna det, predikat i Ytteresse bönehus åtminstone någon gång det senaste decenniet.) 

Det är anmärkningsvärt att det nästan krävs att man går till väckelserörelserna idag för att hitta personer som vill och vågar stå upp för en så självklart kristen grundsanning som det att Gud har skapat världen. Detta är ju något som borde vara en fullständig självklarhet för den som bär det kristna namnet, men tyvärr är det inte så längre idag. LFF:s verksamhetsledare Stig-Erik Enqvist säger detta klart och tydligt: "Varje söndag när vi samlas till gudstjänst så läser vi ju ”Jag tror på Gud Fader, den Allsmäktige, himmelens och jordens skapare”. Om man inte tror på Gud som Skapare ska man inte läsa trosbekännelsen." Eller med lite andra ord (jag minns inte vem som sade det), då gällande kyrkans präster: "Den som måste sätta fingrarna i kors bakom ryggen när han läser trosbekännelsen ska inte vara präst".

Varför inte, kanske någon frågar? Vi hittar svaret i LFF:s rapport kring framtiden i kyrkan som även citeras i artikeln: "[Genom att] anpassa sig till sekulära dogmer [som] utvecklingsläran [har kyrkan] förlorat den bibliska auktoriteten att stå upp till försvar för kristendomens grundsanningar”.  

Det är precis så det fungerar, och detta är en stor orsak till att kyrkan har spelat ut sig själv och tillåtit sig att bli irrelevant för många människor idag. För vem behöver en "förkyrkligad" version av världens sätt att se på tillvaron? Om vi får samma sak genom att slå upp söndagens tidning när vi sitter vid frukostbordet, varför skulle vi då gå till gudstjänsten? 

---

Jag skrev ovan att Kp:s artikel, trots den negativa grundtonen, ger en hel del. Det bästa med artikeln är att fem predikanter/väckelseledare ges en plattform där de får och kan presentera ett stabilt alternativ till den bittra skapelseförnekelse som ljuder i de flesta kyrkorna i vårt stift idag. Det ska Kp ha en eloge för. Trots allt. 

 

Mera totalitarism

 Jag skrev i den förra texten att Europa, främst då Västeuropa, stadigt är på väg mot en ny form av totalitarism. Yttrandefriheten, och därmed demokratin, är allvarligt hotad. När vi dessutom lägger till de fall av rättslig förföljelse och diskvalificerande av högerpolitiker som blir allt vanligare börjar bilden framträda allt tydligare. Försöken att stoppa Donald Trump på rättslig väg i USA misslyckades, men i Rumänien bestämde valmyndigheten att höstens presidentval skulle tas om när "fel" kandidat vann den första omgången. Sedan stoppades högerns Calin Georgescu helt från att delta i det nya valet. Nu har samma sak skett också i Frankrike där en domstol, på helt tydligt politiska grunder, stoppar förhandsfavoriten, högerns Marine LePen, från att delta i presidentvalet 2027. 

Som sagt tar jag inte ställning till Gerogescu, och inte heller nu till LePen, eller till det åtal som har väckts mot den senare, men det är helt tydligt att vi just nu ser något hända i Europa (och i västvärlden) som inte har hänt på nästan 100 år. Alltså att vad vi har vant oss att betrakta som stabila demokratier på punkt efter punkt överger demokratin och hemfaller till en slags totalitarism. 

Att detta sedan sker under förespegling att "rädda demokratin" kanske lurar en del, men de som har ögon att se med luras förstås inte av detta.

I ett samtal med en vän och broder i lördags konstaterade jag att min nästa bok (alltså sedan jag förhoppningsvis får ut den som börjar vara färdig) kommer att vara en dystopi. Problemet är bara det att verkligheten just nu håller på att bli sådan att vi inte behöver fantisera fram en dystopi. Vi håller nämligen på att gå rakt in i en sådan framtid. Med seende ögon som ändå inte ser och hörande öron som ändå inte hör.