Om tullarna

Så gick det som jag befarade, men inte riktigt trodde. USA slår EU med 20% importtullar (och andra länder med ännu större tullar). Jag hade räknat med att också detta var något som Trump bara viftade med för att få en bättre förhandlingsposition, men tydligen inte. 

Dessa tullar är förstås helt i linje med Trumps "America first"-agenda - liksom de är helt i linje med den alltid närvarande amerikanska okunskapen om allt som ligger bortom deras egen horisont. Som, tyvärr, alltför ofta är väldigt begränsad. 

Motiveringen för tullarna är att USA har "behandlats illa" av sina handelspartners. Enligt uppgift ska det heta att "USA spelar helt enligt regelboken medan andra länder använder sig av bl.a. barnarbetskraft". Som sagt är detta ett uttryck för att amerikanerna överlag inte klarar av att se längre än sin mycket begränsade horisont. I själva verket har Europa betydligt striktare regler gällande hur företag behandlar sina arbetstagare, men detta är antingen helt obekant i USA eller så menar man "over there" att det som USA gör är den riktiga måttstocken och om någon gör mera eller bättre så spelar det ingen roll i sammanhanget. 

---

Detta med tullar är förstås i och för sig inget nytt. Redan Biden-administrationen införde handelstullar för att försvara den egna industrin, men dessa tullar är i en helt annan storleksklass och drabbar mycket bredare. Sedan är givetvis också det faktum att det är Trump som ligger bakom något som också retar speciellt europeiska politiker och som triggar till motåtgärder. 

Frågan är nu vad som kommer att ske. Uppenbarligen kommer Trump-administrationen att fullfölja sina planer gällande tullarna, och jag har svårt att se hur detta inte skulle leda till någon form motåtgärder och ett därpå följande handelskrig. Detta handelskrig kommer att drabba världsekonomin negativt, men hur negativt är väl bara något vi kan försöka gissa oss till. Hur som helst får vi anta att följderna kommer att drabba små aktörer mera än de stora. Det är som när två slåss på skolgården: Ingen klarar sig utan skavanker, men den större brukar vanligen klara sig undan med mindre skador. 

Hur som helst är detta en mycket tråkig utveckling.  

Intressant artikel

Kyrkpressen har publicerat en intressant artikel angående kreationism på sin webbplats idag. Tyvärr genomsyras artikeln av ett illa dolt förakt för kreationismen (och delvis även för de som står för denna), börjandes från rubriken där kreationismen framställs som något som "bubblar" (och jäser) i stiftet. Men om man klarar av att bortse från detta ger artikeln en hel del. Framför allt får man anta att den kommer att ge upphov till en hel del reaktioner.    

Jag noterar att det är tre Essebor och två Larsmobor som intervjuas i artikeln och att alla de intervjuade har väckelserörelsebakgrund i någon form. (Fyra av de fem har, för att nämna det, predikat i Ytteresse bönehus åtminstone någon gång det senaste decenniet.) 

Det är anmärkningsvärt att det nästan krävs att man går till väckelserörelserna idag för att hitta personer som vill och vågar stå upp för en så självklart kristen grundsanning som det att Gud har skapat världen. Detta är ju något som borde vara en fullständig självklarhet för den som bär det kristna namnet, men tyvärr är det inte så längre idag. LFF:s verksamhetsledare Stig-Erik Enqvist säger detta klart och tydligt: "Varje söndag när vi samlas till gudstjänst så läser vi ju ”Jag tror på Gud Fader, den Allsmäktige, himmelens och jordens skapare”. Om man inte tror på Gud som Skapare ska man inte läsa trosbekännelsen." Eller med lite andra ord (jag minns inte vem som sade det), då gällande kyrkans präster: "Den som måste sätta fingrarna i kors bakom ryggen när han läser trosbekännelsen ska inte vara präst".

Varför inte, kanske någon frågar? Vi hittar svaret i LFF:s rapport kring framtiden i kyrkan som även citeras i artikeln: "[Genom att] anpassa sig till sekulära dogmer [som] utvecklingsläran [har kyrkan] förlorat den bibliska auktoriteten att stå upp till försvar för kristendomens grundsanningar”.  

Det är precis så det fungerar, och detta är en stor orsak till att kyrkan har spelat ut sig själv och tillåtit sig att bli irrelevant för många människor idag. För vem behöver en "förkyrkligad" version av världens sätt att se på tillvaron? Om vi får samma sak genom att slå upp söndagens tidning när vi sitter vid frukostbordet, varför skulle vi då gå till gudstjänsten? 

---

Jag skrev ovan att Kp:s artikel, trots den negativa grundtonen, ger en hel del. Det bästa med artikeln är att fem predikanter/väckelseledare ges en plattform där de får och kan presentera ett stabilt alternativ till den bittra skapelseförnekelse som ljuder i de flesta kyrkorna i vårt stift idag. Det ska Kp ha en eloge för. Trots allt. 

 

Mera totalitarism

 Jag skrev i den förra texten att Europa, främst då Västeuropa, stadigt är på väg mot en ny form av totalitarism. Yttrandefriheten, och därmed demokratin, är allvarligt hotad. När vi dessutom lägger till de fall av rättslig förföljelse och diskvalificerande av högerpolitiker som blir allt vanligare börjar bilden framträda allt tydligare. Försöken att stoppa Donald Trump på rättslig väg i USA misslyckades, men i Rumänien bestämde valmyndigheten att höstens presidentval skulle tas om när "fel" kandidat vann den första omgången. Sedan stoppades högerns Calin Georgescu helt från att delta i det nya valet. Nu har samma sak skett också i Frankrike där en domstol, på helt tydligt politiska grunder, stoppar förhandsfavoriten, högerns Marine LePen, från att delta i presidentvalet 2027. 

Som sagt tar jag inte ställning till Gerogescu, och inte heller nu till LePen, eller till det åtal som har väckts mot den senare, men det är helt tydligt att vi just nu ser något hända i Europa (och i västvärlden) som inte har hänt på nästan 100 år. Alltså att vad vi har vant oss att betrakta som stabila demokratier på punkt efter punkt överger demokratin och hemfaller till en slags totalitarism. 

Att detta sedan sker under förespegling att "rädda demokratin" kanske lurar en del, men de som har ögon att se med luras förstås inte av detta.

I ett samtal med en vän och broder i lördags konstaterade jag att min nästa bok (alltså sedan jag förhoppningsvis får ut den som börjar vara färdig) kommer att vara en dystopi. Problemet är bara det att verkligheten just nu håller på att bli sådan att vi inte behöver fantisera fram en dystopi. Vi håller nämligen på att gå rakt in i en sådan framtid. Med seende ögon som ändå inte ser och hörande öron som ändå inte hör.