Välsignelsebrist

Regeringen har kommit halvvägs, och det är väl knappast någon underdrift att säga att de inte har lyckats uppnå sina målsättningar. Sysselsättningen, statsskulden, tillväxten och statsfinanserna överlag är inte sådana de skulle ha varit om målen skulle ha uppnåtts. Det oaktat blir det nu en kursomläggning med skattelättnader och ökad upplåning inför den andra delen av regeringsperioden. 

Detta är en av de stora nackdelarna med parlamentaristisk demokrati. Makthavarna kan inte göra det som behöver göras eftersom de, om de behövliga åtgärderna är tuffa, kommer att röstas bort från makten vid nästa val. De nya åtgärderna luktar valfläsk lång väg, och som ett resultat av detta kommer statsskulden igen att ta ett stort kliv uppåt. 

Vi lever helt enkelt över våra tillgångar, och inte ens denna regering som gick in i uppgiften med klara målsättningar att få bukt med skuldsättningen har lyckats bryta trenden med kraftig ökning i statsskuld. Detta är oerhört oroväckande, och med en kraftigt åldrande befolkning, en väntande (extremt dyr) upprustning och en (ensidig och omöjlig) kamp mot klimatförändringen (med kraftigt försämrad konkurrenskraft som enda (?) följd) runt hörnet ser det mycket dåligt ut. Lägg därtill en lång tid av närmast nolltillväxt i ekonomin (sedan 2008) och inga positiva tecken framöver. 

Som jag tidigare har skrivit är problemet ändå inte att vi har för lite pengar utan att vi har för lite välsignelse. Jag har länge, länge, varnat för att ett land som bär det kristna namnet men som tar beslut som går tvärt emot Skaparens vilja inte kan räkna med fortsatt välsignelse. Nu börjar vi se resultatet av våra beslut.

Så vad ska vi göra? Mera nedskärningar? Kraftiga satsningar på ekonomisk tillväxt? Kraftigt ökad arbetskraftsinvandring? 

Låt mig vara tydlig: Inget av detta kommer att fungera. Det vi behöver göra är att omvända oss. Som individer, och som folk. Inte för att få ekonomin på fötter, inte i första hand åtminstone, men för att vi behöver det för vår egen del. Idag är vi i västvärlden, Finland inberäknat, oerhört vilsna. Vi mår dåligt, helt enkelt. Dessutom, och det är förstås det viktigaste, har vi tappat bort evighetsperspektivet. Som ett resultat av vårt uppror mot Skaparens goda vilja och hans bud har vi dessutom förkastat den välsignelse han vill ösa över oss och som vi har fått njuta av under en lång tid. 

Nu säger jag givetvis inte att en bred och omfattande omvändelse skulle reda upp ekonomin som genom ett trollslag. Men vi vet att Gud vill välsigna. Att sluta tacka nej till hans välsignelser skulle vara en bra början.