Biskop Huovinen

 Framtiden rycker allt närmare. Det är åtminstone det intrycket jag får när jag läser tidningen idag. Den mest lästa artikeln på Iltalehti just nu (på nätet) är rubricerad: ”Tuffa beskyllningar mot känd biskop”. Nyheten handlar om att biskop emeritus Eero Huovinen i en nyutkommen bok beskylls för att ha ”rökt ut” en kvinnlig präst som ”kommit ut ur skåpet”. Susanna Airola berättar att ”i maj 2010 kom biskop Huovinen med sina assistenter till min arbetsplats för att hålla ett samtal angående min livssituation. Under samtalets gång uttryckte sig biskopen på ett sätt som gjorde att jag kände mig uppträngd i ett hörn.” Airola säger vidare att hon, efter att ha funderat ett par månader på sin situation, inte såg någon annan utväg än att säga upp sig.

I artikeln nämns också att biskop Huovinen, i en år 2010 utkommen bok om hans liv, har blivit utsatt för kritik i liberala kretsar för att han varit allt för försiktig i frågan om att välsigna samkönande par. Huovinen kan givetvis inte kommentera saken desto mera, men han konstaterar att saken nog var mera komplicerad än vad den nyutkomna boken låter förstå.

Nu måste man förstå att det ligger i bokens utgivares – och överlag i homolobbyns – intresse att lyfta fram nyheter av detta slag. Gärna då också förenklat framställt och helst med så smaskiga detaljer som möjligt. Målet är givetvis att visa hur illa de sexuella minoriteterna blir behandlade i kyrkan – och framför allt då av personer med en negativ (eller i detta fall försiktig) hållning till dessa sexuella minoriteter. Propaganda brukar sådant allmänt kallas. Dessutom är en biskop, eller kyrkans tjänare överlag, ett tacksamt offer här eftersom det allt som oftast finns någon form av tystnadsplikt med i bakgrunden. Det är alltid lättare att puckla på en som har händerna bakbundna, och det är sannerligen inte första gången något dylikt sker. Själv har jag inte blivit utsatt för detta, men jag har personer jag har arbetat med (i församlingen) som har råkat ut för just detta i just denna fråga.

Nu är det alltså inte alldeles lätt att veta vad som riktigt hände då i maj 2010. De uppgifter som presenteras i den nyutkomna boken är alltså mer eller mindre propagandistiska, och biskop Huovinen kan alltså inte uttala sig desto mera. Så då står det alltså media fritt att nappa på och skriva så braskande rubriker de bara vill och kan. Så förvänta er alltså att Eero Huovinen kommer att få löpa gatlopp i denna sak den närmaste tiden! MEN. Det bör framhållas, att ifall saken gick till ungefär så som det påstås i artikeln i Iltalehti har biskopen handlat sig i stort sett så som en biskop borde handla i en dylik situation. En präst som i liv eller i förkunnelse ger uttryck för ett godkännande av en livsstil som Guds ord förbjuder ska inte verka som präst. Så enkelt är det.

Som sagt kommer vi inte att få veta vad som exakt sades och gjordes i denna situation, och man får väl förmoda att biskopen inte uttryckte sig så tydligt som jag just gjorde, men redan det att han tog tag i detta problem länder honom till heders. Jag tror knappast att någon av våra nuvarande biskopar skulle våga, eller ens vilja, göra på samma sätt i en liknande situation.