Farbror Paulus och Guds ord

Idag finns det en oerhört populär villolära – faktiskt en av de mest förödande som är i rörelse just nu – som säger att vi ska hålla oss till det som Jesus säger emedan det är rätt, riktigt och Guds ord, medan det Paulus skriver i sina brev, det är sekundärt och mera av hans egna uppfattningar än av Guds ord. Därför kan vi ta det Paulus skriver med en nypa salt, eller helt enkelt strunta i det. Det senare är ju givetvis bekvämast för den som vill vara tidsanpassad och gångbar i denna världens fina salar och sammanhang.

Men faktum är att den kristna kyrkan alltid har sett annorlunda på detta – allt ifrån Paulus och de andra apostlarna. Detta ser vi mycket tydligt bl.a. i 1Thess. 4. Paulus skriver här att: ”Ni vet väl vilka föreskrifter vi har gett er från Herren”. Ordet ”från” är i den grekiska grundtexten ordet ”dia”, som kan översättas just så här, alltså ”från”, men kanske ännu hellre med ordet ”genom” eller ”på [Herrens] vägnar”. ”I Herrens ställe.”  Det Paulus säger här är alltså inget mindre än att det han skriver är Herrens eget ord. Han talar, som apostel, på Herrens vägnar. I stället för Herren. Paulus talar i sina brev med en lånad auktoritet, alltså inte i sitt eget namn och i sin egen auktoritet, utan han talar i Jesu namn och på hans vägnar. Därför är det Paulus skriver lika bindande och lika giltigt som om Herren själv skulle ha skrivit eller sagt det. Detta understryks sedan, efter de föreskrifter Paulus listar, av de ord han avslutar detta avsnitt med. ”Därför, den som avvisar detta, avvisar inte en människa (alltså Paulus) utan Gud, som har gett er sin helige Ande.”

Kunde detta sägas tydligare? Knappast. Det blir alldeles tillräckligt klart att det som Paulus skriver i sina brev är lika bindande som de ord Jesus själv har talat i evangelierna. För alla som vill se det, vill säga. Men som sagt är mycket av det som Paulus skriver, bl.a. om de populära stridsfrågorna i dagens kyrka, av sådan art att vi så oerhört gärna vill komma bort ifrån det. Tidsandan här i vår del av världen säger ju något helt annat än det som Paulus skriver, och de i kyrkans ledning som vill anpassa kyrkan och hennes lära efter denna tidsanda hamnar därför snart på kollisionskurs med det som Paulus skriver – och dessa ledare vill därför gärna hitta vägar runt Paulus och hans många gånger obekväma budskap. Därför blir en självvald blindhet här ett ytterst bekvämt förhållningssätt.

Och så får denna villolära stor spridning. Men Paulus ytterst allvarliga varning står kvar: ”Den som därför avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.” Nu kan man ju fundera vad ordet ”detta” står för här – om det handlar om Paulus auktoritet eller om de föreskrifter han ger, men i praktiken kommer det ju inte att vara någon skillnad. När man avvisar det ena avvisar man samtidigt det andra.