Farbror Paulus och Guds ord, del 2

I den senaste texten var jag inne på det som Paulus skriver i 1Thess. 4, hur han gör klart att det han (som apostel) skriver, det skriver han ”på Herrens vägnar”, alltså i Herrens ställe. Paulus låter oss veta att det han skriver, det är lika mycket Guds ord som om Jesus själv skulle ha uttalat det. Orden Paulus sedan slutar med tycks kanske, vid en första anblick, vara lite konstiga. ”Därför, den som avvisar detta avvisar inte en människa, utan Gud som har gett er sin helige Ande.” Vad menar Paulus med detta sista, och vad har det för relevans här i detta sammanhang? Jag vill hävda att det handlar om det samma som Johannes får skriva ner i sändebrevet till församlingen i Efesus i Upp. 2:5. ”Om du inte omvänder dig... skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.”

Det finns ingen kristendom, ingen kristen tro, utan Guds helige Ande. Det är han som skapar och upprätthåller tron hos oss människor. Utan honom kan det helt enkelt inte finnas någon tro kvar. Om Gud väljer att flytta bort sin ljusstake, sin Andes närvaro, ja, då dör tron ut. Detta gäller i enskilda människors liv, såväl som i församlingars, kyrkors och länders liv. Om Gud drar bort sin helige Ande dör allt andligt liv ut. Så fungerar det.

Med bakgrund i detta kan vi rätt förstå de ord Paulus avslutar avsnittet i 1Thess 4 med. Dessa ord är en allvarlig varning. Om vi struntar i de föreskrifter Herren ger oss genom Paulus, om vi struntar i Guds ord – då finns det en reell risk att Gud drar bort sin helige Ande från oss och våra sammanhang. Han som ger oss sin Ande (som Paulus påpekar) kan också välja att sluta göra det. Och då slocknar tron. Då flyttas ljusstaken.

Jag har länge funderat och spekulerat i vilka följder det kan få om och när vi, som bär det kristna namnet och t.o.m. har det främsta av alla kristna symboler i vårt lands flagga, vänder oss bort från Herren och förkastar hans ord och hans uppenbarade vilja. I vardagligt tal brukar man tala om vilka ”Guds straff” som kunde tänkas komma över oss i sådana fall. Till exempel när vi stänger våra hjärtan och våra gränser för utsatta människor som kommer med inget annat än sina tomma händer och ingenstans har att ta vägen. Eller när vi gör det lagligt att kallblodigt mörda de allra oskyldigaste och försvarslösa bland oss, alltså de ännu ofödda barnen. Eller när vi börjar välsigna och sammanfoga till äktenskap sådant som Herren kallar synd och som han aldrig avsåg att skulle sammanfogas i äktenskap.

Nå, nu gillar jag inte riktigt detta tankesätt – alltså att Gud sänder direkta straff för brott mot hans ordningar. Jag skulle hellre då kanske tala om och resonera i termer av vilka otrevliga följder Gud kunde tänkas tillåta drabba oss om och när vi vänder oss bort från hans ord och hans goda ordningar. Detta för att straff hänger samman med dom, och den slutliga domen, då allt uppenbaras och allt krokigt en gång kommer att rätas ut, den sker inte här i tiden. Men helt klart menar jag att man kan, och bör, räkna med att upproret mot Guds ordningar får följder även här i tiden. Kanske inte direkt som en dom, men kanske snarare då som en förlust av Guds beskydd. I linje med detta har jag spekulerat i huruvida t.ex. olika skolskjutningar och olyckor kunde tänkas vara sådant vi har dragit över oss när vi nonchalerar och förkastar Guds goda vilja och hans bud. Det är, menar jag ännu, inte alls omöjligt att det är så att detta är följder av vår olydnad. Följder av att vi har vänt Gud, hans ord – och därigenom också hans beskydd – ryggen. Men detta är givetvis bara spekulationer.

Så slog det mig en dag att det absolut värsta som kan drabba oss, det värsta tänkbara följden på (eller, om du så vill, straffet för) vår olydnad, det är inte någon olycka eller någon galning som skjuter vilt omkring sig på någon skola – även om detta är nog så fruktansvärt. Nej det absolut värsta som kunde hända skulle vara att Gud skulle dra bort sin helige Ande. Om han gör så, då kommer också tron att försvinna. Om han gör så, då innebär detta att ingen längre kommer att komma till tro på evangeliet. Om Gud drar bort sin helige Ande, då döms vi alla till evig förtappelse – och detta är det absolut värsta som kan drabba en människa, ett land och ett folk. Utan Guds Ande finns det inte längre någon väg över från döden till livet, ingen väg från mörker till ljus. Då innebär det att ett andligt mörker sänker sig över oss, vår kyrka och vårt land. Ett mörker helt annorlunda än det mörker vi nu ser sprida sig. Annorlunda därför att det i detta mörker inte längre finns ens några små ljusglimtar, som det ju ändå finns i dag.  

”Därför, den som avvisar detta, avvisar inte en människa (alltså Paulus) utan Gud, som har gett er sin helige Ande.”

Den som idag har en position i församling, kyrka eller i samhälle där det finns någon form av makt eller inflytande skulle göra klokt i att allvarligt begrunda dessa ord. För detta är verkligen inget att leka med.