Vad händer i Polen - och i Europa?

Vad är det riktigt som händer i Polen? När man läser mainstream-media får man det intrycket att efter valet i oktober har Polen blivit en demokratins bakgård där parlamentsmajoriteten håller på att göra en statskupp. EU planerar att skrida till åtgärder, och media ropar som sagt i högan sky. Men vad är det EGENTLIGEN som håller på att hända?

Svaret är väl närmast att ingen riktigt vet. Det vi VET är att den socialliberala regeringen som suttit vid makten sedan 2007 - och som lyckats förhållandevis väl med sin ekonomiska politik - har ersatts av en högerkonservativ regering där partiet Lag och rättvisa (PiS) sitter ensamt vid makten. Detta är givetvis redan i sig något som retar västmedia och vänsterliberala politiker inom EU. Där har vi, misstänker jag, den största orsaken till det oljud som just nu hörs på mediefältet i denna fråga.

Men hur är det, håller PiS på att göra en statskupp i Polen? Listan över åtgärder som regeringen har fått till stånd sedan maktskiftet är lång, och där finns nog saker som väcker frågor. Men största delen av de saker som framhållits är INTE sådant som indikerar en statskupp. Snarare handlar det om en skiftning i värderingar inom landets ledning. Något som givetvis vänsterliberal västmedia inte klarar av att smälta. I stället försöker man jaga upp en mobb inom EU som ska sätta press på Polens nya regering i akt och mening att bevara rådande värderingar vid makten i olika organ och instanser.

Den del av kritiken som väcker frågor har främst handlat om lagändringar rörande landets författningsdomstol, Konstitutionstribunalen (KT). Den nya regeringen har bestämt att för att KT:s beslut ska vara giltiga bör 13 av 15 domare vara på plats, och besluten bör fattas med två tredjedels majoritet. Detta lamslår, enligt kritikerna, domstolen och gör det lättare för regeringen att driva igenom sina beslut. Denna kritik kan nog tänkas träffa rätt, men här bör vi komma ihåg att Polen, av tradition, har en annan syn på beslut och beslutsprocesser än vad Europa i övrigt har haft. Uttrycket "Polsk riksdag" torde vara bekant för de flesta, om än kanske inte innebörden. Med bakgrund i detta kan man ändå mycket väl hävda att detta beslut som den PiS-ledda regeringen har fattat ligger i linje med gammal polsk tradition. Om jag inte helt missminner mig säger EU-grundföredragen också något om respekt av den nationella särarten...

Turerna kring KT slutar dock inte där. Till saken hör att den nya regeringen har utsett fem nya ledamöter till domstolen - för att fylla tre tidigare och två nya vakanser. Tre av dessa vakanser hade redan fyllts av den avgående regeringen, och godkänts av KT som lagriktiga. När det gäller detta kan man mycket väl kritisera den nya regeringen. Det som däremot vanligen inte sägs är att den gamla regeringen hade utsett två nya domare i stället för två domare som skulle avgå så småningom, något som KT INTE ansåg vara riktigt. Det vi ser här är alltså inte ett ensidigt maktmissbruk från den nya regeringens sida, utan en maktkamp mellan vänsterliberaler och högerkonservativa. En maktkamp där båda sidorna har gjort övertramp. Något som alltså vanligen inte rapporteras i västmedia.

Det finns sedan också en hel del annat på listan över regeringens "övergrepp på demokratin", men när man ser på den listan kan man konstatera att mycket, om inte allt, av det som finns på den är sådant som inte har lett till några större reaktioner i andra länder. Speciellt inte när utvecklingen har gått i andra riktningen på värdeskalan. Listan kan hittas t.ex. här.

Jag hävdar alltså att det som idag händer i Polen långt är en återgång till mera traditionella värderingar. Medlen kan givetvis diskuteras, men saken är knappast så allvarlig som västmedia vill framställa det hela. I stället handlar det alltså om försök att frammana en mobb-mentalitet och ett ingripande från EU:s sida i en sak som EU egentligen inte har något med att göra. Media vill helt enkelt, med alla medel, slå vakt om de vänsterliberala värden som under de senaste åren har tagit över i Polen. Man skyddar sina egna, helt enkelt. Detta är förståeligt, rent mänskligt sett, men verkligen inte vackert. Och inte demokratiskt heller, vill jag påstå. Demokratin får här fungera närmast som slagträ. Men målet är inte nödvändigtvis ökad demokrati - eller ens bevarad demokrati - utan ett bevarande av de egna positionerna.

Med detta givetvis inte sagt att det som händer i Polen inte kan bli till något otrevligt. Det kan det bli. Medias uppdrag är att bevaka, analysera och avslöja, men vi som nyhetskonsumenter behöver vara medvetna om att media i denna fråga faktiskt har en egen bakomliggande agenda. Det största hotet i denna polska soppa är emellertid, som jag ser det, det som EU kan tänkas hitta på. Ingrepp i, och övertramp mot, den nationella självbestämmanderätten är en oerhört allvarlig sak. Detta är något jag säkert kommer att få anledning att återkomma till.