Jag har under de tre senaste dagarna fått ha förmånen att vara med och dra en kurs i insemination av räv. Det har varit långa och tunga dagar (både teori och praktik – i två grupper), men det har varit oerhört givande att få jobba med ungdomar som har varit fokuserade, koncentrerade och ytterst motiverade och villiga att lära sig. (Igår, till exempel, föreslog vi lärare att vi skulle ta en liten paus, men det gick inte de studerande med på utan de valde att hoppa över pausen och fortsätta med övningarna!) Jag slogs av tanken att det här borde alla som jobbar med att undervisa få uppleva. Åtminstone en gång.
Att lära sig insemination av räv är inte enkelt. En
rävseminör jobbar i princip helt i blindo, bara med hjälp av känseln i
händerna. (Från "utsidan", så att säga. Vi känner vad vi håller på
med genom bukskinnet.) Men när man har lärt sig det är det ungefär som när man
har lärt sig att cykla. Eller att läsa. För den som kan det, som har
"knäckt koden", är det inte så svårt längre. Man bara gör det. En av
de häftigaste saker man kan få vara med om som lärare är när någon
"knäcker koden". Jag föreställer mig dessutom att kodknäckandet i
detta fall dessutom kommer mera momentant, alltså mera på en gång än när man
t.ex. lär sig att läsa. Jämförelsen med att lära sig att cykla är kanske mest
träffande. Igår knäckte en av de studerande koden. Det var en upplevelse att få
se det på nära håll.
Ja, och nu är det inte länge tills jag inte längre är ett
unikum. Snart är vi två teologer som har godkänt seminörstillstånd. Bara till
kännedom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar