Om den dåliga kopian och det härliga orginalet

I och med Brexit-omröstningens (chock)resultat och Trumps seger i det amerikanska presidentvalet har ett av den moderna världens mest självklara förhållanden kommit att ifrågasättas. Det handlar förstås om globaliseringen och om drömmen om en gränslös värld. Också för mig har "insikten" om globaliseringens välsignelser varit mer eller mindre en självklarhet. Ända tills jag började tänka i lite andra banor.

Det är fråga om ifall drömmen om en gränslös värld och tanken om de framsteg och de ekonomiska välsignelser denna gränslösa värld skulle föra med sig i själva verket inte är något annat än ett modernt Babels torn. Detta då uppbyggt kring denna världens universella religion, alltså pengarna. Eller, om vi vill säga det på ett annat sätt, inget annat än en denna världs guds kopia av den enda verkligt och sant globala organisation (läs: organism) som finns, nämligen Kristi Kyrka.

Det blev något av en aha-upplevelse för mig när jag insåg detta sista. Alltså att världen, också här som på så många andra områden, försöker kopiera Guds verk. Kopian blir förstås både halvdan och bräcklig, speciellt när den görs på det sätt som man hittills har försökt göra det på, men när verket börjar knaka i fogarna – som det gör nu – kommer frivilligheten mer och mer att ersättas med tvång. Det blir mera järn än lera, om vi säger det så. Men likväl kommer alltid denna legering att vara bräcklig och inget annat än en mycket blek kopia.

Nu kanske någon vill hävda att Kristi Kyrka också är bräcklig. Att det är en mycket splittrad organisation. Att det finns tusen och åter tusen meningsskiljaktigheter som har splittrat och splittrar denna kyrka. Men detta är bara delvis sant. Den yttre organisationen har splittrats många gånger, ja. Vi har snart 1000 år av kyrklig splittring, och detta "jubileum" kommer knappast att firas då när det begår sig, alltså år 2054. Men. Detta bilden av en splittrad kristenhet är alltså bara delvis sann. Kristus är inte delad, och eftersom han inte är delad så är inte heller hans Kyrka delad. Kyrkan må vara, i världens ögon, både splittrad och bräcklig, men i verkligheten finns det ett starkt band som binder samman alla enskilda medlemmar i denna Kyrka. Här finns, om än inte en yttre, organisatorisk, enhet så en inre, organisk, enhet. En enhet som är så mycket starkare och stabilare än den organisatoriska enhet som världen ser – eller snarare inte ser.

Bibeln talar här om en hemlighet. En hemlighet som handlar om orden "I Kristus". I Bibeln talas det om att vi alla, vi som är kristna och lever i Honom, är lemmar i hans kropp. Därav alltså talet om den organiska enheten. Vi må alltså vara organisatoriskt splittrade, vi må han större eller mindre meningsskiljaktigheter i fråga om teologiska spörsmål, men det spelar ingen roll om vi är en lutheran från Finland, en pingstvän från Sydkorea, en anglikan från Kanada eller en baptist från Burma – så framt vi är i Kristus är vi lemmar i samma kropp, systrar och bröder och medborgare i samma rike. Den enda verkligt och sant globala gemenskapen. Kristi kropp, Hans Kyrka och Guds rike på jorden.

Det är oerhört stort och härligt att få vara med i denna gemenskap!