Koronarangiografi

Igår tillbringade jag hela dagen i taxi och på Vasa Centralsjukhus. Jag genomgick en sedan i februari planerad kranskärlsröntgen med besläktade undersökningar. Allt är, tack och lov, i ordning. Inga förträngningar, inga förkalkningar och alla klaffar fungerar som de ska. Nå, den här undersökningen var bara ämnad för att utesluta kranskärlssjukdom, och nu är det alltså gjort. Rytmstörningarna består, men dessa är ju inte farliga, bara obehagliga. Speciellt som jag nu alltså kan utesluta några bakomliggande, allvarligare, orsaker. Rytmstörningarna kan ju dessutom behandlas och lindras med medicinering.

Sedan kommer jag ju inte ifrån att det är fantastiskt vad vården idag klarar av. Genom ett hål i handleden kan man gå in och fotografera hjärtat och hjärtats kranskärl. (Fotograferingen skedde ju nog förstås från utsidan, men om jag förstod saken rätt sprutades kontrastvätskan in från insidan.) Så nu är alltså mitt hjärta fotograferat, ultraljudsundersökt och friskförklarat. Skönt! Det enda som påpekades i epikrisen är att jag har ett lite större hjärta än normalt, men, som min hustru så snällt konstaterade, det har vi ju nog vetat redan tidigare... Ja, och så har jag en gulmålad arm med en massa hål med tillhörande blåmärken, men dessa ska väl läka ut ganska snart.

Ja, och så kan jag inte låta bli att berömma personalen på hjärtstationen i Vasa. Jag blev bemötta av proffs som samtidigt var oerhört vänliga. Det var, förutom det kroppsliga obehaget förknippat med själva undersökningen, ett sant nöje att tillbringa dagen där. Med detta sagt hoppas jag att jag aldrig behöver återkomma! :)