Den stora klimatfaran

Österbottens Tidning har ordnat en klimatenkät (som numera är avslutad och stängd). Flera av frågorna var sådana att de styrde svaren som gavs, men detta är förstås inget nytt. T.ex. en av de första frågorna handlade om klimaträdsla (eller klimatångest, om man vill använda det uttrycket). Som sagt går det inte längre att komma åt frågorna, men om jag kommer rätt ihåg lydde frågan: Är du rädd för klimatförändringens följder? 

Det svarsalternativ jag skulle ha valt fanns inte. Saken är nämligen den att jag är mycket räddare för klimatåtgärdernas följder än för själva klimatförändringen. Men det fanns som sagt inte som något alternativ. 

Idag finns på Aftonbladets webbplats en artikel som visar hur mycket värre dessa klimatåtgärder är än själva klimatförändringen (som ju åtminstone till stora delar är ideologiskt frammanad). I artikeln får vi läsa att Sverige inte kan dröja med att vidta drastiska klimatåtgärder, för om dessa åtgärder dröjer finns det bara "två saker vi kan göra för att få ner utsläppen i tid och klara av EU-målen. Det ena är att annullera utsläppsrätter för den svenska industrin. Det andra är att i princip donera den svenska skogen till EU för att användas till att binda växthusgaser."

Ser du hur galet resonemanget går? Om vi inte tar till de "nödvändiga" åtgärderna nu kommer vi att tvingas stänga ner industrin och förstatliga (och skydda) skogen för att kompensera våra bristfälliga åtgärder. I artikeln nämns att diverse klimathetsare ute i världen har stämt sina regeringar för otillräckliga klimatåtgärder - och vunnit i rätten.Orsaken till att detta överhuvudtaget är möjligt är förstås de huvudlösa klimatmål världens regeringar har förbundit sig till utan att först se till att det finns alternativ till fossil energi. 

Notera att det är staterna (och i det tänkta scenariot Sverige) som tvingas betala dessa dryga klimatböter/ersättningar medan de politiker som har gjort de omöjliga utfästelserna går fria. Hur galet är det? 

Det är tacksamt att den nytillträdda svenska regeringen har tagit ett eller ett par steg tillbaka i klimatfrågan och låter sunt förnuft råda i stället för att drivas av den ideologiskt framtvingade klimatångesten. Vi får hoppas att ett liknade tillnyktrande skulle ske också inom EU, men tyvärr torde något sådant inte vara inom synhåll. Det är nämligen lätt att besluta och kommendera (och därmed se bra ut inför människor som har drivits från vettet av klimatpropagandan) när man inte själv tvingas stå för kostnaderna utan kan delegera dessa till de olika medlemsstaterna.

Så tyvärr kommer det inte att bli bättre innan det blir ännu mycket värre. EU:s medlemsstater har nämligen bakbundit sig själva och satt bindel framför sina ögon och låter EU leda dem i klimatfrågan. Vart detta kommer att leda är förstås svårt att säga, men jag tvivlar inte på att Susanna Kierkegaard, som skrev artikeln jag citerade ovan, har rätt när hon skriver att EU kommer att lägga vantarna på både vår industri och på skogen. Allt givetvis i klimatkampens namn.