Om den enorma blinda fläcken

Den som ens lite följer med vad som sker har länge insett att vi i västvärlden lever mitt i ett kulturkrig. Länge har värdeliberalismen (eller vad vi nu väljer att kalla detta fenomen) dominerat mer eller mindre obehindrat. Men de senaste åren har högern/konservatismen kommit igen på den politiska scenen - något som har chockerat värdeliberalerna något enormt. De trodde att västvärlden var på god väg in i det nya paradiset, men tyvärr ville folket annorlunda. 

Det vi nu ser, framför allt i media men också till en del på den politiska scenen, är värdeliberalernas desperata kamp för att rädda sitt nya Utopia med nästa vilka medel som helst. Medias svartmålning av alla högerpolitiker (Trump och Orban i första rummet) är närmast komisk i sin svartvithet. Eller skulle vara det om inte insatserna skulle vara så höga. Media säljer ut det sista av sin opartiskhet (och grunden för den västerländska demokratin) för att rädda det värdeliberala projektet. Men än värre är när politikerna i sin desperation monterar ner demokratin för att, som de säger, "rädda demokratin". 

Det värsta är att de som gör detta - och de flesta av oss som från sidlinjen ser det hända - inte begriper vad som pågår. Medias representanter (och de flesta värdeliberaler bland våra politiker) tror att de kämpar mot mörkrets krafter när de i själva verket själva agerar som - och förvandlas till - de krafter de försöker kämpa mot. De fokuserar så skarpt på sina politiska motståndare att de inte klarar av att se att det verkliga hotet är de själva och de medel de är beredda att använda för att bibehålla sin makt och rädda sitt Utopia. 

---

Detta blir sällan så tydligt som i en kulturartikel (!) i Aftonbladet som jag läste i morse. Kalle Sundin skriver om Disneys nya Andor-serie (som ingår i Star Wars-universumet) och konstaterar att serien lyfter fram kampen mot fascismen - som exempel ger han givetvis Rysslands "imperialistiska krig" och, förstås och framför allt, "USA:s växande auktoritära riktning". Sundin exponerar samtidigt den enorma blinda fläck han - och de flesta värdeliberaler i väst - har för vad som är på gång i deras egen krets.

Putins krig går förstås inte att försvara, och Trump är den buffel han alltid har varit, men om man endast fokuserar på dessa kommer mycket av det som rör på sig, för att inte säga det mesta, att slinka under radarn. 

Nu ska jag säga det så klart jag bara kan: Det fascistiska hotet idag kommer inte främst från Putin och Trump utan från våra egna makthavare som, med medias gedigna bistånd, håller på att bli det man försöker försvara sig mot.