Om Åstrands handfallenhet

ÖT passar på att hålla frågan om vad som egentligen hände för snart två veckor sedan i Risöhäll bönehus varm. Eller kanske rättare sagt: ÖT har förstått att det som hände var kyrkohistoriskt märkbart och lyfter därför fram saken igen. Denna gång i en längre artikel där biskop Bo-Göra Åstrand får mycket utrymme. 

Det som skiner igenom i Åstrands uttalanden är att han står handfallen inför det skedda och att han innerligt hoppas att det skedda ska leda till någon form av splittring inom LFF. Det faktum att han inte kan göra ett dyft åt det skedda blir klart och tydligt. Lika klart och tydligt blir också att han inte har någon som helst avsikt att ta något som helst ansvar för att situationen har blivit sådan den är. Nå, det finns inget som hindrar mig från att belysa ansvarsfrågan. 

Det Åstrand inte har förstått är att det inte går att gå bort från Guds ord (och i praktiken skapa en ny religion) och klämma åt sådana kristna som inte accepterar det han och de övriga biskoparna har gjort. Det är som att föröka hålla fast en våt tvål genom att klämma åt om den. Det slutar oundvikligen med att man tappar greppet om tvålen och den skjuter iväg långt utom räckhåll. 

Faktum är att biskoparna redan i snart trettio års tid allt mer har gått in för att bara vara biskopar för en del av vår kyrka. Alla vi som vill stå på Guds ords grund (av vilka en stor del hör till kyrkans olika konservativa väckelserörelser) har skuffats åt sidan och medan åren går blir det allt färre präster kvar som vi kan har förtroende för eftersom det idag inte längre går att få prästvigning om man inte kan tänka sig att samarbeta fullt ut med alla kyrkans villolärande präster. 

Denna situation är givetvis helt ohållbar, och den kräver en lösning. Om inte biskoparna går in föra att viga kommer dessa präster att vigas (och sättas in i ämbetet) på annat sätt. (Se videon vid 1:23) Svårare än så är det inte. Det som hände i Risöhäll var en liten början på denna process.