Cal Foote

Det är knappast många av bloggens läsare som är bekanta med Cal Footes namn. Foote är en kanadensisk ishockeyspelare som för några dagar sedan skrev på ett kontrakt med den svenska SHL-klubben Färjestad. Idag kom den väntade nyheten att klubben bryter det nyss ingångna kontraktet och kastar spelaren över bord. 

Varför skriva om detta, kanske någon undrar? Vad en, i ett större perspektiv, fullständigt obskyr svenska ishockeyförening gör har väl ingen betydelse? Nej, egentligen inte. Men det som skedde här är ett symptom på en av vår tids allvarligare samhällssjukdomar. 

Saken är nämligen den att denne Cal Foote, tillsammans med fyra andra kanadensiska ishockeyspelare,  har varit anklagad för våldtäkt. Anklagad och FRIKÄND i domstol. Det som skedde i det där hotellrummet i London, Ontario i juni 2018 är förstås ur moralisk synpunkt fullkomligt förkastligt, men ur juridisk synvinkel hände inget olagligt där och då. De fyra ishockeyspelarna frikändes alltså efter en lång och för alla parter säkerligen oerhört plågsam rättsprocess. 

Den mest kände av dem, målvakten Carter Hart, har sedan frikännandet spelat ishockey i NHL och var i juni ett par matcher från att ta sitt lag Vegas Golden Knights ända till Stanley Cup. Cal Foote har, vad jag vet, inte spelat i NHL efter den friande domen men nu skrev han alltså kontrakt med Färjestad inför nästa säsong. 

Men, men. Då inträder på scenen den svenska självgodheten och pöbelns domstol. I denna domstol dömdes Foote snabbt till ett livslångt yrkesförbud och Färjestad ansåg sig vara tvunget att säga upp det nya kontraktet. I denna domstol har juridiken ingen som helst betydelse. Det enda som betyder något är att markera den egna godheten och moraliska överlägsenheten - och så avrätta en ung mans idrottskarriär. 

I denna pöbeldomstol spelar som sagt juridiken ingen som helst roll. Det att Foote blev frikänd har ingen betydelse. Nej, bort med honom! 

---

Detta säger mycket om dagens samhälle. Jag skulle gå så långt att jag vågar påstå att bakom det som skedde här - och som sker titt som tätt i diverse cancelleringar - finns det som i idéhistorien har kallats en "strongman", alltså den mekanism som driver fascismen. Här inte i formen av en person utan snarare som en tvingande kraft. Denna "strongman" är svårfångad och svårdefinierad, men kan kanske beskrivas som en kraft som både använder sig av rådande samhällsstämningar samtidigt som han manar fram de samma. 

Detta fenomen har stuckit upp sitt fula huvud många gånger i historien, men i dagens snabba internetdrivna värld går allt så oerhört snabbt. Det som tog Mussolini och Hitler flera år att åstadkomma kan nu ske på två dygn. 

Behöver jag säga att detta är ett oerhört farligt fenomen? Och följdfrågan: Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha? Vem vet som blir nästa offer.