Nådens och uppskovets tid

Reaktionerna på det islamska terroristdådet mot Pride i Berlin har varit mångahanda. Det att regnbågsrörelsen attackeras av en allierad i kampen mot den kristna tron är i sig fascinerande, men i sig inte alls förvånande. Reaktionerna på det skedda är dock i flera fall överraskande. Chefredaktören för Dagens ETC i Sverige, Andreas Gustavsson, kopplar i en kommentar på X samman dådet med "andra typer av högerextremism". Hur en sådan tankekullerbytta är möjlig övergår mitt förstånd, men de rödgröna tänkarna tycks inte sällan ha problem med logiken.

På andra kanten blir det också ibland fel. Jag hörde att tanken luftades att det skedda var ett Guds straff för den synd och orenhet som Pride står för. 

Vi behöver dock, menar jag, vara försiktiga med att beskriva diverse olyckor och enskilda våldshandlingar som en Guds dom. Visst kan det att olika människo- och gudsfientliga ideologier drabbar samman med varandra ses som en följd av fiendskapen mot Herren Gud - och de är det ofta också - men då snarare som ett resultat av enskilda människors kortslutningar och inte nödvändigtvis som en manifestation av Guds dom. 

Saken är den att vi nu lever i nådens och uppskovets tid. Detta blir knappast tydligare än när det gäller just Pride, regnbågsrörelsen och kyrkliga ledares avfall från Herren Gud och hans bud och vilja när det gäller dessa saker. Allt detta är sådant som Guds ord klart och tydligt dömer, och vad slutet för allt detta kommer att bli är klart och tydligt. Men än så länge lever vi som sagt, och tack och lov, i nådens och uppskovets tid. Ännu finns det tid att omvända sig från synden och be Gud om förbarmande och förlåtelse. Och detta gäller förstås inte bara för sådana människor som är uppslukade av och som stöder dagens normupplösande aktivism.

Olika former av olyckor, naturkatastrofer och terrordåd är förstås en påminnelse om syndens följder och dess destruktivitet, men vi kan svårligen hävda att det skulle vara fråga om Guds dom eller straff. Dessa saker drabbar nämligen blint och synnerligen begränsat, och de som drabbas var knappast större syndare än de som undgick att drabbas. När Guds dom slutligen faller och straffet för synden och orättfärdigheten drabbar kommer det att ske över hela linjen och med full kraft. 

Men än så länge lever vi alltså i nådens och uppskovets tid. Ännu finns det möjlighet att släppa in Guds uppsökande kärlek och byta sida inför den slutliga upplösningen och den uppdelning som oundvikligen kommer att ske. 

En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge." (Matt. 13: 24-30)