Tungt vägande inlägg i coronadiskussionen

Det är inte bra att veta vad som är rätt väg att gå när det gäller bekämpningen av coronapandemin. Det enda jag tycker att vi kan säga säkert är att den som uttalar sig kategoriskt i denna fråga riskerar att visa sig ha fel när allt summeras sedan någon gång. Likaså media om/när de hårt driver en linje och tystar ner alla andra synsätt. 

I Finland har, fram till de allra senaste dagarna, coronapassen ansetts vara allt saliggörande. Men p.g.a. den nya omikronvarianten har (tunga) röster så småningom börjat höjas för att dessa pass inte längre kommer att ha någon funktion. Ute i (höger)marginalen är vi många som redan en längre tid har påtalat problemen med dessa pass, men tyvärr ganska långt för döva öron. 

Nu har emellertid en grupp tunga namn i Sverige höjt sin röst och kraftigt ifrågasatt detta coronapass och de inskränkningar i våra friheter det innebär. De 18 talar om att vi mer och mer gått in i ett "kontrollsamhälle" där ovaccinerade stämplas och t.o.m. förföljs av myndigheterna. Det öppna samhället är allvarligt hotat, och det konstateras att "ett öppet samhälle hade noga övervägt konsekvenserna för demokratin och de medborgerliga rättigheterna av den utveckling vi ser." Något som alltså inte sker idag. 

Jag klipper och klistrar in en lite längre del från slutet av artikeln. Läs den gärna i sin helhet! Den är en verklig ögonöppnare. 

Att stater och samhällen blir mer auktoritära i vad man uppfattar som nödsituationer är välkänt. Vi vet också att det är mycket svårt att senare göra sig av med de kontrollmekanismer som då upprättas. Grundläggande fri- och rättigheter är inte bara för syns skull, de har syftet att skydda samhället från de farliga tendenser som ligger i allt myndighetsutövande. Om vi ignorerar dessa skyddsnät i en uppjagad situation riskerar dessa tendenser snabbt att slå ut i full blom. Om någon för fem år sedan hade påstått att man inom en snar framtid skulle tvingas ta en spruta och visa sina papper för att få lov att gå på bio hade man trott att han var vansinnig. Men i dag ses det här som mer eller mindre naturligt.

Vad för slags samhälle kommer vi att ha om ytterligare fem år? Vad för slags samhälle vill vi ha?

För när de digitala vaccinpassen väl har rotat sig kommer de inte att försvinna av sig själva. Lättscannade digitala id-handlingar är alldeles för användbara.De har tusen olika tillämpningsområden, och många av dem är uppenbart farliga. Här riskerar vi att på allvar så fröet till ett kontrollsamhälle. Vaccinpassen är varken en proportionerlig eller lämplig åtgärd för sitt tänkta ändamål. De ligger i konflikt med grundläggande rättsliga principer och medför många allvarliga risker.

Joe Biden = Lame Duck?

Amerikansk politik är intressant. På många sätt. Samtidigt är den väldigt frustrerande. En president kan, trots att han han blivit vald med klar marginal, råka ut för den otrevliga situationen att han inte kan driva igenom sin politik för att hans parti inte har majoritet i kongressen/senaten. En sådan president brukar kunna kallas för en "Lame Duck", alltså en anka som inte klarar av att gå på svenska. 

Detta är troligtvis vad som kommer att hända med Joe Biden efter nästa års kongressval. Som det nu ser ut kommer husets båda kamrar att svepas iväg av en så kallad "röd våg". På svenska igen: Republikanerna kommer att ta ett kraftigt grepp om både kongressen och senaten och troligtvis få en stabil majoritet i båda kamrarna. 

Intressant nog tycks inte Biden få igenom sin politik ens fast demokraterna har majoritet i båda kamrarna i nuläget. Igår meddelade nämligen West Virginia-senatorn Joe Manchin (D), precis som väntat och som jag tidigare har antagit här på bloggen, att han inte kommer att rösta för Bidens "Build Back Better"-program. Det massiva programmet, som till många delar har en extrem-liberal framtoning, skulle komma att kosta enorma summor (uppskattningsvis över 3 000 miljarder dollar över en tioårsperiod). 

Detta är givetvis en enorm prestigeförlust för Joe Biden, och det är inte förvånande att vår media drar sig i det längsta för att informera sina nyhetskonsumenter om detta. Jag har surfat runt och försökt hitta artiklar om detta, men hittills har jag inte kunnat hitta några sådana på de sajter jag brukar läsa. 

Den stora frågan är nu på vilket sätt detta kommer att påverka stödet för Biden (som redan innan detta var närmast rekordlågt) och hur detta påverkar hans politiska framtid. Orkar en (snart) 80-åring kämpa mot väderkvarnarna hur länge som helst? Min gissning är att han inte orkar det. 

Vederläggning av populära sekulära myter om julen I

Som jag skrev i den förra texten orsakade Svenska Yles artikel gällande skolornas julandakter i kyrkan en utdragen diskussion i kommentarfältet. Även om jag i själva saken kan hålla med sådana som talar för att dessa kyrkobesök ska vara frivilliga för sådana som inte hör till den lutherska kyrkan kan jag inte låta bli att reagera på de lögner som dessa kommentatorer kastar ur sig gällande den kristna tron, vårt kristna arv (som land och folk) och om vårt julfirande och dess rötter.

Jag förstår vissa ateisters behov av att hålla den kristna tron på armlängds avstånd, men är det ärligt att göra detta med hjälp av lögner och historieförfalskning? Det är sedan också en sak att lura sig själv att tro på dessa lögner, men att gå ut med dem offentligt (i ett kommentarfält) och därmed riskera att andra tar till sig dem? Det är ju då inte längre fråga om självbedrägeri utan om förledande och bedrägeri.

Låt mig i det följande lyfta fram några exempel på dessa lögner.

Vi kan börja med det som signaturerna "Överslätt" och "Myrre Myrslok" skriver: Julen har inget med kristendomen att göra. Det är en högtid kring vintersolståndet som har sin grund i dels romersk tro (saturnalis) och nordisk forntro. Att sen kristna valt att flytta sin högtid till samma period är en annan historia.

Men julen är ju inte ursprungligen någon officiellt kristen högtid. Julfirandet fanns långt innan kristendomen och är en fest kopplad till vintersolståndet. Inte finns det några belägg för julfirande i bibeln+att Jesus inte föddes under julen. Det är bara efterkonstruktion. Även idag finns det kristna som inte firar julen p.ga. dess hedniska ursprung. Tex. Jehovas vittnen firar inte jul och jag har för mig att jag någonstans läste att somliga delstater i USA försökte föbjuda julfirandet under 1800-talet, just pga. samma anledning. Julens hedniska ursprung. Julen var en så djupt folkligt rotad fest, så kyrkan lyckades inte bli av med den så enkelt, fast de stundvis försökte. Så saken fick ha sin gång, men officiellt började man fira julen som Jesu födelsedag då istället för den solfest som den var och är.

Detta är en lögn. En populär sådan, men likväl en lögn. Julen sådan vi i  våra länder firar den och har firat den har ALLT med kristendomen att göra. Julen firas som Jesu födelsedagsfest, och om vi tar bort Jesus (och allt som har med honom att göra) ur julens ekvation finns inte mycket kvar. Julen sådan vi firar den har däremot inget med romersk tro (Saturnalis, Sol invictus eller någon annan sedan länge utdöd högtid) att göra, och väldigt lite med nordisk forntro att göra. Det är ett faktum att vi i vårt julfirande har inkorporerat en del element från de fester som firades här innan kristendomen kom till våra breddgrader. Men det är bara yta, inte innehåll.

Påståendet att de kristna flyttade det kristna julfirandet till dess nuvarande plats för att få bukt med och ersätta det hedniska julfirandet är en uppgift som härstammar från 1100-talet och blev en populär förklaring först på 1800-talet och denna "vetenskapliga myt" lever tyvärr kvar och frodas ännu idag. Men det finns inga historiska källor som talar för att det verkligen var så det gick till. Den första uppgiften om att Sol Invictus firades den 25.12 finns från år 274 e. Kr. när kejsaren Aurelius försökte flytta festen till datumet för de kristnas julfirande. (Notera mycket noggrant vem som flyttade, vad som flyttades och varför!) I början av 400-talet tycks det redan som om firandet av den här festen skulle ha dött ut, detta trots att den siste icke-kristna kejsaren Julianus Apostata (331-363) hade försökt öka festens popularitet genom att hävda att den hade 1000-åriga rötter. Detta har ändå inte kunnat beläggas på något sätt och var troligtvis bara ett försök att ge legitimitet åt denna fest. Så teorin att den kristna kyrkan valde att fira Jesu födelse den 25 december för att man annars inte hade fått bukt med denna omåttligt populära fest till solens ära håller helt enkelt inte.

Vad gäller vintersolståndet och den hedniska Saturnalia-festen kan vi notera att denna aldrig firades den 25.12 (vanligen 17-23.12). Julen (om vi alltså talar om 25/12) var aldrig någon hednisk solfest, varför julen alltså inte kan påstås ha "ersatt" denna detta datum. Visserligen dyrkades solguden i Rom redan under den romerska republikens dagar, före kejsar Augustus tid, men Sol Invictus firades på den tiden inte den 25 december. Solkulten hade sina högtidsdagar i augusti (två stycken) och den 11 december. Det kristna julfirandet den 25.12 finns dokumenterat redan hos kyrkofadern Hippolytus av Rom (170-235) som år 202 slog fast att Jesus föddes den 25.12. Det är i och för sig sant att vi inte vet vilket datum Jesus föddes (troligtvis föddes han någon gång mellan mars och december år 5 f. Kr.), men att hävda att den kristna kyrkan flyttade Jesu födelsedagsfest till den 25/12 för att kväva några hedniska festligheter stämmer alltså inte. I själva verket är orsaken till att man stannade för att fira Jesu födelse denna dag att man på den här tiden ansåg att viktiga människor hade blivit avlade samma dag som de dog. Eftersom man (efter att Jerusalems tempel förstördes år 70 och det inte längre gick att slå fast när påsken skulle firas) permanent gått in för att fira påsken till minne av Jesu död och uppståndelse den 25/3 ansågs han också ha blivit avlad denna dag. Sedan är det bara att räkna nio månader framåt för att landa på 25/12.

Så mycket för julfirandets "hedniska rötter".

Om religionsfriheten

För någon dag sedan rasade - igen - en inför julen ständigt återkommande diskussion, denna gång i kommentarfältet på Svenska Yles webbplats. Det handlade givetvis om skolornas julkyrka och deltagande i detta evenemang. Egentligen är detta en onödig diskussion eftersom religionslagstiftningen i Finland är tydlig på denna punkt. Sådana som inte hör till den lutherska kyrkan behöver inte delta i julandakten i kyrkan utan ska i stället beredas annat, motsvarande, program. (Och detta "motsvarande program" är förstås inte att gå runt kyrkan medan gudstjänsten pågår, vilket artikeln egentligen handlade om.)

Detta på samma sätt som det är en självklarhet att kristna/lutheraner inte behöver delta i yoga på skoltid eller i muslimsk religionsutövning. För att ta några exempel. 

Problem uppstår däremot om skolan upplever att det är ett så stort besvär att ordna detta "motsvarande program" och därför i stället väljer att helt slopa julgudstjänsten. Då infinner sig en situation av en minoritetens diktatur som givetvis inte alls är bra. 

Men överlag är detta en bra princip. Det man inte tror på ska man inte tvingas delta i. Låt sedan vara att det i kommentarfältet under artikeln avslöjades att det hos de som talade för frihet från deltagande i julkyrkan finns stora brister i kunskapen om julens historiska rötter och om kristendomens påverkan på vårt samhälle. Men det är kanske en annan diskussion som jag får återkomma till. Men hur skulle det vara om vi verkligen tillämpade denna princip fullt ut - alltså också på sådana frågor där det politiskt korrekta och dagens dominerande ideologi vill tvinga sig på oss alla?

Igår kunde vi t.ex. läsa att klimatomställningen kommer att leda till kraftigt höjda bränslepriser. Givetvis helt baserat på ideologi/dagens "nya samhällsreligion". Varför måste jag, som inte tror på denna nya religion tvingas delta i de ceremonier som denna religion för med sig? (Alltså "klimatomställningen" och de enorma kostnader som denna för med sig.) 

Saken är nämligen den, om vi gräver tillräckligt djupt, att klimathysterin (som jag här alltså kallar "den nya samhällsreligionen") åtminstone till vissa delar bygger på en evolutionistisk grundsyn - som jag alltså inte delar. Synen att vår värld har utvecklats genom slumpmässiga händelser innebär samtidigt att hela ekosystemet ses som synnerligen lättrubbat och att minsta lilla avvikelse (t.ex. när det gäller CO2-halten i atmosfären) kan få katastrofala följder. Något vi ser tydligt när vi tar del av rapporteringen gällande klimatet. Men om en god Skapare ligger bakom allt kan vi utan större tankemässiga kullerbyttor förutsätta att han inte har skapat en värld som är så instabil som evolutionisterna tror den vara. I en sådan värld finns det rum för åtminstone vissa avvikelser från det som idag ses om någon form av normalläge utan att det leder till några katastrofer. 

Kort sagt: En felaktig syn på världen/skapelsen leder till en felaktig syn på klimatet och klimatförändringen. 

Så, på ett strikt teoretiskt plan, om vi tillämpar samma principer som för skolornas julandakter i kyrkan: Varför ska jag som inte tror på dagens nya samhällsreligion (som alltså har evolutionistiskt skräp i bagaget) tvingas delta i de ceremonier och de följder som denna religion hyllar och leder till? Var finns stringensen här? 

Läsvärd ledare

Jag klagade i den senaste texten på media och deras försök att hindra oss att se vad som är på gång i samhället när det gäller energiförsörjningen. Det finns dock en del lysande undantag - jag länkade i texten till en avslöjande artikel i Kauppalehti. Kennet Myntti skrev också för några dagar sedan en mycket läs- och beaktansvärd ledartext i ÖT i vilken han efterlyser såväl fokus på självförsörjningsgraden som ansvar av vindkraftverksbolagen för en kontinuerlig energiförsörjning. Detta är en intressant tanke som förtjänar att lyftas fram och begrundas. Jag hoppas att våra politiker nappar på Mynttis tankar kring detta.

Om energikrisens (och den kommande livsmedelskrisens) verkliga orsaker

Ett av de största hoten mot samhällsfreden och välfärdssamhällets fortbestånd idag är det faktum att ideologi tränger ut det sunda förnuftet. Detta ser vi framför allt i klimatfrågan och i kraven på att samhället ska bli koldioxidneutralt – och i de följder detta får. Vår media gör långt vad de kan för att hindra oss att se vad som är på gång, men förr eller senare kommer verkligheten att hinna ifatt oss och vi kommer att bli medvetna om vad som håller på att ske.

Den energikris vi som bäst upplever är ett första steg på denna väg. När detta års energikris under nästa år med stor sannolikhet förvandlas till en livsmedelskris kommer förhoppningsvis ögonen att öppnas på de flesta. Men den som vill se vad som håller på att ske, och som klarar av att se bakom de utlagda rökridåerna, kan redan nu utan större problem se vad som håller på att ske.

Det heter, när vi tar del av medias rapportering, att de höga elpriserna (läs: energikrisen) beror på att gaslagren i Europa är på rekordlåga nivåer och att speciellt Tysklands energibrist därmed driver upp elpriserna även här hos oss. Detta är förvisso sant, men det är bara en liten del av sanningen. Frågan vi borde ställa oss är inte den som media trugar på oss (alltså: varför gaslagren är så små, orsak: Putin och Ryssland) utan den verkliga frågan är varför Tyskland är så beroende av rysk gas. Den rävsax Tyskland, och därmed Europa, sitter i nu är nämligen inte Rysslands fel utan den är helt och hållet självförvållad.

Det verkliga problemet, och den djupaste orsaken till dagens energikris (och nästa års livsmedelskris) är, att vi fasat/fasar ut fossila bränslen (och gjort dem omöjlig att använda genom ideologiskt motiverade skattebeslut) och (i Tysklands fall) kärnkraften innan vi har något seriöst alternativ till dessa. Vindkraften ses allmänt som den stora räddaren i nöden, men trots att vindkraften fungerar bra som ett komplement till annan, mer stabil, energiproduktion kan den inte, åtminstone inte innan vi hittat ett bra sätt att lagra el, bli en ersättning till annan elproduktion.

Detta är det stora misstaget Tyskland, och därmed Europa, har gjort. Och därmed har Europas elmarknad blivit beroende av rysk gas. Detta eftersom det är det enda återstående, fungerande, alternativet. Här har en närmast brottslig naivitet också spelat in. Alla som har ens lite historisk insikt vet att ett land ALLTID måste se till att ha en någorlunda god självförsörjningsgrad och inte låta sig vara beroende av import av varken energi eller livsmedel. Detta eftersom det alltid kommer att uppstå politiska (och även militära) kriser i vilka framför allt livsmedel, men även energi, redan i ett första skede kommer att användas som påtryckningsmedel mot länder som varit dumma nog att strunta i sin självförsörjning och låta sig bli beroende av import.

Det är i denna rävsax vi nu sitter. Och Putin sitter garanterat och skrattar åt oss och den situation vi i vår ideologiskt motiverade blindhet, och naivitet, själva har försatt oss. Och värre kommer det alltså att bli. Bristen på energi (i media: bristen på gas) har lett till att det kommer att bli en stor brist på konstgödsel i Europa inför nästa odlingssäsong. Och den konstgödsel som finns tillgänglig kommer att vara så dyr att många jordbrukare helt enkelt inte har råd att köpa den och därmed i stället väljer att låta bli att odla sin jord. Den som har en någorlunda fungerande hjärna begriper att detta kommer att leda till livsmedelsbrist.

Knappast kommer vi européer ändå att tvingas svälta. Imperialismens grundidé är nämligen att låta andra betala för den egna girigheten och, i detta fall, dumheten. Vår kommande livsmedelsbrist kan kureras med ökad import från fattigare länder och därmed göra så att vi undviker svälten. Att människorna i de länder vi importerar livsmedel från kan riskera svält (p.g.a. av vår dumhet) är sedan en annan sak.

Tio miljarder - och mycket mer?

Så kom då det beslut som alla visste skulle komma. Finland valde att satsa på det amerikanska F-35 som ersättning till de Hornet-jaktplan som så småningom levt ut sin tid. Enligt de uppgifter som nu finns tillgängliga kommer detta köp att kosta oss tio miljarder euro, men med det senaste jaktplansköpet i minnet kan vi konstatera att kostnaderna mycket väl kan bli det dubbla. Tydligen har vi råd med detta. Men det är förstås klart, när vi en gång låtit statsskulden skena, så varför inte fortsätta med det?  

Det stora problemet är ändå inte det pris som står utskrivet i köpebrevet, utan problemet är det som står i det finstilta - eller som kanske t.o.m. är helt outsagt. Man behöver nämligen inte vara någon ekonomisk expert för att inse att det finns mer i detta köp än bara jaktplanen. Hur förklaras annars det faktum att vi får en mycket mer avancerad teknik (så kallade "femte generationens jaktplan") för ett pris som understiger det pris som de övriga alternativen skulle ha kostat, trots att dessa tillhör den "fjärde generationen"? 

Jag brukar inte gilla Ville Rantas skämtteckningar, men den här gången tror jag att han träffar mitt i prick. USA och Lockheed-Martin säljer dessa jaktplan så här billigt för att vi förväntas, om inte gå med i NATO, så åtminstone ställa upp på "rätt sida" om och när det blir krig mellan USA och Ryssland. 

Jag fick bara för några dagar sedan höra en intressant sak av en vän som är mycket mer insatt i militia än jag är. Han berättade om det nya ryska radarsystemet som varnar för inkommande missiler. Detta system är något som USA/NATO, vid en väpnad konflikt med Ryssland, behöver slå ut så snabbt som möjligt. För detta behövs stealth-jakplan, och det gärna så nära den ryska gränsen som möjligt. Vad är då mer passande än att ge Finland en rejäl rabatt på dessa jaktplan och så se till att dessa finns tillgängliga så nära ryskt luftrum som möjligt? 

Som sagt finns det orsak att misstänka att det finns mycket i detta köpebrev som är skrivet med mycket liten text. Eller som inte alls är nedskrivet men ändå finns med i kontraktet. Hur som helst innebär detta köp senast nu att vår neutralitet är något som tillhör det förflutna. Tyvärr kommer Ryssland också att förstå detta, och det kan komma att innebära vissa bekymmer för oss. Om vi säger det snällt.