Jag har uppdaterat min bloggprofil. Det var inte mycket som ändrade, men när ett år läggs till de 39 föregående så blir det 40 jämt. (Tack, Esa för påminnelsen att jag skulle ändra – även om den kom några dagar i förtid!:))
Vi hade planerat ett lite större kalas, men p.g.a. ”skolstartsförkylningen” som vi drabbats av blev det nu inte så. Kanske vid 50? Jag fick så också mitt första officiella födelsedagskort, från SLEF. (Tackar, tackar!) Vi konstaterade att det är så det börjar. Sedan blir det vid 50, 60, och så börjar de komma från församlingen... (Om de då längre har råd att ha någon personal som gör hembesök...)
Bilden nedan är från kortet som min dotter (7 år) gav mig i morse. Hon har lyckats fånga något i hans blick som säkert beskriver bra hur han ser på framtiden – inför den fågelattack som alla gröna grisar förr eller senare råkar ut för. Jag för min del ser åndå positivt på framtiden, åtminstone i ett längre perspektiv. De nästa 40+-åren kan dock säkert bli både turbulenta och stundtals t.o.m. svåra. Men med Jesus fram!
Det känns ju som om man fötts in i en speciell tid, men kanske alla generationer upplevt det så.
SvaraRaderaVi som är kring 40 idag har ju sannerligen upplevt snabba förändringar sedan vi var barn (men kanske alla generationer upplevt det så?)
Men tuffa tider blir det... jag undrar om västvärldens kollaps blir den sista kollapsen, ellr om något ytterligare kommer att resa sig på dess ruiner?
Den som lever får se!
h
Toffe