Idag är det min favoritsöndag i kyrkoåret. Domsöndag. Jag har alltid
varit fascinerad av parusin, alltså allt som har med Jesu återkomst att göra,
och dessutom tilltalas jag något enormt av detta med att han som de facto har
all makt en dag kommer att s.a.s. ”stiga in på scenen” med makt och med en myndighet
som ingen kan motstå och rätta till alla orättvisor och göra allt krokigt rakt.
Då kommer det att hållas dom. ”Böcker kommer att öppnas”, säger oss Guds ord.
Det handlar om gärningarnas bok, och så om Livets bok. (Upp. 20:12)
Detta kommer att vara en fruktansvärd dag. Tänk dig att du,
när din tur kommer, får (läs: tvingas) träda fram inför allvetande Gud, och inför
alla människor, och så börjar läsningen ur dina gärningars bok... Öppet, inför alla. Alla
våra mörkaste och mest välbevarade hemligheter kommer att komma fram. Detta
kommer att vara oerhört brutalt. Inget utelämnas. Allt finns med. Även det du
minst av allt vill att någon annan ska få veta om. Där blir det uppläst – och på
basen av vad som läses upp ska domen falla. Vi vet nog alla vad den domen
kommer att bli. Detta kommer att bli en fruktansvärd dag.
Men. Det finns alltså också en annan bok. Guds ord talar om en
”Livets bok”. Alla som har sitt namn skrivet i denna Livets bok kommer inte att
dömas enligt vad som finns skrivet i gärningarnas bok, utan när vi kommer fram
till tronen och läsningen ur gärningarnas bok ska inledas, då sker samtidigt en
sökning i denna Livets bok. Om ditt namn finns med där kommer uppläsningen ur
gärningarnas bok att avbrytas innan den hunnit komma igång. Helt enkelt därför
att alla som har sina namn skrivna i Livets bok redan, för Jesu förtjänsts
skull, har fått en friande dom. Jesu blod fungerar som en fullständig och allt
täckande betalning för alla de skulder som kan tänkas finnas upptecknade i
gärningarnas bok. ”Tetelestai”, står det i den grekiska grundtexten. ”Till fullo
gäldat”, eller ”fullständig betalning given” blir detta på svenska. Allt som finns upptecknat i gärningarnas bok är utraderat! För alla
som har sitt namn skrivna i Livets bok blir domens dag en härlig dag.
Men det blir inte med detta. Det finns nämligen ytterligare ett
härligt ord i de texter i Bibeln som talar om domen och om tidens slut. Där finns orden
om fullständig förlåtelse, om nåd utöver nåd och en härlig frälsning som vi får
som gåva, för Jesu skull. Men där finns också ordet ”förvandling”. ”Vi ska inte
alla dö”, skriver Paulus i 1Kor. 15, ”men vi ska alla FÖRVANDLAS, vid den sista
basunens ljud”. Det utlovas en förvandling. Vår gamla människa, den som finner
sin glädje i synden och som inte vill göra det som är rätt – denna gamla
människa kommer en gång för alla att försvinna. Vi kommer att förvandlas. Den
svåra och många gånger ojämna och fruktlösa kampen mot synden är en gång för
alla över. Kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte
ärva det oförgängliga. Nej, men vi kommer att förvandlas. Det förgängliga
kommer att kläs i oförgänglighet, och det dödliga i odödlighet. Förvandling. En
gång för alla. Tänk vilken härlig dag detta kommer att bli! En dag att se fram
emot och att välkomna. Maranatha! Kom Herre Jesus!
Så ska jag avsluta med en sång av den svenska
pingstsångar-evangelisten Calle Öst. Jag har inte lyckats hitta sången i sin helhet på
nätet, varken i sjungen form eller i textversion, men det senare åtgärdas
härmed! Sången finns på Östs sista skiva ”Stugmöte”, och den sjungs så att
versens andra del tas i repris. ”Stugmöte” finns på Spotify för den som vill
höra hela sången sjungen av Calle Öst själv. Här kan man ändå få ett litet smakprov även om man inte har Spotify. "Aftonens skymning" är den tionde sången på listan.
Aftonens skymning nära sitt slut nu har nått,
åren de många tvåtusen snart hava gått.
Sedan vår Jesus uppfor till Gud,
för att bereda boningar där åt sin utvalda brud!
Sen skall han komma, så har han sagt i sitt ord,
hemtaga bruden undan fördärvet på jord.
Härliga morgon, saliga hopp!
Eldsvagnen kommer och vi får flytta till himmelen opp!
Dagen är nära, Jesus vår brudgum är här,
för att hemtaga bruden den han har så kär.
Kampen mot synden slutad då är,
himmelska kronan lönen den blir efter troheten här!
Änglar, serafer står där i väntan uppå,
för att befallning utav sin konung nu få.
Bruden i väntan ropar till Gud,
himlens kurirer ila från himlen till jorden med bud.
Redan i anden hör jag ett dånande ljud,
himlen och jorden bäva för levande Gud.
Här över bergen eldsvagnen går,
bruden förvandlas för att till himmelen tillträde få!
Kanske vi alla borde rannsaka oss själva då och skriva om vår egen kamp som Knausgård gjorde så har vi inget att skämmas för ifall nån kommer och går igenom vårt liv, skulle ju vara lite som en helgardering?
SvaraRaderaMarkus. Det är inte bekännelsen, eller "uppläsningen" som frälser, så någon "helgardering" kan det inte bli tal om på den vägen. Men man förlorar faktiskt inget på att ha sitt namn i Livets bok, så varför inte gå den vägen? "Kristna människor är inte bättre, men vi har det bättre!"
SvaraRaderaÖnsketänkande Kristian
SvaraRaderaDom som inte tror säger "värför skulle jag följa nåt som ändå inte finns" och dom som tror säger "vad förlorar man på att tro?". Jag kan komma på många bra saker som har med tro att göra och jag förstår fullt ut värför vissa tror och vissa inte tror, därav också det underbara med tro, det är eller borde vara valfritt för varje individ.
SvaraRaderaAtt ha en tro bakom sig ger säkert mången människa styrka att klara det vardagliga samt det mindre vardagliga med att t.ex. förlora någon när och kär, det förstår jag fullt ut och jag ser inget fel i det men jag tycker ändå att det är något som varje individ själv skall få välja utifrån den kunskap man har. Att inte tro är ju inte något speciellt det heller, att man gör mera "självständiga" val om man inte tror är ju knappast sant, men det är säkert något nån som inte tror tror. Men man gör ju ändå sina val utifrån vad man vet, om det man då vet är det som står i bibeln eller någon annanstans så det är inte så viktigt, huvudsaken att man gör sina val och står för dem.
Ibland funderar man nog hur en människa kan göra si och så, vad baserar sig valen på, det finns ju båda kristna och icke kristna som har gjort dåliga val så kristendomen isig är ju ingen garanti för att man skall göra goda val här i livet men sen igen meningen med den kristnes liv är ju inte detta liv utan det är det eviga livet då igen ateisten tror sig ge järnet i detta liv och bryr sig inte om något annat, finns ju inget rätt eller fel här heller.
Meningen med livet är ju ändå något som vi flesta tänker på i något skede, iaf. borde vi det, men med tanke på hur mycket hemska saker som händer så undrar jag nog om folk överhuvudtaget funderar på det här med meningen med livet, dock vill jag påpeka att ha ett meningsfullt liv är inte något kristendomen har patent på utan jag vill påstå att jag har ett meningsfullt liv jag också fastän jag inte är troende, jag vill också påstå att jag har en god moral, jag vet vad som är rätt och fel, det är inget Gud har gett mig utan det är något som är dynamiskt, det ändras med tiden, det jag tyckte var rätt för 10 år sedan tycker jag är fel nu, skam den som inte kan ändra sig, det är en av svårigheterna i att tro, du skall inte kunna ändra dig eftersom det står vad som är rätt och vad som är fel (sen är det bara tolkningarna som ändras med tiden)
Men då kommer vi fram till det här med att sannigen inte är absolut utan subjektiv och det är sådant som kristna inte vill höra, eller troende överlag oberoende vilken religion det gäller, sanning har med förnuft att göra och kan tänkas att förnuft inte har med tro att göra men då kommer vi tillbaka till det vi började med, är det inte förnuftigt att ha en tro om man har nåt att falla tillbaka på då man har det svårt, är det inte förnuftigt att ha en tro om det ger en styrka för att klara livet? Springade frågan är väl den att tro i sig inte nödvändigtvis ger mervärde åt alla, vi är dömda till evigt lidande av ovetande.
Markus. Tack för din kommentar! När jag läste undrade jag när du skulle komma fram till sanningsfrågan, och helt väntat så kom den ju också där på slutet. Du utgår emellertid ändå, om jag uppfattade dig rätt, från känsla, från vad människan kan ha nytta av (t.ex. i tider av svårigheter). Det är kanske ingen överraskning att jag inte har samma utgångspunkt.
RaderaJag hävdar, å det bestämdaste, att sanningen INTE är subjektiv. För att ta ett för denna diskussion centralt exempel: Guds existens. Antingen finns han, eller så finns han inte, och om han finns, ja då finns han s.a.s. för alla, oberoende av hur det känns eller om vi tror på honom eller inte. Samma sak omvänt - om han inte finns så finns han inte oberoende av hur många som tror på honom. Kan du hålla med om att sanningen till denna del är strikt objektiv?
Detta samma gäller den absolut centralaste delen av den kristna trosläran, nämligen Jesu uppståndelse från de döda. Här finns det en objektiv sanning, helt enkelt därför att han antingen har uppstått, eller så har han det inte. Det finns helt enkelt inte rum för någon subjektivism här! Antingen har denna historiska händelse ägt rum, eller så har den det inte. Jag, eller du, kan inte ändra det skedda (eller inte skedda) med vår tro eller vår icke-tro. Sanningen är också till denna del objektiv. (Observera nu att vi inte diskuterar vad som är sant, utan bara huruvida det finns en objektiv sanning!)
Den kristna tron är en historisk religion. Detta betyder att de centrala händelserna för tron har skett i historien, på en given plats och vid en given tidpunkt. Detta innebär att de antingen har hänt, eller så har de inte hänt. Det finns helt enkelt inget mitt emellan, inte någon möjlighet till någon subjektiv approach. När det gäller den kristna tron har de facto förnuftet med tron att göra, helt enkelt därför att, precis som du skriver, sanningen har med förnuftet att göra, och den kristna tron vilar på - och står eller faller med - de objektiva sanningsanspråken.
Sedan får man ta en diskussion om huruvida dessa sanningsanspråk är berättigade eller inte. Jag hävdar givetvis att de är det, och vidare att om de INTE är det så är den kristna tron inget att ha. I så fall blir ju all den tröst en människa kan tänkas få ut av den inget annat än självbedrägeri. Det samma säger också aposteln Paulus i 1Kor. 15. "Om Kristus inte har uppstått är vi de mest ömkansvärda bland människor". Men direkt efteråt kommer han till den objektiva sanning - som han själv, tillika med över 500 andra, var vittne för. Men nu HAR Kristus uppstått! Och när han har gjort det, ja, då gäller allt det andra också. Sanningen är sanning, och det just för att Kristus har uppstått.
Nu kallar jobbet, så vidare funderingar får anstå till ett senare tillfälle!
Det där med sanningsfrågan är lite samma sak som att säga när man läser dina inlägg "När jag läste undrade jag när du skulle komma med ett bibelcitat, och helt väntat kom den ju där på slutet" Du får det att låta som om det här med sanning är något irrelevant för dig då det igen för mig är något centralt då det gäller religioner så jag kan bara dra den slutsats att med samma logik så är bibelcitat något relevant för dig.
SvaraRaderaJa jag utgår från nyttan i detta fall, för mig är nyttan ätt läsa så mycket som möjligt och lära mig så mycket som möjligt så att hag kan bilda mig en uppfattning om saker om ting, dess mera input jag får dess bättre, finns ingen dålig information men det gäller ju att sortera rätt, som jag ser det så finns det gott i varje religion men personligen vill jag inte binda mig till en religion eftersom det förlamar min handlingsfrihet, eller rättare min tankeverksamhet, min moral, mitt sätt att leva.
Det här med att sanningen är subjektiv eller objektiv kan vara en paradox i sig, om vi utgår från att det är människan som har skapat gud, då finns gud endast så länge som någon människa tror på gud, när den sista människan slutar tro på gud så ändras gud från kategorin Gud till mytologiskt sagoväsen, vi kan dra paraleller till antika Grekland eller till våra egna nordiska gudaväsen.
Om vi ser på saken objektivt så har du helt rätt i vad du säger att han endera finns eller inte finns, själv har jag kommit till slutsatsen att han inte finns då jag tagit del av den informationen som finns runt om mig, om någon kan bevisa annat eller visa annat så kan jag dock byta åsikt, jag har tagit del av den kristna tron, jag har fått en religös uppväxt och jag har läst bibliska texter men jag ser inget skäl till att följa i dess fotspår eftersom jag anser att det finns bättre alternativ, men här kommer vi till den brinnande punkten, vad vill jag göra med mitt liv?
Men tillbaka till objektiviteten, du säger "om han inte finns så finns han inte oberoende av hur många som tror på honom. Kan du hålla med om att sanningen till denna del är strikt objektiv?" Jag håller fullständigt med dig här, och samma argument kan vi använda till en hel del annat vilket betyder att du borde se lika allvarsamt på t.ex utomjordingar, endera så finns det liv därute eller så finns det inte, sannolikt så finns det, jag har alltid funderat på hur utomjordingar och bibels berättelser går ihop, skulle skapelsebärettelsen fallera om det kom fram att det finns liv ute i rymden? Evolutionen skulle ju inte fallera utan antagligen bara stärkas.
Så dethär med objektiv sanning kan man implementera på precis allting sen är det upp till var och en att komma fram till vad man skall tro och tycka.
Jorden var ju rund fastän människorna inte visste om det förr i tiden men man fick ju sen bevis på att jorden faktiskt VAR rund och inte platt, i framtiden kanske man säger gud fanns ju fastän människorna inte trodde på honom MEN det springade punkten här är ju då att vi vill ha bevis på att han finns, jag har inga som helst problem på att tro på en gud om jag får bevis på att han finns, börjar kännas som om jag upprepar mig så bäst att sluta.
Men ännu det där om självbedrägeri så man kan enkelt jämföra det med en drog, finns till för att man skall "klara av" vardagen, sen om det är bra för en så det är en annan fråga..
Markus. Nu förstår jag inte riktigt vad du menar i ditt första stycke. Sanningen är verkligen inte irrelevant för mig! Jag ansluter mig till C.S.Lewis i denna sak - "Om den kristna tron är sann är den en utsaga av oerhörd betydelse, och om den är falsk är den en utsaga av ingen betydelse". (Citatet ur minnet.) Vad sedan gäller det jag skrev om att du till sist kom in på sanningsfrågan handlar om att jag menar att varje tänkande människa helt enkelt måste ställa sig denna fråga när man diskuterar dessa saker helt enkelt för att den är så central. Min förväntan i detta avseende var inte negativ (som jag läser mig till att du har förstått utav det jag skrev), utan positiv!
RaderaPå tal om C.S.Lewis och utomjordingar - och det du sade om att du läser så mycket som möjligt - läs gärna Lewis Scifi-trilogi! I denna kommer han in på dessa saker, böckerna är spännande, och så får man en hel massa god teologi på köpet! ("Utflykt från tyst planet", "Perelandra" och "Vredens tid")