Avgud

Denna vecka firas den kanhända mest utpräglade ”avguderifesten” i Finland. Nu avser jag inte ”Halloween” (även om mycket kunde skrivas också om detta elände), utan jag tänker på publiceringen av fjolårets inkomst- och skatteuppgifter. Media gör, som alltid, stor sak av detta. Här ska det jämföras! Företag mot företag, människa mot människa – vem har förtjänat mest, vem klarar sig undan med lägst skatteprocent och vem är rikast i landet. Vem har lyckats, och vem har misslyckats.

Jag gillar inte att media slår upp detta så här stort. Men det finns ju helt klart en beställning på detta, så man kan knappast klandra dem. Ändå anser jag att de, när det gäller detta, kunde försöka skapa ett annorlunda medieklimat i stället för att bara löpa med – och dra läsare/lyssnare. Men det är givetvis samma sak som ligger bakom också medias intresse av att slå upp detta: Pengarna. Dessa uppgifter – och alla möjliga och omöjliga jämförelser som kan göras – säljer. För vi människor gillar att gotta oss i detta, eller kanske handlar det snarare om att vi vill få orsak att vara avundsjuka. Vi vill ha reda på vem det lönar sig att vara avundsjuk på.

Dagens människa lever för pengarna. De är målet med en människas liv, och den som har dem våndas över att han/hon inte har mera (och över utsikten/risken att kanske förlora dem), och den som anser sig ha för lite av dem våndas över detta – och lider under sin avundsjuka, speciellt i dessa dagar. Men detta sista torde gälla för alla, oberoende av hur mycket av denna vara man har. För det finns ju alltid sådana som har mera.

Nu kanske någon tycker att jag tar i när jag skriver att dagens människa lever för pengarna. Men hur många människor i dagens Finland tror du skulle vara beredda att ge bort, låt oss säga, 1000 euro? Bara så där. Nu pratar jag vanliga människor, sådana som ännu inte, likt Salomo, insett att pengarna inte ger livet mening. Någon euro kan man kanske tänka sig att ge bort, men inte någon sådan summa som verkligen skulle kännas i plånboken. Nej, för att pengarna är dagens främsta avgud. Vi lever för pengarna. Tragiskt? Visst, men likväl sant.

När jag blev student för drygt 22 år sedan minns jag att det på dimissionen hölls två långa tal. Det ena hölls av rektorn, och det andra av undertecknad. (Det andra var kanske inte så långt, men för mig kändes det så!) Jag minns egentligen bara en sak som sades i dessa tal, men denna enda sak var sådan att den verkligen förtjänar att kommas ihåg. Rektorn sade att han önskar att vi, nyblivna studenter, skulle se på pengar som man ser på luft. Vi behöver luften för att kunna leva, men den är inget man lever för. Detta var visa ord, och deras aktualitet har inte avklingat sedan de uttalades, snarare tvärtom.

Denna vecka firar vi alltså årets kanske främsta ”avguderifest” i Finland. Grämelsen och avundsjukan går nästan att ta på, rent fysiskt. Det är beklämmande.