De nordiska
missionsförbundens koalition Joint Mission to Israel (JMI) har kontaktat Finska
missionssällskapet och kräver att det lämnar samarbetet, och en del av Finska
missionssällskapets missionärer i Israel har sagt upp sig i protest mot
beslutet att skicka iväg par med samma kön på missionsuppdrag. Så långt nyheten
på ÖT.
Detta är givetvis inget överraskande. Att det skulle gå på
detta sätt var säkert något som alla som var med och tog beslutet på FMS:s årsmöte
medvetna om. Inte desto mindre är det oerhört tragiskt att missionssamarbetet
på detta sätt slås sönder. Men det finns tyvärr inget alternativ. Här står nu
valet mellan att ta avstånd eller att stå samman med FMS - och så drabbas av
samma dom som FMS kommer att drabbas av. Att det sedan finns sådana som ropar ”diskriminering”
och som säger sig sluta stöda missionen för att den är ”diskriminerande”
betyder inget i sammanhanget. Det som har betydelse, både när det gäller
missionsarbetet och även när det gäller det kristna arbetet i allmänhet, är om
vi är trogna mot honom som gav oss uppdraget att gå ut och göra lärjungar.
Gunnar Andersson skriver i en ledare i ”Kyrka och Folk”
(28/2 2013) om, den av samma fråga orsakade, söndringen mellan SvK och den
etiopiska Mekane Jesu-kyrkan att ”den avgörande frågan är till slut vilken
förkunnelse och lära som den helige Ande bekänner sig till”. Pengar är viktiga
för missionsarbetet, liksom goda och fungerande relationer med andra
organisationer. Men det allt avgörande, för missionen och för den kristna
kyrkan överhuvudtaget, är att den helige Ande bekänner sig till det arbete som
görs. Om så inte sker, ja då kan inga pengar i världen rädda oss och vårt
arbete. FMS har gett sig in på en väg som, om ingen omsvängning görs, kommer
att sluta med en stor katastrof.
Jag har väntat på att Slefs styrelse/Sändebudet officiellt skulle ta avstånd från FMS, vilket jag hittills inte sett. 2Joh 9-11 utgör annars en hård dom också över Slef pga samarbetsavtalet.
SvaraRaderaOla. Kvarnarna mal inte alltid så snabbt, men jag tror nog att man kan förvänta sig någon form av reaktion också därifrån så småningom. Hoppas jag, tänkte jag skriva, men vad jag hoppas är givetvis att FMS ska göra ogjort det man har gjort så inga reaktioner behövs...
SvaraRaderaSlef höll årsmöte några veckor efter händelsen, när saken var som hetast. Sedan har ett halvt år gått. Om man väntar tillräckligt länge har saken glömts bort. Av de flesta.
Radera