"Den oheliga treenigheten"

I en kommentar under bloggen om abort skrev Markus Nylund en kommentar som jag väljer att lyfta fram och besvara här i stället för där kommentaren fälldes. Detta för att den förde lite utanför det ämne som diskuteras där. Kommentaren lydde i sin helhet: ”Abort, homosexualititet, kvinnopräster, är det något jag har glömt eller är det den "heliga" eller kanske i detta fall oheliga treenigheten? Nu har jag ingen som helst statistik men jag känner på mig att de som som mest är emot detta är konservativa vita medelålders män, alltså kort sagt just dom som domhär tre sakerna egentligen berör minst, varav denna paradox?”

Nå, det är faktiskt inte fråga om någon paradox, helt enkelt för att dessa tre saker faktiskt berör oss alla och inte bara ”konservativa vita medelålders män”. Det kan ju förvisso hända att det är ur just den gruppen det kommer mest ljud i dessa frågor. Varför kan man ju givetvis spekulera i, men någon paradox är det alltså inte fråga om.

Om vi börjar med aborterna så kan jag börja med att påminna dig som läser detta om hur befolkningspyramiden ser ut här i Finland (och i hela västvärlden och numera också i Kina). Pyramiden är inte längre någon pyramid utan en pelare, och när den har deformerats på detta sätt får man ett hållbarhetsunderskott som på sikt hotar den välfärdsmodell vi idag är så stolta över. Det finns helt enkelt för få människor i den del av ”pyramiden” som ska försörja de delar av befolkningen som inte ännu/längre är i arbetsför ålder. Det är därför en av de hetaste frågorna på den politiska kartan idag är frågan om höjd pensionsålder.

Det finns en undersökning (som jag nu i hastigheten inte hittar) som säger att vi i Finland har ett underskott på 500 000 människor i arbetsför ålder. Detta underskott råkar faktiskt sammanfalla nästan fullständigt med det antal barn som har aborterats sedan år 1970. Ett sammanträffande? Knappast! Vi har helt enkelt aborterat bort grunden för vår framtida välfärd. Dessutom tillkommer alla sjukskrivningar och allt illamående som brott mot Skaparens goda vilja på detta område för med sig. En människa kan helt enkelt inte låta döda sitt eget barn och komma undan med det utan djupa sår och svåra ärr. Sår och ärr som sedan följer henne genom hela livet.

Sedan till homofrågan. Idag finns det krafter som vill förändra äktenskapsbegreppet och göra homosexualiteten (slutgiltigt) salongsfähig i alla sammanhang. Detta kommer på sikt att (ytterligare) försvaga äktenskapsinstitutionen och därigenom leda till mycket lidande. Dessutom kommer samhällets positiva inställning till homosexuellt leverne att påverka det uppväxande släktet och göra att människorna blir ännu mera förvirrade än vad de är idag. Med, på sikt, katastrofala följder för det ordnade samhället. Dessutom vet vi att dessa krafter som idag arbetar för samkönade äktenskap inte kommer att sluta när detta är uppnått. Nej, kampen för att (i människornas sinne) normalisera det abnorma kommer att fortsätta, men ytterligare förvirring och lidande som följd. Dessutom har vi här också att räkna in de följder som kommer på att ett folk i sin lagstiftning vänder Skaparen och hans goda vilja ryggen – och dessa är sannerligen inte försumbara!

Vad sedan gäller de kvinnliga prästerna har jag här redan ganska grundligt behandlat den förvandling som prästämbetet har genomgått (feminiseringen av hela ämbetet) som öppnandet för kvinnor som präster har lett till – och de synnerligen negativa följder detta har fått för kyrkan. Om vi på detta sätt utmanar och vänder oss emot Kyrkans Herre ska vi inte förvåna oss om detta dessutom får andra följder. I värsta fall kommer han att flytta ljusstaken, om så redan inte har skett, och då är vår kyrka förlorad.

Det att vi går emot Guds uppenbarade vilja får följder – även om vi inte vill det eller ens har räknat med den möjligheten. Se, han försvinner ingenstans bara för att vi inte tror på honom, och hans vilja är alltfort det bästa för oss människor oberoende av om vi vill erkänna det eller inte. Dessa tre frågor är de som idag kanske är mest på tapeten, och jag hävdar, med stöd i det jag har listat ovan, att dessa tre frågor faktiskt berör oss alla. Även ”konservativa vita medelålders män”.