Om vår frihet att välja

Jag hör till den lilla minoritet som INTE finns på facebook. Det är en principsak, tror jag, men också en bekvämlighetssak. Jag skulle helt enkelt inte riktigt orka börja engagera mig i att ”samla vänner”. Dessutom misstänker jag att facebook är en tidstjuv. Men visst inser jag också att det skulle finnas goda sidor med att vara med på ansiktsboken. Det finns grupper som delar information jag gärna skulle få del av, och dessutom blossar det nu som då, har jag förstått, upp intressanta diskussioner där.

Min hustru är emellertid med på facebook, och allt som oftast har jag tillfälle att ”tjuvläsa” olika intressanta saker och få intressanta länktips. Som sedan blir till en bloggtext. Eller en intressant fundering bara så där annars. Idag hittade jag en länk till en ledare på Aftonbladet där skribenten, uppenbarligen på fullt allvar, hävdar att det var rätt av Höglandssjukhuset att sparka barnmorskan Ellinor Grimmark när sjukhusledningen blev på det klara med att hon vägrar utföra aborter. Aftonbladet, som nog annars gärna vill framstå som en liberal tidning, anser alltså att det är rätt och riktigt att diskriminera sådana som har ”fel” åsikter. Åsiktsfriheten gäller tydligen bara i en riktning.

Men det blir inte med det. I ledaren får läsaren sig också serverat den fullkomligt horribla (i detta sammanhang) synpunkten att ”kvinnan har rätt till sin egen kropp”. Ledarskribenten späder dessutom på med ord som ”patientens behov” (av en abort, alltså), ”rätten till sina egna livmödrar” och ”kvinnors rätt till sina egna liv”.

Nu hoppas jag att alla inser att detta handlar om språkets makt över tanken. Det som sägs låter bestickande och bra, men det är inget annat än en schimär. Det ledarskribenten (medvetet) bortser ifrån är att det – när det går så långt att en ”patient har behov av en abort” - inte längre bara handlar om ett liv, utan att det nu är frågan om två liv. Därför kan man helt enkelt inte använda sig av dessa argument som hon, och andra, gör. Men jag är faktiskt också pro-choise. Jag anser också att kvinnan HAR rätten att välja. Kvinnan HAR rätten till sin egen kropp – och jag anser att denna rätt är absolut. En kvinna har alltid rätten att vägra ha sex. MEN. Om och när hon väljer att ha sex, då KAN resultatet bli att ett nytt liv uppstår inne i hennes livmoder. Och när så sker har hon passerat den punkt där hon längre har rätten att välja. Så enkelt är det.

Låt inte någon, vem det än vara må – om det så skulle vara en ledarskribent på Aftonbladet – inbilla dig något annat: Vi människor har frihet att välja. Detta gäller både kvinnor och män. Men våra val får konsekvenser, och dessa konsekvenser får vi lov att leva med. Därför kan det vara bra att tänka efter före.

Med dagens abortlagstiftning har vi försökt komma undan detta, men även det är en schimär. Den som begår en abort och därigenom låter mörda sitt eget barn kan kanske försöka inbilla sig att det bara handlar om ”kvinnans rätt till sin egen kropp och till sitt eget liv”, men faktum är som sagt att det här handlar om två liv. Ett liv som avslutas och ett liv som får fortsätta. Propagandisterna låter gärna förstå att det sedan, för den som får fortsätta sitt liv, bara är att gå vidare som om inget hänt, men det är inget annat än en ren och skär lögn. Våra val får konsekvenser. Alltid. Och den som väljer att göra illa värre genom en abort blir nog förr eller senare upphunnen av verkligheten.

Tycker du att detta låter hårt? Visst gör det. Men det är så här det fungerar - om du inte tror mig kan du ju alltid försöka fråga någon som har begått en abort om skulden och skuldkänslorna och om hur verkligheten bakom  - och efter - en abort ser ut. I ljuset av den verkligheten framstår det som sägs i ledaren jag länkade till ovan som det skitprat det i sanning är.