Det är numera ganska sällan jag ser på TV. När vi flyttade
hit till vårt hus blev det bara så att vi under flera års tid inte löste någon
TV-licens och inte heller hade någon digibox, varför vi inte kunde se på de
TV-sändningar som kom. I stället såg vi filmer och TV-serier på DVD. Detta inte
heller så mycket, men alltid nu som då.
Nu har vi igen, med förnyelsen av TV-licenssystemet, ändå
köpt en digibox. (När vi, som i år, tvingas betala nästan 2000 euro i Yle-skatt
tyckte jag att vi ändå behöver få något i gengäld...) När vi så igen började
bläddra i TV-tablåerna slogs jag av den enorma förändring som skett i
TV-utbudet på bara några få år. Dokusåpor kvällarna igenom, den ena värre än
den andra. Lägg sedan till en massa mord, misshandel, våldtäkter och annat
elände som visas så kan man bara konstatera: Det kommer ju bara skräp på TV!
Underhållning kallas det visst.
Varför? Varför ska vi matas med detta elände? Varför kan de
som producerar och köper in program inte satsa på kvalitets-TV i stället för
detta elände? Har vi, som folk, blivit så fördummade att detta är det enda vi
vill se? Eller är det så att vi genom detta programutbud skolas till att bli
dumma i huvudet? Detta förväntas vi sedan till råga på allt också betala för
att få se! Eller rättare sagt. För att kunna serveras detta bestjäls vi av
statsmakten. Yle-skatten är ju inte precis frivillig. Nå, nu häver jag upp min
röst: JAG VILL INTE BETALA FÖR DETTA SKRÄP!
Men givetvis hjälper det inte att ropa om det - staten har
beslutat att jag måste betala, och då blir det förstås på det sättet. Men ingen
kan hindra mig från att försöka göra en liten analys. (Som jag lånar delar av
från en god vän.) Jag frågade redan varför vi förväntas se på detta skräp vi
serveras, och säkert är det så att det faktiskt finns sådana som vill se dylika
program. Annars skulle ingen i rimlighetens namn producera dem. Men om vi går
ännu djupare: Varför vill vi se på dess program? Varför sätter vi vår (många
gånger sällsynta) fritid på att stirra in i dumburken när det ändå inte kommer
något sådant på den som egentligen är värt att se på?
Jag blev ledd på rätt spår vad gäller svaret på denna fråga
när jag såg finalmatchen i Finlands cup i volleyboll mellan Tiikerit och VaLePa.
(Nåja, inte kommer det ju ändå BARA skräp på TV...) Matchen höll väldigt hög
klass, och kommentatorn konstaterade att ”med sådan här volleyboll på TV får
man nog lördagseftermiddagen att gå ganska bra”. (Min översättning.) Det
handlar givetvis om att få tiden att gå! Att ha något att göra så man inte får
tid över. Tid över för vad då? Jo, tid för att fundera på de stora frågorna. Varifrån,
varför, vart och hur. Vi roar och underhåller oss så att vi inte ska behöva
eller ens hinna fundera på varifrån vi kommer, vart vi är på väg och varför vi
finns här. Hellre Voice of Finland än Skaparens milda och kallande stämma! Helt
enkelt för att det är så vi vill ha det. Vi vill fylla all ledig tid med underhållning,
bra eller dålig, för att vi inte ska behöva tänka. För att vi inte ska hinna tänka.
För att vi inte ska komma på att bekymra oss över de stora frågorna.
Vi roar oss livet igenom så att vi till sist har roat oss
bort från Livet. Är det ingen annan än jag som finner detta bekymmersamt?
Jo! Varje gång jag nämner TV:ns bedrövlighet får jag höra om det positiva med den, att den ju är sällskap för de ensamma, allmänbildande osv. Ändå är jag i synnerhet tveksam huruvida det här väger upp dess bedrövlighet och den dimma den för in mänskligheten i.
SvaraRaderaEmma
Emma. Visst finns det, som du också fått höra, en del positiva saker med TV:n. Det måste nog t.o.m. jag medge. Men den fördjupning som TV:n kunde erbjuda har nog tyvärr ganska långt försvunnit och ersatts med ytlighet och (mer eller mindre hjärndöd - och dödande!) underhållning. "Den dimma den för in mänskligheten i" - det uttrycket gillar jag!
SvaraRaderaAllt gott!
Kristian det heter verklighetsflykt, och jag håller helt med dig, dock är det ju inte bara tv utan all slags underhållning, man kan ju klassa skönlitteratur som samma "skräp", se bara vilka böcker som ligger på topplistorna.
SvaraRaderaMen ingen moral utan dubbelmoral, jag ser sällan på tv men playstationen har jag dödat hur många timmar som helst med men där är jag nog lite av en periodare, har inte spelat på länge nu men det gäller ju samma sak där, man "vill" fly bort från verkligheten, leva i en alternativ verklighet utan bekymmer.
Men det känns ändå mer meningsfullt att läsa böcker, då känns det som om man gör något vettigt, man lär sig saker och får nya saker att fundera på, men det är väl tyvärr så också att ungdomar läser mindre och mindre eftersom man inte behöver veta något nuförtiden, det räcker med att man kan googla rätt ord så har man ju allt framför sig.
Markus. Visst kan böcker också klassas som verklighetsflykt, det är helt sant. Men jag säger det samma som du - det är ändå mera meningsfullt att läsa böcker. När man ser en film presenteras allt för en mer eller mindre färdigtuggat, förytligat och nedbantat, men när man läser en (bra) bok tvingas man använda hjärnan för att frammana de "bilder" författaren beskriver. En bra bok får dessutom läsaren att tänka efter på mera än ett plan och kan "leva med" läsaren långt efter att man lagt boken ifrån sig. Dessutom har en bra bok många olika "lager", medan detta är mycket mera sällsynt i filmernas värld. (Undantag finns dock!) Med detta absolut inte sagt att jag inte uppskattar en bra film, eller TV-serie, men de håller bara på att bli så sällsynta i TV:n numera.
Radera"ungdomar läser mindre och mindre eftersom man inte behöver veta något nuförtiden"
Detta är i så fall mycket beklagligt - och medverkar nog i stor utsträckning till "fördumningen". Men tyvärr är det säkert så här många tänker idag - "det går ju att googla det!" Men dagens internet är ingen framtida självklarhet, så (bl.a.) därför får man inte underskatta kunskapen.
O ja, jag finner det också bekymmersamt! Har funderat en hel del på tv-tittande, film-tittande, internethängande osv. på senaste tiden. Jag tycker absolut man borde diskutera det här mer, för till stor del handlar det väl om en vanesak, och för att komma bort från dåliga vanor borde man få tankar om vad man kunde göra istället!
SvaraRaderaSofie. Tack för din kommentar! Visst handlar det (också) om en vanesak. Människan fungerar på det sättet att hon gärna fortsätter på den väg och i de spår hon trampar upp åt sig, och ju längre hon håller på i de spåren (ju djupare de blir!) desto svårare har hon att komma upp ur dem. Detta då på både gott och ont. Notera alltså här betydelsen av goda vanor!
RaderaJag kollade upp din profil och noterade att du/din familj så småningom står inför en mycket stor förändring som kommer att lägga om de flesta, om inte alla spår i din vardag. Detta innebär samtidigt en stor möjlighet att lägga sig till med nya, goda vanor! Här hos oss, med tre barn varav två ännu är små, går det mesta av fritiden på deras villkor - detta så att vi helt enkelt har kommit bort från TV-tittandet. Det finns ingen tid till det. Dessutom inledde vi för något år sedan en sed/vana att hålla en husandakt sedan barnen är nattade, och detta spår har idag blivit så djupt att vi knappast skulle kunna sluta även om vi så skulle önska. (Vilket vi förstås inte gör!) Om vi någon kväll, på resa eller dylikt, inte har kunnat hålla denna husandakt känns det helt enkelt att något är borta, att något är fel. Sedan brukar vi också, efter husandakten och om det finns tid, också faktiskt se lite på någon (främst komedi-)serie på DVD. Men till det begränsar sig faktiskt väldigt långt vårt TV-tittande. Nu säger jag inte att detta på något sätt skulle vara något ideal, långt ifrån, men jag nämner detta bara för att visa ett exempel på hur detta med vanor fungerar. Och på hur livet förändras när man får barn!
Allt gott till dig, och lycka till med skrivandet - och nedkomsten sedan när det blir aktuellt!
Tack så mycket för dina uppmuntrande ord! En viktig orsak till att jag funderat på mina tv- och internetvanor är just för att vi ska få barn och att jag vill ge dem goda vanor från början. Jag hoppas vi ska lyckas skapa vanor som vi är nöjda med!
RaderaAllt gott!
joo, ja ha no oxå "joma" om de hee under all tid som jag kommenterat...och bekänt mina synder ;Trott Förlåtelsen i Jesus och försökt bättra...
SvaraRaderaEn annan aspekt är att det mesta underhållningen ska få oss att köpa och söka tröst i "världen"! och fara över jorden som jehun(förlåt).
Att bli bildskärms eller hörlursaddict eller annars beroende av dåliga saker kan i många fall bli passiverande såsom ock för mycket läsande, dettagäller även goda böcker för ingen tycks förstå eller ha tid att lyssna till sådana Ordsånger av djuphet från det Glada budskapets sötma och skarphet som forna tiders kristna bar fram,,, otörsten nils ulrik är glad över att de frälsta har så härlig lindring av Guds tröst och Aga (opium sade marx elakt). för vår synd vi måste hava ris sjöng endel väckta och visste att GUD ÄR Allsmäktig mild Tålmodig och älskande även när det känns som bittrast för oss och vi tvivelsjuka inte riktigt vill Nöj oss med Hans Nåd...p.s vi skall int uttala oss så kategoriskt ty var männsika troende så väl som otroende har sin börda att ledas fram till Himmel eller helvete med. här ska ingen tro att mina inlägg är sista Ordet, fast jag känner behovet av stränghet så förstår jag nog mer än vad jag kan skriva.... men som sagt ingen frågar ju mig om ngt egentligen... ligger ( ) bortkastad i vrån sade en gammal psalm. Gott så Gud är mitt LIV och min tröst hälsar ulrik
Ett favorituttryck har jag hittat på för många många år sedan... Det fanns grupper av människor som stod emot djävulen, den sluge bildmakaren, genom att ta konskevent avstånd till TV och framförallt tv underhållning men den fule fan lurade alla och tog en omväg genom att locka med datorn...på väg ut från teknoträsket ulrik vid gott mod och arg som ett vee
SvaraRaderaUlrik. Det ligger nog en hel del sanning i detta ditt favorituttryck. Du och jag, och några till, vet ju vilken situation och vad detta handlar om. Men detta visar också på problemen med att konsekvent ta avstånd från något med avsikt att stänga synden ute. Den hittar nog in ändå! Nej, kanske hellre då tala om och uppmuntra till ett rätt bruk än att helt förbjuda allt bruk. Visserligen är jag mer än väl medveten om de svårigheter som kantar även denna väg (och kanske i synnerhet denna väg!), men alternativen ser jag ändå som mindre lyckade.
RaderaAllt gott till dig!
ps. Du är nog välkommen att fortsätta kommentera här - jag läser nog dina kommentarer!
Kort sagt, Guds Ord har berättat oss allt på förhand. Jag ber Herren nu om Nåd att inte bloggkommentera mera. Så får Han rum för sin välsignelse och vrede. Detta gör jag sedan jag själv sent igårkväll blev rasande över mänskliga otidigheter på ett socialt medium. Herrens tal är inte ett tal som inte skulle höras utan det talar över hela jordkretsen - det stilla vattnet i Silo - som det så vackert heter och som du skriver Herren milda och kallande stämma hör vi inte om vi ska fylla upp oss med underhållningsbuller. Möjligen kan vi ännu höra det om vi blivit rotade och Grundade i Jesus och då väntar vi tålmodigt äskande Guds Ord och utsagor på nya Himlar och en Ny jord där Rättfärdigheten bor. Amen i Jesu Kristi Guds Sons Namn. Otörsten Nils Ulrik hälsar
SvaraRaderaJag tänker att vi lever i ett samhälle där arbete är det mest grundläggande och det finaste som finns. Vi ska jobba åtminstone 100%, och älska vårt jobb och lägga ner vår själ i det vi gör. Gärna gå extrakurser eller göra saker som kan förbättra vår arbetsprestation. Det är helt enkelt vårt jobb som definierar vem vi är.
SvaraRaderaUnderhållning (t.ex. tv-tittande) funkar som ett relativt enkelt sätt att koppla av från våra jobb på kvällen, för att vi ska fungera bra igen och kunna ge allt på jobbet morgonen därpå. Lite som en medicin för att bota ett symptom (stress), för att vi inte ska inse det verkliga problemet (för mycket arbete).
Sen funkar underhållning också bra för att skapa en slags mening i våra liv. När vi är upptagna, å ena sidan med att arbeta och tvinga oss att tycka att det är meningsfullt, och å andra sidan att underhålla oss framför tv och liknande för att koppla av, har vi aldrig tid för att fundera på större saker (religion, samhällskritik..), och komma fram till hur vi egentligen vill leva våra liv.