Ännu om skolan

Tråden om den obligatoriska förskolan och den diskussion som där försiggick ger mig orsak att klargöra vissa saker, för säkerhets skull. Jag anser att den finländska skolan, och i synnerhet skolan (och förskolan) våra barn går i/kommer att gå i är bra. Visst. Systemet går ofta före individen, och detta har jag klagat på, men detta kompenseras långt av kunnig personal som har ansvar för och omsorg om barnen. Tyvärr är resursbristen ett problem, och detta problem kommer att förvärras avsevärt under de kommande åren. Vad denna resursbrist kommer att föra med sig är ännu ganska långt höljt i dunkel, men helt klart talar vi om större grupper, mindre specialundervisning, färre skolgångsbiträden och färre klubbtimmar mm. Till att börja med.

Men i detta nu anser jag alltså att skolan är bra. Därför går våra barn i skolan. Den kommunala. Inte minst, och detta var ett av argumenten jag fick mot mig på den förra tråden, för att skolan ger mycket av social kompetens som förmedlas genom interaktionen på sidan om undervisningen. Detta med skolan och den sociala kompetensen håller jag alltså med om, helt och fullt! (Förutsatt att skolan tar mobbningspoblemet på allvar, denna slaggprodukt av den sociala interaktionen.) Jag menar ändå att hemundervisningen kan vara ett fullgott alternativ, men - och detta borde jag kanske ha påpekat tydligare - detta förutsatt att de som bär ansvar för undervisningen verkligen gör ett fullgott jobb och också satsar tillräckligt mycket på att kompensera det bortfall av social interaktion som frånvaron av skolmiljön orsakar. Här kan man  nog inte tillräckligt tydligt poängtera det stora ansvar som den som ordnar hemundervisningen tar på sig. Men mitt engagemang är alltså inte, i första hand, ett engagemang för hemundervisning eller för friskolor, utan för föräldrarätten och friheten från obligatorium. (Därför också min ovilja att gå i klinch angående hemundervisningens fördelar och nackdelar.) Detta helt enkelt för att friheten från tvång på detta område är något vi, inför framtiden, helt klart behöver slå vakt om.

I diskussionen som följde på riksdagens beslut att deformera äktenskapet hävdade jag att en av följderna som detta horribla beslut kommer att få rör just skolan. Vissa kommentatorer frågade hur jag menar att detta kommer att påverka skolan, och jag svarade faktiskt inte på deras fråga. Inte där och då. Helt enkelt för att jag gjort det redan i ett tidigare skede. Men de här två frågorna hör faktiskt ihop. Ett bevarande av föräldrarätten så som artikel två i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast garanterar min, och andras rätt, att säga stopp när t.ex. Seta vill komma in i skolorna och indoktrinera våra barn. Och tro mig, Seta kommer garanterat att intensifiera sitt engagemang efter denna lagändring!

I tråden om den obligatoriska förskolan var vi också inne på den undervisning i filosofi (läs: Evolutionism) som alla skolelever utsätts för under biologilektionerna, så jag vet inte om jag behöver säga mera om det här. Jag nöjer mig med att upprepa det jag sade där om att jag anser att barnen behöver få lära sig också om detta (eftersom denna filosofi är den dominerande filosofin i västvärlden idag), men att det, för att undvika hjärntvätt, måste sägas klart ut att detta inte är Sanningen utan snarare ett försök att förklara varför vi finns och hur vi har kommit till. Ett försök som alltså varken är bevisat eller något faktum. Här finns det idag uppenbara brister i skolan. Så var detta sagt. Den som inte inser behovet av att försvara föräldrarätten i detta sammanhang kanske har blivit smått påverkad av denna brist. Vad vet jag.

Inför framtiden har vi ännu ett stort problemkomplex som gör att jag med tänder och klor vill försvara föräldrarätten, och det är skolan och Yoga. Ja, du läste rätt. Yoga. Under mina år i skolnämnden i Pedersöre försökte jag påtala riskerna med Yoga, men detta gjorde jag tyvärr för helt döva öron. Då infördes de första Yogakurserna i MI:s program, mitt motstånd till trots. Idag upptar de olika Yogakurserna nästan en hel sida i det MI-program som utkom för några dagar sedan. Det finns ett stort intresse för Yoga, och det är många som deltar i dessa kurser. Till synes helt ovetande om vad Yoga är. Min stora farhåga är att Yogan också, på något sätt och i något skede, kommer att införas i skolans undervisning. Då vill jag ha rätten att säga nej. Mina barn ska INTE utsättas för främmande religioner annat än i undervisningen OM dessa religioner. De ska inte praktiseras i skolan, vilket man alltså gör om man inför Yoga t.ex. i gymnastiken. I klartext, och för tydlighetens skull: Yoga är inte bara fråga om kroppsövningar. Yoga är religionsutövning.

Detta var nu något, helt kort, om varför jag vill försvara föräldrarätten och motsätter mig skolplikt. Säkert har jag missat någonting som borde ha varit med, och helt säkert kommer det i framtiden att tillkomma nya, och kanske ännu värre, saker som barnen behöver skyddas mot. Men det här får räcka såhär långt.