Missionsunderstödet, äktenskapssynen och kyrkoockupationen

Det finns som sagt mycket som lämnat okommenterat av sådant som kanske borde ha kommenterats under de senaste veckorna. Jag försöker "jobba ikapp", men får välja och vraka. En av de mera iögonenfallande sakerna som har hänt var när Helsingfors kyrkliga samfällighet beslöt om fördelningen av missionsunderstöden. Det värsta var inte att man valde att fortsätta på sin linje att inte stöda alla missionsorganisationer jämlikt (se, detta modeord fungerar inte alltid!), utan det vi borde reagera på är motiveringen till varför man gör det. "Orsaken till beslutet...är den konservativa syn på kvinnliga präster och äktenskapet inom de organisationer som inte får stöd." (Kp 25-26/2015)

Den konservativa syn på äktenskapet som finns i dessa organisationer? Men hallå! Denna konservativa syn är vår kyrkas syn! Således är det vår kyrkas syn som används som motivering för att förvägra dessa organisationer missionsunderstöd. Är det någon annan än jag som ser problemet här?

Frågan är om inte dessa, som röstade för det vinnande förslaget, borde inse att de ockuperar vår kyrka. Att de för fram främmande eld. Ett enkelt råd: Sluta med det! Gå hellre ut och grunda en egen intresseklubb där ni kan skapa era egna stadgar och egna regler. Men sluta ockupera vår kyrka! Och sluta framför allt med att försöka bedra allmänheten till att tro att verkligheten är vad ni vill att den ska vara och försöker göra den till. Lögnen må vara ett effektivt redskap, men den är ett smutsigt sådant.  

Uppvärmningspausen, klimathysterin och Lars Sund

Det har varit mycket den senaste tiden. Så mycket att bloggandet har fått anstå. Det betyder att det har samlats en del saker på hög som borde kommenteras. Jag får väl, nu när det förhoppningsvis blir lite lugnare, börja beta av dessa saker. Jag ska börja med en fullständigt huvudlös kolumn av Lars Sund som publicerades i ÖT redan för snart två veckor sedan, den 16/6.

I kolumnen ("Sluta publicera felaktigheter") avslutar Sund med att tycka att alla tidningar borde införa censur och sluta publicera insändare (och artiklar) som ifrågasätter klimathysterin. Nu vet jag, som (f.d.?) kolumnist på samma tidning, att kolumner inte nödvändigtvis speglar den redaktionella linjen. Men jag menar ändå att detta är mycket graverande. Om inte annat så för att många läsare inte utan vidare inser att en kolumn inte gör detta.

Vad gäller själva saken, alltså uppvärmningspausen och den studie som publicerats i tidskriften Science och som - enligt studien själv och även enligt Lars Sund - visar att det inte existerar någon uppvärmningspaus, skulle det finnas mycket att säga. Jag ska försöka fatta mig kort. De flesta, såväl klimatskeptiker (som jag är) och klimathysteriker, har långt varit överens om att den verkliga eller inbillade klimatförändringen har drabbats av en uppvärmningspaus under de senaste knappa två decennierna. Ändå tills nu då, vill säga. Nu har en studie gjord under ledning av Thomas R Karl visat att temperaturen ändå har stigit under dessa år som tidigare alltså har ansetts innebära en paus i uppvärmningen. En paus som, bör tilläggas, klimathysterikerna inte har kunnat förklara orsakerna till och därför haft stora problem med. Det har således funnits en klar och tydlig beställning på en dylik studie - förstår alla som klarar av att tänka logiskt i denna fråga. (Oberoende av vilken åsikt man sedan än har i själva frågan.)

Problemet? Ja, denne Karl har av allt att döma utgått ifrån vad han och de andra klimatforskarna (som de flesta lever på forskningsanslag som andra klimathysteriker inom den politiska sfären har beviljat dem) anser att mätningarna BORDE visa och sedan konstruerat mätresultat som visar just det som de alltså borde visa. För att förenkla saken en aning. För att tala klarspråk: Man har, för att få de resultat man ville ha, korrigerat tillförlitliga data utifrån mindre tillförlitliga data. Detta eftersom den mindre tillförlitliga datan säger det man vill höra. Vilket alltså den mera tillförlitliga datan inte gör.

Hängde du med? Lars Sund gjorde det av allt att döma inte. Eller så är det bara så att han har hört om en studie som säger det han vill höra och gått igång på den. Utan att kolla upp innehållet desto mera och framför allt utan att läsa (den omfattande) kritiken som framförts mot studien. Och så anser han sig kunna kräva att censur införs. Säkert för att få sitta i orubbat bo och inte konfronteras med fakta som kanske säger annat än det han vill höra.

Det jag inte begriper är varför det för vissa tycks vara så oerhört viktigt att alla ska tro att det sker en klimatförändring att de till och med kan sträcka sig till att börja ropa på censur för att andra röster än de som de vill höra ska kunna tystas ner. Själv är jag den första att erkänna att jag inte vet hur det ligger till med denna sak. Att det sker en klimatförändring är väl helt klart - sådana har skett med jämna och ojämna mellanrum så länge jorden har funnits -  men jag är inte på långt när övertygad om att det är människan och hennes handlande som ligger bakom skeendet. Jag menar, klimatförändringar har ju skett tidigare utan att människan har åstadkommit dem. Eller hur?

Eller egentligen så tror jag nog att jag vet. Alltså varför det för vissa är så viktigt att alla ska tro på klimatförändringen. Men det får vi ta en annan gång. Tills dess gäller här det samma som i många andra frågor - och för många andra undersökningar och studier: Follow the money! För även forskare ska ju leva, och dum är ju den som går in för att såga av den gren han själv sitter på!

SLEF:s årsfest i Esse

Ikväll börjar SLEF:s årsfest i Esse. Jag ser fram emot att träffa folk och att få föra intressanta samtal. För att inte tala om bibelstudierna och samlingarna överlag. Som det just nu ser ut kommer vädret att vara bra. Vi får hoppas att väderlekarna klarar av att leverera det de har lovat också! När det gäller vädret är det ändå, tyvärr, så som en farmarkollega brukar uttrycka det: Det är svårt att både lova och hålla!

Själv har jag tyvärr inte hunnit delta alls i förberedelserna för sommarfesten. Som minkfarmare borde man i princip bo på farmen i juni, och med långa arbetsdagar sju dagar i veckan blir det inte så mycket tid över till annat än familjen. Och att sova. Men bara lite. Ja, en sak har jag ändå förberett. På lördag kl 13 och 16 ska jag ha två seminariepass om media. "Hur ska jag som kristen tackla dagens media?". Ämnet är både intressant och aktuellt. Och den som förväntar sig mediakritik kommer kanske inte att bli besviken. Tror jag mig kunna avslöja redan i detta skede. Ämnen vi kommer att behandla är bl.a. "Medias och nyheternas objektivitet", "Medias makt", "Alternativa nyhetskanaler" och " Är mainstreamedia idag kristendomsfientlig?"

Välkommen med, framför allt på årsfesten, men även på mediaseminariet. Den som alltså är intresserad av sådana frågor.För den som inte är det finns det flera andra goda seminariealternativ.

Todella ihmeellistä!

Oikeusministeri Jari Lindströmin (ps) lausunnoista uuden avioliittolain ympärillä kuohuu. Totta kai voi myöskin ihmetellä oikeusministerin sanomisia - eduskunta on tehnyt päätöksen asiassa ja tämän hetken tilanteen mukaan lain voimaantulemisen valmistelut pitää jatkua. MUTTA. Varsinkin vihreiden puheenjohtajan Ville Niinistöm kommentit asiassa ovat todella ihmeellisiä. Niinistö väittää että "tasa-arvoinen avioliittolaki on perusoikeus, josta on nyt tehty päätös eikä sitä voi enää muuttaa". No, miten on jos äänestystulos eduskunnassa olisi ollut toinen? Olisiko Niinistö silloinkin tällä kannalla? Että on tehty päätös eikä sitä voi enää muuttaa? Epäilen. Tai en oikeastaan. Jos tulos olisi ollut toinen Niinistö ajaisi ilman muuta uutta käsittelyä eduskunnassa. Kunnes se "oikea" tulos saadan. Silloin, vasta, on tehty päätös jota ei voi muuttaa.

No, eihän Niinistö tässä asiassa päätä. Väärä päätös pitää aina voida muuttaa. Niin tässäkin asiassa. Mutta sitä ei tehdä oikeusministeriössa, vaan sitä tehdään eduskunnassa. Niinpä kaikki allekirjoittamaan!

  

Take it to the Lord in Prayer!

Jag har egentligen inte tid att blogga just nu, men den här texten bara måste skrivas. Det är bråttom på farmen, och dessutom kommer vi att ha Evangeliföreningens årsfest här i Esse nästa helg. Så jag kommer knappast att hinna besvara några kommentarer, men om någon ändå vill kommentera går det givetvis bra.

Jag har den senaste tiden lyssnat en del på The Purple Hulls, och speciellt en textrad har snurrat mig i huvudet. "Take it to the Lord in prayer." (Den som vet vilken sång det handlar om får en bonuspoäng! Svaret kommer nedan.) (Obs! The Purple Hulls kommer att spela på Klippan i Munsala i augusti! Missa inte det!) Igår var jag in till stan tillsammans med pojkarna och handlade lite inför midsommaren. När jag skulle "lösa ut" en kundkärra vid den "gröna butiken" konstaterade jag att jag hade fel bilnycklar med mig (på den ordinarie nyckelringen finns en kundvagnspolett), och börsen var, som vanligt, tom på mynt. (För att inte tala om sedlar - det har numera slagit sig till plast för mig...) Det var fullt av folk, jag höll en pojke i var hand och försökte dessutom få släpat med mig en väska. Då insåg jag att jag nu blir tvungen att gå en halvkilometer för att ta ut pengar, gå in i en affär och köpa något jag inte behöver och se till att få växelpengar och sedan gå tillbaka en halvkilometer för att lösa ut en kundkärra. Småjobbigt! Givetvis ingen livsavgörande katastrof, men småjobbigt. Och vår Herre bryr sig också om det som är småjobbigt!

Nå, i den situationen ringde igen textraden mig i huvudet. Så, jag följde uppmaningen, och när jag tittade upp såg jag en gammal god vän (inte personen i sig, utan vänskapen som närmar sig 20 år...) som var på väg tillbaka med en tom kundkärra. Jag kände igen bönesvaret när jag såg det (denna gång), och frågade om jag får låna 50-centaren hon hade löst ut kundkärran med. Det gick bra, och problemet var löst! :) (Tack för lånet, K!) Jag berättade om bönen och jag konstaterade att vi kan få bli bönesvar för varandra i princip bara genom att vara där vi är just då. Utan att krångla till det eller försöka vara annat än vi är. (Tillagt så här i efterskott.)

Visst kan nu alla de som brukar kommentera och skriva om "molngubbar" och dylikt hävda att det helt enkelt bara "råkade sig". I denna situation som i många andra liknade som många som har bett kan vittna om. Men jag vill hävda att det då handlar om att man talar i en sak som man inte förstår och inte heller vill förstå. Dessutom menar jag nog att det då inte längre är frågan om skepticism eller kritiskt tänkande, utan om ren och skär otro. Den som vill gå igenom livet blind och döv för Guds ingripanden och ledning kan givetvis göra det, men livet blir bra mycket fattigare och blekare då. Och då är, som sagt, ett problem med en 50-centsslant och en kundkärra bara en lite småjobbig sak. Det finns oerhört mycket större och viktigare saker, men Herren är den samme och han hör också stora och livsavgörande böner.

What a friend we have in Jesus,
All our sins and griefs to bear!
What a privilege to carry
Everything to God in prayer!
Oh, what peace we often forfeit,
Oh, what needless pain we bear,
All because we do not carry
Everything to God in prayer!

Rysshatet

Gång efter annan slås jag av det fullständigt blinda rysshat som grasserar här i vårt land - speciellt då kanske på finskspråkigt håll. Nu senast i samband med nyheten om att ett landområde i närheten av försvarsmaktens övningsområde i Taipalsaari eventuellt skulle hamna i rysk ägo. Ägaren ville sälja området åt staten/Försvarsmakten, men det pris som erbjöds låg, enligt uppgift, till och med under inköpspriset. Nå, inga finländare är tydligen intresserade av att köpa området, varför ägaren funderar på att godkänna ett erbjudande som han fått från andra sidan av östgränsen. Som ett resultat av detta har han fått motta "hundratals dödshot", och kommentarerna under nyheten i Iltalehti är inte mycket bättre. De andas hat och mordlust, om vi vill använda oss av bibliskt språkbruk. Både mot förre försvarsministerna Carl Haglund, SFP, svenskspråkiga överlag, alla som skrivit någotsånär balanserade kommentarer samt framför allt mot Putin och ryssar överlag.

Jag tycker det här är mycket skrämmande. Mordhot är ett brott, även om de såshjärnor som framställt dessa hot knappast har varken avsikt eller ens förmåga att verkställa sina hot. Men det som är mest skrämmande är ändå det fullständiga hjärnsläpp som många kommentatorer visar prov på. Av allt att döma vill vissa, på fullt allvar, ha någon form av krig med Ryssland. Eller åtminstone med ryssarna. Det hat som här flödar är bland det grövsta jag har sett på nätet, och då har jag ändå sett en del. Jag måste säga att jag är mycket oroad av den här utvecklingen!

Ännu om regnbågsflaggan

Jag brukar säga att jag här på bloggen reagerar. Inte agerar. Detta gör att det emellanåt blir kanske lite väl mycket enahanda saker som jag lyfter fram. Den senaste tiden har det handlat mycket om den nya fascismen, och här kommer ännu en text i samma ämne. Så om du inte orkar med mera nyfascism så kan du sluta läsa här och nu. Sen ska jag lämna detta ämne för en tid, avser jag åtminstone.

Österbottens Tidning berättar idag, trots att det egentligen är en icke-nyhet, att det blir rekordmånga Pride-festivaler i Sverige i sommar. 30 stycken närmare bestämt. Numera hålls dessa även i mindre städer, och man får nog intrycket att detta att ha en Pride-festival är något av ett måste idag. Annars är man inte riktigt med, så att säga. Motiveringarna till varför man behöver ha en Pride-festival och varför man behöver samlas under regnbågsflaggan är som vanligt att man vill "manifestera alla människor lika värde". Den samma motiveringen använder också Örebro pastorat som harköpt in en regnbågsmatta till sina kyrkor. Anders Lennartsson, kyrkoherde i S:t Nicolai kyrka, "hoppas nu på att fler församlingar hakar på trenden".

Nå, när alla säger att regnbågsflaggan står för alla människors lika värde är det säkert så. Det ska jag inte försöka bestrida. MEN. Regnbågsflaggan står för så väldigt mycket mera också. Det finns mycket finstilt här, om vi säger så. Regnbågsflaggan står också för normkritik, för deformeringen av äktenskapet och för samkönade pars rätt att adoptera. (Som, hur politiskt inkorrekt det än är att säga det, innebär ett lidande för barnen.) Bland annat. Jag har tidigare visat att det också finns ett dolt "P" i den idag allt längre bokstavsraddan. Dessutom har vi allt detta med tvånget och likriktningen också. För att inte glömma hur man ser på och behandlar sådana som ännu vågar tänka själva och gå mot strömmen.

Nå, detta borde också sägas klart ut så att ingen som inte står för dessa saker så att säga i misstag stiger under regnbågsfanan. Det blir liksom lite falsk marknadsföring om man inte berättar att det handlar om ett helt paket - och av vilket människornas lika värde bara är en liten del. Men det är klart, för de flesta har detta ändå kanske inte någon större betydelse. Ja, det kan till och med vara så att det är bäst att inte berätta allt. Att helt enkelt låtsas att det bara handlar om människors lika värde. (Om man vill manifestera människornas lika värde kunde man lika gärna ställa sig under korsbaneret. Det står nämligen också, bland annat, för alla människors lika värde - och detta inte endast i ord utan också i praktisk handling, och det under 2000 år redan.) Trycket att ställa sig under regnbågsflaggan är hårt idag. Många som inte skulle köpa hela paketet mer eller mindre tvingas in under regnbågsflaggan för att inte bli utsatta för kritik - och kanske ännu värre saker. I en sådan situation kan det ju vara en fördel om man inte säger klart ut vad allt denna flagga står för. Även om knappast någon idag inte vet.

Som slutkläm kan jag säga att jag föredrar mattan framom flaggan. Jag skulle till och med kunna tänka mig att gå i en sådan kyrka som har en regnbågsmatta. Inte på gudstjänst eller annat möte, men annars bara att GÅ i den. Den som fattar symboliken får gärna göra det.

Den nya fascismen, del 3

Exemplen på den nya fascismens frammarsch kommer slag i slag. Visste du att det numera är obligatoriskt att gå med i Pride-marscherna i Sverige? Det visste inte jag heller, men tydligen är det så. Fotbollsklubben AIK, som deltagit i Stockholm Pride fem år i rad, beslöt i år - i demokratisk ordning - att avstå. Men nej, det går inte an. I en kolumn i Aftonbladet blåser Oisin Cantwell till strid mot det demokratiskt fattade beslutet och försöker trumma upp massorna för att få till stånd ett ändrat beslut. Retoriken är som vanligt skarp och synnerligen polariserande. (Han lyfter fram ett exempel på ett grovt övertramp och framställer det som om alla som motsatt sig AIK:s medverkan uttryckt sig på samma brutala sätt. Behöver jag säga att jag motsätter mig dylik påtryckning?)

Nå, hur går det? Min gissning är att AIK viker ner sig och är med i år också. För som sagt tycks det vara obligatoriskt att vara med. Det visste jag som sagt inte, men man lär så länge man lever!