Jag hittade en mycket intressant bloggtext skriven av en svensk journalist, Anna Ernius. Hon berättar i sitt blogginlägg om hur hon och hennes journalistkolleger (från flera tidningar) kallades till en samling inför det svenska riksdagsvalet 2014. Redaktionschefen från tidningskoncernens huvudkontor deltog i mötet och berättade för de församlade hur de skulle skriva för att "jaga Sverigedemokraterna". Han ville få alla de församlade journalisterna att bedriva agendajournalistik och sätta åt Sd på alla tänkbara sätt.
Det här såg vi följderna av inför riksdagsvalet 2014. Det är intressant att få en glimt in bakom kulisserna och få höra vad som sades och hur denna styrning av opinionerna orkestrerades. Följderna såg vi alltså alla; hur media behandlade Sd, hur demokratiska spelregler långt sattes på undantag och alla "goda" människor och instanser, som ett resultat av medias "rapportering" tog ställning mot Sd. Vissa gånger på ett t.o.m. väldigt fult och tidigare helt främmande sätt. Alla insåg vi nog att det fanns en samordning bakom detta, men hittills har det alltså bara varit fråga om spekulationer.
Nu må man vara av vilken åsikt som helst gällande Sverigedemokraterna. För min del är deras rötter i nynazismen en varningslampa som blinkar ganska starkt. Men oberoende av hur vi ser på Sd borde vi alla kunna inse att det sätt som partiet har behandlats i media, och också av alla andra politiska grupperingar i Sverige, går långt utanför vad som kan accepteras i en västerländsk demokrati.
Ernius bloggtext avslöjar alltså hur denna odemokratiska och orättvisa klappjakt på Sverigedemokraterna åstadkoms och styrdes. Vi som har insett att media idag är allt annat än en objektiv nyhetsförmedlare blir givetvis inte förvånade av detta. Däremot inställer sig frågan om detta förfaringssätt är kutym idag? Alltså i alla frågor där mainstreammedia har en agenda de vill driva och där det ses som viktigt att den allmänna opinionen styrs "på rätta vägar". Är det allmänt med en dylik detaljstyrning och med diktat från tidningsledningen?
Hur var det till exempel med Jeppis Pride och Österbottens tidning? Kan det till och med vara så att det hölls det ett liknande redaktionsmöte på ÖT för två år sedan där det klargjordes för tidningens journalister att inga negativa skriverier om Pride skulle få förekomma? Det har nämligen hörts rykten om ett sådant möte. Obekräftade sådana, än så länge, men dock. Observera nu mycket noggrant att jag inte påstår någonting alls. Jag ställer bara frågan. En, med bakgrund i det ovan nämnda och i vad tidningen sedan skrev om Pride, befogad sådan. Anser jag. Vi som läste ÖT under våren och sommaren 2014 och tvingades ta del av den fullständigt obalanserade propagandan för hbt och Jeppis Pride (i tidningen förekom INGET redaktionellt material som ens försökte problematisera Pride och hela hbt-frågekomplexet) inser givetvis att det fanns en styrning av det redaktionella material som publicerades. Men fanns det mera bakom? Det skulle vara intressant att veta. Kanske någon som vet, likt Anna Ernius i fallet med SD och riksdagsvalet i Sverige 2014, vågar träda fram och berätta?
Tack för intressanta iakttagelser. Har som gammal statsvetare många gånger varit förvånad över det svenska etablissemangets sätt att isolera SD. I själva verket har vi länge haft en motsvarande åsiktskorridor i ämbetsfrågan också. Vi får visserligen vara tacksamma över just den liberala pressen som på 1800-talet började avslöja olägenheter i samhället och bland de styrande. Jag tror själv att åsiktskorrudorerna egentligen går tillbaka till upplysningsridens filosof Rousseau. Han myntade ju principen att i princip allting skall tolereras utom intoleransen. Den ska inte tolereras. Principen är ju inte dålig eftersom alla ytterlighetsrötelser brukar begränsa åsiktsfriheten. Men samtidigt kan den tillämpas så att om någon sak definieras som intolerant kan den hänsynslöst bekämpas. Men skall man tolerera intolerans också, och om svaret är jakande, på vilka förutsättningar? Marko Sjöblom
SvaraRaderaMarko. Ja, ämbetsfrågan är kanske en av de frågor där åsiktskorridoren syns tydligast. Jag läser Bloggardag, och han har den senaste tiden, på sitt sedvanligt fryndiga sätt, tagit sig an detta. När repressantanter för SvK säger att alla ska vara välkomna så talar Sandahl om att det "våras för kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*" Givetvis vet alla att "alla" här inte betyder alla, utan bara de som är innanför korridoren.
RaderaEn sant liberal press var, och skulle ännu vara, en stor välsignelse, ja. Tyvärr är vår press idag inte sant liberal. Vad den är vågar jag kanske inte säga. Och vet kanske inte heller.
Sedan ställer du en bra fråga. Ska vi tolerera intoleransen? Jag ser inte att vi har något val. För om vi börjar säga vad vi får eller inte får anse så blir vi det vi försöker motarbeta. Ta nu Sd som ett exempel. Det har i (främst rödgröna) bakvatten glunkats om möjligheten att förbjuda Sd att delta i val. Säkert då med just den motivering du luftar, alltså att Sd kan tänkas, om de skulle komma till makten, ha en vilja att försöka förbjuda vissa politiska partier och vissa åsikter. Men om det skulle bli så att Sd förbjuds, ja, då har makten ju blivit precis sådan man fruktar att den kunde bli om Sd kommer till makt.
Sedan tror jag faktiskt att det är postmodernismen som är problemet när det gäller åsiktskorridoren/-korridorerna. Jag, och säkerligen du också, menar ju att det finns en sanning. (Denna gång med betoning på det senare ordet.) Denna sanning kan vi ofta resonera och söka oss fram till bara vi har tillgång till fakta och rätten att diskutera och analysera fritt. Således kan vi tillåta lögnen och intoleransen emedan vi litar på att den fria diskussionen kommer att avslöja både lögnen och intoleransen för vad den är. Om vi däremot menar att det inte finns några sanningar utan bara åsikter, ja, då blir ju allt ett enda kaos om allt och alla får vara med i det offentliga rummet. Då blir det hela ju till en ropningstävling där den som ropar högst hörs bäst. Således bör misshagliga röster avlägsnas så att dessa inte, ve och fasa, skulle råka höras mest och bäst.
Det här blev många ord nu, men det jag ville komma fram till var svaret på frågan om förutsättningarna. Jag tror alltså på att vi inte ska förbjuda och tysta ner det misshagliga, utan att vi ska utmana det, avslöja det och låta ljuset vinna över mörkret.
Jag ville egentligen bara ventilera några tankar kring styrningen av media som jag själv har funderat på ibland. Två tankar till. Som du säkert vet så finns det en hel rad olika sanningsteorier i filosofin. Jag tänker så att begreppet "sanning" har olika dimensioner beroende på sammanhanget. Man kan nämligen närma sig tex historiska händelser från olika perspektiv. I alla vetenskapliga sammanhang brukar sanningarna alltid vara föränderliga och inte fastslagna. Däremot kan vi nog säga att det i trosfrågor kan finnas en sanning som bara är en och oföränderlig. Men samtidigt är sanningen alltid något annat än bara åsikter. Jag själv är mest bekymrad över den "amerikaniserade" mediakulturen i dag. Menar med detta tendensen där många människor främst kommunicerar bara med likasinnade och inte lyssnar på andras argument. Här kan en del kristna vara lika ensidiga som tex vissa sekulära humanister. Marko Sjöblom
RaderaVarför Marko skulle man lyssna till och diskutera med Uppenbar förfalskning av Sanningen?
RaderaMan avvisar virrlära och därmed jämt och ber om nåd att själv förbli i ett Bibliskt vittnesbörd.
marko, "litet surdeg syrar hela degen" säger Kristus. Så vet vi också att ogräs som får gro fort erövrar lata sekulärkära hjärtejordar...
Säger en av de syndamedvetna ångrande. Ulrik Torsten Nils
Marko, det som jag säger gäller framförallt i församlingen.
RaderaMen vi krisstna borde oftare vara sysselsatta i Bibelns kateder än i världliga förnuftets förmörkade salar i det som vi säger.
Alltså: Till Skriften! Till Församlingens källa! Till Gemenskapen i Kristus. Till Ordet och Nattvarden bönen omvändelsen och de goda gärningarna säger jag medveten om att vi alla måste iklädas och tillräknas Nådedräkten av Rättfärdighet och Sanning av Nåd Allena.
" Visheten har dukat sitt Bord och Sänt ut sin inbjudan åt de dåraktiga och okunniga."
Jag var en som kom och fann att Herren Är God och Sann, Jah, Sannfärdig och full av den goda vishetens ja vandelns alla skatter och det tillräknas dem som avsäger sig världens visdom och konfirmerar Jesus och Skriften. Amen säger Torsten Nils Ordrik
Så, om man för två år sen gått en marsch genom stan för, låt oss säga, färgades rätt till lika behandling och samma rätt till arbete, äktenskap med vilken människa som helst oavsett ras - då hade du också av öt förväntat dig artiklar som problematiserar färgades beblandning med vita i t.ex blandäktenskap!? (Min point är alltså - tänk om det inte finns något att problematisera över?)
SvaraRaderaAnonym 00:41. Att du ens kommer på tanken att jämföra dessa två saker säger nog väldigt mycket. Jag antar att du är väldigt påverkad av den propaganda och hjärntvätt som pågår inne i åsiktskorridoren idag - detta så till den grad att du inte längre ser annat än det man vill att du ska se.
RaderaMinoritet som minoritet. Rättigheter som rättigheter.
RaderaRättigheter som rättigheter? Gäller det för tex pedofiler också?
RaderaAnonym 21:36. Att du ens kommer på tanken att jämföra dessa två saker säger nog väldigt mycket. Jag antar att du är väldigt påverkad av den propaganda och hjärntvätt som pågår inne i den hbt-negativa åsiktskorridoren idag - detta så till den grad att du inte längre ser annat än det man vill att du ska se.
RaderaAnonym 21:36. På vilket sätt tycker du färgade och hbtq-mänskor förgriper sig på andra så som pedofiler gör? Antar att likheterna är slående eftersom du gör den jämförelsen.
RaderaAnonym 22:24. Jämförelsen mellan mörkhyade och homosexuella är nog mycket mera långsökt. Givetvis förstår jag varifrån den jämförelsen kommer, men premisserna är felaktiga.
RaderaTillägg: Frågan som anonym 21:36 ställer är fullständigt följdriktig.
RaderaJag väntar på svar på min fråga i 22:30.
RaderaAnonym 21:36. Nej, varför skulle det gälla kriminella som förgriper sig på barn?
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet skall ju vara så i "Kristi församlingar" att hbtqp(va ´he för sktsnck?) är en ickefråga.
SvaraRaderaDen som har syndat må omvända sig och bedja om förlåtelse och bot, den som har osund begärelse må begära rening och omvändelse av Herren över hela linjen. Annars består man inte.
Den som har begärelse sexuellt till samma kön har ju drabbats av en syndaplåga; en bland dem som nämns i Romarbrevet första kapitel på grund av avfälligheten; det att man tillbad det skapade istället för att Ära och böja sig för Skrifterna samt hålla fram och Åkalla Skaparens och Frälsaren Makt Ära i Faderns och Sonens Ande. hälsar teologen torsten Nils Ulrik