"Samhällets grund håller på att murkna", skriver Kenneth Myntti i en intressant krönika i ÖT/Vbl. Han nämner, givetvis, ekonomin, men också den minskade solidariteten människor emellan och en hel del annat gott och blandat som han tolkar som tecken på en stor samhällsförändring. Till det sämre. Läs gärna krönikan om du inte har gjort det – och om du kommer åt den.
Vi människor är egentligen ganska konstiga. Om och när vi
har det bra tenderar vi väldigt lätt och snabbt att börja se detta som något
normalt. Ja, kanske till och med som något vi har rätt till. Hälsa, god
ekonomi, trygghet, fred osv. Vi fungerar helt enkelt bara på det sättet.
Som kristna vet vi emellertid bättre. Allt det goda vi får
och har, alla goda gåvor, är välsignelser som ges oss. En nåd. En nåd är till
själva sin natur en gåva och inget som vi har rätt till, utan den kommer till
oss utan vår egen förtjänst. Guds ord gör klart att t.o.m. livet självt är en
gåva och en nåd. Kristus är den som upprätthåller allt – också själva livet.
Utan Guds goda vilja och hans nåd skulle inte vårt hjärta slå ett enda slag
till. Det är endast Guds godhet som gör att vi kan fortsätta leva och endast
hans godhet mot oss som gör att vi får ha allt det vi så väldigt gärna räknar
som självklarheter. Det vill säga, ända tills vi mister dem och på det sättet
inser att det vi hade egentligen bara var ett lån.
Jag har redan en längre tid försökt varna för följderna av
att vi som land och folk vänder oss bort från Herren Gud, hans vilja och hans
goda ordningar. Detta är givetvis fatalt på ett individuellt plan, men också på
det kollektiva planet kan detta få mycket otrevliga följder. Se, Guds
välsignelser är om än inte direkt villkorliga så åtminstone inga
självklarheter.
Äktenskapet är ett fungerande samhälles grundbult. Utan
äktenskapsinstitutionen blir människorna, och därmed hela samhället, oroligt
och rotlöst. Eftersom Gud är en god Gud och insåg att vi människor, både
individuellt och kollektivt, behöver stabilitet för att må bra, gav han oss
äktenskapsinstitutionen. Genom äktenskapet har oerhört mycket välsignelse
kanaliserats till mänskligheten. Dessutom får vi tro att det även följer andra
för oss människor goda saker av att vi håller oss till Guds goda ordningar.
Välsignelser, helt enkelt.
Men vad händer om och när vi börjar ta denna stabilitet och
dessa välsignelser för givet? När vi inte inser vad som ger vad och i stället
för att befästa dessa goda ordningar i stället börjar luckra upp dem? Till
exempel genom att ringakta äktenskapet så att vi helt enkelt struntar i det och
bara går in för att leva tillsammans, man och kvinna, som om vi var gifta trots
att vi inte är det? Eller om vi går in för att omdefiniera äktenskapet och göra
det till något annat än det är? Som att t.ex. säga att det som är en sak mellan
en man och kvinna i stället kan ingås av två män eller två kvinnor?
Om och när vi gör så är det kanske inte så konstigt om
välsignelsen uteblir. Då är det kanske inte så konstigt om det som vi trodde
var vår rätt och något naturligt plötsligt inte längre är så självklart som vi
trodde att det var?
Nu hävdar jag givetvis inte att jag på något sätt kan bevisa
att den otrygghet, den instabilitet och de svårigheter vi idag upplever i
samhället är en följd av att vi har vänt Guds goda ordningar – främst då kanske
just äktenskapet – ryggen. För givetvis kan jag inte bevisa det. Men jag är
övertygad om att det får följder när vi vänder Gud, hans ord och hans goda
ordningar ryggen och spottar honom i ansiktet så som vi har gjort. Helt enkelt
för att det inte finns någon automatik i välsignelsen. Välsignelsen är trots
allt inte det naturliga för en fallen värld, och de välsignelser vi har upplevt
och fått njuta frukterna av är ingalunda någon rättighet. De är gåvor. Gåvor
som Gud kan ge oss, eller låta bli att ge oss.
Samhällets grund håller på att murkna, skriver Kenneth
Myntti. Han har rätt. Men detta murknande är bara följden av att vår
gudsrelation först har murknat och rötan har gått in i våra själar. Denna röta
kan ännu komma att få mycket otrevliga följder. Det vi ser nu är troligtvis bara
början.
När jag var ung tyckte jag vanligen att jag ändå var någorlunda. Men i fyllan då jag såg den sekulära fattigdomen i själen och alla nederlag jag missat målet i så sade jag. " Ja e så "ruti".
SvaraRaderaMitt kött är fortfarande syndigt ont och segt murknande motståndsvirke med ruttna inslag. Men Trots allt; Guds Dyra Ord har allt förvandlat.
Även om jag knorrar dagligen på grund av den syndabördan i mig själv så har Guds Förlåtelse och ledsagelse förvandlat min sorg till glädjesprång i en stilla själ ty som äldre ska man akta sig för att skutta allt för fort.
hälsar En som Fann fridens Ort i Jesu namn och Trons lydnad.
Kort sagt i Fjellstedts anda; "Förakt för äktenskapet kommer att vara kännetecknande för den antikristiska tiden"...
RaderaDet finns många andra samhällsindikatorer också där jag misstänker att de gode journalister inte förstår orsak och verkan eftersom GudJahJesuordet inte får plats i åsiktskorridoren och i offentliga rummet. Inte ens en kristen minister eller två eller ens en högerpresident har ändrat på det förhållandet och de tycks acceptera det måttliga samhälleliga otros-svineriet för att "få vara med" som stumma ankor.
Eller är det pressen som censurerar när de lovsäger Herren och eventuellt uppmanar till omvändelse och medger att t ex ekonomiska krisen också är otrons och avfällighetens frukt.
Nå jag är tydligen likadan självtydligen; min egen hostaria kom före det att jag uppskattande ger dig rätt din nyktra analys.
Bibeln har inte missat målet hos dig. Gott vittnesbörd.!!!
Smicker är snaror på en mans väg säger Bibeln. Men jag säger utan baktanke annat än mot otron; Bra Kristian. Håll ställningarna och Ordet. Hemma väntar en underbar skara frälsta och vår Dyre Jesus. Ulrik
Det var ett spretigt inlägg? Vad vill du egentligen ha sagt? Det verkar som om du menar att välgång baseras på att vi fått guds välsignelse. De som det gått illa för har inte fått det för att de helt enkelt inte förtjänat det. Är det därför alla kristna politiskt aktiv är anhängare av rovkapitalism? Deras välstånd är guds välsignelse och de kan fritt exploatera fattiga för det är inte deras fel att deär fattiga. De är bara syndare.
SvaraRaderaPatrik, du har inte läst Luthers och andra "medeltida" men dock andaktsförfattare av evighetens Ande tala om t. ex fattigdomens martyrer, sjukdomar och prövningar och frestelser från Satan mot dem som Håller Guds Ord så kärt att de håller det som dyrast i Livet och i Döden och framme (alltid,hmm?) åtminstone då Herren vill.
RaderaJag har inte täckts fråga Kristian personligt om detta som du antyder o välsignelse Men min Herre Jesus sade att Hans Rike(Guds Rike) "inte är av denna världen". Därför har jag bekänt mina synder men aldrig fått möjlighet annat än Hemma att försvara mig mot de falska antydningar och anklagelser från djävulen och hans människor, anklagelser och lögner, som man ju dock som kristen borde ta med jämnmod.
Anfäktad och frestad i allt. Dock myki lite verklig synd finns hos de kristna. De talar ju om den ANDLIGA SANNINGEN "om vår synd" ,den sannning;som slumpas bort varhelst det blir för myki prestige och pengar i potten.
Men som sagt. Girigheten är roten till allt ont tillika med den syndiga begärelse som driver de flesta vanliga världsliga ögontjänarna som bara förfasar sig och dömer om andras förmodade synder men är långt borta från egen personlig ånger och omvändelse. hälsar Torsten Nils Ulrik
Förstår inte innebörden i denna text.
RaderaInnebörden är kort sag: ALLA människor är syndiga och behöver frälsning i Jesu Kristi Namn.
RaderaHELA den ogudaktiga världen är "vilddjuret" som strider mot och förvandlar och trampar ner Guds Ord som skall frälsa. Dock skadas inte Ordet själv. Bara förståelsen hos endel blir förmörkad.
Jag är "en fattig syndig människa" som funnit att Guds Ord i Bibeln och många andaktsböcker är sant.
Dessutom har vilddjuret slagit mig så hårt så att jag tar åt mig mera än nödvändigt och skriver lite för pressat. Det kallas sjukdom men Gud Är min Frälsning.
Gälande Kristian och hans eventuella rovkapitalismgynnande har jag dividerat om i andra kommentarer.
Blev det klarare så här???? frågar Ulrik Torsten Nils
Om alla är syndiga så är det onödigt att ta det som förklaring till samhällsröran. Det finns inga samhällen som av frälsning kan komma på fötter. Alla är lika förlorade.
Radera